Ä

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ää Ää
Tillhör Estland estniska (võru)
Finland finska
Slovakien slovakiska
Sverige svenska
Ryssland tatariska
(Tyskland tyska)
Tekniskt
Morse - --   -- --   -
Latin-1 Ä:196 / ä:228
Unicode Ä:U+00C4 / ä:U+00E4
Bokstavering Ärlig

Ä (gemenform: ä) [ɛː] (eller [æː] ) är den tjugoåttonde bokstaven i det svenska och finska alfabetet.

Uttal och användning[redigera | redigera wikitext]

Ä finns också i tyskan, finskan, estniskan, võru, turkmeniskan, slovakiskan och liviskan men har inte status som egen bokstav i tyska.

Ä uttalas på svenska [æ] då det direkt föregår ett r, annars [ɛ] (regionala variationer förekommer). Under några decenniers tid[när?] har dock uttalet i stora svenska befolkningsgrupper successivt glidit mot ett allt öppnare [æ], även då inget r följer. Detta anses bland annat bero på så kallat skriftspråksuttal, men även andra faktorer har sannolikt spelat en roll.[källa behövs]

I handskrift kan ä ibland likna ā ellar ã.

Det finns andra bokstäver med motsvarande uttal i fler språk:

Betydelser[redigera | redigera wikitext]

Versalt Ä[redigera | redigera wikitext]

  1. Inom bibliotekens klassifikationssystem SAB är Ä signum för tidningar, se SAB:Ä.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Bokstaven Ä var ursprungligen en ligatur, sammanskrivning, av A och E (se även Æ). Detta användes under medeltiden. Under inflytande från tyskan, där man skrev Ä, började man skriva Ä även i Sverige. Framförallt 1500-talets bibelöversättning hade stort inflytande. I början av 1900-talet fanns krafter som ville byta ut bokstaven E mot Ä i vissa ord för att stavningen skulle motsvara uttalet: Pär, modärn osv.

Datateknik[redigera | redigera wikitext]

I datorer lagras Ä med kodpunkten U+00C4 och ä med kodpunkten U+00E4. Vilka värden, eller rättare oktettsekvenser, som används för att representera dessa kodpunkter varierar beroende på vilken kodning som används, om Ä alls kan representeras.

I äldre (fram till sent 1980-tal) svenska dataprogram användes ofta ISO/IEC 646, svensk variant, och där användes 91 (decimalt) för Ä och 123 (decimalt) för ä. De nationella varianterna av ISO/IEC 646, är dock mycket föråldrade och används knappast alls längre. De har ersatts av nyare kodningar, till exempel Latin-1, Latin-9, och numera allt oftare UTF-8 och UTF-16.

Se även[redigera | redigera wikitext]