Carl Fredric Adelcrantz

Från Wikipedia
Carl Fredrik Adelcrantz
Carl Fredrik Adelcrantz,
porträtt av Alexander Roslin 1754.
Titlar
Tidsperiod 1766
Yrke Arkitekt
Arkitekt
Betydande byggnader Adolf Fredriks kyrka
Gustavianska operahuset vid Gustaf Adolfs torg
Drottningholmsteatern och Kina slott på Drottningholm
huvudbyggnaden på Sturehovs slott
Adelcrantzka palatset
Tyska kyrkan i Göteborg
Betydande projekt Kansliflygeln och Lejonbacken på Stockholms slott

Confidencen vid Ulriksdals slott
tillbyggnaden av Svartsjö slott

Personfakta
Född 30 januari 1716
Stockholm
Nationalitet Svensk
Hemort Stockholm
Alma mater Uppsala universitet
Död 1 mars 1796 (80 år)
Stockholm
Släkt
Frälse- eller adelsätt Adelcrantz
Föräldrar Göran Josuæ Adelcrantz
Anna Maria Köhnmann
Adelcrantzka palatset
Adelcrantzka palatset

Carl Fredrik Adelcrantz, född 30 januari 1716 i Stockholm, död 1 mars 1796 i Stockholm, var en svensk friherre och arkitekt.

Biografi

C.F. Adelcrantz var sonson till kammarskrivaren Josua Törnqvist och Cecilia Andera och son till arkitekt Göran Josuæ Adelcrantz som adlats med namnet Adelcrantz 1712, och Anna Maria Köhnmann. Han blev student vid Uppsala universitet 1734, auskultant vid kammarrevisonen 1735 och deltog från samma år som elev vid ritakademiens undervisning.

Det var först efter faderns död 1739 som han började utbilda sig till arkitekt. Denne hade på grund av sina erfaranheter från partivälvningen 1726–27 inte velat att sonen följde i hans fotspår. Åren 1739–42 företog Adelcrantz med ärvda pengar och stöd från Helmfelts stipedium en resa över Tyskland och Nederländerna till Frankrike och Italien, där han längre tider vistades i Paris, Florens, Rom, Neapel och Venedig. I sin frånvaro utnämndes han 1741 till konduktör vid slottsbygget i Stockholm. Vid slottsbygget blev han vid sin återkomst en uppskattad medhjälpare åt Carl Hårleman.[1]

Kort efter sin återkomst blev han även 1744 hovjunkare vid kronprins Adolf Fredriks hov, där särskilt Lovisa Ulrika kom att visa ett stort intresse för hans konst. Slottbygget och dess inredning kom att uppta större delen av Adelcrantz tidiga verksamhet. 1750–51 sändes han av Hårleman utomlands för att inhandla konst och skulpturer till slottet, resan gick genom Tyskland, Frankrike och Italien. Hans dagbok från besök av Italienska sevärdheter finns ännu bevarad. 1753 reste han åter utomlands, under denna resa inledde han förhandlingar med Pierre Hubert L'Archevêque om en anställning som bildhuggare vid slottsbygget. Sedan Hårleman avlidit fick Adelcrantz utökat självständigt ansvar för bygget under efterträdaren Carl Johan Cronstedt, och blev 1757 formellt överintendent vid sidan av Cronstedt. Fram till dess han 1767 blev ensam överintendent var hans huvudsakliga verksamhet knuten till slottet.[1]

År 1766 upphöjdes han i friherrligt stånd. År 1777 adopterades hans bror, vice presidenten vid Göta hovrätt Emanuel Adelcrantz på det friherrliga numret, men han dog före Carl Fredrik Adelcrantz.

Kansliflygeln och Lejonbacken på Stockholms slott slutfördes under Adelcrantz ledning.[2] Han ritade Adolf Fredriks kyrka och det Gustavianska operahuset vid Gustaf Adolfs torg (på femtiokronorssedeln, bakom porträttbilden av Jenny Lind ses en del av hans sektionsritning genom scenen av detta operahus). Efter hans ritningar byggdes Drottningholmsteatern och nuvarande Kina slott på Drottningholm samt Confidencen vid Ulriksdals slott. Han stod för tillbyggnaden av Svartsjö slott samt, tillsammans med Jean Eric Rehn, huvudbyggnaden på Sturehovs slott. Han lät även bygga sina egna bostäder, Adelcrantzka palatset på Karduansmakargatan i Stockholm och sommarhuset Trångsunds gård vid Drevviken. Adelcrantz ritade även Tyska kyrkan (även Christinae kyrka) i Göteborg samt Valleberga kyrkas korsarmar.

Han var en betydelsefull person vid hovet och blev hovjunkare 1744, hovintendent 1750, överintendent för Kongliga Ritarakademien (nuvarande Konstakademin) 1757, direktör för "franska spektaklet" 1753, direktör för hovkapellet 1764 och friherre 1766. 1754 invaldes han som ledamot nummer 143 av Kungliga Vetenskapsakademien. Den 20 mars 1786 blev Adelcrantz hedersledamot av Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien.[3] Han var kommendör av Nordstjärneorden.

Efter Gustav III:s italienska resa började Adelcrantz hamna i bakgrunden. Kungens smak hade förändrats, och Adelcrantz började bli gammal och han mötte ett ointresse hos kungen att ordna med hans försörjning på ålderns höst. Han fortsatte att verka som hovintendent ända fram till 1795. Han dog året därpå utfattig i ett enkelt hem på Götgatan efter att ha varit tvungen att sälja Trångsund. Adelcrantz förblev ogift, och ätten slöts med honom.[1][4] Adelcrantz finns representerad vid bland annat Nationalmuseum[5] i Stockholm.

Ritningar i urval

Byggnader i urval

Verk i urval

Wikimedia Commons har media som rör Carl Fredric Adelcrantz.

Källor

Noter

  1. ^ [a b c] Carl Fredric Adelcrantz i Svenskt biografiskt lexikon
  2. ^ Adelcrantz, Carl Fredrik i Herman Hofberg, Svenskt biografiskt handlexikon (andra upplagan, 1906)
  3. ^ Matrikel över ledamöter av Kungl. Vitterhetsakademien och Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets akademien, Bengt Hildebrand (1753–1953), Margit Engström och Åke Lilliestam (1954-1990), Stockholm 1992 ISBN 91-7402-227-X s. 19f
  4. ^ SvD: Med Adelcrantz blev ­Stockholm elegant, Under strecket, av Fredric Bedoire (2016-01-30)
  5. ^ Nationalmuseum


Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Carl_Fredric_Adelcrantz&oldid=40588022”