Bisam
- För karaktären i böckerna om Mumintrollen, se Bisamråttan (Mumindalen).
| Bisam Status i världen: Livskraftig (lc)[1] |
|
 |
|
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Gnagare Rodentia |
| Överfamilj | Musliknande gnagare Myomorpha |
| Familj | Cricetidae |
| Underfamilj | Sorkar Arvicolinae |
| Släkte | Ondatra Link, 1795 |
| Art | Bisam O. zibethicus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Ondatra zibethicus | |
| Auktor | Linné, 1766 |
| Utbredning | |
Utbredningsområde (röd=inhemsk, grön=introducerad)
|
|
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Bisam (Ondatra zibethicus), även kallad bisamråtta, myskråtta eller småbäver, hör till familjen hamsterartade gnagare. Den har brun vattenavstötande päls, simhud på bakfötterna och en naken svans, som är tillplattad från sidorna. Kroppslängden är 30-40 cm, svanslängden 20-28 cm och vikten upp till 2 kg.[2]
Innehåll |
Utbredning[redigera]
Dess ursprungsområde är Kanada, USA och norra Mexiko, men har spridits i Eurasien tack vare inplantering och flykt från pälsfarmer. Första inplanteringen i Sverige skedde 1944 i Tornedalen (enligt Kai Curry-Lindahl; andra källor[3] anser denna inplantering misslyckades och menar att den invandrat omkring 1950 från Finland). Den har sedan spridit sig längs med Norr- och Västerbottenkusten.[2]
Vanor[redigera]
Djuret lever i sjöar, lugna åar och kustnära havsområden. Bisamråttan bygger gärna bäverliknande hyddor på grunt vatten.[2] Den kan även gräva gångar i stränderna[3].
Den simmar utmärkt med hjälp av svansen och kan vara under vatten i 20 min. Bisam äter framför allt vattenväxter, men kan också ta musslor, grodor, kräftor, fågelungar och mindre sköldpaddor där sådana finnes. Den äter också as, även döda artfränder.[2]
Bisam är tystlåten, men kan vid fara klatscha med svansen på bävervis. Ungarna ger ett pipande ljud ifrån sig.[2]
Fortplantning[redigera]
Honan kan få 1-3 kullar per år, fler ju längre söderut den lever[3]. Varje kull har vanligtvis 6-8 nakna, blinda ungar, som blir självständiga vid en månads ålder. Som för många sorkar varierar populationen starkt mellan olika år. En bisam kan bli upp till fyra år.[2]
Predatorer[redigera]
Bisam förtärs av flera rovdjur som mink och räv, speciellt när tillgången på smågnagare är låg.[3]
I Sverige är bisam fredlös året runt. Svenska jägarförbundet uppskattar den svenska avskjutningen till 1 000–2 000 individer per år.[4]
Bisamskinn[redigera]
Bisamråttans skinn kommer till användning inom pälsindustrin. Skinnen är ljusbruna till rödgrå och har en svag myskartad doft. Buksidan är gråaktig och längs ryggsidans mittlinje är stickelhåren mörkare och längre, medan bottenullen är lösare och tunnare. Benämningen bisamskinn används ibland även för skinn av en vattenråtta som finns i Sibirien.[5]
Referenser[redigera]
- ^ Ondatra zibethicus på IUCN:s rödlista, auktor: Linzey, A.V. (2008), besökt 14 januari 2009.
- ^ [a b c d e f] Curry-Lindahl, Kai (1988). Däggdjur, groddjur & kräldjur. Stockholm: Norstedts. Sid. 276-277. ISBN 91-1-864142-3
- ^ [a b c d] Bjärvall, Anders; Ullström, Staffan (1995). Däggdjur: alla Europas arter. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Sid. 108-110. ISBN 91-46-16576-2
- ^ ”Bisamråtta”. Svenska jägarförbundet. http://www.jagareforbundet.se/viltvetande/ovrigaarter/bisam.asp. Läst 2009-05-11.
- ^ Meyers varulexikon, Forum, 1952
