Södra Ängby

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Södra Ängby
Södra Ängby med Ängbyhöjden och Ängbybadet från Mälarens strand, juni 2010
Södra Ängby med Ängbyhöjden och Ängbybadet från Mälarens strand, juni 2010
Kommun Stockholm
Kommunområde Västerort
Stadsdelsområde Bromma
Församling Bromma
Bildad 1934
Antal invånare cirka 1 700
Postort Bromma
Stockholm län vapen b ram.svg Portal:Stockholm
Södra Ängbys läge i Stockholms kommun
Red pog.svg
 
Södra Ängbys läge i Stockholms kommun.

Södra Ängby är en stadsdel i Västerort inom Stockholms kommun, bestående av cirka 500 villor[1] uppförda 1933–1939 i en utpräglat funktionalistisk arkitektur.

Området förmodas vara världens största bevarade modernistiska villaområde,[a] och skyddas sedan 1987 av Riksantikvarieämbetet som riksintresse. Stadsdelen räknas till Bromma trädgårdsstad och har kallats Stockholms "sista trädgårdsstad".[3] En typisk Södra Ängby-villa har även publicerats på ett frimärke utgivet av Posten 2013. Södra Ängby täcker en yta på cirka 1,1 kvadratkilometer och bebos av drygt 1 700 invånare, vilket gör det till det glesast befolkade i Bromma trädgårdsstad.[b]

Omgivning[redigera | redigera wikitext]

Stadsdelen omges av Norra Ängby på norra sidan, Blackeberg och Grimsta naturreservat på västra sidan samt Judarskogens naturreservat i öster. I söder gränsar stadsdelen mot Ängbybadet och Mälaren.

Södra Ängby skola på Blackebergsvägen 100, Södra Ängby, 2008.
Ängby kyrka invigdes 1959, arkitekt var Björn Hedvall.
Ängbybadet vid Mälaren i Södra Ängby.

Södra Ängby omsluts av Blackebergsvägen i väst, Färjestadsvägen i sydost och Bergslagsvägen i nordost. Den ursprungliga vegetationen, som till stor del bevarats, präglas av hällmarkstallskog.

Vid det som idag har Bällstavägens och delar Blackebergsvägens sträckningar byggde "snuskungen" Knut Ljunglöf på 1880-talet en mangårdsbyggnad, Lilla Ängby. Lilla Ängby gård ligger i hörnet av Holbergsgatan vid Blackebergsvägen, som gränsar till Södra Ängby. Den lilla rödmålade torpstugan Lilla Ängby gård är vad som finns kvar av en liten bondgård, som avstyckades 1720 från Stora Ängby gård i Norra Ängby.

Alldeles vid Lilla Ängby gård ligger också en 1/4 milsten vid Blackebergsvägen. Milstenen sattes upp 1778 av landshövding Jacob Johan Gyllenborg vid den gamla vägen från Stockholm till färjestället vid Tyska Botten för vidare färd till Drottningholm.

Judarskogen[redigera | redigera wikitext]

Judarskogens naturreservat[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Judarskogens naturreservat

Judarskogens naturreservat täcker 95,2 hektar och inrättades 1995 som Stockholms första naturreservat. I väster gränsar Judarskogen mot Södra Ängby, Ängbybadet och Mälaren. Mitt i området ligger sjön Judarn. I nordost gränsar Judarskogen till Åkeshovs slott i sydost till Nockebyhov. I reservatets södra del är en gräsbeväxt äng, tidigare troligen åkermark. Kreaturen betade sannolikt i den blockrika terrängen på höjden ovanför torpet Lugnet. På 1818 års karta anges markerna runt detta som hagmark. Ladugården revs någon gång på 1930-talet.

Torpet Lugnet[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Torpet Lugnet

Strax innanför Judarskogens skogsbryn ligger Torpet Lugnet norr om Ängbybadet och Gubbkärrsvägen. Den låga stugan ligger i södra delen av Judarskogens naturreservat. Intill torpet finns ett grävt dike från sjön Judarn. Området har varit bebott länge och det kan ha anor från 1600-talet. Torpet Lugnet är ett av ett tiotal kvarvarande torp i Bromma och betecknas som "stattorp" eller "dagsverkstorp". Det låg under Åkeshovs slott, där torparen skulle utföra dagsverken för sin försäljning och för detta ersattes in natura.

höjdplatån strax norr om Torpet Lugnet finns en röseliknande stensättning. Nordväst om torpet finns en rektangulär stensättning, också på krönet av en höjd. Fornlämningarna ovanför torpet är sannolikt från yngre bronsålder (cirka 100-500 f.Kr.)[5]

Södra Ängby skola[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Södra Ängby skola

Trots att stadsdelen huvudsakligen består av villor finns flera daghem och även Södra Ängby skola som omfattar årskurs F–9. Skolbyggnaden uppfördes 1946 efter ritningar av arkitekten Ture Ryberg. Skolan renoverades samt byggdes till år 2008/2009.[6]

Ängby kyrka[redigera | redigera wikitext]

Ängby kyrka ligger i Blackeberg vid gränsen till Södra Ängby. Kyrkan ritades av arkitekt Björn Hedvall och invigdes 1959.

Service[redigera | redigera wikitext]

Tennisbanorna och Ängbybadet[redigera | redigera wikitext]

Vid Färjestadsvägen finns tennisbanor, och vid Ängbybadet finns en båtklubb och en sommaröppen restaurang.

Vid Ängbyplan finns bland annat två asiatiska restauranger, en pizzeria och pub (Lilla Riviera), brödbutik (Gateau) och frisör. Vid Islandstorget finns även en bensinstation, och där ligger även Ängby kyrka.

Södra Ängby villaförening ger ut en egen tidskrift samt driver en informativ hemsida.

Kommunikationer[redigera | redigera wikitext]

Tunnelbanans gröna linje stannar vid stationerna Ängbyplan och Islandstorget på motsatta sidor av området. Från Ängbyplan till T-Centralen (Stockholms city) tar det 23 minuter. På ett promenadavstånd på cirka 1,5 km söderut finns även Nockebybanan. Vid Islandstorget stannar även SL-bussar till bland annat Solna kommun och Sundbyberg. Bromma flygplats ligger 5 km bilväg från Ängbyplan. Det är 7 km till E4 (Essingeleden) och 9 km till E18. Avståndet till den planerade biltunneln för E4 ("Förbifart Stockholm") blir ca 4 km.

Panorama[redigera | redigera wikitext]

Södra Ängby med Ängbyhöjden och Ängbybadet från Mälarens is, februari 2011.
Södra Ängby med Ängbyhöjden och Ängbybadet från Mälarens is, februari 2011.


Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Funktionalismen hade fått fäste i Sverige sedan Stockholmsutställningen 1930, med tankar om grönska, sol, ljus och luft. Den arkitektoniska stil som där presenterades återfinns i många avseenden i Södra Ängby.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Flygfoto över Södra Ängby, cirka 1938.

Den ursprungliga detaljplanen tillkom 1933 för 525 tomter, och området byggdes 19331939. Området öster om Zornvägen var utbyggt 1938, västra delen senare.

Ansvarig för planen var stadsbyggnadsdirektören Albert Lilienberg, som var influerad av funktionalismen och Stockholmsutställningen. Axel Dahlberg, fastighetsdirektör i Stockholm 1933-45, räknas som initiativtagare till utbyggnaden av Södra Ängby[7].

Villorna i Södra Ängby var inte avsedda för de traditionella småstugebyggarna (jmf Norra Ängby), utan byggdes på spekulation av enskilda byggmästare som sedan sålde dem nyckelfärdiga. En av dessa var Einar Mattsson, som uppförde sin första villa 1935 på Ängbyhöjden.[8][9] Villorna var avsedda för den övre medelklassen och planlösningarna disponerades för en representativ livsföring med vardagsrum och matrum i fil. I nästan alla hus fanns en jungfrukammare. Många jungfrukammare används i dag till annat, men området befolkas alltjämt av en välutbildad övre medelklass.[c]

Priset för den vanligaste hustypen på ca 170 km² var runt 40 000 kr och de större betingade ett pris på 100 000 kr.[d] Tomträttsavgälden som gällde i 60 år låg på 53 öre/m², vilket blev en kostnad mellan 300 och 500 kr/tomt och år.[12]

Vid Färjestadsvägen och Zornvägen fanns butikslängor innehållande bland annat järnaffär, livsmedelsbutik, fisk- och mjölkaffär, frisersalong, blomsterhandel, kafé, cykelaffär och bensinstation. Längan vid Färjestadsvägen intill Ängbyplan finns fortfarande kvar. Intresseorganisationen Södra Ängby villaförening bildades som Ängby villaägareförening 1933.

Spårvägsstationen Islandstorget invigs 1944.

En förutsättning för framtida bebyggelse på Stockholms lantegendomar var att förse områdena med goda kommunikationer genom spårvägar. Även västerut ordnades spårbundna kommunikationer på stadens initiativ. Lantegendomsnämnden presenterade i mars 1909 ett förslag till spårförbindelse mellan Sankt Eriksgatan och Alvik. På Ängbybanan gick linje 11 från 1 oktober 1944 till Islandstorget. Ängbybanan trafikerades som spårväg tills 1952, därefter kördes tunnelbanan på samma spår (nuvarande Gröna linjen).

Orealiserade utbyggnadsplaner[redigera | redigera wikitext]

Kort före andra världskriget planerade fastighetsdirektören Axel Dahlberg att uppköpa mark i Blackebergsskogen i anslutning till Frimurarebarnhuset - nuvarande Blackeberg. Området på cirka 100 hektar obebyggd mark skulle stadsplaneläggas för en bebyggelse likt Södra Ängby. Dahlberg anlitade sin vän och kollega stadsplanearkitekten Thure Bergentz, som även hade ritat Södra Ängby med lyckat resultat. Så projekterade Bergentz 1938 en tvillingsstadsdel med tvåvåningsvillor, butikslängor, gatuplanteringar, parker, idrotts- och lekplatser [13].

På sommaren 1939 sände Dahlberg skisser och förslag till Frimurarbarnhusets representant. Några förhandlingar kom aldrig igång, kriget kom emellan och efter kriget hade både Dahlberg och stadsbyggnadsdirektören Liliedahl lämnat sina tjänster. Den nye stadsbyggnadsdirektören, Sven Markelius, hade andra planer. Våren 1949 godkände stadsfullmäktige den stadsplan för Blackeberg som förverkligades i början av 1950-talet med flerfamiljshus kring öppna gårdar, några radhus och en centrumanläggning. Södra Ängby blev därmed Stockholms sista av stadens fastighetskontor planlagda trädgårdsstad.

Bilder från då och nu[redigera | redigera wikitext]

Vykort från 1930- och 1940-talen, och motsvarande vyer år 2008:

Arkitektur[redigera | redigera wikitext]

Plankarta över området
Ängbyhöjden 32 ritades av Björn Hedvall.

Allmänt[redigera | redigera wikitext]

Arkitekt Edvin Engström.

Funktionalismens arkitektoniska ideal har präglat husens form och stil med ljusa färger och flacka tak. Inom den enhetliga stilen i området finns samtidigt stora variationer i detaljerna. Karakteristiskt för villorna i Södra Ängby är ljusa och i regel slätputsade fasader, stora spröjslösa fönster, mindre och runda fönster, fönsterband, rundade balkonger, och smäckra smidesdetaljer.

Ungefär 95% av villorna ritades av arkitekten Edvin Engström, föreståndare för Egnahemsbyrån i Stockholm. Ängbyhöjden 50 hör till Engströms större villor. Arkitekt Engström hade ryktet om sig att vara mycket principfast. Han var ofta på byggarbetsplatsen och bestämde på plats husens exakta läge på tomten. Några egenmäktiga ändringar på husens exteriör tillät han inte. Det fick en kollega till byggmästaren Einar Mattsson, som hade byggt fyra av villorna i Södra Ängby, erfara. Han hade murat sockeln några skift för hög; det fick han efter Engströms besök "vackert riva"[14]. Den 485 kvadratmeter stora villan på Ängbyhöjden 32 (Molinvägen 5) ritades av Björn Hedvall och var utställd på Nordisk byggdag i Oslo 1938[15].

Invändigt uppvisar husen inte alltid funktionalistiska detaljer. Här gav arkitekten byggmästaren mer fria händer, vilken ibland bestämde i samråd med blivande husägare hur det skulle se ut[16]. Här finns en del detaljer som för tanken mer till svensk nationalromantik och tjugotalsklassicism, såsom blyinfattade fönster, en del med individuella motiv, och radiatorinklädnader (inklädnad av värmeelement) av rotting. Funktionalismen kommer till sin rätt i svängda trapphus, strama öppna spisar, varav somliga med rundade hörn, mer geometriska radiatorinklädnader, funktionella kök och badrum med inbyggt badkar, separat dusch och färgat kakel.

Stadsplanen[redigera | redigera wikitext]

Byggnaderna i Södra Ängby är i trädgårdsstadens anda anpassade till den kuperade terrängen och en stor del av tallskogsvegetationen har bevarats. Det mera renläriga funktionalistiska stadsplaneidealen med ett rätlinjigt planverk för att minimera angäggningskostnaderna för gator och ledningar, fick överges av stadsplanekontorets arkitekt Thure Bergentz (som jobbade under Albert Lilienberg)[17]. I Södra Ängbys kuperade terräng gällde det att spränga så lite som möjligt och att bevara naturen. Gatorna anlades slingrande och följer terrängen. Husen skulle ligga i gatulinjen med planterade förgårdar i ett öppet byggnadssätt. Eftersom endast trådnätsstaket tilläts har området fått karaktären av en stor sammanhängande park.

Området kom likt de samtida stockholmsförorterna Traneberg och Hammarbyhöjden att kallas Den vita staden, på grund av deras ljusa färgsättning[18].

Byggnadstekniken[redigera | redigera wikitext]

Byggnadstekniken i Södra Ängby var trots den funktionalistiska stilen traditionell. De allra flesta husen är resta i en konventionell trästomme med ytskikt av vitmålad kalkputs. En del enklare villor har stående eller liggande träpanel som ytskikt. Värmeisoleringen av ytterväggarna är med dagens mått mätt högst otillfredsställande då dessa i princip enbart består av 50 mm spontat plank[19].

De plåttäckta taken med svag eller obefintlig lutning vållade också problem med vattenläckage. Det fick författaren Alf Henrikson erfara, som bodde i femtionio år på Hasselbergsvägen i Södra Ängby. Om takdropp skaldade han på följande sätt.[20]

Takdroppet måste jag plötsligt begrunda.
Den platta plåten gick oväntat bet.
Onäpst bryter man ingalunda
mot generationers erfarenhet.
En måttlig lutning på någon meter
avleder nämligen regnets svall.
Seklers rön och erfarenheter
var inte så dumma i alla fall.

— ur I en funktionalistisk villa

Kulturskydd[redigera | redigera wikitext]

Området som helhet skyddas sedan 1987 liksom Gamla stan av en klassning som riksintresse för kulturmiljövård[21] av Riksantikvarieämbetet. En noggrant utformad detaljplan antogs 1993 och vann laga kraft 1995 gav Q-märkning för att bevara fasader och byggnadsdetaljer såväl som naturens karaktär.[22]

Byggnadsdetaljer[redigera | redigera wikitext]

Södra Ängby i kulturen[redigera | redigera wikitext]

På 1940-talet förekom en av villorna på Ängbyhöjden i flera av SF:s filmer som "direktörsvilla".[23]

År 1989 inledde textilformgivaren Birgitta Hahn en serie grafiska mönster för Svenskt Tenn och ritade en svit Stockholms-mönster byggda på kända funkismiljöer, däribland Stadsbiblioteket, Slussen och Södra Ängby.[24]

Ritningen för Södra Ängby-villan Järnridån 5 (Palettgränd 1) av Edvin Engström från 1935 utgör motivet till ett av de fem frimärken i serien Stockholms stadsarkiv som utgavs den 13 mars[25] 2013 av svenska Posten.[26] De fem frimärkena uppmärksammar världsminnet Stockholms stads byggnadsritningar.

Förändringstryck[redigera | redigera wikitext]

För närvarande pågår planprocessen för flera nya exploateringar i området:

Tidigare genomförda projekt inom riksintresset:

  • Zornvägen/Carl Larssons väg: En ny förskola uppförs 2009–2010 på en tidigare obebyggd tomt intill Södra Ängby skola.
  • Ängbyplan: Sedan tidigare finns en större flerfamiljsfastighet i nyfunkis uppförd för seniorboende.
  • Nyuppförd villa i nyfunkis på skogstomt vid Hasselbergsvägen, 1990-tal.

Tidigare avfärdade exploateringsprojekt:

Kända invånare[redigera | redigera wikitext]

Kända personer som bott i området inkluderar bland annat författarna Alf Henrikson, Eyvind Johnson[31] och Bertil Malmberg,[32] kompositören Lars-Erik Larsson[33], politikern Karl Kilbom,[31] stadsplanedirektören Hans Wohlin och krögaren Melker Andersson[34]. Bland de nutida invånarna finns bland andra justitierådet och ambassadören Hans Danelius, komikern Jonas Hallberg samt Git och Ignas Scheynius.

Eyvind Johnson skrev 1936, en vecka efter att han köpt en villa på Ehrenstralsvägen:

Tillåt mig först presentera mig. Fastighetsägare Johnson. Jag bor i ett hus med platt tak och inbyggd nattklubb i källaren, ett hus fullt av rör och kranar, knappar och verkningsfulla belysningar, ett hus med balkong och altan och fan vet allt - och jag äger precis Fem Tusen Ett Hundra Kronor i det.[31]

Gatu- och kvartersnamn[redigera | redigera wikitext]

De flesta gatorna i Södra Ängby är uppkallade efter konstnärer, däribland:

Gata[35] Konstnär[36] Levnadsår
Aroseniusvägen Ivar Arosenius 1878–1909
Börjesonsvägen John Börjeson 1835–1910
Carl Larssons väg Carl Larsson 1853–1919
Egron Lundgrens väg Egron Lundgren 1815–1875
Ehrenstrahlsvägen David Klöcker Ehrenstrahl 1628–1698
Ernst Josephsons väg Ernst Josephson 1851–1906
Gustaf Lundbergs väg Gustaf Lundberg 1695–1786
Hasselbergsvägen Per Hasselberg 1850–1894
Höckertsvägen Johan Fredrik Höckert 1826–1866
Karl Nordströms väg Karl Nordström 1855–1923
Martinvägen Elias Martin 1739–1818
Molinvägen Johan Peter Molin 1814–1873
Per Ekströms väg Per Ekström 1844–1935
Per Hörbergs väg Pehr Hörberg 1746–1816
Pilos väg Carl Gustaf Pilo 1711–1793
Richard Berghs väg Richard Bergh 1858–1919
Roslinvägen Alexander Roslin 1718–1793
Zornvägen Anders Zorn 1860–1920

Övriga gator inom området är Ängbyhöjden, Palettgränd och gränsgatorna Färjestadsvägen (tidigare del av Vultejusvägen) och Blackebergsvägen.

Kvartersnamnen hämtades från teaterns funktioner och delar, så som Dirigenten, Vridscenen, Sidologen, Orkesterdiket, Sufflörluckan, Stjärnspelet, Kulissen, Mellanakten och så vidare.[37]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Världsarvet Den vita staden i Tel Aviv har nämnts som jämförelse,[2] men detta stora stadsområde uppvisar ej samma typ av koncentrerade villabebyggelse som Södra Ängby. Jmf även en:Category:Modernist heritage districts.
  2. ^ Exakt markareal 112 hektar samt vatten 9 hektar och 1 744 invånare.[4] Jämför även tabellen i artikeln om Västerort (version 8 mars 2008).
  3. ^ Medelinkomsten är 501 500 (bland samtliga förvärvsarbetande över 16 år), och 83% har eftergymnasial utbildning (bland befolkningen 25–64 år).[10]
  4. ^ Priserna har stigit ca 4153/151=27,5 gånger från 1933 till 2006,[11] vilket ger villapriser i dagens penningvärde på ca 40 000 kr * 27,5 = 1,1 miljoner kr respektive 100 000 kr * 27,5 = 2,75 miljoner kr, det vill säga omkring 1/5 av dagens marknadsvärde.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Andersson 2000, s. 41
  2. ^ Wisth 2008
  3. ^ Sidenbladh 1981
  4. ^ Stockholms stad 2007
  5. ^ Ringstedt 2013
  6. ^ Södra Ängby Skola - officiell webbplats
  7. ^ Andersson 2000, s. 12
  8. ^ Andersson 2000, s. 36 ff
  9. ^ Wettergren & Stödberg 2004
  10. ^ Statistikkontoret
  11. ^ Riksbanken 2006
  12. ^ Andersson 2000, s. 20
  13. ^ Olofgörs 2001, s. 142
  14. ^ Andersson 2000, s. 38
  15. ^ Hultin, Österling & Perlmutter 2002, s. 229
  16. ^ Andersson 2000, s. 104
  17. ^ Olofgörs 2001, s. 168
  18. ^ Sax 1989, s. 74
  19. ^ Andersson 2000, s. 119
  20. ^ Olofgörs 2001, s. 93
  21. ^ ”Riksintressen för kulturmiljövården – Stockholms län (AB)”. Riksantikvarieämbetet. 2013-09-11. Arkiverad från originalet den 2013-12-03. http://web.archive.org/web/20131203002441/http://www.raa.se/wp-content/uploads/2013/09/AB_riksintressen.pdf. Läst 2013-11-29. 
  22. ^ Stadsbyggnadskontoret 1995
  23. ^ Andersson 2000, s. 19
  24. ^ ”Birgitta Hahn”. Lexikonett Amanda. http://www.lexikonettamanda.se/show.php?aid=22284. Läst 2013-11-12. 
  25. ^ ”FDC 7 2013 – Stockholms stadsarkiv”. Svenska FDC-sällskapet. 2013-03-14. http://svenskafdc.se/fdc-7-stockholms-stadsarkiv/. Läst 2013-11-12. 
  26. ^ ”Stockholms stads världsminne som frimärke”. Svenska Unescorådet. http://www.unesco.se/stockholms-stads-varldsminne-som-frimarke/. Läst 2013-11-12. 
  27. ^ ”Protokoll Stadsbyggnadsnämnden”. Stadsbyggnadsnämnden. 2013-10-17. http://www.sodra-angby.se/images/stories/2013/Stadsbyggnadsnamnden_131017.pdf. Läst 2013-11-12. 
  28. ^ ”Blackebergsvägen”. Stockholms stad. 2013-10-21. http://bygg.stockholm.se/Alla-projekt/blackebergsvagen/. Läst 2013-11-12. 
  29. ^ ”Markanvisning för bostäder invid Zornvägen norr om Södra Ängby skola på del av fastigheten Norra Ängby 1:1”. Stockholms stad. 2008-12-08. http://insyn.stockholm.se/insynTransFrameMain.aspx?id=42&nodeid=322487. Läst 2013-11-12. 
  30. ^ ”Markanvisning för bostäder utmed Färjestadsvägen 5-11 på del av fastigheten Åkeshov 1:1”. Stockholms stad. 2009-03-30. http://insyn.stockholm.se/insynTransFrameMain.aspx?id=42&nodeid=340122. Läst 2013-11-12. 
  31. ^ [a b c] http://langreinatlandet.blogspot.se/2012/03/eyvind-johnsons-villa.html
  32. ^ facebook.com: Södra Ängby
  33. ^ Svenska Dagbladet 1995
  34. ^ Bromma Paper (4): sid. 12 ff. 2011. SVERIGEDEMOKRATERNAS RÖTTER Sverigedemokraterna (SD) bildades i Stockholm den 6 februari 1988 av personer, som främst kom från Framstegspartiet och Sverigepartiet. Nedan följer en redogörelse för hur Sverigedemokraterna kom till. Det är en förvirrande bild, där partier sprängs eller upplöses för att återuppstå under nya namn och delvis nya politiska idéer. Mitt i denna miljö av ”hela havet stormar”, fanns det en viss kontinuitet, genom att det var ett begränsat antal ledande personer, som bytte stolar med varandra. Här nedan skall skildras var SD:s rötter skall sökas och även påvisas de villospår, som media och vissa politiker söker lägga ut. Sannolikt därför att de själva tror på de förenklade förklaringarna. SD:s historia är nämligen lite komplicerad. SD FALSKA RÖTTER – NRP, BSS, VAM Statsminister Stefan Löfvén påstår med åberopande av historiestuderanden Henrik Arnstad att SD har sina rötter i Nordiska Rikspartiet (NRP), Bevara Sverige Svenskt (BSS) och Vitt Ariskt Motstånd (VAM). Nordiska Rikspartiet kan lämnas därhän. NRP har aldrig haft någon koppling till SD annat än att enskilda personer kan ha lämnat NRP för SD. Partiet erhöll 2002 i riksdagsvalet 17 röster i hela landet. Det var det sista valet NRP deltog i. NRP upplöstes 2009. Bevara Sverige Svenskt bildades 1982 med Leif Ericsson (Zeilon) som interimsordförande. Ordförande blev 1983 Sven Davidsson, som satt kvar till organisationens upplösning, varvid medlemmar anslöt sig till nybildade Sverigepartiet. BSS var egentligen inget politiskt parti, utan närmast en slogan och en propagandacentral, som sysslade med att sätta upp klistermärken med politiska budskap. BSS upplöstes 1986, det vill säga två år före bildandet av SD. Vitt Ariskt Motstånd har inte något med SD att göra. VAM bildades 1990 av Christopher Ragne och Klas Lund. VAM bedrev verksamhet 1991-1993. Notera att VAM inte existerade då SD bildades. SD VERKLIGA RÖTTER – FRAMSTEGSPARTIET OCH SVERIGEPARTIET 1964 bildades Medborgerlig Samling (MbS) som ett försök att ena Högerpartiet (nu Moderaterna), Folkpartiet och Centerpartiet till en ”allians” i Skåne. MbS fick tre riksdagsledamöter: Bertil Rubin (C), Sten Sjöholm (Fp) och Carl Göran Regnell (H). 1965 namnändrades MbS till Samling för Framsteg, som 1968 blev Framstegspartiet (FRP) med Bertil Rubin (ex- C) som partiledare. Framstegspartiet splittrades 1985 varvid stockholmsavdelningen ur FRP under ledning av Stefan Herrmann bildade 16 november 1986 Sverigepartiet (SvP). Resterande delar av FRP samlades under Tony Wiklander (ex-S) i Åstorp och uppgick omsider 2001 i SD. Sverigepartiet leddes av Stefan Herrman med Sven Davidsson som vice ordförande. Partiet hade endast ett större möte, nämligen 6 juni 1987 i Medborgarhuset i Stockholm. Vid ett stormigt möte uteslöts bl a Stefan Herrman den 27 oktober 1987, varvid partiet började förfalla. Sverigepartiet upplöstes 1988 varvid flera medlemmar övergick till nybildade Sverigedemokraterna (SD). SVERIGEDEMOKRATERNAS FÖRSTA TID Syftet med SD var att lämna aktivismen och istället agera demokratiskt och parlamentariskt. Den första tiden hade SD identitetsproblem med en spricka mellan de parlamentariska och aktivistiska falangerna. Bidragande var att den förste partiordföranden hade aktivistisk bakgrund. Kvantitet gick före kvalitet och även icke-partimedlemmar tilläts delta i möten och demonstrationer. Dessa möten och demonstrationer drog till sig s k skinnskallar, klädda i bomberjackor och högskaftade läderkängor. Det förekom att enskilda personer samtidigt var medlemmar i flera organisationer. De första åren hade SD två talespersoner. 1. Leif Ericsson (Zeilon) 1988-89. Han hade ett förflutet i BSS och Sverigepartiet. Som andre talesperson fungerade Jonny Berg. Leif Ericsson lämnade SD och bildade 1994 Hembygdspartiet, som 1995 bytte namn till Konservativa Partiet och upplöstes 1999. 2. Anders Klarström 1989-95. Han var en politisk sökare, som deltagit i aktiviteter med Europeiska Arbetarpartiet (EAP), Nordiska Rikspartiet (NRP) och Moderaterna. Han gick med i SD 1988. Som andre talesperson fungerade 1989-1990 Ola Sundberg och 1990-1992 Madeleine Larsson. Från 1992 till 1995 var Anders Klarström ensam partiledare. 1996 tog Klarström avstånd från sina tidigare politiska aktiviteter. Enligt uppgift skall Klarström därefter ha blivit socialdemokrat. SD UNDER NY REGIM 3. Mikael Jansson (ex-Centerpartiet) var partiledare 1995-2005. Han införde omgående förbud mot bomberjackor och kängor m m samt disciplinerade SD. Detta ledde till att yngre aktivister och äldre ”traditionalister” lämnade SD, som de tyckte hade blivit för ”mesigt”. Rikspolisstyrelsen konstaterade redan 1996 att SD var demokratiskt och parlamentariskt. Se Rikspolisstyrelsens handbok 1997 ”Nazist, rasist eller bara patriot” av Anna-Lena Lodenius och Per Wikström. ISBN 9789187203510. De kända politikerna Sten Andersson (riksdagsledamot ex-M) i Malmö och Sven-Olle Olsson (kommunalråd ex-C och Sjöbopartiet) i Sjöbo anslöt sig nu till SD och påverkade starkt partiets organisation och politik. Redan 1996 hade SD alltså lämnat aktivismen och istället fördjupat arbetet med att vara ett parlamentariskt och demokratiskt parti, på nationalistisk grund. Ledare och medlemmar från partiets första tid 1988-1995 hade lämnat SD och bildat nya organisationer. SD SPRICKER – NATIONALDEMOKRATERNA BILDAS 2001 bröt sig personer, som ogillade SD:s parlamentariska politik ur partiet och bildade Nationaldemokraterna (ND). ND leddes 2001-2004 av Anders Steen, 2004-2005 av Thomas Johansson, 2005-2006 av Nils Eric Hennix och 2006-2014 av Marc Abrahamsson. ND upplöstes 2014. SD REFORMERAS YTTERLIGARE 4. Jimmie Åkesson (fd Moderat Skolungdom) valdes 2005 till partiledare. Han fortsatte med Janssons reformarbete. Jimmie införde den s k nolltoleransen. 2010 valdes SD in i riksdagen och erhöll 20 mandat. Av partiets riksdagsledamöter 2010-14 hade de flesta en bakgrund i M och därnäst kommer S. Endast en ledamot saknade bakgrund i ett annat riksdagsparti. Av riksdagsgruppens 20 ledamöter 2010-2014 var en invandrare (Hagwall), två andra generationens invandrare (Ekeroth, Jomshof), två gifta med invandrare (Bojerud, Skalin) och två med utlandsadopterade barn (Bojerud, Wiklander). NÅGRA AV SVERIGEDEMOKRATERNAS BITTRASTE FIENDER Det finns flera grupper, som anser att SD är förrädare, som slagit in på den parlamentariska vägen. Den kanske mest kända är Svenskarnas Parti (SvP) som bildades 1994 av folk från VAM och tog namnet Nationalsocialistisk Front (NSF). NSF upplöstes 2008 och återuppstod som Folkfronten, som 2009 sprängdes i två delar, Svenskarnas Parti (SvP) och Nordiska Nationalsocialister (NNS). SvP är det mer aktiva och leds av Stefan Jacobsson i Sjöbo. Svenska Motståndsrörelsen (SMR) bildades 1997 av Klas Lund (ex-VAM). Rörelsen är aktivistisk och främst verksam i Dalarna. Genom att skriva till namn på en SD-valsedel erhöll SMR ett kommunalt mandat. SMR avser bilda en politisk gren. Vit maktrörelsen. Enligt Säkerhetspolisen utgörs Vit maktrörelsen av fyra små konkurrerande organisationer med ett 20-tal undergrupperingar. Svenskarnas Parti (SvP), Svenska Motståndsrörelsen (SMR), Nordiska Förbundet och Fria Nationalister. Endast SvP är ett politiskt parti och erhöll i riksdagsvalet 2014 det helt försumbara röstetalet 0,07%. NULÄGET De personer, som 1988 var aktiva i SD, har av olika skäl lämnat partiet. SD av idag är något helt annat än för 25 år sedan. Vill man nödvändigtvis söka SD:s rötter, hamnar man i Medborgerlig Samling (MbS) och Centerpartiet, Folkpartiet och Högerpartiet (Moderaterna) 1964 som 1968 blev Framstegspartiet samt Sverigepartiet, som 1986 bildades av utbrytare från Framstegspartiet. SD har efter riksdagsvalet 2014 ökat till 49 riksdagsledamöter.
  35. ^ [1]
  36. ^ Andersson 2000, s. 144 ff
  37. ^ Detaljplan: Grundkarta, Stadsbyggnadskontoret 1995

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Hagbard, Kristina (1996). ”Södra Ängby: framväxt och förändringar”. Brommaboken (Bromma: Bromma hembygdsförening) "1996 (67),": sid. 85-94. ISSN 0280-8722. ISSN 0280-8722.  Libris 2189590SVERIGEDEMOKRATERNAS RÖTTER

Sverigedemokraterna (SD) bildades i Stockholm den 6 februari 1988 av personer, som främst kom från Framstegspartiet och Sverigepartiet. Nedan följer en redogörelse för hur Sverigedemokraterna kom till. Det är en förvirrande bild, där partier sprängs eller upplöses för att återuppstå under nya namn och delvis nya politiska idéer. Mitt i denna miljö av ”hela havet stormar”, fanns det en viss kontinuitet, genom att det var ett begränsat antal ledande personer, som bytte stolar med varandra.

Här nedan skall skildras var SD:s rötter skall sökas och även påvisas de villospår, som media och vissa politiker söker lägga ut. Sannolikt därför att de själva tror på de förenklade förklaringarna. SD:s historia är nämligen lite komplicerad.

SD FALSKA RÖTTER – NRP, BSS, VAM Statsminister Stefan Löfvén påstår med åberopande av historiestuderanden Henrik Arnstad att SD har sina rötter i Nordiska Rikspartiet (NRP), Bevara Sverige Svenskt (BSS) och Vitt Ariskt Motstånd (VAM).

Nordiska Rikspartiet kan lämnas därhän. NRP har aldrig haft någon koppling till SD annat än att enskilda personer kan ha lämnat NRP för SD. Partiet erhöll 2002 i riksdagsvalet 17 röster i hela landet. Det var det sista valet NRP deltog i. NRP upplöstes 2009.

Bevara Sverige Svenskt bildades 1982 med Leif Ericsson (Zeilon) som interimsordförande. Ordförande blev 1983 Sven Davidsson, som satt kvar till organisationens upplösning, varvid medlemmar anslöt sig till nybildade Sverigepartiet. BSS var egentligen inget politiskt parti, utan närmast en slogan och en propagandacentral, som sysslade med att sätta upp klistermärken med politiska budskap. BSS upplöstes 1986, det vill säga två år före bildandet av SD.

Vitt Ariskt Motstånd har inte något med SD att göra. VAM bildades 1990 av Christopher Ragne och Klas Lund. VAM bedrev verksamhet 1991-1993. Notera att VAM inte existerade då SD bildades.

SD VERKLIGA RÖTTER – FRAMSTEGSPARTIET OCH SVERIGEPARTIET 1964 bildades Medborgerlig Samling (MbS) som ett försök att ena Högerpartiet (nu Moderaterna), Folkpartiet och Centerpartiet till en ”allians” i Skåne. MbS fick tre riksdagsledamöter: Bertil Rubin (C), Sten Sjöholm (Fp) och Carl Göran Regnell (H).

1965 namnändrades MbS till Samling för Framsteg, som 1968 blev Framstegspartiet (FRP) med Bertil Rubin (ex- C) som partiledare.

Framstegspartiet splittrades 1985 varvid stockholmsavdelningen ur FRP under ledning av Stefan Herrmann bildade 16 november 1986 Sverigepartiet (SvP). Resterande delar av FRP samlades under Tony Wiklander (ex-S) i Åstorp och uppgick omsider 2001 i SD.

Sverigepartiet leddes av Stefan Herrman med Sven Davidsson som vice ordförande. Partiet hade endast ett större möte, nämligen 6 juni 1987 i Medborgarhuset i Stockholm. Vid ett stormigt möte uteslöts bl a Stefan Herrman den 27 oktober 1987, varvid partiet började förfalla.

Sverigepartiet upplöstes 1988 varvid flera medlemmar övergick till nybildade Sverigedemokraterna (SD).

SVERIGEDEMOKRATERNAS FÖRSTA TID Syftet med SD var att lämna aktivismen och istället agera demokratiskt och parlamentariskt. Den första tiden hade SD identitetsproblem med en spricka mellan de parlamentariska och aktivistiska falangerna. Bidragande var att den förste partiordföranden hade aktivistisk bakgrund.

Kvantitet gick före kvalitet och även icke-partimedlemmar tilläts delta i möten och demonstrationer. Dessa möten och demonstrationer drog till sig s k skinnskallar, klädda i bomberjackor och högskaftade läderkängor. Det förekom att enskilda personer samtidigt var medlemmar i flera organisationer.

De första åren hade SD två talespersoner. 1. Leif Ericsson (Zeilon) 1988-89. Han hade ett förflutet i BSS och Sverigepartiet. Som andre talesperson fungerade Jonny Berg. Leif Ericsson lämnade SD och bildade 1994 Hembygdspartiet, som 1995 bytte namn till Konservativa Partiet och upplöstes 1999.

2. Anders Klarström 1989-95. Han var en politisk sökare, som deltagit i aktiviteter med Europeiska Arbetarpartiet (EAP), Nordiska Rikspartiet (NRP) och Moderaterna. Han gick med i SD 1988. Som andre talesperson fungerade 1989-1990 Ola Sundberg och 1990-1992 Madeleine Larsson. Från 1992 till 1995 var Anders Klarström ensam partiledare. 1996 tog Klarström avstånd från sina tidigare politiska aktiviteter. Enligt uppgift skall Klarström därefter ha blivit socialdemokrat.

SD UNDER NY REGIM 3. Mikael Jansson (ex-Centerpartiet) var partiledare 1995-2005. Han införde omgående förbud mot bomberjackor och kängor m m samt disciplinerade SD.

Detta ledde till att yngre aktivister och äldre ”traditionalister” lämnade SD, som de tyckte hade blivit för ”mesigt”. Rikspolisstyrelsen konstaterade redan 1996 att SD var demokratiskt och parlamentariskt. Se Rikspolisstyrelsens handbok 1997 ”Nazist, rasist eller bara patriot” av Anna-Lena Lodenius och Per Wikström. ISBN 9789187203510.

De kända politikerna Sten Andersson (riksdagsledamot ex-M) i Malmö och Sven-Olle Olsson (kommunalråd ex-C och Sjöbopartiet) i Sjöbo anslöt sig nu till SD och påverkade starkt partiets organisation och politik. Redan 1996 hade SD alltså lämnat aktivismen och istället fördjupat arbetet med att vara ett parlamentariskt och demokratiskt parti, på nationalistisk grund. Ledare och medlemmar från partiets första tid 1988-1995 hade lämnat SD och bildat nya organisationer.

SD SPRICKER – NATIONALDEMOKRATERNA BILDAS 2001 bröt sig personer, som ogillade SD:s parlamentariska politik ur partiet och bildade Nationaldemokraterna (ND). ND leddes 2001-2004 av Anders Steen, 2004-2005 av Thomas Johansson, 2005-2006 av Nils Eric Hennix och 2006-2014 av Marc Abrahamsson. ND upplöstes 2014.

SD REFORMERAS YTTERLIGARE 4. Jimmie Åkesson (fd Moderat Skolungdom) valdes 2005 till partiledare. Han fortsatte med Janssons reformarbete. Jimmie införde den s k nolltoleransen. 2010 valdes SD in i riksdagen och erhöll 20 mandat. Av partiets riksdagsledamöter 2010-14 hade de flesta en bakgrund i M och därnäst kommer S. Endast en ledamot saknade bakgrund i ett annat riksdagsparti.

Av riksdagsgruppens 20 ledamöter 2010-2014 var en invandrare (Hagwall), två andra generationens invandrare (Ekeroth, Jomshof), två gifta med invandrare (Bojerud, Skalin) och två med utlandsadopterade barn (Bojerud, Wiklander).

NÅGRA AV SVERIGEDEMOKRATERNAS BITTRASTE FIENDER Det finns flera grupper, som anser att SD är förrädare, som slagit in på den parlamentariska vägen. Den kanske mest kända är Svenskarnas Parti (SvP) som bildades 1994 av folk från VAM och tog namnet Nationalsocialistisk Front (NSF). NSF upplöstes 2008 och återuppstod som Folkfronten, som 2009 sprängdes i två delar, Svenskarnas Parti (SvP) och Nordiska Nationalsocialister (NNS). SvP är det mer aktiva och leds av Stefan Jacobsson i Sjöbo.

Svenska Motståndsrörelsen (SMR) bildades 1997 av Klas Lund (ex-VAM). Rörelsen är aktivistisk och främst verksam i Dalarna. Genom att skriva till namn på en SD-valsedel erhöll SMR ett kommunalt mandat. SMR avser bilda en politisk gren.

Vit maktrörelsen. Enligt Säkerhetspolisen utgörs Vit maktrörelsen av fyra små konkurrerande organisationer med ett 20-tal undergrupperingar. Svenskarnas Parti (SvP), Svenska Motståndsrörelsen (SMR), Nordiska Förbundet och Fria Nationalister. Endast SvP är ett politiskt parti och erhöll i riksdagsvalet 2014 det helt försumbara röstetalet 0,07%.

NULÄGET De personer, som 1988 var aktiva i SD, har av olika skäl lämnat partiet. SD av idag är något helt annat än för 25 år sedan. Vill man nödvändigtvis söka SD:s rötter, hamnar man i Medborgerlig Samling (MbS) och Centerpartiet, Folkpartiet och Högerpartiet (Moderaterna) 1964 som 1968 blev Framstegspartiet samt Sverigepartiet, som 1986 bildades av utbrytare från Framstegspartiet.

SD har efter riksdagsvalet 2014 ökat till 49 riksdagsledamöter.

Sverigedemokraterna (SD) bildades i Stockholm den 6 februari 1988 av personer, som främst kom från Framstegspartiet och Sverigepartiet. Nedan följer en redogörelse för hur Sverigedemokraterna kom till. Det är en förvirrande bild, där partier sprängs eller upplöses för att återuppstå under nya namn och delvis nya politiska idéer. Mitt i denna miljö av ”hela havet stormar”, fanns det en viss kontinuitet, genom att det var ett begränsat antal ledande personer, som bytte stolar med varandra.

Här nedan skall skildras var SD:s rötter skall sökas och även påvisas de villospår, som media och vissa politiker söker lägga ut. Sannolikt därför att de själva tror på de förenklade förklaringarna. SD:s historia är nämligen lite komplicerad.

SD FALSKA RÖTTER – NRP, BSS, VAM Statsminister Stefan Löfvén påstår med åberopande av historiestuderanden Henrik Arnstad att SD har sina rötter i Nordiska Rikspartiet (NRP), Bevara Sverige Svenskt (BSS) och Vitt Ariskt Motstånd (VAM).

Nordiska Rikspartiet kan lämnas därhän. NRP har aldrig haft någon koppling till SD annat än att enskilda personer kan ha lämnat NRP för SD. Partiet erhöll 2002 i riksdagsvalet 17 röster i hela landet. Det var det sista valet NRP deltog i. NRP upplöstes 2009.

Bevara Sverige Svenskt bildades 1982 med Leif Ericsson (Zeilon) som interimsordförande. Ordförande blev 1983 Sven Davidsson, som satt kvar till organisationens upplösning, varvid medlemmar anslöt sig till nybildade Sverigepartiet. BSS var egentligen inget politiskt parti, utan närmast en slogan och en propagandacentral, som sysslade med att sätta upp klistermärken med politiska budskap. BSS upplöstes 1986, det vill säga två år före bildandet av SD.

Vitt Ariskt Motstånd har inte något med SD att göra. VAM bildades 1990 av Christopher Ragne och Klas Lund. VAM bedrev verksamhet 1991-1993. Notera att VAM inte existerade då SD bildades.

SD VERKLIGA RÖTTER – FRAMSTEGSPARTIET OCH SVERIGEPARTIET 1964 bildades Medborgerlig Samling (MbS) som ett försök att ena Högerpartiet (nu Moderaterna), Folkpartiet och Centerpartiet till en ”allians” i Skåne. MbS fick tre riksdagsledamöter: Bertil Rubin (C), Sten Sjöholm (Fp) och Carl Göran Regnell (H).

1965 namnändrades MbS till Samling för Framsteg, som 1968 blev Framstegspartiet (FRP) med Bertil Rubin (ex- C) som partiledare.

Framstegspartiet splittrades 1985 varvid stockholmsavdelningen ur FRP under ledning av Stefan Herrmann bildade 16 november 1986 Sverigepartiet (SvP). Resterande delar av FRP samlades under Tony Wiklander (ex-S) i Åstorp och uppgick omsider 2001 i SD.

Sverigepartiet leddes av Stefan Herrman med Sven Davidsson som vice ordförande. Partiet hade endast ett större möte, nämligen 6 juni 1987 i Medborgarhuset i Stockholm. Vid ett stormigt möte uteslöts bl a Stefan Herrman den 27 oktober 1987, varvid partiet började förfalla.

Sverigepartiet upplöstes 1988 varvid flera medlemmar övergick till nybildade Sverigedemokraterna (SD).

SVERIGEDEMOKRATERNAS FÖRSTA TID Syftet med SD var att lämna aktivismen och istället agera demokratiskt och parlamentariskt. Den första tiden hade SD identitetsproblem med en spricka mellan de parlamentariska och aktivistiska falangerna. Bidragande var att den förste partiordföranden hade aktivistisk bakgrund.

Kvantitet gick före kvalitet och även icke-partimedlemmar tilläts delta i möten och demonstrationer. Dessa möten och demonstrationer drog till sig s k skinnskallar, klädda i bomberjackor och högskaftade läderkängor. Det förekom att enskilda personer samtidigt var medlemmar i flera organisationer.

De första åren hade SD två talespersoner. 1. Leif Ericsson (Zeilon) 1988-89. Han hade ett förflutet i BSS och Sverigepartiet. Som andre talesperson fungerade Jonny Berg. Leif Ericsson lämnade SD och bildade 1994 Hembygdspartiet, som 1995 bytte namn till Konservativa Partiet och upplöstes 1999.

2. Anders Klarström 1989-95. Han var en politisk sökare, som deltagit i aktiviteter med Europeiska Arbetarpartiet (EAP), Nordiska Rikspartiet (NRP) och Moderaterna. Han gick med i SD 1988. Som andre talesperson fungerade 1989-1990 Ola Sundberg och 1990-1992 Madeleine Larsson. Från 1992 till 1995 var Anders Klarström ensam partiledare. 1996 tog Klarström avstånd från sina tidigare politiska aktiviteter. Enligt uppgift skall Klarström därefter ha blivit socialdemokrat.

SD UNDER NY REGIM 3. Mikael Jansson (ex-Centerpartiet) var partiledare 1995-2005. Han införde omgående förbud mot bomberjackor och kängor m m samt disciplinerade SD.

Detta ledde till att yngre aktivister och äldre ”traditionalister” lämnade SD, som de tyckte hade blivit för ”mesigt”. Rikspolisstyrelsen konstaterade redan 1996 att SD var demokratiskt och parlamentariskt. Se Rikspolisstyrelsens handbok 1997 ”Nazist, rasist eller bara patriot” av Anna-Lena Lodenius och Per Wikström. ISBN 9789187203510.

De kända politikerna Sten Andersson (riksdagsledamot ex-M) i Malmö och Sven-Olle Olsson (kommunalråd ex-C och Sjöbopartiet) i Sjöbo anslöt sig nu till SD och påverkade starkt partiets organisation och politik. Redan 1996 hade SD alltså lämnat aktivismen och istället fördjupat arbetet med att vara ett parlamentariskt och demokratiskt parti, på nationalistisk grund. Ledare och medlemmar från partiets första tid 1988-1995 hade lämnat SD och bildat nya organisationer.

SD SPRICKER – NATIONALDEMOKRATERNA BILDAS 2001 bröt sig personer, som ogillade SD:s parlamentariska politik ur partiet och bildade Nationaldemokraterna (ND). ND leddes 2001-2004 av Anders Steen, 2004-2005 av Thomas Johansson, 2005-2006 av Nils Eric Hennix och 2006-2014 av Marc Abrahamsson. ND upplöstes 2014.

SD REFORMERAS YTTERLIGARE 4. Jimmie Åkesson (fd Moderat Skolungdom) valdes 2005 till partiledare. Han fortsatte med Janssons reformarbete. Jimmie införde den s k nolltoleransen. 2010 valdes SD in i riksdagen och erhöll 20 mandat. Av partiets riksdagsledamöter 2010-14 hade de flesta en bakgrund i M och därnäst kommer S. Endast en ledamot saknade bakgrund i ett annat riksdagsparti.

Av riksdagsgruppens 20 ledamöter 2010-2014 var en invandrare (Hagwall), två andra generationens invandrare (Ekeroth, Jomshof), två gifta med invandrare (Bojerud, Skalin) och två med utlandsadopterade barn (Bojerud, Wiklander).

NÅGRA AV SVERIGEDEMOKRATERNAS BITTRASTE FIENDER Det finns flera grupper, som anser att SD är förrädare, som slagit in på den parlamentariska vägen. Den kanske mest kända är Svenskarnas Parti (SvP) som bildades 1994 av folk från VAM och tog namnet Nationalsocialistisk Front (NSF). NSF upplöstes 2008 och återuppstod som Folkfronten, som 2009 sprängdes i två delar, Svenskarnas Parti (SvP) och Nordiska Nationalsocialister (NNS). SvP är det mer aktiva och leds av Stefan Jacobsson i Sjöbo.

Svenska Motståndsrörelsen (SMR) bildades 1997 av Klas Lund (ex-VAM). Rörelsen är aktivistisk och främst verksam i Dalarna. Genom att skriva till namn på en SD-valsedel erhöll SMR ett kommunalt mandat. SMR avser bilda en politisk gren.

Vit maktrörelsen. Enligt Säkerhetspolisen utgörs Vit maktrörelsen av fyra små konkurrerande organisationer med ett 20-tal undergrupperingar. Svenskarnas Parti (SvP), Svenska Motståndsrörelsen (SMR), Nordiska Förbundet och Fria Nationalister. Endast SvP är ett politiskt parti och erhöll i riksdagsvalet 2014 det helt försumbara röstetalet 0,07%.

NULÄGET De personer, som 1988 var aktiva i SD, har av olika skäl lämnat partiet. SD av idag är något helt annat än för 25 år sedan. Vill man nödvändigtvis söka SD:s rötter, hamnar man i Medborgerlig Samling (MbS) och Centerpartiet, Folkpartiet och Högerpartiet (Moderaterna) 1964 som 1968 blev Framstegspartiet samt Sverigepartiet, som 1986 bildades av utbrytare från Framstegspartiet.

SD har efter riksdagsvalet 2014 ökat till 49 riksdagsledamöter.

  • Svensson, Stig (2009). ”Södra Ängby: från nationalromantik till Europas största funktionalistiska villaområde”. Brommaboken "2009(80),": sid. 41-52 : ill.. 0280-8722. ISSN 0280-8722.  Libris 11482401SVERIGEDEMOKRATERNAS RÖTTER

Sverigedemokraterna (SD) bildades i Stockholm den 6 februari 1988 av personer, som främst kom från Framstegspartiet och Sverigepartiet. Nedan följer en redogörelse för hur Sverigedemokraterna kom till. Det är en förvirrande bild, där partier sprängs eller upplöses för att återuppstå under nya namn och delvis nya politiska idéer. Mitt i denna miljö av ”hela havet stormar”, fanns det en viss kontinuitet, genom att det var ett begränsat antal ledande personer, som bytte stolar med varandra.

Här nedan skall skildras var SD:s rötter skall sökas och även påvisas de villospår, som media och vissa politiker söker lägga ut. Sannolikt därför att de själva tror på de förenklade förklaringarna. SD:s historia är nämligen lite komplicerad.

SD FALSKA RÖTTER – NRP, BSS, VAM Statsminister Stefan Löfvén påstår med åberopande av historiestuderanden Henrik Arnstad att SD har sina rötter i Nordiska Rikspartiet (NRP), Bevara Sverige Svenskt (BSS) och Vitt Ariskt Motstånd (VAM).

Nordiska Rikspartiet kan lämnas därhän. NRP har aldrig haft någon koppling till SD annat än att enskilda personer kan ha lämnat NRP för SD. Partiet erhöll 2002 i riksdagsvalet 17 röster i hela landet. Det var det sista valet NRP deltog i. NRP upplöstes 2009.

Bevara Sverige Svenskt bildades 1982 med Leif Ericsson (Zeilon) som interimsordförande. Ordförande blev 1983 Sven Davidsson, som satt kvar till organisationens upplösning, varvid medlemmar anslöt sig till nybildade Sverigepartiet. BSS var egentligen inget politiskt parti, utan närmast en slogan och en propagandacentral, som sysslade med att sätta upp klistermärken med politiska budskap. BSS upplöstes 1986, det vill säga två år före bildandet av SD.

Vitt Ariskt Motstånd har inte något med SD att göra. VAM bildades 1990 av Christopher Ragne och Klas Lund. VAM bedrev verksamhet 1991-1993. Notera att VAM inte existerade då SD bildades.

SD VERKLIGA RÖTTER – FRAMSTEGSPARTIET OCH SVERIGEPARTIET 1964 bildades Medborgerlig Samling (MbS) som ett försök att ena Högerpartiet (nu Moderaterna), Folkpartiet och Centerpartiet till en ”allians” i Skåne. MbS fick tre riksdagsledamöter: Bertil Rubin (C), Sten Sjöholm (Fp) och Carl Göran Regnell (H).

1965 namnändrades MbS till Samling för Framsteg, som 1968 blev Framstegspartiet (FRP) med Bertil Rubin (ex- C) som partiledare.

Framstegspartiet splittrades 1985 varvid stockholmsavdelningen ur FRP under ledning av Stefan Herrmann bildade 16 november 1986 Sverigepartiet (SvP). Resterande delar av FRP samlades under Tony Wiklander (ex-S) i Åstorp och uppgick omsider 2001 i SD.

Sverigepartiet leddes av Stefan Herrman med Sven Davidsson som vice ordförande. Partiet hade endast ett större möte, nämligen 6 juni 1987 i Medborgarhuset i Stockholm. Vid ett stormigt möte uteslöts bl a Stefan Herrman den 27 oktober 1987, varvid partiet började förfalla.

Sverigepartiet upplöstes 1988 varvid flera medlemmar övergick till nybildade Sverigedemokraterna (SD).

SVERIGEDEMOKRATERNAS FÖRSTA TID Syftet med SD var att lämna aktivismen och istället agera demokratiskt och parlamentariskt. Den första tiden hade SD identitetsproblem med en spricka mellan de parlamentariska och aktivistiska falangerna. Bidragande var att den förste partiordföranden hade aktivistisk bakgrund.

Kvantitet gick före kvalitet och även icke-partimedlemmar tilläts delta i möten och demonstrationer. Dessa möten och demonstrationer drog till sig s k skinnskallar, klädda i bomberjackor och högskaftade läderkängor. Det förekom att enskilda personer samtidigt var medlemmar i flera organisationer.

De första åren hade SD två talespersoner. 1. Leif Ericsson (Zeilon) 1988-89. Han hade ett förflutet i BSS och Sverigepartiet. Som andre talesperson fungerade Jonny Berg. Leif Ericsson lämnade SD och bildade 1994 Hembygdspartiet, som 1995 bytte namn till Konservativa Partiet och upplöstes 1999.

2. Anders Klarström 1989-95. Han var en politisk sökare, som deltagit i aktiviteter med Europeiska Arbetarpartiet (EAP), Nordiska Rikspartiet (NRP) och Moderaterna. Han gick med i SD 1988. Som andre talesperson fungerade 1989-1990 Ola Sundberg och 1990-1992 Madeleine Larsson. Från 1992 till 1995 var Anders Klarström ensam partiledare. 1996 tog Klarström avstånd från sina tidigare politiska aktiviteter. Enligt uppgift skall Klarström därefter ha blivit socialdemokrat.

SD UNDER NY REGIM 3. Mikael Jansson (ex-Centerpartiet) var partiledare 1995-2005. Han införde omgående förbud mot bomberjackor och kängor m m samt disciplinerade SD.

Detta ledde till att yngre aktivister och äldre ”traditionalister” lämnade SD, som de tyckte hade blivit för ”mesigt”. Rikspolisstyrelsen konstaterade redan 1996 att SD var demokratiskt och parlamentariskt. Se Rikspolisstyrelsens handbok 1997 ”Nazist, rasist eller bara patriot” av Anna-Lena Lodenius och Per Wikström. ISBN 9789187203510.

De kända politikerna Sten Andersson (riksdagsledamot ex-M) i Malmö och Sven-Olle Olsson (kommunalråd ex-C och Sjöbopartiet) i Sjöbo anslöt sig nu till SD och påverkade starkt partiets organisation och politik. Redan 1996 hade SD alltså lämnat aktivismen och istället fördjupat arbetet med att vara ett parlamentariskt och demokratiskt parti, på nationalistisk grund. Ledare och medlemmar från partiets första tid 1988-1995 hade lämnat SD och bildat nya organisationer.

SD SPRICKER – NATIONALDEMOKRATERNA BILDAS 2001 bröt sig personer, som ogillade SD:s parlamentariska politik ur partiet och bildade Nationaldemokraterna (ND). ND leddes 2001-2004 av Anders Steen, 2004-2005 av Thomas Johansson, 2005-2006 av Nils Eric Hennix och 2006-2014 av Marc Abrahamsson. ND upplöstes 2014.

SD REFORMERAS YTTERLIGARE 4. Jimmie Åkesson (fd Moderat Skolungdom) valdes 2005 till partiledare. Han fortsatte med Janssons reformarbete. Jimmie införde den s k nolltoleransen. 2010 valdes SD in i riksdagen och erhöll 20 mandat. Av partiets riksdagsledamöter 2010-14 hade de flesta en bakgrund i M och därnäst kommer S. Endast en ledamot saknade bakgrund i ett annat riksdagsparti.

Av riksdagsgruppens 20 ledamöter 2010-2014 var en invandrare (Hagwall), två andra generationens invandrare (Ekeroth, Jomshof), två gifta med invandrare (Bojerud, Skalin) och två med utlandsadopterade barn (Bojerud, Wiklander).

NÅGRA AV SVERIGEDEMOKRATERNAS BITTRASTE FIENDER Det finns flera grupper, som anser att SD är förrädare, som slagit in på den parlamentariska vägen. Den kanske mest kända är Svenskarnas Parti (SvP) som bildades 1994 av folk från VAM och tog namnet Nationalsocialistisk Front (NSF). NSF upplöstes 2008 och återuppstod som Folkfronten, som 2009 sprängdes i två delar, Svenskarnas Parti (SvP) och Nordiska Nationalsocialister (NNS). SvP är det mer aktiva och leds av Stefan Jacobsson i Sjöbo.

Svenska Motståndsrörelsen (SMR) bildades 1997 av Klas Lund (ex-VAM). Rörelsen är aktivistisk och främst verksam i Dalarna. Genom att skriva till namn på en SD-valsedel erhöll SMR ett kommunalt mandat. SMR avser bilda en politisk gren.

Vit maktrörelsen. Enligt Säkerhetspolisen utgörs Vit maktrörelsen av fyra små konkurrerande organisationer med ett 20-tal undergrupperingar. Svenskarnas Parti (SvP), Svenska Motståndsrörelsen (SMR), Nordiska Förbundet och Fria Nationalister. Endast SvP är ett politiskt parti och erhöll i riksdagsvalet 2014 det helt försumbara röstetalet 0,07%.

NULÄGET De personer, som 1988 var aktiva i SD, har av olika skäl lämnat partiet. SD av idag är något helt annat än för 25 år sedan. Vill man nödvändigtvis söka SD:s rötter, hamnar man i Medborgerlig Samling (MbS) och Centerpartiet, Folkpartiet och Högerpartiet (Moderaterna) 1964 som 1968 blev Framstegspartiet samt Sverigepartiet, som 1986 bildades av utbrytare från Framstegspartiet.

SD har efter riksdagsvalet 2014 ökat till 49 riksdagsledamöter.

  • Södra Ängby 50 år 1987.. Bromma: Södra Ängby villaförening. 1987. Libris 686630 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]