Bisam

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För karaktären i böckerna om Mumintrollen, se Bisamråttan (Mumindalen).
Bisam
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Ondatra zibethicus FWS.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Gnagare
Rodentia
Överfamilj Musliknande gnagare
Myomorpha
Familj Cricetidae
Underfamilj Sorkar
Arvicolinae
Släkte Ondatra
Link, 1795
Art Bisam
O. zibethicus
Vetenskapligt namn
§ Ondatra zibethicus
Auktor Linné, 1766
Utbredning
Utbredningsområde (röd=inhemsk, grön=introducerad)
Utbredningsområde (röd=inhemsk, grön=introducerad)
Synonymer
  • Bisamråtta
  • Myskråtta
  • Småbäver
Hitta fler artiklar om djur med

Bisam (Ondatra zibethicus) även kallad bisamråtta, är en sork som hör till familjen hamsterartade gnagare.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Bisam har brun vattenavstötande päls, simhud på bakfötterna och en naken svans, som är tillplattad från sidorna. Kroppslängden är 30-40 cm, svanslängden 20-28 cm och vikten upp till 2 kg.[2]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Bisam hästammar från Kanada, USA och delar av norra Mexiko. Den saknas i Florida där Floridavattenråttan fyller dess ekologiska nisch.[3][4] Arten har spridits sig över stora delar av Eurasien under 1900-talet genom inplantering och flykt från pälsfarmer.

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Första inplanteringen i Sverige av bisam skedde 1944 i Tornedalen (enligt Kai Curry-Lindahl; andra källor[5] anser denna inplantering misslyckades och menar att den invandrat omkring 1950 från Finland). Den har sedan spridit sig längs med Norr- och Västerbottenkusten.[2]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Bisam lever i sjöar, lugna åar och kustnära havsområden. Den bygger gärna bäverliknande hyddor på grunt vatten,[2] men kan även gräva gångar i strandbrinken.[5] Den simmar utmärkt med hjälp av svansen och kan vara under vatten i 20 min. Bisam äter framför allt vattenväxter, men kan också ta musslor, grodor, kräftor, fågelungar och mindre sköldpaddor där sådana finnes. Den äter också as, även döda artfränder.[2] Bisam är tystlåten, men kan vid fara klatscha med svansen på bävervis. Ungarna ger ett pipande ljud ifrån sig.[2]

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Honan kan få 1-3 kullar per år, fler ju längre söderut den lever[5]. Varje kull har vanligtvis 6-8 nakna, blinda ungar, som blir självständiga vid en månads ålder. Som för många sorkar varierar populationen starkt mellan olika år. En bisam kan bli upp till fyra år.[2]

Predatorer[redigera | redigera wikitext]

Bisam är bytesdjur åt flera rovdjur som mink och räv, speciellt när tillgången på smågnagare är låg.[5]

Bisam och människan[redigera | redigera wikitext]

Bisamråttans skinn kommer till användning inom pälsindustrin. Skinnen är ljusbruna till rödgrå och har en svag myskartad doft. Buksidan är gråaktig och längs ryggsidans mittlinje är stickelhåren mörkare och längre, medan bottenullen är lösare och tunnare. Benämningen bisamskinn används ibland även för skinn av en vattenråtta som finns i Sibirien.[6]

I Sverige är bisam tillåten att jaga året runt. Svenska jägarförbundet uppskattar den svenska avskjutningen till 1 000–2 000 individer per år.[7]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ondatra zibethicusIUCN:s rödlista, auktor: Linzey, A.V. (2008), besökt 14 januari 2009.
  2. ^ [a b c d e f] Curry-Lindahl, Kai (1988). Däggdjur, groddjur & kräldjur. Stockholm: Norstedts. Sid. 276-277. ISBN 91-1-864142-3 
  3. ^ Caras, R. (1967) North American Mammals. New York: Galahad Books. ISBN 0-88365-072-X
  4. ^ Nowak, R. & Paradiso, J. 1983. Walker's Mammals of the World. Baltimore, Maryland: The Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-2525-3
  5. ^ [a b c d] Bjärvall, Anders; Ullström, Staffan (1995). Däggdjur: alla Europas arter. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Sid. 108-110. ISBN 91-46-16576-2 
  6. ^ Meyers varulexikon, Forum, 1952
  7. ^ ”Bisamråtta”. Svenska jägarförbundet. http://www.jagareforbundet.se/viltvetande/ovrigaarter/bisam.asp. Läst 2009-05-11.