Kata Dalström

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kata Dalström
Kata.dalstrom.jpg
FöddAnna Maria Katarina Carlberg
18 december 1858
Emtöholm, Dalhems socken, Kalmar län
Död11 december 1923 (64 år)
Stockholm
YrkeFörfattare, politiker, folkbildare
NationalitetSverige Svensk
Verksam1887–1922
ÄmnenReligion, politik
Kata Dalström porträtterad av Pye Engström i skulpturen Vår enighets fanaSkvallertorget i Norrköping.

Anna Maria Catharina "Kata" Dalström, född Carlberg den 18 december 1858 på Emtöholm,[1] Dalhems socken, Kalmar län, död den 11 december 1923 i Stockholm,[2] var en av den svenska arbetarrörelsens mest kända agitatorer.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Kata Dalström föddes 1858 som äldsta barn till Johan Oscar Carlberg och Maria Augusta Carlswärd. Fadern var en framstående metallurg. Modern var sjuklig och periodvis deprimerad. Dottern var ofta upprorisk och fick många gånger husarrest på grund av sitt uppträdande. Hon undervisades av guvernanter i hemmet i Bångbro, en by tre kilometer utanför Nya Kopparberget. År 1868 blev hon elev i Emilie Risbergs skola för flickor i Örebro men relegerades därifrån 1872.

Den 10 oktober 1878 ingick Maria Carlberg äktenskap med järnvägsingenjören Gustaf Mauritz Dalström, född i Vaxholm 1837, död 1906. Paret fick sju barn. Familjen flyttade runt i landet beroende på var Gustaf Dalström fick arbete – Hultsfred, Stockholm, Visby, gården Näsbyholm ett par mil utanför Värnamo, Högserum utanför Fliseryd – för att år 1894 bosätta sig för gott i Stockholm.

Kata Dalström var hela sitt vuxna liv en hängiven folkbildare, skrev artiklar och ungdomsböcker, bland annat om nordisk och grekisk mytologi. Hon engagerade sig i Föreningen för gift kvinnas äganderätt och i filantropiskt arbete. Men hennes och familjens liv förändrades radikalt när hon i december 1894 anslöt sig till Stockholms allmänna kvinnoklubb och till Sveriges socialdemokratiska arbetareparti. Under åren 1900 till 1905 satt hon i partiets verkställande utskott. dvs i partiledningen.

Från sekelskiftet 1900 fram till sin död 1923 var Kata Dalström en av den svenska arbetarrörelsens mest kända och efterfrågade agitatorer, dvs resetalare. På uppdrag av SAP, den socialdemokratiska kvinnorörelsen, ungdomsrörelsen eller något fackförbund reste hon land och rike runt för att övertyga människor om vikten av allmän och lika rösträtt och vikten av facklig och politisk organisering. Berättelserna om hennes öden och äventyr spreds vida omkring och lever på sina håll kvar än idag.

Vid partisplittringen 1917 hörde Kata Dalström till den knappa fjärdedel som lämnade SAP för att bilda Sverges socialdemokratiska vänsterparti lett av Zäta Höglund. Efter den ryska oktoberrevolutionen 1917 stödde hon i likhet med partikamraterna Zeth Höglund och Fredrik Ström bolsjevikerna och var år 1920 delegat vid Tredje internationalens andra kongress i Moskva. 1921 bildades Sveriges kommunistiska parti och för tredje gången blev Kata Dalström invald i ledningen för ett politiskt parti.

I svenska kommunistiska kretsar var Kata Dalström kontroversiell på så sätt att hon inte var ateist. Hon deklarerade redan på 1890-talet sig som "en religiös människa", studerade österländska religioner och teosofi och landade så småningom i buddhismen. Detta kritiserades särskilt av Ture Nerman, som hade stöd från internationellt håll; Kominterns ledare Grigorij Zinovjev hade uttalat att en kommunist måste vara ateist för att helt kunna förstå marxismen.

I likhet med sina vänner och partikamrater Zet Höglund och Fredrik Ström blev Kata Dalström snart djupt kritisk mot det ryska kommunistpartiets krav på att alla kommunistiska partier skulle vara "sektioner" och följa samma linjer ("de tjugoen teserna"). Det är sannolikt att hon, i likhet med Höglund och Ström, skulle ha uteslutits ur den kommunistiska rörelsen under 1924 - om inte döden kommit emellan. Den 11 december 1923 avled Kata Dalström på Åsö sjukhus på Södermalm i Stockholm.

Vännen och partikamraten Fredrik Ström skrev 1930 en omfattande biografi över henne.[3] Därefter har det publicerats flera mer eller mindre omfattade levnadsbeskrivningar, den senaste 2017: Gunnela Björk, Kata Dalström. Agitatorn som gick sin egen väg (Historiska Media).

Ruth Stjernstedt var äldsta dottern, gift med advokaten Georg Stjernstedt. Bengt Dalström ett barnbarn till Kata Dalström.

I Fruängen (Stockholm) och i Bångbro utanför Kopparberg finns gator uppkallade efter henne.[4] Kata Dalström är begravd på Norra begravningsplatsen.[5]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Skönlitteratur[redigera | redigera wikitext]

Varia[redigera | redigera wikitext]

  • Illustrerad naturhistorisk läsebok för skolor och själfstudium. 1, Däggdjur. Stockholm: Skoglund (distr.). 1890. Libris 1622027 
  • Luther och de lifegne. Svenska folkets öreskrifter, 99-1606990-5 ; 32. Stockholm: Folkupplysningsföretagets förl. 1898. Libris 1645933. http://runeberg.org/lutlifegne/ 
  • Till arbetareklassens kvinnor!. [Malmö?]: Socialdemokratiska arbetarepartiet. 1899. Libris 1787703  - Ny upplaga 1982.
  • Ferdinand Lassalle. Silhuetter ur arbetarrörelsens historia ; 1. Stockholm: Arbetarnes tryckeri. 1905. Libris 1925850. http://runeberg.org/dksilhu/ 
  • Socialdemokrati och anarkism. [Broschyr,Frams]. Omsl.: Socialdemokratiska ungdomsförbundets agitationsskrift. N:o 5. 1905. Malmö. 1905. Libris 2609184. http://runeberg.org/dksoa/ 
  • Kan en kristen vara socialdemokrat? : disputation hållen den 9 april 1907 i Vansäter mellan Kata Dalström och D. Grankvist. Gefle. 1907. Libris 1614706 
  • Kan en kristen vara socialdemokrat? : offentligt samtal i Vansäter, Söderala den 9 april 1907 mellan Kata Dalström och David Granqvist enligt stenografiskt referat... Uppsala. 1907. Libris 1157996 
  • Skolan och prästväldet : föredrag. Karlstad: Värml. Dagbl:s. 1907. Libris 1612695 
  • Föredrag öfver partiprogrammet. Stockholm. 1908. Libris 1812166 
  • Leo Tolstoy som kristen samhällsreformator. Silhuetter av mänsklighetens stormän ; 1. Karlstad: Värml. Dagbl. 1908. Libris 1612694 
  • Tvänne krigsförklaringar : Kata Dalström mot Tryggve Hermelin. Karlstad. 1908. Libris 2609186 
  • Bildning och klasskamp. Lysekil. 1909. Libris 2128687  - Sammantryckt med Vid kunskapens träd av Fabian Månsson.
  • Vargaflockens moral : ett minne från storstrejken. Frams broschyr ; 37. Malmö: Framtiden. 1910. Libris 1612697 
  • Socialistiska framtidskonturer. Stockholm: Fram. 1912. Libris 1260332 
  • Blad ur de lagliga stöldernas historia : (avvittringarna, stockfångstprivilegierna, rekognitionsskogarna m.m.). Lysekil: Lysekilskuriren. 1914. Libris 1632455 
  • Härjartåg kors och tvärs genom Sverige. Stockholm: Fram. 1914. Libris 2006629 
  • Det kristna dogmsystemet och vår tid. Stockholm. 1914. Libris 1266389 
  • Arbetarklassens Ryssland : något om de sociala och kulturella reformerna i sovjetrepubliken : en sammanfattning. Stockholm: Fram. 1918. Libris 1650868 
  • De ryska bolsjevikerna och den sociala revolutionen. Oskarshamn: Oskarshamnsbladet. 1918. Libris 1650869 
  • Robert Owen, utopisten och reformatorn. Historiskt bildergalleri : fredens och frihetens stormän, 99-1823280-3 ; 2. Stockholm: Fram. 1917. Libris 1649805 
  • Den röda ungdomens kulturkamp. Stockholm: Fram. 1921. Libris 1471504 
  • Vad vill kommunismen? : ett ord till kvinnorna. Stockholm: Fram. 1919. Libris 1650871 
  • Brahmaismen, buddhismen och teosofin : tre föreläsningar vintern 1922. Stockholm: Tiden (distr.). 1923. Libris 1471503 

Samlingar och urval[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Emtöholm är en gård nära Gusum
  2. ^ Sveriges dödbok 1901-2009 Swedish death index 1901-2009 (Version 5.0). Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2010. Libris 11931231 
  3. ^ Ström, Fredrik (1930). Kata Dalströms liv, öden och äventyr i kampen mot herremakten: en krönika. Stockholm: Tiden. Libris 37490 
  4. ^ I arbetarrörelsens spår. Liten vägledning till historiska platser i Stockholm. ISBN 91-970429-9-4
  5. ^ Karl-Axel Björnberg: Kungliga och Norra begravningsplatserna (Bäckströms förlag 1998) sid.154-156 ISBN 91-88016-69-2

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Albornoz, Sara (2009). Socialdemokratiska kvinnor: ledande pionjärkvinnor inom den socialdemokratiska kvinnorörelsen och den socialdemokratiska kvinnorörelsens syn på samhället : mellan åren 1900-1909. Södertörn: Högskola, Inst. för genus, kultur och historia. Libris 12238871 
  • Berggren, Rut (1991). Agitatorn fru Kata: Kata Dalström och hennes tid. Stockholm: Prisma. Libris 7407740. ISBN 91-518-2432-9 (inb.) 
  • Björk, Gunnela (2017), Kata Dalström. Agitatorn som gick sin egen väg. Historiska Media.
  • Björk, Gunnela (2017), "En vår som ingen annan - Kata Dalström i Norrbotten 1917". I Då var det 1917. En antologi utgiven av Arbetarnas Kulturhistoriska Sällskap och Arbetarrörelsens Arkiv och Bibliotek.
  • Dalström, Kata; Björkman-Broberg Maja (1929). Minnesskrift över Kata Dalström. Stockholm: Stockholms fackliga kvinnliga samorganisation. Libris 1328696 
  • Dalström, Kata; Clayhills Harriet (1973). Kata Dalström i agitationen: 1894-1923. Stockholm: Arbetarkultur. Libris 7590005. ISBN 91-7014-032-4 
  • Flood, Hulda (1960). Den socialdemokratiska kvinnorörelsen i Sverige ([Ny uppl.]). Stockholm: Tiden. Libris 375367 
  • Lindberg, Gunilla (2005). Starka kvinnor som fört Sverige framåt (1. uppl.). Hudiksvall: Winberg Citybook. Libris 9876653. ISBN 91-87005-16-6 (inb.) 
  • Linderholm, Helmer (1982). Kata Dalström: hennes tid och bygd. [Ljusnarsberg]: [ABF Kopparberg]. Libris 7428389. ISBN 91-566-0323-1 
  • Lindskog, Gerda Helena (2010). "Snölandets fattiga ungdom till hjälp": om kvinnor och män kring Norrbottens arbetsstugor för barn 1903-1933. Serie akademi, 1653-9575. Umeå: h:ström - Text & kultur. Libris 11900904. ISBN 978-91-7327-130-1 
  • Mral, Brigitte (1993). Kata Dalström som talarinna. Arbetarrörelsen och språket, 99-1326861-3 ; 1993:9. Uppsala: Univ. Litteraturvetenskapliga inst. Avd. för retorik. Libris 7770475. ISBN 91-88300-29-3 
  • Mral, Brigitte (1999). Talande kvinnor: kvinnliga retoriker från Aspasia till Ellen Key. Studier i medier och kommunikation, 1401-9701 ; 16. Nora: Nya Doxa. Libris 7437200. ISBN 91-578-0309-9 (korr.) 
  • Nerman, Ture (1967). Akademikerna i arbetarrörelsen. Stockholm: Rabén & Sjögren. sid. 31-36. Libris 8076906 
  • Spak, Henrik Fredrik (1924). Kata Dalström: en minnesskrift. Stockholm: Fram. Libris 1482255 
  • Ström, Fredrik (1930). Kata Dalströms liv, öden och äventyr i kampen mot herremakten: en krönika. Stockholm: Tiden. Libris 37490 
  • Västberg, Mauritz (1951). Kata Dalström. Banérförare, 99-0893132-6 ; 8. Stockholm: Folket i Bild. Libris 898901 
  • Kata Dalström i Svenskt biografiskt lexikon (1931)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]