Ä
| Ää Ää | |
| Tillhör | estniska, finska, slovakiska, svenska, võru, (tyska) |
|---|---|
| Tekniskt | |
| Morse | |
| Latin-1 | Ä:196 / ä:228 |
| Unicode | Ä:U+00C4 / ä:U+00E4 |
Ä [ɛː] är den tjugoåttonde bokstaven i det svenska och finska alfabetet.
Innehåll |
[redigera] Uttal och användning
Ä finns också i tyskan, finskan, estniskan, võru, turkmenskan och slovakiskan, men har inte status som egen bokstav i tyska.
Ä uttalas på svenska [æ] då det direkt föregår ett r, annars [ɛ] (regionala variationer förekommer). Under några decenniers tid har dock uttalet i stora svenska befolkningsgrupper successivt glidit mot ett allt öppnare [æ], även då inget r följer. Detta anses bland annat bero på så kallat skriftspråksuttal, men även andra faktorer har sannolikt spelat en roll. I handskrift kan ä ibland likna ā ellar ã.
Det finns andra bokstäver med motsvarande uttal i fler språk:
- Æ i danska, norska och färöiska. Isländskans æ uttalas /aj/.
[redigera] Betydelser
[redigera] Versalt Ä
[redigera] Historia
Bokstaven Ä var ursprungligen en ligatur, sammanskrivning, av A och E (se även Æ). Detta användes under medeltiden. Under inflytande från tyskan, där man skrev Ä, började man skriva Ä även i Sverige. Framförallt 1500-talets bibelöversättning hade stort inflytande.
[redigera] Datateknik
I datorer lagras Ä med kodpunkten U+00C4 och ä med kodpunkten U+00E4. Vilka värden, eller rättare oktettsekvenser, som används för att representera dessa kodpunkter varierar beroende på vilken kodning som används, om Ä alls kan representeras.
I äldre (fram till sent 1980-tal) svenska dataprogram användes ofta ISO/IEC 646, svensk variant, och där användes 91 (decimalt) för Ä och 123 (decimalt) för ä. De nationella varianterna av ISO/IEC 646, är dock mycket föråldrade och används knappast alls längre. De har ersatts av nyare kodningar, till exempel Latin-1, Latin-9, och numera allt oftare UTF-8 och UTF-16.
[redigera] Se även
|
||||||||||||||
