Agapadda

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Agapadda
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Rhinella marina
Rhinella marina
Systematik
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Groddjur
Amphibia
Ordning Stjärtlösa groddjur
Anura
Familj Paddor
Bufonidae
Släkte Rhinella
Art Rhinella marina
Vetenskapligt namn
§ Rhinella marina
Auktor (Linnaeus, 1758)
Utbredning
Agapaddans utbredning. Ursprunglig utbredning i blått, introducerad utbredning i rött.
Agapaddans utbredning. Ursprunglig utbredning i blått, introducerad utbredning i rött.
Synonymer
  • Rana marina Linnaeus, 1758[2]
  • Bufo marinus (Linnaeus, 1758)[2]
  • Chaunus marinus (Linnaeus, 1758)[3]
  • Rhinella marinus (Linnaeus, 1758)[3]
  • Bufo brasiliensis Laurenti, 1768[3]
  • Bufo agua Latreille in Sonnini de Manoncourt & Latreille, 1801[3]
  • Bufo horridus Daudin, 1802[3]
  • Bufo humeralis Daudin, 1803[3]
  • Bombinator maculatus Merrem, 1820[3]
  • Bufo albicans Spix, 1824[3]
  • Bufo lazarus Spix, 1824[3]
  • Bufo horribilis Wiegmann, 1833[3]
  • Bufo pithecodactylus Werner, 1899[3]
  • Bufo angustipes Taylor & Smith, 1945[3]
Agapadda, ljus form
Agapadda, ljus form
Hitta fler artiklar om djur med

Agapadda (Rhinella marina)[3][4] är ett groddjur som först beskrevs av Linné 1758 under det vetenskapliga namnet Rana marina. Agapaddan ingår i släktet Rhinella och familjen paddor.[5][6] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade.[5]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Paddan är mycket stor, vanligen mellan 9 och 17 cm lång, även om den kan bli ända till 23,8 cm som mest. Rygghuden är grå, grönaktig eller brun till rödbrun med ett flertal mörkbruna vårtor. Buken är blekgul, knottrig, och med mörkare fläckar. Nosen är spetsig med en benkam ovanför ögonen. Ganska långt ner på främre delen av kroppen, vid skuldrorna, har den två parotidkörtlar, en på vardera sidan, som innehåller dess mycket potenta gift.[7] [8]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Paddan härstammar från Amerika: Den ursprungliga utbredningen är från västra Peru och centrala Brasilien till norra Texas, men den har spritt sig eller införts till många delar av USA (som Florida, Puerto Rico och Hawaii) Karibien, Papua Nya Guinea, Taiwan, Australien med flera områden. Till Australien infördes den 1935 för att kontrollera skadedjur på sockerrörsodlingar (de två skalbaggsarterna Lepidiota frenchi och Lepidoderma albohirtum). I stället spred den sig och betraktas både där och i andra områden den spritt sig till som ett hot mot den inhemska faunan, dels genom att den förtär och tränger undan andra amfibier, dels att de rovdjur som tar den inte har någon immunitet mot dess gift och dör.[9]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Paddan är en nattaktiv, art som föredrar fuktig terräng med tillräcklig bottenvegetation för att erbjuda skydd, som sockerrörsfält, savanner, glesa skogar och högre belägna, inte för tätvuxna regnskogar. Den undviker inte människans närhet utan kan även återfinnas på betesmark, gårdsplaner, i parker och trädgårdar, bara de inte är alltför torra. I bergen kan den gå upp till 3 000 m.[9] Som nämnts ovan är giftet starkt, och kan döda predatorer som katter, hundar, ödlor eller ormar som får i sig det. Även mänskliga dödsfall har rapporterats.[10] Den kan även, om den blir hotad, spruta ut giftet upp till en meter.[10] På så sätt kan den sägas vara ett av världens få aktivt giftiga groddjur. Paddan kan bli upp till 10 år gammal[10].

Föda[redigera | redigera wikitext]

Agapaddan lever främst på myror, termiter, skalbaggar och tvestjärtar, men kan också ta gräshoppor, mångfotingar, kräftdjur, snäckor och även växtföda[8]. Den har också setts ta smådäggdjur, kräl- och groddjur[10]. På grund av sin närhet till mänskliga boningar förekommer det också att den tar katt- och hundmat.[8]

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Lektiden är på norra halvklotet mellan april och september. I Australien leker den i stort sett året om, med tonvikt på regntiden i början på året.[10] Hanarna samlas vid vattensamlingar, som inte behöver vara permanenta, där de kallar till sig honor genom sina kraftiga rop. Det är inte ovanligt att flera hanar omklamrar en hona samtidigt. Honan kan lägga upp till 30 000 ägg i långa band, även om mängden vanligtvis är mellan 8 000 och 17 000[9].[10] Äggen tar mellan 2 och 7 dagar för att utvecklas. Paddynglen är små, mörkbruna till svarta och samlas i stora grupper. Både de och äggen tål hög salthalt, de kan även utvecklas i bräckt vatten. Ynglen utvecklas till fullbildade paddor på mellan 45 till 55 dagar.[10]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] 2009 Rhinella marina Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 2012-10-24.
  2. ^ [a b] (1996) , database, NODC Taxonomic Code
  3. ^ [a b c d e f g h i j k l m] Frost, Darrel R. (2009) , database. Amphibian Species of the World: an Online Reference v5.3
  4. ^ Crother, Brian I., Jeff Boundy, Frank T. Burbrink, et al. / Moriarty, John J., ed. (2008) Scientific and Standard English Names of Amphibians and Reptiles of North America North of Mexico, With Comments Regarding Confidence in Our Understanding, Sixth Ed., Herpetological Circular No. 37
  5. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/services/res/2011AC_26July.zip. Läst 24 september 2012. 
  6. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  7. ^ http://www.environment.nsw.gov.au/pestsweeds/IdentifyingACaneToad.htm New South Wales Government Department of Environment and Climate Change: Identifying a cane toad
  8. ^ [a b c] University of Michigan: Animal Diversity Web
  9. ^ [a b c] IUCN 2008 (Läst 2008-10-29)
  10. ^ [a b c d e f g] ISSG, IUCNs Invasive Species Specialist Group (2006) (Läst 2008-10-29)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]