Basenji
| Basenji | |
 | |
| Rasgrupp (FCI) | Grupp 5, sektion 6 Urhundar (pariahundar) |
|---|---|
| Rasgrupp (SKK) | Grupp 5 Spetsar och urhundar |
| Ursprungsland | Storbritannien Centralafrika |
| Rasklubb | Svenska Basenjisällskapet |
| Specialklubb | Svenska Spets- och Urhundklubben |
| Rasstandard | FCI 43  PDF |
| Vikt | |
| Hund | 11 kg |
| Tik | 9,5 kg |
| Mankhöjd | |
| Hund | 43 cm (ideal) |
| Tik | 40 cm (ideal) |
Basenji är en hundras från Centralafrika. Basenjin är en jagande pariahund (urhund) som räknas till de ofullständigt domesticerade schenzihundarna. Den ofullständiga domesticeringen yttrar sig bland annat i att basenjin inte skäller; istället använder den sig av "joddling".
Historia[redigera | redigera wikitext]
Den förste västerlänningen som beskrev basenjin var Georg August Schweinfurth (1836-1925) när han år 1868 skildrade zandefolket, då kallade Niam-Niam. De första basenjina importerades till England från Kwango i sydvästra Kongo-Kinshasa. Dessa dog av valpsjuka som rasen tidigare var mycket känslig för. När basenjin först visades på hundutställning kallades rasen för Congo Terrier eller African Bush Dog.
ÅR 1937 gjordes ett försök då man slutligen lyckades få hundarna att överleva och sedan dess har avel bedrivits i Europa och från några år senare i Nordamerika. Nya hundar har importerats från Afrika till olika länder vid olika tidpunkter. Bl.a. har hundar inskaffats hos olika pygmégrupper. Senast år 1987 öppnades stamboken i USA för basenjier från zandefolket på gränsen mellan Kongo och Sudan. I Storbritannien bildades den första rasklubben år 1939.
Till Sverige kom rasen år 1951, och det Svenska Basenjisällskapet år 1977.
Egenskaper[redigera | redigera wikitext]
Basenjin är ofta lekfull. Rasen kan vara reserverad mot främlingar och andra hundar, särskilt efter könsmognaden. Även om basenjin anses vara en snäll hund, är det ingen hund som passar alla. Rasen är självständig och tänker själv, och beskrivs ofta likna katter till sinnet. Basenjin är känslig och man får inte skrämma den eller vara hårdhänt mot den. Basenjin tvättar sig själv på liknande sätt som katter.
Den ylar mycket, och kan faktiskt skälla, även om skallet är dovt och vanligen endast förekommer i försvarssituationer (liksom hos varg).[1]
Utseende[redigera | redigera wikitext]
Basenjin är en elegant hund med högburet huvud. Den har karakteristiska rynkor i pannan, upprättstående öron, välvinklade ben och hårt rullad kort svans. Den har vackra rörelser som kan liknas vid en fullblodshästs. Basenjin blir mellan 40 och 45 cm hög i manken och har kort päls utan underull.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Kennelklubben, Svenska. ”Basenji | Svenska Kennelklubben”. www.skk.se. https://www.skk.se/sv/hundraser/basenji/. Läst 2 mars 2018.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Renée Willes: All världens hundraser, Bromma 2003, ISBN 91-89090-79-9
- Malcolm Wallerstedt (red): Stora nordiska hundboken, Malmö 1966
- Carl-Reinhold von Essen (red): Hundboken, Stockholm 1955-1956
- Carl O. M. P. Leuhusen: Rashundar i ord och bild, Stockholm 1932
- Desmond Morris: Dogs, North Pomfret, Vermont 2008, ISBN 978-1-57076-410-3
- Tine Luther: Out of Africa, Hunden nr 9 2004, medlemsblad för Dansk Kennel Klub (DKK)
PDF - Extended Breed Standard of the Basenji, Australian National Kennel Council (ANKC) PDF
- 103 Basenji Timeline, Basenji Club of America (läst 2011-12-11)
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
- Rasspecifik Avelsstrategi (RAS), Svenska Basenjisällskapet PDF
| |||||||||||||||||||||||||||||
| |||||||||||