Radiostationen i Grimeton

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Världsarv
Radiostationen i Grimeton, Varberg
Grimetonmasterna
Geografiskt läge
Koordinater 57°7′N 12°24′Ö / 57.117°N 12.400°Ö / 57.117; 12.400Koordinater: 57°7′N 12°24′Ö / 57.117°N 12.400°Ö / 57.117; 12.400
Land  Sverige
Region* Europa och Nordamerika
Data
Typ Kulturarv
Kriterier ii, iv
Referens 1134
Historik
Världsarv sedan 2004  (28:e mötet)
* Enligt Unescos indelning.
En av vertikalerna med sin väldiga avslutningsspole.

Radiostationen i Grimeton (uttalas gri'mmetånn) är ett industriminne, som sedan 2004 står på Unescos lista över världsarv. Den innehåller en fungerande elektromekanisk långvågssändare för telegrafi med tillhörande antennsystem från början av 1920-talet. Den är belägen i Grimeton, Varbergs kommun, Hallands län, cirka 15 km öster om Varberg. De sex 127 meter höga antenntornen står på rad och är väl synliga från motorvägen E6/E20. Radiostationen ägs idag av Stiftelsen Världsarvet Grimeton som är sammansatt av Länsstyrelsen i Halland, Varbergs kommun och Telia Sonera.

Telegram över Atlanten[redigera | redigera wikitext]

Riksdagen beslutade 1921 att upprätta en trådlös telegrafiförbindelse med USA. Grimeton valdes som sändarplats, radiostationen började byggas 1922 och stod färdig 1924. Ernst Alexanderson, svenskfödd chefsingenjör för RCA, konstruerade sändaren och sändarens antenn, medan stationsbyggnaden ritades av arkitekt Carl Åkerblad. I december 1924 öppnades den första direkta radioförbindelsen mellan Sverige och USA och den 2 juli 1925 invigdes stationen officiellt av Gustaf V. Denna första sändare med sin väldiga antenn fick identifieringssignalen SAQ.

Förbindelsen var ett resultat av ett samarbete med Radio Corporation of America (RCA). Grimeton fungerade som sändarstation, medan mottagarstationen låg i Kungsbacka. Själva telegraferandet skedde i det gamla televerkshuset på Kaserntorget i Göteborg. Där lämnade man in sina telegram. Telegrafisignalerna gick sedan på tråd till Grimeton där de automatiskt fortsatte ut i etern.

Ett nätverk av liknande 'storradiostationer' byggdes över hela världen under 1920-talet, men av dessa finns idag endast Grimeton kvar i fungerande skick.

Under andra världskriget spelade stationen stor roll för förbindelserna med USA då kabeltrafiken var avbruten. Marinens Radio har senare använt SAQ till kommunikation med ubåtar i undervattensläge, något som bara är möjligt med långvåg och i västerhavets salta vatten kräver den unikt långa våglängd som kännetecknar SAQ. Denna militära användning var anledningen till att sändaren bevarades till dess man lyckats väcka intresse för ett bevarande i bredare kretsar[1].

Hur sändaren fungerar[redigera | redigera wikitext]

Sändaren alstrar bärvågen elektromekaniskt direkt i en roterande omformare – den elmotordrivna 'Alexanderson-alternatorn' på 200 kW. Det är just detta som är unikt för sändarkonstruktionen och skiljer den från sändare baserade på elektronik. I första hand sänds telegrafi men konstruktionen bygger egentligen på amplitudmodulerad utsändning vilket skulle medge utsändning av mer komplicerade signaler som telefoni etc. Frekvensen 17,2 kHz, i VLF-bandet innebär en våglängd av ungefär 17 km, således tiotals gånger längre vågor än långvåg och det är denna omständighet som kräver en mycket omsorgsfullt uppbyggd antenn med så stora mått som är praktiskt och ekonomiskt möjligt.

Antennen utgörs av Alexanderssons berömda 'multipelantenn' – i detta fall bestående av sex parallellkopplade vertikalantenner på rad: Från varje mast hänger en vertikal antenntråd ansluten med en spole mot 'jord' som i likhet med andra vertikalantenner utgörs av ett nät av nedgrävd ledningstråd i en anläggning vars utsträckning överträffar den synliga delen av antennsystemet. De horisontella, parallellkopplade ledningar som förbinder masterna utgör dels ett matningsnät mellan nämnda vertikaler, dels den toppkapacitans mot vilken antennströmmen flyter.

Denna antennkombination är i praktiken rundstrålande, eftersom den trots sin längd på 2,2 km är kort i förhållande till våglängden. Till någon del gynnas ändå den nordvästliga – sydostliga riktning som raden av master vänder sin bredsida mot i och med att strålningsdiagrammet är svagt elliptiskt. Antennens geografiska placering och orientering valdes för att rikta signalen ut över Skagerrak mellan Skagen och Norge så att den med mesta möjliga hav och minsta möjliga land skulle nå mottagarstationen på Long Island utanför New York.

Avstämning av antennen görs (ute i antennsystemet) så att de sex vertikalströmmarna ligger i fas – i detta fall endast ett villkor för bästa verkningsgrad och utstrålade effekt. På kortare våglängder skulle man denna väg ha kunnat koncentrera utstrålningen åt valfritt håll i antennens längdriktning (Engelska Wikipedia: 'Phased array').

Lyssna här på sändarens signal SAQ: - -- -- -   - --   -   -   --   -- --   -

Övriga sändare[redigera | redigera wikitext]

Med teknikutvecklingen kom långvågstrafiken gradvis att ersättas av kortvågstrafik. Ett stort antal kortvågssändare med både fasta och vridbara riktantenner av olika slag tillkom efterhand i Grimeton. Några av sändarna är fortfarande i bruk och används för radiokommunikation med fartyg som befinner sig långt från land.

En av masterna till SAQ används numera även för att sända ut navigationsvarningar och väderrapporter till sjöfarten inom det internationella Navtex-systemet på 518 kHz. Detta ger en viktig inkomst för finansieringen av stationens underhåll.

Grimeton idag[redigera | redigera wikitext]

Hela anläggningen är bevarad i sitt dåtida skick och SAQ är idag den enda körbara elektromekaniska sändaren i världen. Från början rymde anläggningen även ett andra aggregat, en spegelvänd Alexanderson-alternator, men den skrotades 1960 för att ge plats åt fler kortvågssändare.

Radiostationen blev 11 oktober 1996 förklarad som byggnadsminne och är även riksintresseområde för kulturmiljövården. Svenska Industriminnesföreningen utsåg den 1997 till Årets Industriminne. Regeringen beslutade i december 2002 att nominera radiostationen som kandidat till Unescos lista över världsarv, och den 2 juli 2004 upptogs den på världsarvslistan. Den 2 juli 2005 invigdes världsarvet Grimeton och en nyuppförd besöksbyggnad.

Alexandersondagen[redigera | redigera wikitext]

Den 2 juli 2000 arrangerades för första gången "Alexandersondagen" som ett jubileumsevenemang exakt på 75-årsdagen av den kungliga invigningen år 1925. Sedan dess har man den första söndagen i juli varje år firat Alexandersondagen. Under denna dag sänder stationen SAQ samtidigt som anläggningen visas upp för allmänheten. Sommartid erbjuds visningar vid många fler tillfällen, men då är Alexanderson-alternatorn i vila.

Vid flera Alexandersondagar har lyssnarrapporter inkommit från USA,[2] som vittnar om att sändaren är hörbar i sitt målområde ännu, trots att man vid dagens demonstrationssändningar sänder med reducerad effekt och störnivån vid mottagning ökat mångfalt till följd av dåligt avstörd kraftelektronik, digitala nätverk och annan elektronik överallt i vårt samhälle.

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Audionen: Carl-Henrik Walde. ”Ubåtssamband och dess bakgrund”. http://www.radiomuseet.se/medlem/audionen2/nr3_2005/ubat.html. 
  2. ^ Lyssnarrapport 24 dec 2007

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Bergfast, Hans (1996). Grimetons radiostation: Grimetons socken, Varbergs kommun : dokumentation inför byggnadsminnesförklaring. Meddelande / Länsstyrelsen i Hallands län, 99-0886912-4 ; 1995:13. Halmstad: Länsstyr. i Hallands län. Libris 3334649 
  • Carlsson, Anders (2002). ”En vågad satsning: historien om hur en halländsk by blev centrum för global kommunikation”. Populär historia 2002:1,: sid. 52-55 : ill. (vissa i färg). 1102-0822. ISSN 1102-0822. http://www.popularhistoria.se/artiklar/grimeton-%E2%80%93-en-vagad-satsning/.  Libris 8464269
  • Grimeton: ett kulturarv med global räckvidd : management plan. Halmstad: Världsarvsrådet Halland. 2004. Libris 9974929 
  • Karlsson, Samuel (2005). Levande industriminnen: människorna och miljöerna. Stockholm: Bilda. Libris 9982786. ISBN 91-574-7765-5 (inb.) 
  • Nyström, Britta (2002). Radiostationen Grimeton: en etnologisk studie över verksamhet och vardag. Meddelande / Länsstyrelsen i Hallands län, 1101-1084 ; 2002:2. Halmstad: Länsstyrelsen Halland, Kulturmiljöenheten. Libris 9056348 
  • Bergfast Hans, red (1996). På långa vågor: ett seminarium om radiostationen i Grimeton 1996-10-23 : [seminarierapport]. Länsstyrelsens meddelande, 1101-1084 ; 1996:19. Halmstad: [Länsstyrelsen i Hallands län]. Libris 2277223 
  • Ackert Annika, red (1997). Radiostationen Grimeton: seminarierapport - Grimetons framtid. Meddelande / Länsstyrelsen i Hallands län, 99-0886912-4 ; 1997:19Länsstyrelsens meddelande ; 1997:19. Rolfstorp: Telia Mobile AB, Radiostationen Grimeton. Libris 2398176 
  • Strid, Karl-Gustav (1996). Grimeton och Ernst Alexanderson i teknikhistoriskt perspektiv. [Halmstad: Länsstyrelsen]. Libris 9818265 
  • Tahvanainen, Karl Väinö (1998). ”Teletekniska framsteg på 1920-talet: Grimetons radiostation och automattelefonstationen Norra Vasa”. Dædalus (Stockholm) 1999(67),: sid. 75-87 : ill.. ISSN 0070-2528. ISSN 0070-2528 ISSN 0070-2528.  Libris 2708023
  • Walde, Carl-Henrik (2007). Grimeton radio SAQ: Ernst Alexanderson, submarine communication, world heritage .... Rolfstorp: Radiostationen Grimeton. Libris 10693659. ISBN 978-91-976294-1-6 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]