Crystal Palace FC

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Den här artikeln handlar om Crystal Palace FC herrlag. För Crystal Palaces damlag, se Crystal Palace LFC.
Crystal Palace FC
Selhurst Park Stadium.jpg
Grundinformation
Grundad 10 september 1905
Fullständigt namn Crystal Palace Football Club
Serie Premier League
Ort London
Hemmaarena Selhurst Park (kapacitet, 26,309)
Nyckelpersoner
Tränare Ian Holloway
Matchställ
Kit left arm yellowborder.png
Lagfärger
Kit body cpfc1213h.png
Lagfärger
Kit right arm yellowborder.png
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Hemmaställ
Kit left arm cpfc1213a.png
Lagfärger
Kit body cpfc1213a.png
Lagfärger
Kit right arm cpfc1213a.png
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Bortaställ
Övrigt
Webbplats http://www.cpfc.co.uk/

Crystal Palace Football Club är en engelsk fotbollsklubb från London bildad 1905. Klubbens smeknamn är "The Eagles" ("Örnarna"). Crystal Palace spelar sedan 2013 i den engelska högstadivisionen Premier League

Historia[redigera | redigera wikitext]

Crystal Palace spelade i Southern League fram till 1920, då klubben blev invald i The Football League. Klubben började spela i den nybildade division tre, som man vann redan första säsongen. 1924 flyttade man till sin nuvarande hemmaarena Selhurst Park.

Klubben höll till i de lägre divisionerna ända till 1969, då man under tränaren Malcolm Allison tog steget upp i division ett. Man lyckades dock inte etablera sig i ettan, utan ramlade ner i division två igen 1973. Året efter åkte Palace ner i division tre, men den nye tränaren Terry Venables lyckades föra upp laget i division ett 1979. Venables lämnade klubben för Queens Park Rangers 1980, och ersattes av Ernie Walley, som tillfälligt fick ta över tränarjobbet. Efter två månader blev han erbjuden jobbet permanent, men på ett villkor: han skulle dela jobbet med Malcolm Allison, som var tillbaka i klubben. Walley vägrade, och Allison fick ensam ta över. Han kunde dock inte hindra att Palace åkte ner i division två 1981.

1981 köpte Ron Noades klubben och sparkade Allison. Ny tränare blev Dario Gradi, som inte lyckades något vidare i division två säsongen 1981/82, och fick därför sparken. Han ersattes av Steve Kember, som blev spelande tränare. Palace klarade kontraktet i näst sista matchen, då man besegrade Wrexham. Efter säsongen tog Alan Mullery över, men efter två säsonger där man var nära att åka ur division två, lämnade han klubben 1984. Den förre Wimbledontränaren Dave Bassett tog över, men han sade upp sig redan efter fyra dagar och återvände till Wimbledon.

Den 29-årige Steve Coppell fick jobbet som tränare, efter att hans spelarkarriär i Manchester United tagit slut efter en knäskada. Tillsammans med Noades byggde han upp klubben, och 1989 var man tillbaka i division ett. Återkomsten till division ett slutade med en femtondeplats säsongen 1989/90. Man lyckades dock bättre i FA-cupen, där man gick hela vägen till final mot Manchester United. Matchen slutade 3–3, men United vann omspelet med 1–0. Säsongen 1990/91 slutade Palace på tredje plats i ligan och kvalificerade sig därmed för UEFA-cupen – klubbens bästa placering någonsin. De följande två säsongerna tappade man flera viktiga spelare, och 1993 åkte klubben ur Premier League.

Efter nedflyttningen tackade Steve Coppell för sig och lämnade över tränarjobbet till sin assistent Alan Smith, som förde klubben tillbaka till Premier League. Säsongen 1994/95 nådde Palace semifinal i både FA-cupen och Ligacupen, men man lyckades inte hänga kvar i Premier League. Smith fick sparken och Steve Coppell kom tillbaka. Nedflyttningen gjorde att man tvingades sälja flera spelare, såsom Gareth Southgate, John Salako och Chris Armstrong.

I februari 1996 tog Dave Bassett över som tränare i Palace efter att Steve Coppell fått andra uppgifter i klubben. Laget klättrade från sextonde till tredje plats, men i kvalfinalen till Premier League förlorade man mot Leicester City med 2–1. I mars 1997 flyttade Bassett till Nottingham Forest och Coppell tog över igen. Han lyckades föra laget till seger i kvalfinalen mot Sheffield United och ta steget upp i Premier League. Palace åkte dock ner i division ett redan efter en säsong.

I mars 1998 sålde Ron Noades klubben till Mark Goldberg, som hade förhoppningar om att göra klubben till ett storlag i Europa. Terry Venables fick jobbet som tränare, men det blev inte som han hade tänkt sig. Goldberg drog tillbaka sitt finansiella stöd till klubben, och Venables sade upp sig. Steve Coppell tog återigen över som tränare, och han förde laget till en mittenplacering säsongen 1998/99. Även följande säsong hamnade Palace i mitten, trots att man tvingats sälja flera spelare på grund av den ekonomiska krisen.

I juli 2000 köpte Simon Jordan Crystal Palace, som vid det här laget stod på randen till konkurs. Han ersatte Coppell med den tidigare tränaren Alan Smith. Trots att man gick till semifinal i Ligacupen, gick det sämre i ligan, och Smith fick sparken i april 2001. Steve Kember tog tillfälligt över, och lyckades mot alla odds hålla kvar klubben i division ett.

Säsongen 2001/02 slutade Palace i mitten av tabellen. Detta trots att nye tränaren Steve Bruce avgått redan efter fyra månader. Hans efterträdare Trevor Francis avgick även han, och Steve Kember var lagets tränare i slutet av säsongen. Kember fick sparken i november 2003 efter en rad dåliga resultat, och Kit Symons tog tillfälligt över innan Iain Dowie kom till klubben. Dowie förde laget till seger över West Ham i kvalet till Premier League. Säsongen 2004/05 kom man på artonde plats i Premier League och åkte ner i The Championship.

I början av juni 2006 fick Peter Taylor ersätta Iain Dowie. Peter Taylor sparkades i oktober 2007 och ersattes av Neil Warnock.

Crystal Palace gick upp i Premier League 2013 efter att ha slagit Watford med 1-0 i playoff-finalen på Wembley.

Meriter[redigera | redigera wikitext]

  • Seger i division ett 1994
  • Seger i division två 1979
  • Seger i division tre södra 1921
  • Seger i Zenith Data Systems Cup 1991

Spelartruppen 2013/14[redigera | redigera wikitext]

Uppdaterad 6 oktober 2013.
Nr Land Pos Namn
1 Argentina  MV Julián Speroni
2 England  F Joel Ward
3 Jamaica  F Adrian Mariappa
4 Norge  F Jonathan Parr
5 Irland  F Paddy McCarthy (Vicekapten)
6 Spanien  MF José Campaña
7 Demokratiska republiken Kongo  MF Yannick Bolasie
8 Sydafrika  MF Kagisho Dikgacoi
9 England  A Kevin Phillips
12 England  MF Stuart O'Keefe
13 England  MF Jason Puncheon (lån från Southampton)
14 England  MF Jerome Thomas
15 Australien  MF Mile Jedinak (lagkapten)
16 England  A Dwight Gayle
17 England  A Glenn Murray
Nr Land Pos Namn
19 Wales  F Danny Gabbidon
20 Wales  MF Jonathan Williams
21 England  F Dean Moxey
22 England  F Jack Hunt
24 Frankrike  MF Elliot Grandin
25 Skottland  MV Neil Alexander
27 Irland  F Damien Delaney
28 Mali  MF Jimmy Kébé
29 Marocko  A Marouane Chamakh
30 England  A Cameron Jerome (lån från Stoke City)
31 Algeriet  MF Adlène Guedioura
34 Wales  MV Lewis Price
46 Skottland  MF Barry Bannan
49 England  F Jerome Williams

Utlånade spelare[redigera | redigera wikitext]

Nr Land Pos Namn
11 Skottland  A Stephen Dobbie (utlånad till Blackpool)
32 England  A Kwesi Appiah (utlånad till Cambridge United)
37 England  A Jason Banton (utlånad till MK Dons)
40 Irland  MV Ross Fitzsimons (utlånad till Havant & Waterlooville)
England  F Peter Ramage (utlånad till Barnsley)

Svenska spelare[redigera | redigera wikitext]

Namn Årtal Matcher Mål
Tomas Brolin 1998 13 0
Mathias Svensson 1998-2000 32 10

Notera att endast ligamatcher är medräknade

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]