Ö

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Den här artikeln handlar om bokstaven Ö. För landområde omgivet av vatten, se Ö (landområde). För andra betydelser, se Ö (olika betydelser).
Öö Öö
Tillhör Estland Estniska
Finland Finska
Island Isländska
Sverige Svenska
Turkiet Turkiska
Tyskland Tyska
Ungern Ungerska
Tekniskt
Morse -   --   --   -- -
Latin-1 Ö:214 / ö:246
Unicode Ö:U+00D6 / ö:U+00F6
Bokstavering Östen

Ö (gemenform: ö) [øː] är en bokstav i det latinska alfabetet.

Uttal och användning[redigera | redigera wikitext]

Bokstaven ö används i estniska, finska, isländska, svenska, azerbajdzjanska, turkiska, tyska och ungerska. Den har inte status som egen bokstav i tyska och ungerska.

Motsvarigheten i norska och danska är Ø. I latin och franska används stundom œ. Vid nedteckning av dialektala uttal används ibland ô.

I handskrift kan ö ibland likna ō eller õ.

Snarlika bokstäver med annat uttal[redigera | redigera wikitext]

I engelska och franska förekommer någon gång ett tecken som kan missuppfattas som ö. Tecknet skall i stället tolkas som "o" med accenten trema. Ett exempel är ordet coöperation där ö är en uttalsanvisning innebärande att två o:n ska uttalas, det vill säga co-operation (svenska "samarbete"). Engelsktalande brukar inte skriva ut accenter, så därför brukar o skrivas istället, såsom cooperation, liksom de skriver cafe istället för café.

Betydelser[redigera | redigera wikitext]

  1. Förkortning för öster/öst/östra.
  2. Ö, land med vatten runt.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Bokstaven Ö härstammar från diftongen oe. Bokstaven ö uppkom av att man under 1500-talet satte ett litet e över o, vilket härstammar från tyska. Under medeltiden på svenska och fortfarande på danska och norska används ø som härstammar från o och e skrivna bredvid varandra som œ. I frakturstil användes ett litet e ovanför ett o som beteckning för ö enda in på 1900-talet. I tysk skrivstil skrivs ett litet e med en n-liknande bokstav som något förenklad liknar två streck.

Datateknik[redigera | redigera wikitext]

I datorer lagras Ö med kodpunkten U+00D6 och ö med kodpunkten U+00F6. Vilka värden, eller rättare oktettsekvenser, som används för att representera dessa kodpunkter varierar beroende på vilken kodning som används, om Ö alls kan representeras.

I äldre (fram till sent 1980-tal) svenska dataprogram användes ofta ISO/IEC 646, svensk variant, och där användes 92 (decimalt) för Ö och 124 (decimalt) för ö. De nationella varianterna av ISO/IEC 646, är dock mycket föråldrade och används knappast alls längre. De har ersatts av nyare kodningar, till exempel Latin-1, Latin-9, och numera allt oftare UTF-8 och UTF-16.

Se även[redigera | redigera wikitext]