Nockebybanan

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Nockebybanan (Spårvagn)
Railroad car.jpg
Den nyaste spårvagnstypen (A32) som trafikerar Nockebybanan, här vid banans ändhållplats i Alvik
Allmänt
Plats Stockholm
Antal linjer 1
Antal hållplatser 10
Turtäthet 12-20 minuter i lågtrafik, 6 minuter i högtrafik
Sträcka Alvik-Nockeby
Anslutande järnvägslinjer Inga, endast till Tunnelbana
& Tvärbanan (Spårvagn)
Antal passagerare 9 000/vardag (2009)
Organisation
Invigd 1914/1923/1924/1926/1929
Banoperatör Storstockholms Lokaltrafik
Trafikoperatör Veolia Transport -2012
Arriva Sverige AB 2012-
Tekniska fakta
Banlängd 5,7 kilometer
Linjelängd 5,7 kilometer
Antal spår Dubbelspår
Spårvidd 1435 millimeter (Normalspår)
Elektrifierad 1914
Matning 750 V DC (kontaktledning)

Nockebybanan är en ca 5,7 km lång spårväg i Gamla Bromma trädgårdsstad i Stockholm mellan Alvik och Nockeby. Banan trafikeras av spårvagnar som går på egen banvall utom vid vissa gatukorsningar, där de går i gatuspår. Spårvagnslinjen som drivs av SL har nr 12 och den vanligaste benämningen lokalt är därför tolvan.

Antal resenärer per vardag är drygt 9 000.[1] I Alvik finns bytesmöjlighet till tunnelbanan och Linje 22/Tvärbanan.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Statsminister Per Albin Hansson kliver av Tolvan vid Alvik, 1940-tal.
Denna släpvagnstyp, som i folkmun kallades för "två rum och kök", användes på förortslinjerna.[2]
Spårvagn i Nockeby.
Geografiskt korrekt linjekarta över Nockebybanan

När pontonbron mellan Kungsholmen och Brommalandet blev färdig 1914 drogs spårvagnslinje nummer 2 från Fridhemsplan till Alvik, varifrån den delades upp i två grenar, en längs Ulvsundavägen till Lillsjön och en till Alléparken i Äppelviken.

1919 blev Nockebybanan nummer 12 (Tolvan) och Ulvsundabanan nummer 13. Båda utgick från Tegelbacken. Namnet Nockebybanan användes inte det första decenniet eftersom banan ännu inte var utbyggd till Nockeby. De bägge bandelarna med linjerna 12 och 13 bar fram till 1929 det gemensamma namnet Brommabanan.

Den blivande Nockebybanan förlängdes sedan successivt västerut till Smedslätten 1923, Ålstens Gård hösten 1924, Höglandstorget 1926 och stod klar till Källviken (Nockeby) 1929.

Pontonbron ersattes 1934 av den då nybyggda Tranebergsbron.

När västra Tunnelbanan togs i bruk 1952 bröts direktförbindelsen med spårvägsnätet i innerstaden och Nockebybanan blev en matarbana. I samband med övergången till högertrafik bytte man körriktning från vänster- till högertrafik i och med att banan räknades som spårvägstrafik. Undantaget är Alviks station som var byggd för vänstertrafik för Nockebybanan. Vid Alléparkens station anlades därför ett spårkors för att byta mellan höger och vänstertrafik. Eftersom banan räknas som spårväg finns det inte några bommar. Bilar och fotgängare måste själva upptäcka och väja för spårvägsfordonen, som i gengäld har relativt låg hastighet. Endast vid Alléparken finns det varnigssignaler vid korsningen med Västerled.

Det var länge tänkt att spårvägen skulle läggas ned och ersättas av bussar. En framgångsrik lokalopinion stoppade detta förslag, och banan har under 1990-talet rustats upp.

Boende i Västerort drev under slutet av 2000-talet frågan om förbättrad trafik på Nockebybanan senare på nätterna[3][4].

Trafiken utfördes på entreprenad av Veolia Transport fram till 2012 när Arriva Sverige AB fick det senaste avtalet som gäller fram till i augusti 2020 med en möjlig förlängning till 2024.[5]

Banan[redigera | redigera wikitext]

Spårvägen har vänstertrafik[6] på sträckan Alvik–Alléparken för att underlätta passagerarnas byten mellan spårvagn och tunnelbana vid Alviks station, en rest från tiden före högertrafikomläggningen 1967. Banan använder tunnelbanans spår vid Alvik för att komma till Brommadepån. Den gemensamma sträckan har både kontaktledning för spårvagnarna och strömskena för tunnelbanevagnarna. Nockebybanan har spårförbindelse med spårvagnslinje 22/Tvärbanan genom den gemensamma vagnhallen Brommadepån.[7]

Trafikering[redigera | redigera wikitext]

Det finns bara en linje längs banan, som kallas linje 12, som den kallats sedan 1919 med undantag för 1975-1989 då linjenumret var 120. Från början trafikerades Nockebybanan av vissa turer av innerstadslinjen 2, kallade 2B (B som i Bromma). Hösten 1919 fick linjen ett eget nummer, linje 12. Linjen hade sin ändpunkt i innerstaden vid Tegelbacken tills tunnelbanan kom och den kortades av vid Alvik. Tidigare gick en insatslinje med ändhållplats Ålstens Gård där det fanns en vändslinga. Denna insatslinje hade nummer 12Å.

Turtätheten våren 2014 är var 6:e minut i rusningstrafiken och var 12-20 minut resten av dagen.

Fordon[redigera | redigera wikitext]

Äppelviken. Alléparkens spårvagnshållplats 1931. Spårvagnen är på väg mot Alvik.

Fram till 1940-talets början trafikerades banan av spårvagnar av typen A11 och A12 med B11 och B12 som släpvagnar. Dessa ersattes så småningom av spårvagnar typ A24 och släpvagnar typ B24, sedermera ombyggda med förarhytt i ena änden till manövervagnar. Dessa tog helt över driften på Nockebybanan när tunnelbanan öppnade sträckan Kungsgatan/Hötorget-Vällingby 1952. Eftersom dessa vagnar gick att köra från båda ändarna och hade dörrar på båda sidorna så slopade dåvarande Stockholms Spårvägar vändslingan i Nockeby och sålde marken till en församling som byggde en kyrka. Vid införandet av högertrafik 1967 kunde A24 på Nockebybanan lätt byta från vänstertrafik och överlevde därmed den stora spårvägsnedläggningen på 60-talet. På 80-talet genomgick vagnarna en omfattande renovering och bytte littera till A30 respektive B30. Dessa gick i trafik ända till den 14 juni 2009. Dagens vagnar som rullar på banan är av littera A32 byggda av Bombardier och började levereras 1999.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Commons-logo.svg
Wikimedia Commons har media relaterad till Nockebybanan.

A=Motorvagn B=Manövervagn

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Fakta om SL och länet år 2011” (pdf). Storstockholms Lokaltrafik. 2012-08-14. http://sl.se/Global/Pdf/Rapporter/Fakta%20om%20SL%20och%20länet%202011.pdf. Läst 28 september 2012. 
  2. ^ Svenska Spårvägssällskapet
  3. ^ ”SL-trafiken 2008 innebär mer nattrafik och fler turer”. Svensk Kollektivtrafik. 2007-12-20. http://www.mynewsdesk.com/se/view/pressrelease/77061. Läst 2013-06-02. 
  4. ^ ”Förslag till trafikförändringar 2008. Remiss från Storstockholms lokaltrafik”. AB Storstockholms lokaltrafik Trafikkontoret. 2007-08-28. sid. 4. http://insynsverige.se/documentHandler.ashx?did=103189. Läst 2013-06-02. 
  5. ^ Arriva Sverige tar hem SL:s trafikupphandling”. Infrastrukturnyheter.se. 2011-11-23. http://www.infrastrukturnyheter.se/2011/11/arriva-sverige-tar-hem-sls-trafikupphandling. Läst 2012-12-18. 
  6. ^ Tidningen Klart spår, sid.8
  7. ^ http://kartor.eniro.se/query?what=map&mapstate=8;17.9825;59.333333#