Sala silvergruva

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 59°54.4317′N 16°34.5264′Ö / 59.9071950°N 16.5754400°Ö / 59.9071950; 16.5754400

Drottning Christinas schakt
Karl XI schakt

Sala silvergruva är en silverfyndighet sydväst i Sala, Västmanlands län i drift från 1400-talet till 1908. Silvergruvan utgjorde ett eget bergslag, Sala silverbergslag (sedermera Sala Bergslag), och ett eget bergmästardöme, Första bergmästardömet. Innan dess avgjordes brottmål i Gruvrätten.

Gruvan hade tre storhetstider: tidigt 1500-tal, mitten av 1600-talet och sent 1800-tal. Under de bästa åren producerades 3–5 ton silver per år och totalt utvanns mer än 400 ton silver och omkring 40 000 ton bly. Gruvans djup blev mer än 300 meter, med en sammanlagd längd av orter och rum på över 20 km. Sala silvergruva är därmed en av världens fem största historiska silverfyndigheter. Silvret var viktig som myntmetall och gruvan var enligt Karl IX Riksens förnämsta Clenodium.

Sala stad anlades för gruvans skull av Gustav II Adolf 1624 och man anlade även två stora vattensystem med sjöar och dammar som försåg gruvan och hyttan med energi. Under vissa perioder på 1500– och 1600-talet användes krigs- och straffångar vilket kallades bergsfriden. Hantverkande tyska bergsmän inkallades ofta till högre tjänster vid gruvan.

Geologi[redigera | redigera wikitext]

Berggrunden[redigera | redigera wikitext]

Berggrunden i Sala Silvergruva består huvudsakligen av bergarten dolomitmarmor. Detta är en med kalkstenen nära besläktad bergart som innehåller kalcium och magnesium. Bergarten består huvudsakligen av mineralet dolomit, därav namnet. Dolomitmarmor är vanligen vit och glittrar sockrigt när den ses i ljus. I Sala Silvergruva är marmorn dock ofta grönaktig vilket beror på att den innehåller andra mineral såsom serpentin och klorit vilka färgar marmorn grön. Dolomitmarmorn har regional utbredning och gränsar i öster mot den s.k. 'Salagraniten' och i väster mot metavulkanit (tidigare benämnd 'hälleflinta' och 'leptit')

Bergarterna är bildade för ca 1,89 miljarder år sedan under den geologiska era som benämns paleoproterozoikum. De har dock efter bildningen genomgått såväl deformation som metamorfos. Metamorfosen har yttrat sig i diverse mineralomvandlingar medan deformationen har yttrat sig i såväl veckning av ursprungligen flackt liggande lager, som skjuvning, d.v.s. förskjutningar längs med distinkta skjuvzoner. Den mest framträdande skjuvzonen i gruvan är den s.k. 'Storgruveskölen' vilken stryker N-NV parallellt med de malmkroppar som har brutits i gruvan. Storgruveskölen påträffas i regel i malmernas direkta närområde och användes därför som en ledare av gruvarbetarna när malmkroppar eftersöktes i berget.

Dolomitmarmorn var värdbergart för den silvermalm som bröts i Sala Silvergruva. Silvermalmen satt oftast som sprickfyllnader och körtlar i marmorn, men silvermalmen var inte alltid lätt att hitta. Det mesta av marmorn innehöll nämligen ingen silvermalm. Bergarten är ändå mycket vacker att se på, men gruvarbetarna hade antagligen inte mycket till övers för den. För dem var dolomitmarmorn 'gråberg', det som stod emellan dem och malmen.

Ironiskt nog är dolomitmarmor det enda som idag bryts i Salatrakten medan silvergruvan är nedlagd sedan länge. Bara drygt 100 m väster om silvergruvan ligger det stora Tistbrottet där dolomitmarmor bryts för industriändamål. Dolomit används nämligen vid tillverkning av spackel, kosttillskott, trädgårdskalk, cementtillverkning, byggnadssten, eldfasta material osv.

Öster om Sala Silvergruva är den vanligaste bergarten som tidigare nämnts 'Salagranit'. Denna bergart har varit en viktig byggnadssten i Salatrakten. Många av byggnaderna vid gruvområdet har fundament byggda av 'Salagranit', t ex spelhussänkningen vid Drottning Christinas Schakt.

Malmen[redigera | redigera wikitext]

Silver är den ädlaste metall som har brutits i gruvan, därav dess ädla epitet. Ser man till mängden av producerad metall så visar det sig dock att Sala även har varit en av Sveriges viktigaste producenter av metallerna zink och bly under historien. Detta är ingen slump, de tre metallerna åtföljer nämligen ofta varandra i berggrunden i s.k. sulfidmalmer.

I sulfidmalmer förekommer metaller kemiskt bundna till grundämnet svavel. I Sala är det framförallt sulfidmineralen blyglans och zinkblände som har brutits för silverutvinning. Dessa mineral är nämligen inte helt rena i Sala Silvergruva utan innehåller mikroskopiska inneslutningar av olika silverföreningar såsom amalgam, dyskrasit, allargentum, pyrargyrit, tetrahedrit och miargyrit. Detta leder till en enorm förhöjning av silverhalten i malmen. Zink och bly var först biprodukter av silverutvinningen men de kom med tiden att dominera gruvans produktion.

Blyglansen i Sala tycks som regel haft en silverhalt mellan 0,15 och 1 % även om högre och lägre halter har rapporterats. Detta kan låta blygsamt men blyglansen i Sala är bland de silverrikaste vi känner till på jorden! Medelhalten av silver i jordskorpan är endast kring 0,000 000 5 %, i Salas blyglans är alltså silverhalten mer 300 000 gånger så hög!

Zinkblände var inte enbart det viktigaste malmmineralet för zinkutvinning i Sala Silvergruva utan är industriellt det viktigaste zinkmineralet i världen. Silverhalten var inte riktigt lika hög i zinkbländet men den låg ändå kring 0,015-0,02 % vilket är en fullt acceptabel halt för brytning.

Förutom zinkblände och blyglans har det funnits en del andra källor till silver i Sala. Under 1500-talet bröts en extremt silverrik brunaktig malm som gick under namnet kofring. Ingen vet denna malms exakta sammansättning men den misstänks ha bestått av det klarröda mineralet pyrargyrit. Detta stämmer väl överens med att pyrargyrit blir brunaktigt när det utsätts för solljus. Dessutom är Salamalmen ovanligt rik på grundämnet antimon vilket är en av huvudbeståndsdelarna i pyrargyrit. Ren pyrargyrit har en silverhalt på 59,75 % så även om pyrargyriten i Sala endast förekom accesoriskt så bör silverhalten ha varit extremt hög.

Sala är jämte Långban, norr om Filipstad, enda fyndorter i Sverige för blyockra.

Tidigare ägare[redigera | redigera wikitext]

Sala silvergruva var det sista bergsregalet, och kronan ägde den till 1888. Ägare till gruvan har varit AB Svenska Metallverken i Västerås och Avesta Jernverks AB, som fram till 1962 bröt blyglans, zinkblände och lite silver. Detta skedde dock i Bronäsgruvan som inte är fysiskt sammanhängande med den gamla gruvan.

Nuvarande ägare[redigera | redigera wikitext]

Sedan 1988 ägs gruvan av Sala kommun och idag är anläggningen en besöksgruva med ett gruvmuseum. Sala Silvergruva AB bildades 2005, med Sala kommun som huvudägare med ca 80 % av aktieinnehavet. De övriga aktieinnehavet ägs i huvudsak av ca 300 privata B-aktieägare där Länsförsäkringar Bergslagen och Sala Sparbank är de största ägarna.

Sägen[redigera | redigera wikitext]

Enligt en sägen från Österfärnebo socken i Gästrikland så var det gruvfrun (ett slags andeväsen) i silvergruvan i Nässja, strax söder om Österfärnebo, som talade om för gruvarbetarna att hennes systrar var mycket rikare. Efter att ha letat malm hos systrarna Vira, Lura och Kulla kom man till slut till den rikaste systern, Sala, och hos henne fann man en rik fyndighet.[1]

Gruvan idag[redigera | redigera wikitext]

Idag är Sala silvergruva i huvudsak en turistattraktion, där man arrangerar nedstigningar i gruvan och guidade turer. I gruvan hålls även konserter och andra lämpliga festevenemang. Provborrningar görs i trakten efter nya silverfyndigheter. Troligen går det en silveråder till genom trakten. Redan under 1700-talet letade man efter ådern, men den ska ligga på ett lägre djup än den tidigare silverådern och är därmed svårare att hitta.

Utöver gruvan finns ovan jord även små butiker som säljer konsthantverk, souvenirer, smide samt antikt och kuriosa. Även ett galleri inhyses på området, liksom ett polismuseum. I slutet av juli varje år arrangeras Gruvans dagar och varje adventshelg inför jul arrangeras julmarknader. I mars 2008 besöktes gruvan av kronprinsessan Victoria, som precis som sin far, Carl XVI Gustaf, för några år sedan fick lämna sin namnteckning nere i gruvan.

Sala silvergruva förklaras som byggnadsminne i december 2013 av Länsstyrelsen i Västmanlands län[2] Byggnadsminnesförklaringen, som kommer att ge ett bättre skydd, omfattar ett 50-tal byggnader. Syftet är att bevara det unika området för framtida besökare. “Silvergruvan är genom sin långa historia och sin tidvis stora betydelse för Sveriges ekonomi av största värde för landets, länets och Sala stads historia”, säger landshövding Ingemar Skogö.

Rasrisk[redigera | redigera wikitext]

Folk uppmanas att inte bo alltför nära gruvan på grund av rasrisk, på flera ställen i området runt omkring gruvan finns hål på runt 10–40 meter. På en plats, strax utanför restaurangen Silverrasten har en bit av en cykelväg rasat ner under marken. Detta hål är idag vattenfyllt och omgivet av stängsel. Problemen med gruvhål som öppnar sig är inte ett problem endast begränsat till gruvområdet utan har blivit ett överhängande problem för hela Sala tätort. På villaområdet Hagaberg har flera djupa hål öppnat sig i marken och utgjort en direkt fara för de boende. Problemet bottnar i att när gamla gruvan började sina på silvermalm återupptog man brytningen i äldre gruvhål (Aspenstorp, Biskopsgruvorna och Gravgruvan) som tidigare övergivits och vattenfyllts. Gruvhålen tömdes på vatten, innan man via en gruvgång från gamla gruvan började bryta silvermalm i gruvhålen. Gruvhålen var redan vid brytningen instabila och kontinuerligt lärde man sig förstärka väggar och tak för att undvika ras, bitvis var gruvgångarna i öppen dager redan då brytningen pågick. Villaområdet Hagaberg har senare byggts över Gravgruvan, ett av dessa gruvhål. [3]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Gruvfrun hittar malm och varnar för ras, artikel ur Gefle Dagblad 2 december 2003 (webbsidan besökt 9 september 2005)
  2. ^ [1], Sala sivergruva blir byggnadsminne. Länsstyrelsens i Västmanlands län hemsida (webbsidan besökt 17 december 2013)
  3. ^ Stollen under Hagaberg, artikel ur Sala Allehanda 24 april 2012 (webbsidan besökt 26-06-2012)

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Jansson N (2007) A Structural and Ore Geological study of the Palaeoproterozoic Stratabound Sala Zn-Pb-Ag deposit, Bergslagen, Sweden. Examensarbete vid institutionen för geovetenskaper. ISSN 1650-6553 NR 148. Uppsala Universitet

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Engelbertsson, Bob (1979). ”Företagshistoria med nya infallsvinklar: Sala gruva kring sekelskiftet 1900”. Historisk tidskrift (Stockholm) (Stockholm : Svenska historiska föreningen, 1881-) "1979 (99),": sid. [285]-291. ISSN 0345-469X. ISSN 0345-469X ISSN 0345-469X.  Libris 2330924
  • Engelbertsson, Bob (1987). Industriarbete i förindustriell arbetsmiljö: Sala gruva och silververk under 1800-talet = [Industrial labor in a preindustrial work environment] : [the Sala mine and silver processing plant in the nineteenth century]. Uppsala studies in economic history, 0346-6493 ; 27 ([Ny utg.]). Uppsala: Univ. Libris 7424735. ISBN 91-554-2014-1 
  • Engelbertsson, Bob (2001). ”Gruvbygården vid Sala silvergruva: gruvbyn allmänt”. Årsbok / Sala hembygds- och fornminnesförening (Sala : Sala hembygds- och fornminnesförening, 1985-) "2000 (51),": sid. 55-58 : ill.. ISSN 0282-907X. ISSN 0282-907X ISSN 0282-907X.  Libris 3321067
  • Engelbertsson, Bob (1995). ”Sala silvergruva under gångna sekler”. Dædalus (Stockholm) "1995(63),": sid. 93-115 : ill.. ISSN 0070-2528. ISSN 0070-2528 ISSN 0070-2528.  Libris 2003439
  • Forsberg, Johanna (2001). ”Kvinnliga gruvarbetare i Sala silvergruva åren 1875-1885”. Årsbok / Sala hembygds- och fornminnesförening "2001(52),": sid. 11-20 : ill.. 0282-907X. ISSN 0282-907X.  Libris 9933462
  • Granström, Gustaf Abraham (1940). Ur Sala gruvas historia intill 1600-talets mitt. Västerås. Libris 461840 
  • Hagberg, Björn (2003). Silvergruvans hemlighet (1. uppl.). Stockholm: Deep Sea Media. Libris 9342123. ISBN 91-974736-0-X 
  • Hamnstedt, Agneta; Ufvebrand Niklas, Svärd Bo, Kalzén Åsa, Berglind Tord, Nordlander Hans (2007). 1700: handbok i historisk verklighetsflykt : [människor, mat och kläder vid Sala silvergruva och Sätra brunn under 1700-talet]. Sala: Sala silvergruva. Libris 10710935. ISBN 978-91-633-1717-0 (inb.) 
  • Holmberg, Teodor (1890). Ett besök vid Sala grufva. Stockholm. Libris 11747228 
  • Karlsson, Kent; Svärd Bo (2001). Sala silvergruvas nya historia: en artikelsamling från Sala Allehanda. Sala: Sala Allehanda. Libris 8572668 
  • Meurman, Richard (2000). Silverberg i Järnbärarland: bergshanteringens begynnelse i ljuset av Schmidt testhammardateringar. Occasional papers in archaeology (Uppsala), 1100-6358 ; 21. Uppsala: Univ. Libris 7403189. ISBN 91-506-1398-7 
  • Norberg, Petrus (1978). Sala gruvas historia under 1500- och 1600-talen. Sala: Sala kommun. Libris 353953. ISBN (Inb.) : Bibliofiluppl.) 
  • Nordlund, Joachim (1998). Salas gruvarbetare 1774. Sala. Libris 10022348 
  • Nordlund, Joachim (1997). Ödesgrufworne: en uppsats om tre gamla ödegruvor och Sala gruvas äldsta historia. Sala. Libris 10022441 
  • Nordström, Th. (1885). Några bidrag till Sala silfververks och bergslags historia.. Sala. Libris 2939801 
  • Sege, Carl A:son (1932). Bidrag till kännedomen om Sala silververks vattenkraftanläggningar. [Örebro]. Libris 3044946 
  • Svärd, Bo (1994). Byggnaderna vid Sala gruva: [en bilderbok med text]. [Sala]: [Bo Svärd]. Libris 10042891 


Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]