Ligatur

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Ligatur (olika betydelser).
En blytyp och ett ſi-ligatur-tryck i 12p Garamond.
Ligaturer

Ligatur (av latinets ligatura, till ligare – binda, förena) är ett tecken bildat genom sammanskrivning av två eller fler tecken. Ligaturer kan förekomma i såväl handskriven som typografisk text (i tryck eller på skärm). Ligaturer är en typografisk och paleografisk, inte ortografisk eller grafematisk företeelse. Vanliga ligaturer och .

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

En rad tecken som inte alltid betraktas som ligaturer är historiskt sett ligaturer, till exempel æ (ae), ø (oe), œ (oe), ß (ſs eller ſz eller sz eller ss, skarpt s i tyska språket), & (et). I vissa fall har ett av tecknen utvecklats till ett diakritiskt tecken, till exempel ä (ae), å (aa), ö (oe), ü (ue eller ui; jämför med stavningen Duisburg med ui för ü).

Snabel-a (@) är enligt vissa källor en ligatur. Meningarna är delade om det är en sammandragning av engelskans at, latinets ad eller franskans à. Enligt Svenska datatermgruppen är det det sistnämnda, då snabel-a "går tillbaka på franskans à i prisuppgifter (eng. commercial at), där den grava accenten i ett stiliserat skrivsätt flutit ut till en ring".[1]

I nederländska språket är ij en ligatur. En berömd målare är van Dijk, med nederländskt uttal [vɑn dɛik]. När invandrare med detta namn naturaliserades i Sverige ändrades uttalet efter tyskt mönster av ü till Dük, vilket försvenskades till Dyk eller Dyck.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Ligaturer har förekommit i typografisk text alltsedan de första böckerna trycktes på 1400-talet. Under den digitala textframställningens era blev ligaturerna färre, eftersom det i kodningen för Typ1-fonter endast ingår och , och det saknades automatik för att omvandla en skriven teckensekvens till en ligatur. För att få tillgång till ytterligare ligaturer var man tvungen att byta till en expertfont, i fall en sådan fanns. Detta var ett omständligt tillvägagångssätt, och det ställde till problem vid stavningskontroll, automatisk avstavning och textsökning. De senaste åren har emellertid ligaturerna åter börjat bli vanliga, och det tack vare fontformatet OpenType, som tillåter betydligt fler ligaturer, vilka alla kan genereras automatiskt i vissa datorprogram.

Datorteknik[redigera | redigera wikitext]

I datorer, i teckenkodningen Unicode, stöds följande ligaturer för latinska alfabet:

Stora
bokstäver
Latin-1 Unicode Stor
begynnelse-
bokstav
Latin-1 Unicode Små
bokstäver
Latin-1 Unicode Används i följande språk
- U+1E9E ß 223 U+00DF tyska
Æ 198 U+00C6 æ 230 U+00E6 danska, norska, isländska, färöiska
IJ - U+0132 ij - U+0133 nederländska
Œ - U+0152 œ - U+0153 franska
DŽ - U+01C4 Dž - U+01C5 dž - U+01C6 serbiska
LJ - U+01C7 Lj - U+01C8 lj - U+01C9 serbiska
NJ - U+01CA Nj - U+01CB nj - U+01CC serbiska
Ǣ - U+01E2 ǣ - U+01E3
DZ - U+01F1 Dz - U+01F2 dz - U+01F3 serbiska
Ǽ - U+01FC ǽ - U+01FD danska (används inte i praktiken)
@ 64 U+0040 symbol
- U+2105 symbol
- U+2116 symbol
- U+2122 symbol
- U+FB00
- U+FB01
- U+FB02
- U+FB03
- U+FB04
- U+FB05
- U+FB06
De serbiska (serbokroatiska) är ligaturer inom datorteknik, inte språkligt sammanhörande bokstäver. De används att underlätta omvandling mellan kyrilliska och latinska bokstäver för en text.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.nada.kth.se/dataterm/artikel-7.html