Vadstena slott
| Vadstena slott | |
| Byggnad | |
 Vadstena slott från nordöst
|
|
| Land |  Sverige |
|---|---|
| Län | Östergötland |
| Kommun | Vadstena |
| Läge | Koordinater: 58°26′45″N 14°53′01″Ö / 58.44583°N 14.88361°V |
| Skapare | Arendt de Roy, Hans Fleming |
| Stil | renässans |
| Material | kalksten, tegel |
| Grundad | 1545 |
| Ägare | Statens fastighetsverk |
| Öppet för allmänheten | ja |
| Nås enklast via | Slottsvägen eller Hamngatan |
| Webbplats: VadstenaDirect | |
Vadstena slott är en slottsbyggnad uppförd som försvarsanläggning av Gustav Vasa på 1500-talet i de sydvästra delarna av Vadstena, Vadstena kommun, Östergötlands län.
Innehåll |
Historik [redigera]
Under Vadstenas äldsta tider fanns ingen försvarsborg till skydd för staden, inte ens Bjälboättens palats hade den funktionen på 1200- och 1300-talet, innan det blev en del av Vadstena kloster. Dock uppfördes en enklare stadsmur runt staden på 1400-talet. Borgbygget påbörjades inte för att hålla yttre fiender stången, utan för att hålla ordning på upproriska bönder. År 1545, ett par år efter Dackefejden hade slagits ned i Småland och södra Östergötland, sattes spadarna i jorden till detta slott vid Vätterns strand.
Slottet byggdes i en stadsdel från 1400-talet som kallades Sanden, på grund av markens beskaffenhet. Valet av plats berodde säkert på de naturmässiga förutsättningarna med vatten eller sankområden som mer eller mindre omslöt denna. Problemet med att det redan fanns en bebyggelse löstes genom att man erbjöd invånarna, mestadels hantverkare såsom kopparslagare, skinnare, smeder, skomakare och skräddare, ersättningstomter i andra delar av staden. Gyttret av grå trähus revs. Året efter avhysningen inleddes arbetet med att uppföra slottet med tillhörande vallar och vallgravar.
1555 delade Gustav Vasa ut hertigdömen till sina fyra söner och Magnus tilldelades bland annat Östergötland, varpå fästningen började omdanas till ett palats. Magnus äldre bror Johan planerade slottets tredje våning med rikssalar och slottskyrka och hela bygget stod klart under första hälften av 1600-talet.
Efter att kungligheterna lämnat slottet i början av 1700-talet kom slottets salar att användas bland annat som damastväveri och spritförråd. 1899 flyttade landsarkivet in i slottets östra halva, i väntan på permanenta lokaler i Linköping, men dessa lät vänta på sig och arkivet finns kvar i Vadstena slott än idag.
Innehavare av slottet [redigera]
Gustav Vasa vistades inte så ofta på slottet. 1552 gifte han sig dock med Katarina Stenbock i Vadstena klosterkyrka och bröllopsfesten hölls då på borgen.
Kungens son, hertig Magnus Vasa, innehade slottet som sitt residens under större delen av 1500-talets andra halva. Det var han som innehade slottet då det så kallade Vadstenabullret skedde. Han dog 1595 och slottet och hertigtiteln övertogs av hans brorson Johan Vasa. Han och hans gemål Maria Elisabet bodde tidvis på slottet fram till bägge deras död 1618.
Under följande år vistades flertalet kungligheter på slottet. Gustav II Adolf höll riksdag där och drottning Kristina lät sätta upp en av landets första operor på slottet.
Drottning Hedvig Eleonora hade Vadstena län och slott som del i sitt livgeding, vilket hon erhöll efter maken Karl X Gustavs död 1660. Den sista kungligheten som vistades i slottet var prinsessan Ulrika Eleonora (sedermera regerande drottning), som 1716 fick besök av sin bror, Karl XII, då denne varit utomlands i sexton år.
Byggnadshistorik [redigera]
1545-1555 var målsättningen för byggnadsverksamheten vid Vadstena slott att skapa en stark befästning. Av hittills okänd anledning fullföljdes emellertid inte dessa avsikter.
Under den följande utbyggnadsperioden, som varade från 1555 till omkring 1563, inriktade man sig istället på att utifrån de givna förutsättningarna skapa en modern och representativ furstebostad åt Gustav Vasas son Magnus, som hade fått Östergötland till sitt hertigdöme. Byggmästare var Arendt de Roy. Det ursprungliga porthuset byggdes ut mot söder och förbands genom envåninga mellanlängor med västra och östra stenhusen, vilka samtidigt förhöjdes med låga ovanvåningar. Under denna period tillkom också de utbyggda trapptornen vid gårdsfasaden liksom trapporna vid sidorna av huvudportalen. I och med detta hade slottet fått sin slutgiltiga utsträckning i planet. Byggnaden blev emellertid aldrig helt fullbordad i enlighet med detta program och de på rekonstruktionsritningen återgivna takformerna måste därför betraktas som fria rekonstruktioner utförda i anslutning till franska förebilder. Paviljongssystemet byggde på kombinationen av tvåvåniga paviljonger sammanbundna medelst envåniga mellanlängor.
Arkitekten till renässanspalatset är okänd, men däremot är det känt att flera klosterbyggnader i Östergötland fick bidraga med byggnadsmaterial i uppförandet av slottets murar.
Tredje våningen [redigera]
Under senare delen av 1500-talet lät Johan III ta fram planen för slottets tredje våning, vilken planerades med två rikssalar och ett slottskapell. Våningen blev dock inte klar förrän tidigt 1600-tal, bland annat försenad av en brand 1598. År 1620 uppsattes den andra av slottets två praktgavlar, vilket bidragit till att slottet ofta har ansetts vara färdigbyggt det året. Smärre förändringar har gjorts på slottets tornhuvar och lanterniner under senare delen av 1600-talet.
Återuppbyggnad av vallar och torn [redigera]
Beslutet att vallarna till Vadstena slott skulle återuppbyggas togs av Riksdagen 1994. Det var resultatet av 140 års debatt som börjat direkt efter att de rivits i mitten av 1800-talet, då man behövde jordmassorna som utfyllnad för den nya hamnpiren. Slottet skulle nu genomgå en ny förändring, med uppförandet av nya vallar och torn. Målsättningen var att de nya vallarna skulle utformas så att borggårdsmiljön och slottsanläggningens exteriör i möjligaste mån återställdes med stora antikvariska och arkitektoniska hänsynstagande. För att ge en mer kulturhistoriskt utformad miljö och mildra intrycket av massiva murar mot borggården, föreslogs att de tornbyggnader som en gång fanns på borggården återuppfördes.
Kritik på den uppförda östra vallen från 1984 framfördes både vad gällde den yttre profilen och dess tekniska konstruktion. En lösning kunde vara att inte ta 1600-talets förmodade vallutformning, som den återuppbyggda vallen från 1984 utgick ifrån, utan istället från ett åldrat utseende sådant det framgick av uppmätningar utförda på 1700-talet. Man undvek därmed funktionella och praktiska problem som jordras och borggårdsmiljön skulle få ett mer tilltalande utseende.
Inför nybyggnationen av borggården utfördes en arkeologisk utgrävning, den första sedan 1958-1962 och 1980. Sommaren 1994 gjordes en provundersökning av den västra och södra vallen. Man hittade då lämningar av ler- och trägolv, stolphål, ugn, syllstenar och träsyllar samt metaller, djurben (matavfall) och keramik. Resultaten från förundersökningen visade att det fanns rester av bebyggelse under hela den västra vallen, medan den verkade upphöra ungefär i mitten av den södra utmed ett våtmarksområde. Det var spår av den gamla stadsdelen Sanden, från tidsperioden 1400-1544. Ett dussin tomter från Sanden kom sedan att totalundersökas av Riksantikvarieämbetet och detta var klart i december 1995.
För att skona de värdefulla 1500-talsportalerna vid den dåvarande infarten, byggdes istället en traditionell klaffbro i trä över västra vallgraven. Den stod färdig hösten 1995. Den mur som under 1960-talet uppförts längs borggårdens södra sida fick i början av juni 1995 ge vika för grävskoporna. Den 21 augusti 1999 invigdes de återuppförda försvarsvallarna och idag rymmer de västra Östergötlands största samlingssal för fester, mässor och dylikt, samt lokaler tillhörande Landsarkivet. I västra vallen ligger även den nuvarande slottsentrén och stadens turistbyrå låg där 1999-2008.
Rundvandring i slottets salar [redigera]
Slottets östra halva tillhör Landsarkivet och har haft smärre interiöra ombyggnationer under 1900-talet för kontorslokaler. I den västra delen visas salarna för allmänheten. På slottets första våningsplan ligger det så kallade Herreköket, där mat tillreddes, samt Borgstugan, som tillhörde slottets soldater.
På den andra våningen ligger Drabantsalen och den så kallade Bröllopssalen. Den har kallats så då det tidigare antagits att det var där som Gustav Vasa höll sin bröllopsfest 1552, men det har visat sig att slottet inte var byggt till den andra våningen då. I Bröllopssalen arrangerar Vadstena-Akademien varje sommar opera. På andra våningen ligger även det så kallade Godegårdsrummet, en benämning som det har fått då ett målat brädtak från Godegårds bruk placerats i rummet på senare tid.
Den tredje våningen hyser Stora och Lilla rikssalen, flertalet mindre salar samt ett slottskapell för kungligheterna och hovet. Den västra delen av tredje våningen är idag möblerad genom stiftelsen Vadstena slotts möblering samt med depositioner från Nationalmuseum.
Av de fyra kanontornen (postejerna) visas det nordvästra för allmänheten. Det sydvästra kan visas vid guidade turer eller när det hålls konstutställningar där. Det nordöstra är ombyggt och moderniserat för Landsarkivets lokaler medan det sydöstra, som är det mest välbevarade, inte visas för allmänheten.
Galleri [redigera]
-
Vadstena år 1700 i Suecia antiqua et hodierna.
-
Slottets välbevarade renässansportal från 1563 med hertig Magnus vapensköld längst upp
-
Sängkammare
-
Slottskapellet
Se även [redigera]
- Wikimedia Commons har media som rör Vadstena slott.
- Rantzaus raid
- Vadstenabullret
- Vadstena län
- Landsarkivet i Vadstena
