Englandskrigen

Englandskrigen
	; Slaget vid Köpenhamn av Vilhelm Østergaard (1897).
Ägde rum	1801, 1807-1814
Plats	Danmark-Norge, Sverige och norra Tyskland
Resultat	Engelsk-svensk seger, Freden i Kiel; Danmark ansluter sig till anti-napoleonska alliansen; Den danske kungen avsäger sig anspråk på Kungariket Norge;
Territoriella; ändringar	Norge överläts till Sverige ; Helgoland överläts till Storbritannien ; Svenska Pommern överläts till Danmark
Stridande
Danmark-Norge; Franska kejsardömet; Spanien[a]	Storbritannien; Sverige
Befälhavare och ledare
Fredrik VI; Kristian VII; Ernst Peymann; Prins Christian August av Augustenburg; Jean-Baptiste Bernadotte[d]	Sir Hyde Parker; Horatio Nelson; Sir Arthur Wellesley; James Gambier; William Cathcart; Gustav IV Adolf[c]; Karl XIII[c]; Karl Johan[d]
	a Spanien var allierat med Frankrike fram till utbrottet av spanska självständighetskriget 1808.; b Sverige gick först med i kriget 1808 efter en krigsförklaring från Danmark-Norge.; c Gustav IV Adolf avsattes genom en statskupp den 9 mars 1809 och Karl XIII utsågs till kung.; d Jean-Baptiste Bernadotte var ursprungligen i fransk tjänst, men valdes 1810 till kronprins av Sverige. Han ändrade därför sida i kriget efter Sverige förklarat krig mot Frankrike 1812.

Englandskrigen (danska: Englandskrigene, (engelska: English Wars)) var en serie väpnade konflikter där Sverige stred mot Danmark-Norge, som en del av Napoleonkrigen. Konflikterna namnges efter en annan deltagare, Storbritannien, som förklarade krig mot Danmark-Norge på grund av oenighet om Danmarks handel, och för att hindra att Danmarks flotta föll i franska händer. Det började med slaget vid Köpenhamn 1801, fortsatte från 1807 och sedan kom Kanonbåtskriget och dansk-svenska kriget 1808–1809.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 12 oktober 2012.