K
Från Wikipedia
Kk Kk |
|||||
|---|---|---|---|---|---|
| Svenska alfabetet | |||||
| Aa | Bb | Cc | Dd | Ee | Ff |
| Gg | Hh | Ii | Jj | Kk | Ll |
| Mm | Nn | Oo | Pp | Rr | |
| Ss | Tt | Uu | Vv | Ww | Xx |
| Yy | Zz | Åå | Ää | Öö | |
K är den elfte bokstaven i det latinska alfabetet.
Innehåll |
[redigera] Betydelser
[redigera] Versalt K
- Länsbokstav för Blekinge län.
- Kemiskt tecken för grundämnet kalium. Se även periodiska systemet.
- Det innersta elektronskalet i en atom.
- Symbol för temperaturenheten kelvin.
- Bok skriven av den amerikanske författaren Mario Puzo.
- Nationalitetsbeteckning för motorfordon från Kambodja.
- Inom bibliotekens klassifikationssystem SAB beteckning för historia, se SAB:K.
- En medlem i artisten Manas soloprojekt Moi dix Mois.
[redigera] Gement k
- Vågtal i ekvationer.
- Beteckning för måttenhetsprefixet kilo (1000).
[redigera] Historia
Bokstaven K hör inte till bokstäverna i det ursprungliga latinska alfabetet utan härrör från den grekiska bokstaven kappa (κ). Ljudet [k] skrevs som C i klassiskt latin, senare mjukades C upp till ett tje-ljud och därefter ett s-ljud framför mjuka vokaler (jämför med hur k vanligen uttalas framför dessa vokaler i svenskan). Karthago och Kalendae är de enda ord som stavas med K i latinsk text. För att beskriva k-ljud framför mjuka vokaler främst i germanska språk importerades därför bokstaven K från grekiskan.
| A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö |
