Fredrik Ström

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Fredrik Ström, ca 1940
Byst av Fredrik Ström, skapad 1980, och placerad vid Brearedsskolan i Simlångsdalen

Otto Fredrik Ström, född 10 juli 1880 i Breareds församling, död 23 november 1948 i Stockholm, var en svensk vänstersocialistisk politiker, författare och chefredaktör. Han var riksdagsledamot i första kammaren 1916–1919 för socialdemokraterna och Sveriges socialdemokratiska vänsterparti i Stockholms stads valkrets, 1919 och 1921 för Sveriges socialdemokratiska vänsterparti respektive Sveriges kommunistiska parti i Norrbottens läns valkrets samt 1930–1948 för socialdemokraterna i Stockholms stads valkrets.

Uppväxt och studier[redigera | redigera wikitext]

Fredrik Ström föddes i Breared (nuvarande Simlångsdalen) i Hallands län. Omkring 1890 flyttade familjen till Halmstad där fadern öppnade manufakturaffär. I Halmstad genomgick Fredrik Ström läroverket och tog studentexamen 1902. Redan under skoltiden drogs han till oppositionella företrädare för politik och tidningsskriveri och han började också tidigt utveckla sitt författarskap. En sommar deltog han som medarbetare vid den radikala Hallandsposten.

Efter studentexamen flyttade han till Göteborg för att vid högskolan utbilda sig till lärare. Han började studera historia, statskunskap, litteraturhistoria och nordiska språk, men avslutade aldrig dessa studier då de litterära och politiska intressena tog överhanden. Under tiden i Göteborg lärde han känna Zäta Höglund och de båda utvecklade en livslång vänskap och ett nära politiskt samarbete. Också Ellen Key kom att bli en viktig kontakt för honom under Göteborgstiden.

I början av 1904 lämnade Fredrik Ström Göteborg och flyttade till Stockholm för en anställning på tidningen Socialdemokraten, där han snabbt kom i kontakt med många ledande socialdemokrater allt ifrån Hjalmar Branting till Kata Dalström.

Politisk verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Genom sin skicklighet som skribent och författare erbjöds han snart anställning i tidningsvärlden och tillträdde som redaktör i Eskilstuna först i augusti 1905 för Sörmlands-Kuriren och sedan, från 1906, för Folket, vilken utgavs som efterföljare till Sörmlands-Kuriren. Redan 1908 flyttade han dock till Gävle för att under ett par år vara redaktör för Arbetarbladet. 1910 återkom han till Stockholm som förlagschef och redaktör för Fram – förlag (och tidskrift med samma namn) för den 1903 grundade socialdemokratiska ungdomsrörelsen. Därefter följde många olika organisatoriska och politiska förtroendeuppdrag. Han blev också partisekreterare för det socialdemokratiska arbetarpartiet 1911 och stod kvar i den rollen till 1916.

Fredrik Ström tillhörde, liksom sina vänner Zäta Höglund och Carl Lindhagen, vänsteroppositionen inom Sveriges socialdemokratiska arbetareparti och uteslöts ur partiet vid splittringen 1917 då Sveriges socialdemokratiska vänsterparti (SSV) bildades. Ström blev då det nya partiets partisekreterare. Därefter blev Ström, tillsammans med Zäta Höglund, en av grundarna då SSV år 1921 ombildades till Sveriges Kommunistiska Parti. Även för detta parti blev Ström partisekreterare. Ström lärde känna Lenin och han blev även aktiv i Kommunistiska Internationalen. Han blev dock mycket kritisk till Stalin och 1924 valde han att bryta med kommunismen.

Fredrik Ström återinträdde i det socialdemokratiska partiet 1926. Han blev andre redaktör för Socialdemokraten och kvarstod i denna roll till 1939. Under perioden 1932–1936 var han också huvudredaktör för tidningen.

Han blev medlem av riksdagen 1916 där han under perioderna 1916–1921 och 1930–1948 tillhörde den första kammaren.

Fredrik Ström blev successivt mycket verksam och produktiv inom den kommunala sidan. Redan 1912 valdes han in i stadsfullmäktige i Stockholm, som han lämnade först 1946. Han blev stadsfullmäktiges vice ordförande 1930 och 1938–1942 dess ordförande och också stadskollegiets ordförande 1938–1940. Under åren 1913–1914 var han ordförande i Stockholms arbetarkommun.1936 tillträdde Fredrik Ström som ledamot i den av Stockholms stadskollegium nyinrättade "Stockholms stadskollegiums Handbokskommitté" tillsammans med Gustaf Ahlbin, redaktör, Bertil Boëthius, riksarkivarie, Nils Ahnlund, professor, Oscar Larsson, borgarråd och Sten Wahlund statistiker.

Fredrik Ström innehade också en rad olika förtroendeposter som följde av hans olika politiska verksamheter. Ända från 1918, då han blev ledamot av Rådet till skydd för Stockholms skönhet, värnade han om kulturminnesvård och naturskydd. I övrigt kan nämnas att han 1922–1931 var ledamot av stadsplanenämnden, 1926–1929 ledamot av polisnämnden, 1931–1932 ledamot av hälsovårdsnämnden, 1935 ledamot av besvärsnämnden, 1926-1930 chef för Skådebanan, 1928 ledamot av Helgeandsholmskommissionen, 1927–1930 ordförande i Stockholms namnberedning, ledamot av 1933 års teaterutredning, 1934–1940 deltog han i omorganisation av Stockholms kommun, från 1928 ledamot av styrelsen för Stockholms Spårvägar och dess ordförande från 1940, 1936 ledamot av Stockholms naturreservatskommission, 1938 ledamot av stadskollegiets teaterråd, ledamot av 1939 års markkommission, 1929–1936 ledamot av Sveriges författareförenings styrelse, 1931–1939 revisor i samfundet De nio, från 1939 ordförande i Sällskapet Stockholmskonstens vänner, och från 1938 styrelseledamot i Publicistklubben.

Författarskap[redigera | redigera wikitext]

Fredrik Ströms litterära produktion omfattar såväl skönlitterära som politiska och i viss mån vetenskapliga verk, de senare ofta skrivna i populariserande form.

I sin första roman Folket i Simlångsdalen, skriven redan vid 22 års ålder, var han i viss mån påverkad av Selma Lagerlöf. Denna roman blev mer allmänt bekant sedan den också framförts som film först år 1924 och senare i ny version 1947. Redan under hans studietid i Göteborg blev Ellen Key god vän till honom med betydelse för hans författarskap. Han kom också i kontakt med och blev vän med August Strindberg. År 1907 gav han ut diktboken Mosaik.

Intresset för den ryska revolutionen präglar berättelsesamlingen Hjältinnan från Nevan från 1918. Under sin kommunistiska period utgav han ett stort verk över Ryska revolutionens historia i fem delar. Efter brytningen med kommunismen skrev han sedan under åren 1924–1929 romansviten Rebellerna i fem delar, som återspeglade vad han själv hade upplevt. År 1931 kom han ut med ytterligare ett översiktsarbete, Under röda fanor, där han bland annat skildrar många personligheter, som han hade haft kontakt med inom det politiska livet. År 1931 publicerar han också en bok om Kata Dalströms liv, öden och äventyr på entusiastiskt och personligt sätt.

1944 utkom Arbetets söner, som avsåg att på ett populärt sätt skildra arbetarklassens historia. Det var en samling uppsatser, av vilka han själv skrivit de flesta, men där flera skildringar också gjordes av experter på olika områden. Verket kan sägas utgöra en förening av politisk historia, person- och kulturstudium. År 1948 utgav han biografin Fabian över Fabian Månsson. Året efter hans död utkom också Skomakaren, som blev kungens skattmästare behandlande finansministern F. V. Thorsson.

Hans intresse för teatern ledde bland annat till skådespelet En kämpe faller år 1935.

År 1940 påbörjade han ett stort memoarverk, som aldrig hann bli helt färdigt. En första del, Min ungdoms strider, utgör en blandning av barndomsminnen, lyriska och drastiska skildringar av bygd och människor samt av ungdomsårens strävanden och ungdomsrevolutionära idéer. Den andra delen från 1942, I stormig tid, skildrade tiden runt första världskriget och gav en bakgrund till hans ställningstaganden inför de politiska och sociala förändringar, som därefter följde. En tredje del var planerad, men denna hann han aldrig fullfölja.

Som journalist fick han kontinuerligt producera ett stort antal artiklar och småskrifter i många olika ämnen. Förutom rent dagspolitiska frågor behandlade han ämnen såsom socialismens principer, freden, försvaret, skatterna, kvinnofrågorna, rusdrycksproblemet och dylikt. År 1942 utgav han Mot tidens gudar med en samling tal och föredrag, som han hållit som förtroendeman och representant för de många institutioner och sammanslutningar som han hade företrätt. År 1942 utgav han också det miljöbeskrivande och rikt illustrerade verket Stor-Stockholms villastäder.

Hembygdsintresset inspirerade honom till skildringar och berättelser i många olikartade former. År 1945 utgavs ett omfattande verk över Halland, som del i en landskapsserie, varvid Fredrik Ström medverkade med många skildringar.

Ganska tidigt började han att i vetenskapligt intresse sammanställa folkloristiska uppgifter. År 1926 utkom det stora samlingsverket Svenskarna i sina ordspråk. Denna av Ossian Elgström rikt illustrerade volym med mer än 7000 ordspråk hade han själv sammanställt underlaget ur såväl äldre litterära källor, som från egna uppteckningar i olika svenska bygder. Detta verk följdes år 1929 av Svenska ordstäv, också illustrerad av Ossian Elgström, samt år 1937 av Svenska folkgåtor med teckningar av Uno Stallarholm.

Kuriosa[redigera | redigera wikitext]

  • I Halmstad har en gata uppkallats efter Fredrik Ström ('Fredrik Ströms gata').
  • I Simlångsdalen finns en mindre gångväg kallad 'Fredrik Ströms stig'.
  • I Bromma utanför Stockholm fanns från 1950 en planerad gata med namnet 'Fredrik Ströms väg' belägen i vinkel mot nuvarande Bryggerivägen. Gatan vart tänkt att ingå i ett mindre bostadskvarter, som 1959 dock definitivt avskrevs till förmån för industriverksamhet. Den tänkta sträckningen förkortades och fick på 1960-talet det nya namnet 'Gruvfogdegränd'.

Familj[redigera | redigera wikitext]

Fredrik Ströms far var Otto Andersson (1856–1939), som först var handelsman i Breared, senare köpman i Halmstad. Hans mor Maria (1854–1910) var dotter till prosten Johan Fredrik Ström (1812–1889) i Breared och Anna Laurentia Mjöberg (1818–1886). Efter sin mor tog han och hans övriga syskon efternamnet Ström. Han hade två yngre bröder och en yngre syster, som uppnådde vuxen ålder.

Fredrik Ström gifte sig 1905 med författarinnan Tua Erikson (1885–1953), som under signaturen Tage Stam publicerade några skådespel. Hon var dotter till redaktionssekreteraren på "Socialdemokraten" Pehr Eriksson. Med henne fick han barnen Maja (1905-1981) och Folke (1907–1996), senare biblioteksråd vid Göteborgs universitetsbibliotek, där Ströms arkiv (huvuddelen) idag finns tillgängligt.

Fredrik Ström är begraven vid Breareds kyrka i Simlångsdalen.

Bibliografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

  • Folket i Simlångsdalen: [1] Sig Folkesons historia, och [2] Marit Vankelmods öde, 1903
  • Boken om bonden och socialismen, 1905
  • Mosaik: dikter och prosafragment, 1907
  • Hjältinnan från Nevan och andra berättelser, 1919
  • Ryska revolutionens historia i sammandrag, 1924: D. 1; D. 2 – Marsrevolutionen; D. 3 – Kerenskiaden; D. 4 – Novemberrevolutionen; D. 5 – Novemberrevolutionen
  • Svenskarna i sina ordspråk jämte sju tusen svenska ordspråk om gud djävulen, mannen, kvinnan och kärleken, livet och döden, glädjen och sorgen, ämbeten och yrken etc.; ill. Ossian Elgström, 1926
  • Rebellerna : en krönika. D. 1 – Bonden och hans son, 1926; D. 2 – Staden vid havet, 1926; D. 3 – Den stora striden, 1927; D. 4 – Den röda himmelen, 1928; D. 5 – Nya himlar och en ny jord, 1929
  • Svenska ordstäv eller vad prästen sa om nattvardsgästerna, klockarn om orgelverket, torparn om hovmarskalken, gubben om döden och flickan om kärleken etc.; ill. Ossian Elgström, 1929
  • Kata Dalströms liv, öden och äventyr i kampen mot herremakten: en krönika, 1930
  • Svenska folkgåtor; teckningar av Uno Stallarholm, 1937
  • Min ungdoms strider: memoarer, 1940
  • Visor, ramsor och andra folkrim, med teckningar av Uno Stallarholm, 1941
  • Arbetardikt i kamptid, 1941
  • I stormig tid: memoarer, 1942
  • Mitt kommunalpolitiska testamente, 1942
  • Mot tidens gudar och andra inlägg i dagsdebatten, 1942
  • Stor-Stockholms villastäder i ord och bild, Huvudred.: Fredrik Ström, 1942
  • Frihet, rätt, humanitet, 1943
  • Svensk villabebyggelse i ord och bild, huvudred. Fredrik Ström, 1944
  • Om Z. Höglund, 1944
  • Halländska bilder: ungdomsdikter, 1944
  • Halland : kustlandet, gränslandet, framtidslandet, Red.: Fredrik Ström, Albert Sandklef, Thorsten Åberg, 1945
  • Hallandshistorier, samlade av Olof Christiansson; med förord av Fredrik Ström, 1946
  • Arbetets söner : Text och bilder ur den svenska arbetarrörelsens saga, Huvudred.: Fredrik Ström i samarbete med Ragnar Casparsson och Sten Sjöberg. Bildred.: Arne Lindenbaun & Gun Kihlberg, 1944-1946
  • Fabian: en bok om Fabian Månsson; i samarbete med Rune Hillbom och S. Jacob Boëthius, 1948
  • Skomakaren som blev kungens skattmästare: F. V. Thorsson, 1949
  • Halland - En litterär beskrivning, 1966, (utgiven av Samfundet Hallands Biblioteks Vänner)
  • Svenska ordspråk, 1963, ny utgåva

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  • Erixon, Sigurd (1958). ”Fredrik Ström 10/7 1880 - 23/11 1948”. Kungl. Gustav Adolfs Akademiens minnesbok 1942-1957 (1958): sid. 130-137. 
  • Höglund, Zeth (1949). Aldrig glömde vi er: Fredrik Ström, Carl Lindhagen, August Strindberg. Stockholm: G. Lindström. Libris 1408274 
  • Tvåkammarriksdagen 1867-1970, Almqvist & Wiksell International, 1992, band 5, s. 439

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Bengtsson, Håkan (1992). Konfrontation och försoning: en studie i Fredrik Ströms romanserie Rebellerna = [Confrontation and reconciliation] : [a study of Fredrik Ström's novel series Rebellerna (The rebels)]. Skrifter utgivna av Litteraturvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet, 0348-4653 ; 22. Göteborg: Litteraturvetenskapliga institutionen, Univ. Libris 7756423. ISBN 91-86270-25-7 
  • Björlin, Lars: Fredrik Ström i Svenskt biografiskt lexikon (2007-2011)
  • Frydén, Uno (1930). Fredrik Ströms bonde- och arbetarskildringar.. Stockholm: Ljungberg. Libris 1330200 
  • Nerman, Ture (1967). Akademikerna i arbetarrörelsen. Stockholm: Rabén & Sjögren. sid. 94-98. Libris 8076906 
  • Wallbom, Arne (1949). Rebellerna: en krönika om arbetets folk : talardisposition. Stockholm: Folket i Bild. Libris 12278451 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Johan-Olov Johansson
Ordförande för Stockholms stadsfullmäktige
1938-1942
Efterträdare:
Carl Albert Anderson
Företrädare:
Johan-Olov Johansson
Ordförande för Stockholms stadskollegium
1938-1940
Efterträdare:
Bertil Eriksson