Elias Lagerheim

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Elias Lagerheim, född 18 augusti 1791 på Ågesta, Huddinge, död 17 september 1864 på Nykvarn, Turinge, var en svensk friherre, diplomat och politiker; han var kabinettssekreterare 1825-1831 och utrikesstatsminister 1856-1858.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Elias Lagerheim var son till Olof Elias Weidman, som adlades Lagerheim och upphöjdes till friherre, och dennes första hustru Catharina Apiarie. Han studerade vid Lunds universitet där han tog kansliexamen, varpå han anställdes vid Utrikesdepartementet. Vid faderns död 1823 blev han själv friherre.

Under åren 1820 - 1825 var Lagerheim Chargé d'affaires i Berlin och Wien. 1825 utsågs han till kabinettssekreterare och under sin tid genomförde han en sanering av departementets ekonomi genom stränga besparingar. Under åren 1832 - 1836 var han Överpostdirektör, och 1836 blev han envoyé i Köpenhamn. Denna plats innehadde han i 20 år, och han deltog bl.a. i framtagandet fredsfördraget i Malmö som avslutade det Slesvig-holsteinska kriget.

Han hade då redan haft ett flertal diplomatiska uppdrag i Sankt Petersburg, Berlin, Dresden, och Wien. Som diplomat verkade han i sin lärare Gustaf af Wetterstedts anda, och var en fast bundsförvant till Bernadotterna, tills Oscar I tillträdde som konung. Olikheterna mellan den nye konungen och Lagerheim var många och hade en ideologisk botten.

1856 lämnade han Köpenhamn för att tillträdda posten som utrikesstatsminister och bli en av rikets herrar; den förra befattningen hade han i två år. I Oscar I:s alliansanbud 1857 hade inte Lagerheim någon delaktighet, eftersom konungen inte lät honom deltaga i sina politiska förhandlingar till följd av deras motstridiga åsikter.

Han var hedersledamot av Lantbruksakademien. Åren 1832-1836 var Lagerheim överpostdirektör. Han var även Serafimerriddare, kommendör av Nordstjärneorden, och En af rikets herrar.

1826 gifte han sig med Charlotta Adelaide Schwan, med vilken han fick sönerna Elias Lagerheim den yngre och Alfred Lagerheim; den senare blev likaså utrikesminister.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Runeberg.org
  • Artikel i Svenska män och kvinnor, del 4, Stockholm: Albert Bonniers förlag, 1948, s.422


Föregångare:
David von Schulzenheim
Sveriges kabinettssekreterare
1825–1831
Efterträdare:
Albrecht Elof Ihre
Föregångare:
Gustaf Algernon Stierneld
Sveriges utrikesstatsminister
1856–1858
Efterträdare:
Ludvig Manderström