Erämark

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Erämark eller eriemark (finska: erämaa, av erä, 'andel', 'lott' och maa, 'land') var ett i finska handlingar från 1500-talet ofta använt ord som betyder utmark eller obygd.[1] Det innebar ursprungligen ett utstakat fångstområde som låg långt bort från hemmet, men kom snart att få den nya betydelsen.[2]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Eriemark i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1907)
  2. ^ erämark i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2009)