Everton FC
| Everton FC | ||||
 | ||||
| Grundinformation | ||||
|---|---|---|---|---|
| Grundad | 1878 | |||
| Fullständigt namn | Everton Football Club | |||
| Smeknamn | The Toffees, The Blues, The People's Club, The School of Science | |||
| Serie | Premier League | |||
| Ort |   Liverpool, England, Storbritannien | |||
| Hemmaarena | Goodison Park (kapacitet: 40 569) | |||
| Nyckelpersoner | ||||
| Ordförande | Bill Kenwright | |||
| VD | Robert Elstone | |||
| Tränare |  Roberto Martínez | |||
| Ass. tränare | Steve Round | |||
| Lagkapten | Phil Neville | |||
| Matchställ | ||||
| ||||
| Meriter | ||||
| Engelska ligamästare | 9 (1890–91, 1914–15, 1927–28, 1931–32, 1938–39, 1962–63, 1969–70, 1984–85, 1986–87) | |||
| FA-cupen | 5 (1906, 1933, 1966, 1984, 1995) | |||
| Community Shield | 9 (1928, 1932, 1963, 1970, 1984, 1985, 1986, 1987, 1995) | |||
| Cupvinnarcupen | 1 (1985) | |||
| World Soccer | 1 (1985) | |||
| Övrigt | ||||
| Webbplats | EvertonFC.com | |||
Everton FC är en fotbollsklubb från Liverpool i England. Klubben bildades 1878, och tio år senare var man med om att bilda engelska ligan. Klubben är en av de fem mest framgångsrika i England och har blivit engelska ligamästare nio gånger samt vunnit FA-cupen fem gånger och Cupvinnarcupen en gång.
Evertons matchdress är blå tröja och vita byxor på hemmaplan och vit tröja och blå byxor på bortaplan.
Evertons största rival är lokalkonkurrenten Liverpool FC, som bildades efter en konflikt gällande hyran av Anfield, Evertons dåvarande hemmaarena. Detta skedde 1892, och sedan dess har Everton spelat sina hemmamatcher på Goodison Park som har en publikkapacitet på 40 569 åskådare.
Historia
Everton grundades 1878 som St. Domingo FC för att folk från församlingen i St. Domingo Methodist Church skulle kunna ägna sig åt idrott under vinterhalvåret (under sommaren spelade man cricket). Ett år senare bytte klubben namn till Everton FC efter det omgivande området, eftersom folk som inte tillhörde församlingen ville delta.[1] Klubben var med om att bilda Football League 1888, och de tog sin första ligatitel säsongen 1890/91. Det blev seger i FA-cupen 1906 och ytterligare en ligatitel bärgades 1914/15, men det dröjde till 1927 innan Everton inledde sin första storhetstid. 1925 värvades Dixie Dean, som säsongen 1927/28 sköt klubben till dess tredje ligatitel genom att göra 60 mål på 39 ligamatcher, ett rekord som fortfarande står sig.
Två år senare flyttades Everton ner till division två, men man vann serien och gick upp på första försöket. Under återkomsten till förstadivisionen, säsongen 1931/32, återtog man herraväldet genom att vinna ligan för fjärde gången. Året efter tog klubben sin andra seger i FA-cupen efter finalseger med 3–0 över Manchester City. Framgångseran avslutades säsongen 1938/39, då Everton tog sin femte ligatitel. På grund av andra världskriget ställdes ligaspelet in, och när det återupptogs 1946 hade laget splittrats upp och man var en blek kopia av laget från 1930-talet. Det blev nedflyttning till division två igen säsongen 1950/51 och laget tog sig inte tillbaka förrän 1954, då man slutade på andra plats efter tre säsonger i tvåan. Everton har alltsedan dess spelat i högstadivisionen.
Evertons andra framgångsrika period inleddes när Harry Catterick utsågs till manager 1961. Under hans andra säsong i klubben, 1962/63, vann Everton ligan och 1966 besegrades Sheffield Wednesday med 3–2 i FA-cupfinalen. Två år senare tog sig man återigen till final i FA-cupen, men den här gången blev det förlust mot West Bromwich Albion på Wembley. Ett år senare, säsongen 1969/70, tog Everton ytterligare en ligatitel efter att ha slutat nio poäng före tvåan Leeds United. Framgångarna kom dock av sig, och under de följande säsongerna slutade laget på fjortonde, femtonde, sjuttonde och sjunde plats i ligan. Catterick lämnade klubben och Everton lyckades inte vinna några fler titlar under 1970-talet. Visserligan slutade laget på tredje plats säsongen 1977/78 och på fjärde plats året efter, men managern Gordon Lee sade upp sig 1981 efter att Everton halkat efter i tabellen.
Howard Kendall tog över som manager och ledde klubben till sin mest framgångsrika period. På inhemsk mark vann Everton FA-cupen 1984 och två ligatitlar säsongerna 1984/85 och 1986/87. 1985/86 kom man också på andra plats efter lokalkonkurrenten Liverpool, både i ligan och FA-cupen. Det blev även förlust mot Liverpool i ligacupfinalen 1984 och FA-cupfinalen 1989. I Europa tog Everton sin första och enda seger i Cupvinnarcupen 1985. Efter att ha slagit ut University College Dublin, Inter Bratislava och Fortuna Sittard, besegrade man Bayern München med 3–1 i semifinalen, trots underläge i halvtidspausen (en match som röstats fram som den bästa i Evertons historia[2]). I finalen besegrades österrikiska Rapid Wien med samma siffror. Laget hade även vunnit ligan denna säsong och man var nära att ta hem en trippel, men i FA-cupfinalen blev det förlust mot Manchester United.
Efter katastrofen på Heyselstadion blev engelska lag avstängda från europeiskt cupspel, och Everton fick därmed inte chansen att vinna ytterligare titlar i Europa. Laget löstes till stora delar upp i samband med avstängningen. Kendall flyttade till Athletic Bilbao efter ligasegern 1987 och ersattes av dennes assistent Colin Harvey. Everton var med om att bilda FA Premier League 1992, men hade problem att hitta rätt manager. Howard Kendall hade kommit tillbaka 1990, men kunde inte återupprepa de tidigare framgångarna, medan hans efterträdare Mike Walker var den statistiskt sett minst framgångsrike tränaren. När den förre Evertonspelaren Joe Royle tog över 1994, började resultaten bli bättre. Hans första match som ansvarig slutade med en 2–0-seger över Liverpool. Royle höll laget borta från nedflyttningsstrecket och ledde även klubben till seger i FA-cupen efter att ha besegrat Manchester United med 1–0 i finalen. Segern gav laget en plats i Cupvinnarcupen, och därmed fick man spela europeiskt cupspel för första gången sedan Heyselkatastrofen. Under säsongen 1995/96 fortsatte laget att utvecklas, och man klättrade till sjätte plats i tabellen.
Följande säsong, 1996/97, blev inte lika framgångsrik och klubben slutade på femtonde plats. Royle sade upp sig i mars, lagkaptenen Dave Watson tog tillfälligt över som manager och hjälpte klubben till förnyat kontrakt i Premier League. 1997 anställdes Howard Kendall som manager för tredje gången, men han var inte vidare lyckosam. Everton slutade på sjuttonde plats och höll sig kvar i Premier League tack vare bättre målskillnad än Bolton Wanderers. Den förre managern i Glasgow Rangers, Walter Smith, tog över efter Kendall sommaren 1998, men laget slutade på undre halvan i tabellen tre år i rad.
Evertonledningens tålamod med Smith tröt till slut och han fick sparken i mars 2002 med Everton farligt nära nedflyttning. Hans ersättare David Moyes har sedan dess lett klubben till sjunde, sjuttonde, fjärde och elfte plats i ligan. Fjärdeplatsen är Evertons högsta i Premier League. Det var under hans ledning som Wayne Rooney slog igenom innan han såldes till Manchester United för klubbrekordet 23 miljoner pund[3]. Moyes har även värvat de två dyraste spelarna i Evertons historia. I januari 2005 värvade han James Beattie för 6 miljoner pund[4] och sommaren 2006 värvade han Andy Johnson för 8,6 miljoner pund[5].
Matchställ
Under de första åren spelade Everton i olika färger. Från början spelade man i blåvitrandiga tröjor, men när nya spelare kom till klubben och fortsatte att använda sina gamla lags tröjor uppstod förvirring. Därför beslutades det att tröjorna skulle färgas svarta för att spara på kostnaderna. Resultatet blev dock inte helt lyckat och man lade därför till ett diagonalt band i rött.
När klubben flyttade till Goodison Park 1892 spelade man från början i laxrosa tröjor och blå byxor innan man bytte till rubinröda tröjor och mörkblå byxor. Den kungsblå tröjan med de vita byxorna som används i dag introducerades säsongen 1901/02. I bortamatcher mot lag som också har vita byxor uppträder dock Everton oftast i helblått. Färgen på strumporna har under åren alternerat mellan blått och vitt.
Genom åren har Everton i huvudsak använt två olika färgkombinationer för sitt reservställ. Vissa år har man haft gula tröjor med antingen blå eller gula byxor. Andra år har grå eller vita tröjor använts tillsammans med blå, svarta eller grå byxor.[6]
Hemmaarena
Everton spelade ursprungligen på en plan i Stanley Parks sydöstra hörn. Efter säsongen 1882/83 flyttade klubben till en arena vid Priory Road, som hade både läktare och omklädningsrum. Markägaren tröttnade dock snart på de många fotbollssupportrarna, och Everton flyttade till Anfield där man kom att spela fram till 1892. Efter att Everton blivit ligamästare fördubblade Anfields ägare hyran, och klubben valde att flytta därifrån. Man hyrde mark på den norra sidan av Stanley Park, där Goodison Park kom att byggas. Goodison Park var den första fotbollsarenan i England med eluppvärmd plan. Den var även först med att få läktare i två våningar på alla fyra sidor runt planen.
Under 2000-talet har Everton börjat planera för en ny arena. År 2003 avslogs en ansökan om att få bygga en arena i King's Dock med plats för 55 000 åskådare efter att klubben inte lyckats få fram de 30 miljoner pund som krävdes för att delfinansiera projektet.[7] Året efter lades förhandlingar ner om att dela en ny arena tillsammans med Liverpool i Stanley Park. I juni 2006 meddelades att Everton inlett förhandlingar med styrelsen i Knowsley om att bygga en ny arena med plats för 55 000 åskådare i Kirkby.[8]
Spelare
Aktuell spelartrupp
Utlånade spelare
|
Tidigare profiler
Inför säsongen 2003/04 röstades Evertons supportrar fram följande lag som det bästa i klubbens historia. Detta som en del i klubbens 125-årsjubileum.[10]
Neville Southall (1981–1997)
Gary Stevens (1982–1989)- Brian Labone (1958–1971)
- Kevin Ratcliffe (1980–1991)
- Ray Wilson (1964–1969)
- Trevor Steven (1983–1990)
- Alan Ball (1966–1971)
- Peter Reid (1982–1989)
Kevin Sheedy (1982–1992)- Dixie Dean (1925–1937)
Graeme Sharp (1980–1991)
Svenska spelare
- Notera att endast ligamatcher är medräknade.
| Namn | Årtal | Matcher | Mål |
|---|---|---|---|
| Stefan Rehn | 1989–1990 | 4 | 0 |
| Anders Limpar | 1994–1997 | 66 | 5 |
| Niclas Alexandersson | 2000–2004 | 58 | 4 |
| Jesper Blomqvist | 2001–2002 | 15 | 1 |
| Tobias Linderoth | 2002–2004 | 40 | 0 |
Även AIK-målvakten Bengt Kjell spelade två matcher i Everton då lagets ordinarie målvakt skadat sig under Sverigeturnén år 1950.
Tränare
Evertons samtliga tränare. Siffrorna står för antal matcher (endast tävlingsmatcher), vinster, oavgjorda och förluster. Att W.J. Sawyer har noll matcher beror på att det under första världskriget inte spelades några officiella liga- eller cupmatcher.
| Namn | Nat | Period | M | V | O | F |
|---|---|---|---|---|---|---|
| W.E. Barclay | |
augusti 1888–maj 1889 | 22 | 9 | 11 | 2 |
| Dick Molyneux | |
augusti 1889–maj 1901 | 386 | 194 | 128 | 64 |
| William C. Cuff | |
augusti 1901–maj 1918 | 577 | 275 | 192 | 110 |
| W.J. Sawyer | |
augusti 1918–maj 1919 | 0 | 0 | 0 | 0 |
| Thomas H. McIntosh | |
augusti 1919–maj 1935 | 719 | 286 | 254 | 179 |
| Theo Kelly | |
maj 1936–september 1948 | 234 | 101 | 91 | 42 |
| Cliff Britton | |
augusti 1948–februari 1956 | 344 | 125 | 127 | 92 |
| Ian Buchan |  |
februari 1956–oktober 1958 | 116 | 38 | 54 | 24 |
| Johnny Carey |  |
oktober 1958–april 1961 | 121 | 50 | 50 | 21 |
| Harry Catterick | |
april 1961–april 1973 | 570 | 260 | 156 | 154 |
| Thomas Eggleston+ | |
april 1973–maj 1973 | 5 | 1 | 2 | 2 |
| Billy Bingham |  |
maj 1973–oktober 1977 | 155 | 57 | 47 | 51 |
| Steve Burtenshaw+ | |
januari 1977 | 3 | 0 | 2 | 1 |
| Gordon Lee | |
januari 1977–maj 1981 | 212 | 80 | 63 | 69 |
| Howard Kendall | |
maj 1981–juni 1987, november 1990–december 1993, juni 1997–juli 1998 |
307 153 42 |
165 57 11 |
72 57 18 |
70 39 13 |
| Colin Harvey | |
juni 1987–september 1990 | 169 | 71 | 45 | 52 |
| Jimmy Gabriel+ | |
november 1990 december 1993–januari 1994 |
1 7 |
1 0 |
0 1 |
0 6 |
| Mike Walker | |
januari 1994–augusti 1994 | 13 | 5 | 4 | 4 |
| Joe Royle | |
november 1994–mars 1997 | 118 | 47 | 35 | 36 |
| Dave Watson*+ | |
mars 1997–maj 1997 | 7 | 1 | 3 | 3 |
| Walter Smith | |
juli 1998–mars 2002 | 168 | 53 | 50 | 65 |
| David Moyes | |
mars 2002–maj 2013 | 516 | 217 | 139 | 160 |
| Roberto Martínez | |
juni 2013– |
* Spelande tränare
+ Tillförordnad tränare
Meriter
- Engelska mästare: 1891, 1915, 1928, 1932, 1939, 1963, 1970, 1985, 1987
- Division två: 1931
- FA-cupen: 1906, 1933, 1966, 1984, 1995
- Charity Shield: 1928, 1932, 1963, 1970, 1984, 1985, 1986 (delad), 1987, 1995
- Cupvinnarcupen: 1985
Klubbrekord och statistik
Neville Southall innehar rekordet för störst antal matcher i Everton. Han spelade 751 A-lagsmatcher mellan 1981 och 1997. Förre mittbacken och lagkaptenen Brian Labone ligger på andra plats med sina 534 matcher. Den spelare som tillhört klubben under längst tid är målvakten Ted Sagar som under 23 år, 1929–1953, spelade 495 matcher. Klubbens bäste målskytt är Dixie Dean, som gjorde 383 mål. Näst bäste målskytt är Graeme Sharp med 159 mål. Dean innehar fortfarande det engelska rekordet för flest ligamål under en säsong, 60 stycken.
Evertons publikrekord på hemmaplan är 78 299 och sattes i en match mot Liverpool den 18 september 1948. Detta rekord lär aldrig kunna slås på Goodison Park, som efter att arenan byggdes om till att enbart ha sittplatser inte har plats för mer än drygt 40 000 åskådare.
Skyttekungar
Everton är den klubb i England som haft flest skyttekungar i den högsta divisionen. Tolv gånger har spelare från Everton vunnit skytteligan i den engelska högstadivisionen. Dessutom blev Dixie Dean skyttekung i division två säsongen 1930/31 med 39 mål.[11]
| Säsong | Spelare | Mål |
|---|---|---|
| 1893/94 | Jack Southworth | 27 |
| 1901/02 | Jimmy Settle | 18 |
| 1906/07 | Alf Young | 28 |
| 1908/09 | Bert Freeman | 38 |
| 1914/15 | Bobby Parker | 35 |
| 1923/24 | W. Chadwick | 28 |
| 1927/28 | Dixie Dean | 60 |
| 1931/32 | Dixie Dean | 44 |
| 1937/38 | Tommy Lawton | 38 |
| 1938/39 | Tommy Lawton | 35 |
| 1977/78 | Bob Latchford | 30 |
| 1985/86 | Gary Lineker | 30 |
Kända supporters
Noter
- ^ ”I: The Early Days (1878-88)”. Everton History. http://www.toffeeweb.com/history/concise/1878-1888.asp. Läst 1 oktober 2006.
- ^ ”Goodison's greatest night”. evertonfc.com. http://www.evertonfc.com/history/goodison-s-greatest-night.html. Läst 1 oktober 2006.
- ^ ”Rooney deal explained”. BBC Sport. http://news.bbc.co.uk/sport1/hi/football/teams/m/man_utd/3616874.stm. Läst 1 oktober 2006.
- ^ ”Beattie signs for Everton”. evertonfc.com. http://www.evertonfc.com/news/archive/beattie-signs-exclusive.html. Läst 1 oktober 2006.
- ^ ”Johnson signs for Everton”. evertonfc.com. http://www.evertonfc.com/news/archive/johnson-signs-in.html. Läst 1 oktober 2006.
- ^ ”Everton”. Classic Kits. http://www.kitclassics.co.uk/kits/everton.gif. Läst 4 oktober 2006.
- ^ ”Everton fail in King's Dock bid”. BBC. http://news.bbc.co.uk/sport2/hi/football/teams/e/everton/2940481.stm. Läst 5 oktober 2006.
- ^ ”Everton in talks on stadium move”. BBC. http://news.bbc.co.uk/2/hi/uk_news/england/merseyside/5083198.stm. Läst 5 oktober 2006.
- ^ [1]
- ^ ”Greatest Ever Everton team”. evertonfc.com. http://www.evertonfc.com/history/greatest-ever-everton-team.html. Läst 6 oktober 2006.
- ^ ”English League Leading Goalscorers”. RSSSF. http://www.rsssf.com/tablese/engtops.html. Läst 4 oktober 2006.
