Brittiska Västra Stillahavsterritoriet
Wikipedia
Brittiska Västra Stillahavsterritoriet (engelska British Western Pacific Territories - BWPT) var ett brittiskt kolonialt förvaltningsområde i Stilla havet.
Innehåll |
[redigera] Tillhörande områden
Brittiska Västra Stillahavsterritoriet omfattade följande öområden
[redigera] i Melanesien:
- Fiji Islands - fram till 1952, nuvarande Fiji
- New Hebrides - fram till 1952, nuvarande Vanuatu
- Solomon Islands - fram till 1974, nuvarande Salomonöarna
[redigera] i Mikronesien:
- Gilbert and Ellice Islands - fram till 1976, där Gilbertöarna blev nuvarande Kiribati
- Nauru island - fram till 1921, nuvarande Nauru
- Phoenix Islands - fram till 1939, nuvarande Phoenixöarna som tillhör Kiribati
[redigera] i Polynesien:
- Cook Islands - fram till 1901, nuvarande Cooköarna
- Gilbert and Ellice Islands - fram till 1972, där Elliceöarna blev nuvarande Tuvalu
- Nuie Island - fram till 1901, nuvarande Niue
- Pitcairn Islands - fram till 1952, nuvarande Pitcairn
- Tonga islands - fram till 1952, nuvarande Tonga
- Union Islands - fram till 1926, nuvarande Tokelauöarna
[redigera] Historia
Området bildades 1877 och huvudorten blev Suva på Fijiöarna och förvaltades av en guvernör, sk High Commissioner.
Under andra världskriget upphävdes guvernörens förvaltning och området förvaltades av den brittiska militärmakten. Solomon Islands, Gilbert Islands och Phoenix island ockuperades åren 1942 till 1945 av Japan.
Den 3 juli 1952 överfördes förvaltningen över det krympande området till Honiara på Salomonöarna och området upplöstes slutligen helt den 2 januari 1976.
