Berlinkonferensen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ej att förväxla med Berlinkongressen.
Berlinkonferensen.

Berlinkonferensen eller Kongokonferensen (tyska: Kongokonferenz), var en konferens som anordnades på initiativ av Bismarck i samband med förhandlingarna om att erkänna Kongostaten. Tysklands och Frankrikes regeringar var sammankallande och konferensen hölls i Berlin den 15 november 1884 - 26 februari 1885.

Ombud för dessa båda stater samt för Österrike-Ungern, Belgien, Danmark, Spanien, USA, Storbritannien, Italien, Nederländerna, Portugal, Ryssland, Sverige-Norge och Osmanska riket deltog i konferensen. Som slutdokument för konferensen antogs den så kallade Berlingeneralakten. Ett område som sträckte sig från Kongobäckenet och närliggande område i västra Afrika fram till Indiska Oceanen vid 5° S breddgrad och floden Zambesis mynning definierades. Inom detta  område förbjöds slavhandel och alla nationer skulle kunna handla fritt. Endast avgifter av karaktären billig ersättning för utgifter i handelns intresse fick tas ut, till exempel hamn-, lots-, fyr- och båtavgifter. Någon försäljning av handelsrättigheter skulle inte med åberopande av suveränitetsrättigheter kunna ske inom området.

Kongofloden med bifloder och övriga vattenvägar inom området skulle vara öppna för alla nationers trafik. Området skulle styras av "Afrikasällskapet", en sammanslutning av geografer och upptäcktsresande som endast träffades en enda gång under en konferens, sällskapet leddes av Belgiens kung Leopold II, och i själva verket var arrangemanget med "Afrikasällskapet" en dimridå för att han skulle kunna få Kongo som personlig koloni. Området blev efter kort tid allt annat än ett frihandelsområde. Höga tullar lades på alla varor och tvångsarbetare användes i hög utsträckning. Så stora grymheter mot urbefolkningen bedrevs att världsopinionens vrede tvingade Kongo ur Leopolds händer 1908.

Även andra Afrikarelaterade ärenden behandlades på konferensen. Bland annat reglerades skeppsfarten på Niger. Riktlinjer för hur framtida ockupationer av landområden vid Afrikas kuster skulle genomföras, drogs också upp. Under konferensen erkände också alla deltagande stater, förutom Osmanska riket, Kongostatens suveränitet. Association internationale du Congo fick sedan biträda Berlingeneralakten. Enligt den tionde artikeln i akten, skulle Kongostaten vara "ständigt neutral". Erkännandet och begränsningen av den nya Kongostaten blev den viktigaste följden av Kongokonferensen. Denna konferens kan betraktas som inledningen av en period då Afrika genom annekteringar, proklamering av protektorat och intressesfärer med mera allt snabbare delades upp.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Kongokonferensen, 1904–1926.