Elektrisk krets

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Enkel elektrisk krets bestående av en spänningskälla och en resistor

En elektrisk krets är elektriska komponenter som till exempel ström- och spänningskällor, resistorer, kondensatorer, induktorer, transistorer och dioder sammankopplade med elektriska ledningar på ett sätt så att de kan bilda en sluten krets, och en elektrisk ström därmed kan förmedlas från källans ena pol till dess andra av övriga komponenter.

Slag av kretsar[redigera | redigera wikitext]

Aktiva kretsar[redigera | redigera wikitext]

Exempel på en aktiv krets (Schmittrigger) bestående av transistorer, resistorer och kondensator

Aktiva kretsar innehåller aktiva (förstärkande) komponenter som till exempel elektronrör och transistorer, men kan även innehålla passiva komponenter.

Passiva kretsar[redigera | redigera wikitext]

Exempel på en passiv krets bestående av två resistorer och en kondensator

Passiva kretsar är kretsar som inte innehåller aktiva komponenter.

Linjära kretsar[redigera | redigera wikitext]

En linjär krets uppfyller kraven för superpositionsprincipen. Utsignalen från kretsen för en linjärkombination av signaler på ingångssidan uppfyller det linjära sambandet

F(a_1 x_1 + a_2 x_2+...+a_n x_n) = a_1 F(x_1) + a_2 F(x_2)+...+ a_n F(x_n)

Linjära kretsar har konstant resistans, och kan därför enkelt analyseras med bland annat ohms lag. En linjär växelströmskrets där alla spänningar och strömmar är sinusvågar av en specifik frekvens kan analyseras med samma metoder som för likströmskretsar, enligt jω-metoden eller komplexa metoden, genom att representera varje växelström och växelspänning med en likström respektive likspänning vars värde utgör ett komplext tal, och genom att betrakta kondensatorer och induktorer som komplexvärda motstånd (impedanser). Beräkningar på linjära växelströmskretsar med andra vågformer kan underlättas av fourieranalys och laplacetransformation.

Icke-linjära kretsar[redigera | redigera wikitext]

Icke-linjära kretsar innehåller exempelvis halvledande komponenter såsom dioder och transistorer. Beräkningar på icke-linjära kretsar kan vanligen endast utföras med approximativa numeriska metoder, eftersom komponenternas resistans, ström- och spänningsförstärkning, kapacitans och andra egenskaper inte är konstanta, utan kan bero av spänning och ström. Vid analys av stora signaler kan man exempelvis anta att en diod antingen leder (med ett konstant spänningsfall) eller spärrar, och att en transistor antingen är bottnad, strypt eller i aktivt (approximativt linjärt förstärkande) tillstånd. Vid småsignalsanalys, det vill säga analys av strömmar och spänningar som gör små avvikelser från en arbetspunkt eller vilopunkt (dess genomsnittliga värden) kan man linjärisera kretsen, det vill säga anta att de icke-linjära elektriska komponenterna beter sig som linjära komponenter.

Lagar för elektricitet[redigera | redigera wikitext]

Kretselement[redigera | redigera wikitext]

Exempel på komponenter

Passiva kretsar[redigera | redigera wikitext]

Komponenter[redigera | redigera wikitext]

Enkla passiva kretsar[redigera | redigera wikitext]

Analys av sinusformade växelförlopp[redigera | redigera wikitext]

Aktiva kretsar[redigera | redigera wikitext]

Komponenter[redigera | redigera wikitext]

Mönsterkort[redigera | redigera wikitext]

Komponentsida och lödsida

I moderna apparater utgörs ledningarna ofta av ett metalliskt foliemönster på en skiva av isolerande material vilket kallas för mönsterkort. Den ursprungliga monteringsmetoden är hålmontering, vilken innebär att komponenternas anslutningstrådar sticks ner i hål som borrats i mönsterkortet, varefter trådarna löds till foliemönstret på kortets andra sida. Med en senare metod som kallas ytmontering, vilken är bättre lämpad för miniatyrisering, läggs komponenterna på foliesidan, där anslutningsdelarna löds fast.

Mönsterkort skapas med EDA-program som till exempel KiCad.

De hålmonterade komponenterna löds fast i ett enda moment i en våglödningsmaskin. Ytmonterade komponenter smälts fast i en ugn.

Det färdiglödda kortet kallas kretskort.

Se även[redigera | redigera wikitext]