Erämark
Från Wikipedia
Erämark eller eriemark (finska: erämaa, av erä, 'andel', 'lott' och maa, 'land') var ett i finska handlingar från 1500-talet ofta använt ord som betyder utmark eller obygd.[1] Det innebar ursprungligen ett utstakat fångstområde som låg långt bort från hemmet, men kom snart att få den nya betydelsen.[2]
Källor [redigera]
- ^ Eriemark i Nordisk familjebok (2:a upplagan, 1907)
- ^ erämark i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2009)
