FC Barcelona

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För basketklubben, se FC Barcelona Bàsquet. För handbollsklubben, se FC Barcelona-fc.
FC Barcelona
Camp nou mès que un club.JPG
En av Camp Nous läktare, med klubbens motto Més que un club – "Mer än en klubb"
Grundinformation
Grundad 29 november 1899 (114 år)
Fullständigt namn Futbol Club Barcelona
Smeknamn Barça, Blaugrana, Culés, Culers, Azulgrana
Serie Liga BBVA
Ort Spanien Barcelona, Spanien
Hemmaarena Camp Nou
(Kapacitet: 99 354)
Nyckelpersoner
Ordförande Spanien Josep Maria Bartomeu
Sportchef Spanien Andoni Zubizarreta
Tränare Spanien Luis Enrique
Ass. tränare Spanien Juan Carlos Unzué
Lagkapten Spanien Xavi Hernandez
Ass. lagkapten Spanien Andres Iniesta
Matchställ
Lagfärger
Kit body barca1415home.png
Lagfärger
Lagfärger
Kit shorts barca1415home.png
Lagfärger
Kit socks barca1415home.png
Lagfärger
Hemmaställ
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Bortaställ
Kit left arm barcelona1415t.png
Lagfärger
Kit body barcelona1415T.png
Lagfärger
Kit right arm barcelona1415t.png
Lagfärger
Kit shorts barcelona1415t.png
Lagfärger
Kit socks barcelona1415t.png
Lagfärger
Tredjeställ
Meriter
La Liga 22 (1929, 1945, 1948, 1949, 1952, 1953, 1959, 1960, 1974, 1985, 1991, 1992, 1993, 1994, 1998, 1999, 2005, 2006, 2009, 2010, 2011, 2013)
Spanska cupen 26 (1910, 1912, 1913, 1920, 1922, 1925, 1926, 1928, 1942, 1951, 1952, 1953, 1957, 1959, 1963, 1968, 1971, 1978, 1981, 1983, 1988, 1990, 1997, 1998, 2009, 2012)
Spanska supercupen 12 (1982, 1984, 1992, 1993, 1995, 1997, 2005, 2006, 2009, 2010, 2011, 2013)
Cupvinnarcupen 4 (1979, 1982, 1989, 1997)
UEFA Champions League 4 (1992, 2006, 2009, 2011)
UEFA-Cupen 3 (1958, 1960, 1966)
UEFA Super Cup 4 (1992, 1997, 2009, 2011)
Världsmästerskapet för klubblag 2 (2009, 2011)
Övrigt
Webbplats FCBarcelona.com

Futbol Club Barcelona (katalanskt uttal: [fudˈbɔɫ ˌklup bəɾsəˈlonə], spanska: [ˈfuðβol ˌkluβ barθeˈlona]), i folkmun Barça (katalanska: [ˈbaɾsə], spanska: [ˈbarsa]), är en idrottsklubb baserad i Barcelona, Katalonien, Spanien. Den startade 1899 som en fotbollsklubb under namnet Foot-ball Club Barcelona[1], men har sedermera kommit att utvidgas med flera olika idrottssektioner.

FC Barcelona omfattar drygt 2 500 aktiva, främst inom lagidrotter men även inom friidrott och konståkning. Klubbens idrottsmän har fram till och med Peking 2008 medverkat i olympiska sommarspelen vid 177 tillfällen av vilka 50 resulterat i medaljörer, nästan samtliga i lagsporter[2].

Som idrottsklubb har FC Barcelona vunnit över 400 officiella titlar varav omkring ett hundratal internationella. Den spanska nationella ligan har klubben vunnit 118 gånger fördelat på 10 olika sporter: (fotboll 22 gånger, basket 16, handboll 21, utomhushandboll 5, rullskridskohockey 24, ishockey 5, baseboll 4, rugby 2, futsal 3, samt friidrott för lag 16) Klubben har även vunnit den nationella cupen vid 130 tillfällen fördelat på 11 olika sporter: (fotboll 26 gånger, basket 23, handboll 17, rullskridskohockey 19, ishockey 4, landhockey 3, volleyboll 1, rugby 16, futsal 3 samt Friidrott för lag 18). FC Barcelona har även vunnit de spanska mästerskapen i konståkning för lag vid 10 tillfällen.

Det är emellertid fotbollssektionen som gjort FC Barcelona till en av världens allra största och mest kända klubbar. Sedan starten 1955 har laget som det enda i Europa medverkat i samtliga årgångar av europeisk cupfotboll.

Klubbemblemet och mottot[redigera | redigera wikitext]

Camp Nous fotbollsplan med emblemet.

Vid grundandet använde klubben staden Barcelonas stadsvapen som klubbemblem. I det översta fältet har stadsvapnet ett georgskors uppe till vänster och till höger senyera, Kataloniens flagga. I det undre fältet finns dessa symboler diagonalt placerade.[3]

År 1910 anordnades en tävling som vanns av medicinstuderanden Carles Comamala som spelade fotboll för klubben mellan åren 1903 och 1912. Han ersatte den rombiska vapenskölden med en polsk form, i översta fältet behöll han stadens georgskors och senyera. Det undre fältet randades med klubbens färger, rött och blått, och i det undre fältets mitt en stiliserad fotboll. Mellan det övre och det undre fältet skrev han bokstäverna F.C.B, den engelska förkortningen för Football Club Barcelona, i ett band. Idag (2012) används en något mer stiliserad variant med samma element, som designades av Claret Serrahima år 2002.[3]

I inledningen av Francotiden tvingades klubben skriva förkortningen på spanska, C.F.B för Club de fútbol Barcelona, och ta bort några ränder från senyeran för att minska likheten med den. Fler ränder återkom 1949 i emblemet och från 1974 skrevs förkortningen FCB igen.[3]

Klubbens motto är Més que un club, ungefär Mer än en klubb, och kommer från klubbordföranden Narcís de Carreras installationstal i januari 1968. Det var ett sublimt sätt att i Francotidens förspanskning visa att föreningen även var ett forum för katalansk identitet.[4]

Historia[redigera | redigera wikitext]

FC Barcelona, mästarlaget 1910 i det som så småningom skulle få namnet Copa del Rey – Spanska cupen.

Klubben grundades den 29 november 1899 av Hans Gamper (bytte sedan namn till Joan Gamper). Redan innan den nationella fotbollsligan för proffs startade säsongen 1928/1929 nådde Barcelona framgångar genom ett antal cuptitlar och regionala mästerskap. Klubbens första riktigt stora stjärna var Paulino Alcantara, den filippinsk/spanske Alcantara gjorde 369 mål totalt för FC Barcelona 1912-27.

Barcelona vann den första upplagan av Primera división och är, jämte Real Madrid och Athletic Bilbao, en av de tre klubbar som aldrig degraderats. FC Barcelona är den enda klubb som deltagit i någon av de olika europeiska cuperna varje säsong sedan starten 1957/1958 då Mässcupen startades, det vill säga föregångaren till UEFA-cup (nuvarande Europa League).

Den 24 september 1984 öppnade FC Barcelona sitt museum i anslutning till Camp Nou. Museet har byggts ut flera gånger och rymmer inte bara FC Barcelonas alla troféer utan också en hel del konstverk av bland andra Salvador Dalí.

1930-1960 - Den första storhetstiden[redigera | redigera wikitext]

Den första ligasegern i proffsligan kom som nämndes ovan vid ligans första säsong 1928/1929. Den första riktiga storhetstiden inleddes i mitten av 1940-talet och varade fram till början av 1960-talet. Klubben vann ligan 7 gånger perioden 1945-1960, Spanska cupen 5 gånger under 1950-talet, Copa Latina (föregångare till Mästarcupen/Champions League) och Mässcupen 1958, 50 (föregångare till Uefacupen). Den stora stjärnan i laget var den ungerskfödde Ladislao Kubala som av många anses vara klubbens bäste spelare genom tiderna. Bland andra storspelare återfanns Kubalas landsmän Sándor Kocsis och Zoltán Czibor samt brasilianaren Evaristo. Trots de stora framgångarna fick man under 1950-talets andra hälft ofta ändå stå i skuggan av Real Madrid som vann den nystartade Mästarcupen för mästarlag (nuvarande Champions League) 5 år i rad 1956-60. Hösten 1960 bröt man dock Madridklubbens dominans i Europa när man slog ut ärkerivalen via 2-1 seger på hemmaplan, segermålet gjordes av Evaristo. Våren 1961 spelade man sin första final i Mästarcupen men förlorade med 3-2 mot SL Benfica från Portugal. Efter detta följde en flera decennier lång nedgång med bara 2 ligatitlar 1961-1990.

1970-1980 - Cruyff och Maradona[redigera | redigera wikitext]

Under 1970-talet var nederländaren Johann Cruyff en stjärnspelare i FC Barcelona. Man vann ligan 1974 och besegrade Real med hela 5-0 i Madrid. 1979, 1982 och 1989 vann klubben Cupvinnarcupen. 1986 nådde man för andra gången finalen i Mästarcupen men förlorade efter straffsparksläggning mot rumänska Steaua Bukarest. Noterbart är att man i semifinalen mötte IFK Göteborg. Göteborg med bl.a. Torbjörn Nilsson i laget besegrade mycket oväntat Barcelona med 3-0 på hemmaplan, Barca vann emellertid returen på hemmaplan med samma siffror och gick till slut vidare efter straffsparksläggning. 1982 hade man betalat den då nästan ofattbara summan 50 miljoner kronor för Diego Maradona. Maradona var emellertid ofta skadad, och 1984 såldes han till italienska Napoli för en ny rekordsumma – 65 miljoner kronor.

Johann Cruyff återvänder till klubben som tränare[redigera | redigera wikitext]

I mitten av 1980-talet hade Barcelona varit en storklubb sedan storhetstiden på 1940- och 1950-talen. Man förfogade över en jättelik hemmaarena, Camp Nou och värvade några av de största namnen som fanns, inklusive megastjärnan Diego Maradona men klubben hade ändå under 25 års tid sällan nått ända fram till slutseger i ligaspelet. 1988 återvände emellertid Johann Cruyff till FC Barcelona som tränare och experter anser att detta var startskottet till alla framgångar klubben haft sedan dess.

Redan som spelare för klubben hade Cruyff varit genuint irriterad över att han ansåg att klubbens ungdomsverksamhet var kraftigt eftersatt. Klubbledningen lyssnade och resultatet blev att Barcelonas "ungdomsakademi"La Masia drog igång sin verksamhet 1978. Som A-lagstränare bestämde Cruyff att alla klubbens lag från A-laget ner till barnlagen skulle spela efter samma spelsystem, en mycket offensiv 4-3-3 modell som påminde mycket om den så kallade totalfotbollen som tillämpats med stor framgång av Ajax på 1970-talet samt Nederländernas landslag där Cruyff var fixstjärnan. Det är ett spelsystem som Barcelona allt sedan dess använt, om än med tidvis vissa modifikationer. [5] Cruyff själv har i dagsläget ingen officiell roll i klubben men som "rådgivare" åt klubbledningen spelar han fortfarande en viktig roll.

Redan 1989 ledde Cruyff Barcelona till den första stora segern när man vann Cupvinnarcupen för tredje gången men det dröjde några år till innan de riktigt stora framgångarna kom.

1990-talet - Den andra storhetstiden[redigera | redigera wikitext]

Nästa riktiga storhetstid inleddes inte förrän i början av 1990-talet. 1991-1994 vann man spanska ligan fyra år i rad och för första gången Mästarcupen/UEFA Champions League 1992. Tränare för laget var Johann Cruyff och i laget fanns spelare som Josep Guardiola (som senare själv blev tränare för Barcelona), Ronald Koeman, Hristo Stoichkov,Michael Laudrup, Gheorghe Hagi och Romário. Koeman avgjorde Mästarcupfinalen 1992frispark. Laget som dominerade den spanska fotbollen under 1990-talets första hälft kallades dream-team. Under 1990-talets andra hälft vann man sedan ligan ytterligare två gånger samt Cupvinnarcupen en fjärde gång 1997.

Under 1990-talet hade satsningen på ungdomsverksamheten också börjat ge utdelning. Spelare som Josep Guardiola, Albert Ferrer och Sergi Barjuan kom alla från "Canteran", det vill säga ungdomslagen.

Nedgång i början av 2000-talet[redigera | redigera wikitext]

Efter ett mycket framgångsrikt 1990-tal följde en djup svacka 2000-2004. År 2000 avgick Josep Luis Nunez som lett klubben i 22 år. Han efterträddes av vicepresidenten Juan Gaspart. Efterträdarens tid som president blev helt misslyckad. Enorma belopp spenderades på nyförvärv som många ansåg var dåligt genomtänkta. 1999-2004 vann Barcelona inte en enda titel, en "katastrof" för både klubbledning och fans. Våren 2003 avgick Gaspart och sommaren 2003 valde medlemmarna advokaten Joan Laporta till ny president. Laportas tillträde blev inledningen till en ny storhetstid.

Frank Rijkaards tid - Mitten av 2000-talet med Champions League-titel och två ligaguld[redigera | redigera wikitext]

Champions League-mästare 2005/2006

Sedan grundandet av Champions League 1991/1992 har Barcelona kvalificerat sig till gruppspelet många gånger. 2006 vann Barcelona sin andra Champions League-titel efter 2-1 i finalen mot ArsenalStade de France. Henrik Larsson spelade där fram till båda målen. Barcelona vann också ligaguld 2005 och 2006. I truppen fanns då världsstjärnor som Ronaldinho, Samuel Eto'o, Xavi, Andrés Iniesta, Carles Puyol, Deco och svenske Henrik Larsson. Under 2004/2005 fick även Lionel Messi göra debut i Barcelona.

Inför säsongen 2006/2007 förstärkte Barça spelartruppen med den italienska världsmästaren Gianluca Zambrotta, fransmannen Lilian Thuram och islänningen Eidur Gudjohnsen. Man var storfavorit till att vinna ligaguldet för tredje året i rad och klubben siktade på att vinna "trippeln", det vill säga spanska ligan, spanska cupen samt Champions League. Säsongen 2006/07 blev emellertid, åtminstone med tanke på de höga förväntningarna hos såväl fans som klubbledning, ett rejält misslyckande. Man vann inte en enda titel och tappade dessutom ligasegern till ärkerivalen Real Madrid i slutspurten. Dessutom åkte man i spanska cupen på en förödmjukande förlust mot förortslaget Getafe från Madrid (0-4). Den ena "El Clasico" vanns av Real Madrid och det andra mötet blev det 3-3 efter en otrolig insats av den unga stjärnan Lionel Messi som gjorde hattrick, d.v.s. alla tre målen till Barcelona. Man kom bara till åttondelsfinalen i Champions League och åkte sedan ut mot Liverpool efter en dålig insats.

Thierry Henry, första dagen på Camp Nou som FC Barcelona-spelare (22 juli 2007).

Klubbledningen med president Joan Laporta bestämde sig för att satsa stort inför kommande säsong för att återigen göra Barça till Spaniens och Europas bästa lag. Inför säsongen 2007/2008 förstärkte Barcelona med franske Thierry Henry från Arsenal, ivorianen Yaya Touré från AS Monaco, franske Éric Abidal från Lyon och argentinaren Gabriel Milito från Real Zaragoza. Nyförvärven kostade tillsammans cirka 70 miljoner euro, motsvarande över 650 miljoner kronor i den då aktuella växelkursen. Dessutom togs talangerna Bojan Krkić och Giovani dos Santos steget upp från Barcelonas ungdomsakademi.

Trots de stora värvningarna blev det ännu en fiaskosäsong utan titlar. Och utöver detta förlorade Barcelona dessutom båda mötena mot ärkerivalen Real Madrid med 0-1 och 1-4. Man kom till semifinal i Champions League tills man slogs ut av Manchester United.

Efter att klubben säsongen 2007/2008 misslyckats att ta några titlar beslutades i maj 2008 att tränare Frank Rijkaard ersattes av Barcelona B-tränaren Josep Guardiola.[6]

Säsongen 2008/2009 - Ny tränare med trippel[redigera | redigera wikitext]

Josep Guardiola, hyllad tränare för FC Barcelona. Här efter vinsten i klubblags-VM 18 december 2011.

Presidenten Joan Laporta var hårt kritiserad av många fans efter att man återigen misslyckats med att vinna någon titel. Nya spelare värvades inför säsongen bland andra mittfältarna Alexander Hleb (Vitryssland), Seydou Keita från Mali, Gerard Piqué, mittbacken Martín Cáceres från Uruguay och offensive högerbacken Daniel Alves från Brasilien, Dani Alves är den hittills dyraste ytterbacken.[7] Gianluca Zambrotta, Ronaldinho och Deco såldes och Lilian Thuram slutade.

Inför säsongen fanns hos fans och journalister viss skepsis huruvida den då 37-årige Josep Guardiola var redo att ta över som tränare för A-laget i en jätteklubb som FC Barcelona. Guardiola, som var spelmotor och storstjärna i laget under 1990-talet var en ikon hos fansen men helt oprövad som tränare på högsta nivån. Enda tränarmeriterna var som B-lagstränare i klubben.

Efter en skakig inledning på säsongen fick Guardiola emellertid ordning på spelet och farhågorna att han kanske inte var redo att ta över som A-lagstränare kom på skam, istället utvecklade sig säsongen till en jättesuccé för laget. Man dominerade ligaspelet stort, säkrade titeln 16 maj och med en omgång kvar att spela (29 maj) hade man gjort hela 104 mål på 37 matcher. Man fick också en rejäl revansch för förlusterna i El Clasicó matcherna mot Real Madrid föregående säsong, Barcelona vann hemmamatchen med 2-0 och besegrade Real med hela 6-2 på Real Madrids hemmaplan Santiago Bernabeu. 25:e segern i Copa del rey (spanska cupen) säkrades via 4–1-seger mot Athletic Bilbao. Även i Europacupspelet dominerade man och segern i UEFA Champions League säkrades efter en 2–0-seger mot Manchester United i Rom 27 maj. Barcelona blev därmed den första spanska klubben som vann en trippel.[8]

Barcelonas revolution, ett liknande lag har aldrig tidigare skådats. Jag har aldrig sett ett bättre fotbollslag under alla mina år.
— Uttalande av den tidigare Italienske landslagstränaren Marcello Lippi i Corriere della Sera [2], 30 maj 2011

Säsongen 2009/2010 - 20:e La Liga titeln[redigera | redigera wikitext]

Zlatan Ibrahimović signerar tröjor för Barça-fans, 9 februari 2010. Zlatan vann sin vana trogen en ligatitel med sina nya klubblag men misslyckades ånyo att nå ända fram i Champions League.

Säsongen 2009/2010 var Barcelona fram till mitten av juli ganska inaktiva på transfermarknaden, jämfört med Real Madrid som bland annat köpt superstjärnorna Kaká och Cristiano Ronaldo. Den 16 juli uppgav Barcelona emellertid att man hade en överenskommelse klar med italienska Inter om att köpa vänsterbacken Maxwell för 5 miljoner euro.[9].

Säsongen 2009/2010 nåddes ligaguld för klubben, och innan säsongen bestämde Guardiola sig att förlänga med Barcelona. Efter långa förhandlingar med italienska mästarna Inter värvade Barcelona i slutet av juli Zlatan Ibrahimović, som den 27 juli skrev på ett femårskontrakt med en utköpesklausul på 250 miljoner euro. Inter fick i utbyte 46 miljoner euro samt Samuel Eto'o. Hela övergången beräknades vara värd 66 miljoner euro (cirka 700 miljoner kr), vilket gjorde Ibrahimović till klubbens dyraste nyförvärv någonsin och även en av de dyraste övergångarna i fotbollshistorien.[10] Ibrahimović blev därmed den tredje svensken att representera FC Barcelona efter Patrik Andersson och Henrik Larsson. Förutom Ibrahimović värvade Barcelona även den brasilianske anfallaren Keirrison, den ukrainske försvararen Dmitro Tjyhrynskij och den brasilianske försvararen Maxwell. Keirrison lånades under säsongen ut till Benfica och Fiorentina.

Barcelona vann båda El Clásico-mötena med Real Madrid. Det var första gången Barcelona vunnit fyra El Clásico i rad. Barcelona nådde semifinal i UEFA Champions League, där de slogs ut av italienska Inter från Italien med sammanlagt 2–3. Barcelona slog sitt klubbrekord och säkrade tjugonde titeln i ligan med totalt 99 vunna poäng. Laget förlorade bara en enda match under ligasäsongen – borta mot Atlético Madrid – och spelade sex oavgjorda matcher. I UEFA Champions League förlorade laget två matcher, den ena mot Rubin Kazan och den andra mot Inter, och man fick fyra oavgjorda matcher. Klubben förlorade även en match mot Sevilla i spanska cupen, vilket ledde till att Barcelona åkte ut ur Copa del Rey. Laget var alltså statistiskt sett starkare än förra säsongen, men lyckades inte ta fler titlar än säsongen innan.

Säsongen 2010/2011 - Ny president och ny Champions League titel[redigera | redigera wikitext]

Säsongen 2010/2011 hölls presidentval i klubben. Enligt klubbstadgan fick inte Joan Laporta kandidera, då han redan suttit 2 mandatperioder. Sandro Rosell valdes till ny president. Den nya presidenten hade tidigare varit vicepresident under Laportas första år men senare blivit osams och avgått från sin post.

Bytet av president påverkade emellertid inte resultaten på planen. Säsongen 2010/2011 blev ännu en lyckad säsong. Nya värvningar gjordes. David Villa blev klar för FC Barcelona den 19 maj 2010. Adriano blev klar för klubben den 16 juli och Javier Mascherano den 27 augusti. Zlatan Ibrahimović lämnade, efter en mängd spekulationer och skriverier i pressen, klubben efter en säsong och återvände till Milano, denna gång till AC Milan. Barcelona vann El Clàssico igen – för femte gången i rad – den 29 november 2010. Matchen slutade med 5-0 till Barcelona efter att Xavi, Pedro, David Villa (tvåmålsskytt) och Jeffrén gjort mål. Den 24 december blev det klart att Ibrahim Afellay skulle flytta till Barcelona från PSV Eindhoven för ett fyraårskontrakt.

Xavi, Iniesta och Messi blev nominerade till FIFA Ballon d'Or. Den 10 januari stod det klart att Messi vunnit priset för andra året i rad. Den 5 februari 2011 slog man Real Madrids gamla femtioåriga rekord i La Liga och blev det spanska lag som vunnit flest antal matcher i La Liga.

Den 16 april 2011 klarade man bara av 1–1 mot Real Madrid på Santiago Bernabéu, efter mål av Messi och Ronaldo. Under loppet av knappa tre veckor möttes Barcelona och Real Madrid hela fyra gånger. Efter andra ligamötet i Madrid möttes Real Madrid och Barcelona igen, nu i finalen av Spanska cupen. Där vann Real Madrid matchen med 1–0, efter mål av Cristiano Ronaldo i förlängningen. Efter finalförlusten i spanska cupen möttes ärkerivalerna åtyerigen i semifinalen av Champions League. Real Madrid hade besegrat Barcelona "förra gången" det begav sig, i semifinalen 2002. Barcelona vann nu den första matchen på Santiago Bernabéu med 2–0, efter att Messi gjort båda målen. På Camp Nou blev det sedan 1–1, efter mål av Pedro och Marcelo. Semifinalmötena, och i synnerhet första matchen i Madrid, blev mycket hetsiga tillställningar där båda sidor anklagade varandra för osportsligt uppträdande. Real Madrids tränare José Mourinho gick så långt som att hävda att domarna medvetet gav Barcelona fördelar.

Barcelona gick därmed vidare till finalen i Champions League. Där ställdes de, den 28 maj 2011 på Wembley i London, återigen (de möttes även i finalen 2009) mot Manchester United. Barcelona vann matchen med 3–1, efter mål av Pedro, Messi och David Villa. Även Wayne Rooney gjorde mål för Manchester United. Laget vann även ligan igen, för tredje året i rad. Josep Guardiola har efter säsongen 2010/2011 lett Barcelona till 10 titlar, endast en mindre än Johann Cruyff som genom historien är klubbens i antal titlar räknat hittills mest framgångsrika tränare. Cruyff ledde emellertid laget i åtta års tid, medan Guardiola så här långt bara tränat laget i tre år. Dessutom vann Cruyff Champions League endast en gång, medan Guardiola hittills vunnit den två gånger.

Säsongen 2011/2012 - Guardiolas sista säsong[redigera | redigera wikitext]

Säsongen 2011/2012 köpte Barça två nya spelare, chilenska talangen Alexis Sánchez samt "hemvändande" katalanen Cesc Fàbregas. Dock sålde man Bojan till Roma (kan möjligen återvända till säsongen 2013), medan Jeffrén såldes till Sporting Lissabon. Man sålde under året även vänsterbacken Maxwell till franska PSG.

Säsongens förspel började med två varianter av El Clásico. Barcelona och Real Madrid möttes i finalen av Spanska supercupen, där det första mötet på Santiago Bernabéu slutade 2–2, efter mål av David Villa och Messi samt Özil och Xabi Alonso. Andra matchen på Camp Nou vanns av Barcelona med 3–2, efter mål av Karim Benzema, Ronaldo samt Iniesta och två mål av Messi som frälste Barcelona. Fàbregas spelade i tio minuter, och i slutminuterna kapades han av Marcelo vilket ledde till bråk mellan de båda lagen. Både Özil, Marcelo och David Villa drabbades därefter av röda kort. Dessutom hamnade även José Mourinho och Barcelonas assisterande tränare Tito Vilanova i bråk. Barcelona vann även UEFA Super Cup finalen mot FC Porto med 2–0, efter att Messi och Fàbregas gjort mål.

Barcelona vann i tredje omgången av La Liga med 8–0 mot Osasuna, hemma på Camp Nou. Detta var de största segersiffrorna för Barça på mycket länge. I Champions League-gruppspelet hamnade Barcelona i samma grupp som Zlatans Milan. Inför El Clásico-mötet den 10 december 2011 talades det mycket om att Real Madrid skulle vinna på grund av deras starka form. Benzema inledde också "programenligt" målskyttet efter 24 sekunder, vilket var rekord för El Clásico. Dock kvitterade nyförvärvet Alexis Sánchez, och senare ökade man på efter att Xavi träffat Marcelo som styrde bollen in i mål förbi Casillas. Sista målet, 3–1, kom från det andra nyförvärvet, Cesc Fàbregas.

FC Barcelona-spelare firar ett av målen mot Santos i finalen i klubblags-VM, 18 december 2011.

Barcelona vann i Spanska cupen med 9–0 på Camp Nou mot Hospitale, i en match med ett reservbetonat Barça som satt många av stjärnorna på bänken. Barcelona vann även VM för klubblag igen, för andra gången, efter 4–0 mot brasilianska Santos FC. Messi stod för två av målen, Xavi och Fàbregas de resterande. Detta innebar att Barcelona nu samlat fem av sex möjliga titlar under ett år, något som överträffats bara av Barcelonas bedrift från år 2009 då man vann alla sex titlarna. Lionel Messi vann Ballon d'Or, igen för tredje året i rad och blev därmed utsedd till 2011 års bästa fotbollsspelare. I omröstningen kom Cristiano Ronaldo på andra plats och Xavi trea. En stor del av Barcelonas lag var med i Uefas lag för 2011, med namn som Piqué, Dani Alves, Xavi, Iniesta och Messi.

I Copa del Rey ställdes Barcelona och Real Madrid i kvartsfinalen mot varandra. Den första matchen på Santiago Bernabéu slutade 2–1 till Barcelona efter mål av Ronaldo, Puyol och Abidal. Returmatchen på Camp Nou slutade 2–2, efter mål av Pedro och Dani Alves samt Ronaldo och Benzema – totalt vann Barcelona med 4–3 och gick vidare till semifinal. I semifinalen besegrade man sedan Valencia och gick därför vidare till finalen i Copa del Rey. I Champions League gick man vidare till semifinal för femte året i rad efter att ha slagit ut Zlatan Ibrahimovics Milan i kvartsfinalen. Innan man i åttondelsfinalen hade kört över Bayer Leverkusen med 7-1 på Camp Nou där Messi gjorde 5 av målen. Det var första gången någonsin en spelare hade gjort fem mål i en Champions League-match. Årets andra El Clasico skulle vara avgörande för titelracet, och den 21 april 2012 vann Real Madrid mot Barcelona på Camp Nou med 2-1 efter mål av Khedira, Ronaldo och Sanchez. Detta var Real Madrids första vinst på Camp Nou sedan 2007 och Reals tredje vinst mot Barca sedan 2007. I och med Real Madrids vinst så förlorade Barcelona titelracet. I Champions League åkte man ut mot Chelsea FC i semifinalen, en repris från 2009 semifinalerna. Chelsea slog ut Barcelona med sammanlagt 3-2. Efter alla framgångar i FC Barcelona meddelade Pep Guardiola att han slutar som tränare i Barcelona efter säsongen. Pep Guardiola blev därmed den bästa Barcelona-tränaren genom alla tider. Man förlorade även La Liga titeln till Real Madrid efter tre år. Laget avslutade säsongen med att vinna spanska cup finalen mot Athletic Club med 3-0 på Vicente Calderón stadion.

Säsongen 2012/2013 - Tito Vilanova - 22:a La Liga-titeln med rekord[redigera | redigera wikitext]

Efter att Josep Guardiola slutat som tränare så tog den assisterande tränaren Tito Vilanova över laget. Säsongens förspel började med den spanska supercupfinalen mellan Barcelona och Real Madrid. Första matchen på Camp Nou vanns av Barca med 3-2 efter mål av Pedro, Messi, Xavi, Di Maria samt Ronaldo. Andra matchen vanns av Real Madrid med 2-1 efter mål av Higuain, Ronaldo och Messi. I och med att Real Madrid hade fler bortamål så vann Real Madrid titeln. Andres Iniesta blev Europas bästa spelare säsongen 2011/2012 och kom före lagkamraten Lionel Messi samt Real Madrids Cristiano Ronaldo. I onsdagen den 12 december bekräftades det att Barcelonas tränare Tito Vilanova fått ett återfall av en tumör, vilket ledde till att den assisterande tränaren Jordi Roura tog över laget tills vidare. I december, efter halva La Liga-säsongen, leder Barcelona La Liga med 49 poäng, vilket är rekord för ett lag i La Liga. Barca vann alla sina matcher och förlorade inte en enda, men spelade matchen mot Real Madrid oavgjort med 2-2 på Camp Nou efter två mål vardera av Messi och Ronaldo. Den 7 januari 2013 vann Lionel Messi Ballon d'or igen för fjärde gången, vilket gjorde Barcelona till det lag med flest spelare som vunnit utmärkelsen. Messi kom före lagkamraten Andres Iniesta samt Real Madrids Cristiano Ronaldo. 2012 var det året Messi slog Gerd Müllers rekord för antal mål för landslag och klubblag under ett kalenderår, med sina 91 mål. Årets startelva som blev utsedd av FIFA bestod av fem Barcelona spelare (Xavi, Messi, Iniesta, Pique och Dani Alves). I spanska cupen åkte Barcelona ut i semifinalen mot Real Madrid. På Santiago Bernabeu slutade matchen 1-1 efter mål av Fabregas och Varane. I returmatchen förlorade Barcelona med 1-3 och Real Madrid lyckades vinna på Camp Nou för andra gången sedan 2007 på. Några dagar efter semifinalen mot Real Madrid på Camp Nou så spelades säsongens andra El Clasico i ligan den 2 mars. Återigen lyckades Real Madrid vinna med 2-1 på Santiago Bernabeu efter mål av Benzema, Sergio Ramos samt Messi. Med förlusten innebar det att Barcelona förlorade två möten mot Real Madrid inom fem dagar. Det innebär också att Real Madrid lyckats vinna fyra möten mot Barcelona av dem sju senaste, varav Barcelona vunnit en och fått två oavgjorda. I Champions League i åttondelsfinalen gick det riktigt dåligt för Barcelona då man åkte på en rejäl smäll då man förlorade med 2-0 på San Siro mot Milan, men på Camp Nou så vände man allt och då vann man över Milan med 4-0, totalt gick Barcelona vidare till kvartsfinalen med 4-2. I kvartsfinalen slog man ut PSG med sammanlagt 3-3, men man gick vidare pga fler bortamål. I semifinalen gick man på en rejäl smäll och åkte ut mot Bayern München med totalt 0-7, vilket aldrig tidigare har hänt i semifinalerna. Detta var ett av Barcelonas värsta resultat under senaste decenniet. Men man lyckades trots allt få La Liga-titeln igen för 22:a gången, och man gjorde det med hela 100 poäng, som var ett rekord som sattes av Real Madrid säsongen innan, men Barcelona har nu också det rekordet. Tito Vilanova var tvungen att lämna posten som tränare pga cancer, och ersattes av argentinaren Gerardo Martino. Eric Abidal lämnade för AS Monaco, David Villa lämnade för Atletico Madrid, och Thiago Alcantara flyttade till Bayern München. Nyförvärvet blev Neymar som flyttade från brasilianska klubben Santos.

Säsongen 2013/2014 - Gerardo Martino[redigera | redigera wikitext]

Man inledde ligaspelet med rekordstart och vann hemma mot Levante med 7-0. Säsongens förspel började med supercup finalen mellan Barcelona och Atletico Madrid, där första mötet på Vincente Calderon slutade 1-1 efter mål av före detta Barcelona spelaren David Villa samt nyförvärvet Neymar, returen på Camp Nou slutade 0-0, men Barcelona vann titeln pga fler bortamål. Xavi Hernandez blev historiskt då han har flest titlar som spansk spelare. Säsongen inleddes starkt då man vann alla matcher i ligan åtta matcher i rad, vilket var rekord för klubben. Säsongens första El Clasico den 26 oktober vann Barcelona med 2-1 på Camp Nou där nyförvärvet Neymar gjorde matchens första mål, sedan utökade Alexis Sanchez det till 2-0, dock reducerade Jesé Rodriguez till 2-1. Barcelona gick till juluppehållet som ligaledare tillsammans med Atletico Madrid, på samma poäng. I januari meddelade Sandro Rosell att han avgår som president och ersattes av Josep Maria Bartomeu fram tills 2016. I ligaspelet halkade man efter Real Madrid med 4 poäng, och den 23 mars var El Clasico spelet avgörande för titelracet. Barcelona lyckades vinna en intesivt match mot Real Madrid med 4-3, efter att Iniesta gjort mål samt att Leo Messi stod för hattrick. Övriga målen gjordes av Karim Benzema (x2) och Ronaldo. I Champions League kom man endast till kvartsfinalen, där man slogs ut av Atletico Madrid med sammanlagt 1-2. Detta är första gången sedan säsongen 2006/2007 som Barcelona åkt ut innan semifinalen. Veckan efter blev det värre då man förlorade spanska cup finalen mot Real Madrid med 1-2, efter att Bartra, Di Maria och Bale gjort mål. La Liga titeln avgjordes i sista omgången mot just Atletico Madrid, som var titelutmanare. Barcelona var tvungna att vinna men man lyckades få 1-1 och förlorade därmed ligan. Det var även första gången sedan 2004 som ett annat lag än Barcelona och Real Madrid som vann La Liga. Säsongen 2013/2014 blev titellöst, och det var första gången sedan säsongen 2007/2008 som man inte vann någon titel. Kort därefter meddelade Martino att han lämnar posten som tränare och ersattes av spanjoren Luis Enrique.

Säsongen 2014/2015 - Luis Enrique - Ny era[redigera | redigera wikitext]

Efter att ha misslyckats med att ta hem titlar förra säsongen meddelade Martino att han lämnar posten som tränare och ersattes av spanjoren Luis Enrique. Stora förändringar genomfördes, och bland annat slutade andramålvakten Jose Pinto och försvarsveteranen Carles Puyol. Man sålde Fàbregas till Chelsea och Alexis Sanchez till Arsenal. Cristian Tello lånades ut till FC Porto, medan spelare som Gerard Deulofeu och Rafinha kallades hem.

Man värvade en del spelare – bland annat två målvakter. Marc-Andre Ter Stegen kom som ersättare för den lämnande Víctor Valdés, och målvakten Claudio Bravo värvades samtidigt som målvakten Jordi Masip flyttades upp till A-laget. Dessutom lämnade Oier Olabazal klubben. Sevillas Ivan Rakitic ersatte Fàbregas och Luis Suarez värvades från Liverpool.

Spelardräkten genomgick vissa förändringar inför denna säsong. Maj 2014 avslöjades att den nya hemmadräkten skulle ha fem ränder på framsidan – två blå och tre röda. Detta innebar en återgång till ett klassiskt tröjmönster som första gången användes 1911 och därefter återkommit i olika varianter (fast tidigare alltid med två röda och tre blå ränder).[11] Denna utformning gällde bland annat åren 1950–91 och användes senast säsongen 2011/11. I den nya dräkten återfanns nu också en halskil (främst på kragen) i den katalanska flaggans gul-och-röd-randiga färger.[12]

Förra säsongens bortadräkt, den uppmärksammade och omdiskuterade "Senyera-varianten" i den katalanska flaggans färger (fyra röda och fem gula ränder placerat lodrätt), har nu fått maka på sig till förmån för en matchdräkt helt i orange. Senyera-dräkten kommer den här säsongen att istället vara tredjedräkt.[13]

"Senyeradräkten" användes dock ligamatchen 13 september, där man mötte Athletic Bilbao hemma på Camp Nou. Detta var del i 300-årsminnet av slutet på det katalanska självstyret 11 september 1714, en händelse som lett till firandet av Kataloniens nationaldag just denna dag. För att inte båda lagen skulle ha randiga tröjor, bestämde sig Athletic för att spela i sin reservdräkt[14] vilken råkade ha samma färger som Baskiens grön/vit/röda flagga.

Man släppte inte in ett enda mål i ligan på 754 minuter, vilket var rekord, tills mötet mot Real Madrid på Santiago Bernabeu den 25 oktober 2014, där Real Madrid vann matchen med 3-1.

Många egna spelare i dagens Barcelona[redigera | redigera wikitext]

FC Barcelona spenderar, som andra storklubbar enorma belopp på spelarköp där köpet av Zlatan Ibrahimović är det hittills dyraste. Bland andra storstjärnor som man köpt senaste femårsperioden kan nämnas David Villa, Thierry Henry, Dani Alves, Neymar, Alexis Sánchez, Gerard Piqué, Jordi Alba och Cesc Fábregas. Man får dock tillägga att Gerard Piqué, Jordi Alba och Cesc Fábregas är spelare som har lämnat klubbens ungdomsverksamhet tidigare, och kom tillbaka. Parallellt har satsningen på att få fram egna spelare ur ungdomslagen fortsatt med för klubben mycket lyckat resultat.

Det är också de "egenproducerade" spelarna som alla har en bakgrund i La Masia som anses utgöra stommen i laget. Denna grupp leds av stjärnan och skyttekungen Lionel Messi, fyra gånger vald till världens bäste spelare. Andra "egna" spelare som är givna i den ordinarie startelvan är mittfältarna Xavi Hernández, Andrés Iniesta, anfallaren Pedro Rodríguez, förra målvakten Víctor Valdés, defensive mittfältaren Sergio Busquets och även Cesc Fábregas samt försvarsspelarna Gerard Piqué, Jordi Alba och lagkapten Xavi hernández. Av dessa är samtliga utom argentinaren Messi, den snabba vänsterbacken Alba (som gick med i spanska truppen tidigast under EM 2012) i det spanska landslag som vann VM 2010.

Styrelse och supporterstöd[redigera | redigera wikitext]

Match på FC Barcelonas hemmaarena Camp Nou, 25 september 2006. Katalanska och FC Barcelona-symboler blandas på läktarplats.

Till skillnad mot vad som är brukligt bland klubbarna i Englands Premier League och Italiens Serie A är klubben inte ett aktiebolag och/eller ägt av enskilda namn. Barcelona ägs istället av medlemmarna (socios) Principen en medlem, en röst gäller vid val av president (ordförande) och där flera olika kandidater förutsätts delta i "allmänna val" vart fjärde år. Röstberättigade är alla myndiga medlemmar. Vid valkampanjerna försöker ofta de olika kandidaterna att vinna röster med "löften" om att värva nya superstjärnor till klubben. Mandatperioden för presidenten är 4 år, och denne kan inte enligt den nuvarande klubbstadgan sitta längre än två mandatperioder åt gången.

FC Barcelona har ett mycket stort supporterstöd såväl inom Spanien som utomlands. Klubben har i dagsläget drygt 1 800 supporterföreningar, så kallade penyes. Av dessa är ett hundratal baserade utanför Spaniens gränser. Klubben har drygt 160 000 medlemmar, varav de flesta är baserade i Barcelona och Katalonien. I övriga Spanien har klubben drygt 10 000 medlemmar, och utanför Spanien återfinns drygt 7 000 medlemmar. I Europa beräknas antal fans som håller på FC Barcelona vara drygt 85 miljoner vilket är mer än någon annan klubb i Europa[15], och man har stora supporterskaror även i övriga världen – inte minst i Latinamerika.

Som i andra storklubbar är kraven från supportrarna på att vinna titlar stor. I regel nöjer man sig inte bara med att vinna titlar, Barcelona ska även bjuda på offensiv och underhållande fotboll. Man är överlag också ganska konservativt inställda till traditioner i klubben.[källa behövs] Till exempel är motståndet fortfarande stort mot att införa reklam på tröjorna, men trots detta bröt Barcelona traditionen inför säsongen 2006/2007 och införde reklam på sina matchtröjor. "Reklamen" blev Unicef, vilket innebar att klubben skänkte 0,7 procent av den totala omsättningen till barnrättsorganisationen. Detta var ett sätt för Barcelona att leva upp till sin slogan "mer än en klubb" (més que un club på katalanska). I december 2010 bröt man slutligen mot den 112-åriga traditionen med avsaknad av tröjsponsorer. Man skrev då ett femårskontrakt med Qatar Foundation, och från och med säsongen 2011/2012 kommer Qatar Foundation synas på Barçatröjorna – där de får lov att dela plats med Unicef. Från och med säsongen 2013/2014 kommer Qatar Foundation att tas över av Qatar Airways.

Sportsliga framgångar[redigera | redigera wikitext]

FC Barcelona har vunnit La Liga 21 gånger, Copa del Rey 25 gånger och Champions League 4 gånger Klubben vann också den kortlivade spanska ligacupen två av de fyra säsonger den spelades och klubben har också vunnit samtliga fyra europeiska cuper, (4 segrar i den numer nedlagda Cupvinnarcupen och lika många i Mässcupen/Uefacupen). Man har även vunnit den europeiska supercupen 4 gånger. Den enda klubbtitel som länge saknades var den Interkontinentala cupen, numera kallad Världsmästerskapet för klubblag. 19 december 2009 säkrades för första gången även denna titel efter att Estudientes från Argentina besegrats med 2-1.[16]. 19 december 2011 vann Barcelona VM för klubblag för andra gången (4-0 mot Santos FC) vilket var klubbens 17-e internationella cuptitel [17]. Bara AC Milan och Boca Juniors (18 titlar) [18] har fler internationella titlar sedan kontinentala klubblagsturneringar infördes i mitten av 1950-talet

Ekonomi[redigera | redigera wikitext]

Mätt efter omsättningen är FC Barcelona en av de absolut rikaste fotbollsklubbarna i världen. Säsongen 2010/2011 omsatte fotbollssektionen enligt revisionsfirman Deloitte nästan 451 miljoner euro, motsvarande cirka 4,1 miljarder kronor, [19] vilket endast överträffades av Real Madrid.[20]

Med hjälp av sponsoravtalet med Qatar Foundation kommer man kommande år troligen att ta in och utmana ärkerivalen om titeln "rikaste fotbollsklubben i världen", mätt efter omsättning. [21]. Affärstidningen Forbes värderar FC Barcelona år 2013 till 2,6 miljarder US-dollar, trea efter Real Madrid och Manchester United. Samtidigt har man under det senaste decenniet dragit på sig stora skulder men med en snabbt stigande omsättning menar klubbledningen att man kommande år ska kunna minska skulderna rejält. [22]

Rivalitet med Real Madrid[redigera | redigera wikitext]

Barcelonas rivalitet med Spaniens andra storklubb Real Madrid tillhör de bittraste i fotbollsvärlden. Det är en rivalitet som har historiska rötter och handlar om mycket mer än fotboll. Barcelona är Kataloniens huvudstad, och en del katalaner har alltid strävat efter oberoende från centralmakten i Madrid. Efter att general Francisco Franco vunnit spanska inbördeskriget 1936-1939 inleddes ett förtryck som drabbade Katalonien hårt. Real Madrid kom att ses som en symbol för centralmakten och motsättningarna mellan klubbarna (som redan fanns innan inbördeskriget) skärptes avsevärt. Efter att demokrati återinförts i Spanien efter Francos död 1975 har Katalonien sedan 1978 ett ganska långtgående självstyre och en majoritet av befolkningen är nöjd med det nuvarande förhållandet gentemot regeringen i Madrid. Numer tonas också motsättningarna ner mellan såväl respektive klubbledningar som klubbarnas spelare. Mellan respektive klubbars fans är dock rivaliteten fortfarande mycket intensiv och det är för dem i princip "förräderi" för en spelare att byta klubb till ärkerivalen.

Ett antal spelare har dock gjort det "otänkbara" senaste 20-års perioden. Bernd Schuster flyttade från Barcelona till Real Madrid 1988, samma sak gjorde Michael Laudrup 1994. Luis Enrique flyttade i motsatt riktning 1996. Samuel Eto'o som Barcelona köpte 2004 tillhörde Real Madrid men var vid den aktuella tidpunkten utlånad till Real Mallorca. Javier Saviola lämnade Barca för Real Madrid år 2007 men i och med att han var utlånad till FC Sevilla väckte flytten inte så heta känslor bland Barcafansen. Flera andra spelare har också spelat för båda klubbarna men då efter att ha representerat minst en annan klubb emellan, till exempel Albert Celades, Alfonso Perez Robert Prosiniecki, Ronaldo och Gheorghe Hagi. Den i särklass mest uppmärksammade (och kontroversiella) flytten anses vara Luis Figos övergång från Barcelona till Real Madrid år 2000.

Fotbollsmatcherna mellan Barcelona och Real Madrid, det så kallade El Clásico (El Clàssic på katalanska) anses av många vara världens bästa, och uppskattningsvis 245 miljoner människor följer mötet på tv.

Kontroverser[redigera | redigera wikitext]

Alfredo di Stéfano[redigera | redigera wikitext]

1953 inträffade den förmodligen största kontroversen någonsin mellan Barcelona och ärkerivalen Real Madrid. Orsaken var en dragkamp om argentinaren Alfredo Di Stéfano, allmänt ansedd som en av de absolut främsta spelarna någonsin. Det är en mycket komplicerad historia där hela fem klubbar var involverade. Förutom Barcelona och Real Madrid även Juventus, argentinska River Plate och Di Stéfanos dåvarande klubb - Millionarios från Colombia. Det hela slutade med att Di Stéfano till slut skrev på för Real. I Barçalägret var man förbittrade och ansåg att spanska fotbollsförbundet hjälpt ärkerivalen att "stjäla" Di Stéfano.

Luis Figo[redigera | redigera wikitext]

Sommaren år 2000 värvade Real Madrid superstjärnan Luis Figo från Barcelona för 10 miljarder pesetas – drygt 500 miljoner kr i dåtidens växelkurs – vilket vid tillfället var den dyraste transfern någonsin inom den internationella fotbollen. I slutet av augusti 2009 har bara Real Madrids köp av Cristiano Ronaldo från Manchester United FC, Zinedine Zidane från Juventus samt Kaká från A.C. Milan och Barcelonas värvning av Zlatan Ibrahimović varit dyrare. Det var också den mest kontroversiella transfern inom världsfotbollen på mycket länge och Figo som tillhört fansens favoriter på Camp Nou blev istället hatad i Barcelona. Alltihop blev möjligt tack vare att Real Madrid utnyttjade en utköpesklausul i Figos kontrakt som sade att om någon klubb betalar den angivna summan och spelaren säger ja måste Barça släppa spelaren, oavsett vad klubbledning vill. Liknande klausuler finns i alla spelares kontrakt i spanska ligan. När klubbarna senare möttes på Camp Nou visade publiken sitt missnöje mot Figo genom att kasta in föremål, bland annat ett grishuvud, på planen.[23]

Klubbrekord[redigera | redigera wikitext]

Primera División[redigera | redigera wikitext]

  • Antal säsonger: 83 (samtliga)
  • Antal segrar: 22
  • Antal poäng under en säsong: 100 2012/2013 (rekord i Primera División delat med Real Madrid)
  • Antal poäng under första halvan av ligan: 55 2012/2013 (rekord i Primera División)
  • Antal poäng under andra halvan av ligan: 50 2009/2010
  • Antal gjorda mål under en säsong: 115 2012/2013
  • Antal gjorda mål hemma under en säsong: 73 2011/2012
  • Antal gjorda mål borta under en säsong: 52 2012/2013 (rekord i Primera División)
  • Antal matcher vunna i rad: 16 påbörjad 16 oktober 2010 avslutad 12 februari 2011 (rekord i Primera División)
  • Antal matcher vunna i rad hemma: 39 påbörjad 16 februari 1958 avslutad 20 november 1960 (rekord i Primera División)
  • Antal matcher vunna i rad borta: 12 påbörjad 1 maj 2010 avslutad 12 februari 2011 (rekord i Primera División)
  • Antal matcher obesegrade: 31 påbörjad 19 september 2010 avslutad 30 april 2011
  • Antal matcher obesegrade hemma: 67 påbörjad 28 april 1973 avslutad 12 september 1976
  • Antal matcher obesegrade borta: 23 påbörjad 7 mars 2010 avslutad 30 april 2011 (rekord i Primera División)
  • Flest vunna matcher under en säsong: 32 (rekord i Primera División delat med Real Madrid)
  • Flest vunna matcher hemma: 18 2009/2010 samt 2012/2013 (rekord i Primera División delat med Real Madrid)
  • Flest vunna matcher borta: 14 2010/2011
  • Största målskillnad under en säsong: +85 mål 2011/2012

Källor: Don Balón, Liga de Fútbol Profesional, Marca, Mundodeportivo.es

Statistik[redigera | redigera wikitext]

  • FC Barcelona har på 79 säsonger i primera division spelat 2459 matcher fördelat på 1347 segrar, 517 oavgjorda och 595 förluster. Man har gjort 5043 mål och släppt in 2080 mål (1 september 2009)
  • Största segern : 10-1 mot Gimnàstic de Tarragona säsongen 1950/51
  • Största förlusten 1-12 mot Athletic de Bilbao säsongen 1930/31
  • Mål nummer 1000 i primera division gjordes av Marcos Aurelio mot UE Lleida 22 oktober 1950. Barcelona vann matchen med 6-1
  • Mål nummer 5000 gjordes av Lionel Messi mot Racing Santander 1 februari 2009. Barcelona vann med 2-1.
  • Största segern i Champions League är 7-1 på hemmaplan mot Bayer Leverkusen.
  • Största förlusten är 0-4 mot AC Milan i Champions League-finalen 1994
  • Flest matcher totalt, 676 st har mittfältaren Xavi gjort sedan 1998.
  • Flest mål totalt, 357 st av Paulino Alcántara 1912-1927.
  • Flest mål i primera division, 215 av Messi 2012/2013.
  • Under en säsong är rekordet 50 av Messi säsongen 2011/2012. Säsongen 2011/2012 gjorde Messi 73 mål under alla turneringar under säsongen.
  • Flest mål i en enskild match, 7 gjorde Ladislao Kubala mot Sporting de Gijón 10 februari 1952 och Eulogio Martínez mot Atletico Madrid 1 maj 1957.
  • Flest mål i Europacupspelet, 58 har Messi gjort 2012/2013.

Källor: Engelskspråkiga Wikipedia, Fotbollskanalen.se

Spelare[redigera | redigera wikitext]

Nuvarande trupp[redigera | redigera wikitext]

(Uppdaterad 30 augusti 2014)

Nr Land Pos Namn
1 Tyskland  MV Marc-André ter Stegen
2 Spanien  F Martín Montoya
3 Spanien  F Gerard Piqué
4 Kroatien  MF Ivan Rakitic
5 Spanien  MF Sergio Busquets
6 Spanien  MF Xavi Hernández (Kapten)
7 Spanien  A Pedro Rodríguez
8 Spanien  MF Andrés Iniesta (Vicekapten)
9 Uruguay  A Luis Suarez
10 Argentina  A Lionel Messi
11 Brasilien  A Neymar
12 Brasilien  MF Rafinha
Nr Land Pos Namn
13 Chile  MV Claudio Bravo
14 Argentina  F Javier Mascherano
15 Spanien  F Marc Bartra
16 Brasilien  F Douglas
18 Spanien  F Jordi Alba
20 Spanien  MF Sergi Roberto
21 Brasilien  MF Adriano Correia
22 Brasilien  F Dani Alves
23 Belgien  F Thomas Vermaelen
24 Frankrike  F Jérémy Mathieu
25 Spanien  MV Jordi Masip

Utlånade spelare[redigera | redigera wikitext]

Nr Land Pos Namn
- Spanien  A Cristian Tello (utlånad till FC Porto)
- Nederländerna  MF Ibrahim Afellay (utlånad till Olympiakos)
- Spanien  A Gerard Deulofeu (utlånad till Sevilla FC)
- Kamerun  MF Alex Song (utlånad till West Ham United)

Transferfönstret 2012/2013[redigera | redigera wikitext]

In[redigera | redigera wikitext]

Ut[redigera | redigera wikitext]

Berömda spelare i laget genom årens lopp[redigera | redigera wikitext]

Argentina

Brasilien

Bulgarien

Chile

Danmark

Elfenbenskusten

England

  • England

Finland

Frankrike

Island

Italien

Kamerun

Kroatien

Mali

Mexiko

Nederländerna

Peru

 

Portugal

Rumänien

Skottland

Vitryssland

Wales

Österrike

Ukraina

Spanien

Sverige

Turkiet

Tyskland

Ungern


Uruguay

Ungdomsverksamhet[redigera | redigera wikitext]

La Masía (katalanska för byggnaden), ett typiskt katalanskt bondhus, har fått ge namn åt klubbens akademi.
Andrés Iniesta, en av många spelare från FC Barcelonas ungdomssektion. Iniesta debuterade i A-laget 2003 och har sedermera vuxit till en av stöttepelarna i både FC Barcelona och spanska landslaget.
Cesc Fàbregas presenteras för FC Barcelona 15 augusti 2011. Fàbregas är sprungen ur Barças akademi men debuterade för klubbens A-lag först 2011, efter många år som stjärna i Arsenal FC.

FC Barcelonas satsar årligen stora summor på sin ungdomsverksamhet och klubben har genom sin fotbollsakademi tagit fram ett flertal fotbollsstjärnor. La Masía, klubbens akademi, har försett fotbollslaget med talanger allt sedan den etablerades 1979 och i det spanska landslaget som vann fotbolls-VM 2010 återfanns 9 spelare som utbildats på La Masía.

Landslagsspelare som utbildats på La Masía:

Namn Landskamper (mål) Landslag
Xavier Hernández i Creus 130 (13) Spanien
Carles Puyol i Saforcada 100 (3) Spanien
Andrés Iniesta Luján 94 (11) Spanien
Francesc Fàbregas i Soler 86 (13) Spanien
Lionel Andrés Messi 83 (37) Argentina
Giovani dos Santos Ramírez 73 (14) Mexiko
Sergio Busquets i Burgos 63 Spanien
Gerard Piqué i Bernabeu 59 (4) Spanien
Sergi Barjuan i Esclusa 56 (1) Spanien
Josep Guardiola i Sala 47 Spanien
Pedro Rodríguez Ledesma 37 (13) Spanien
Guillermo Amor Martínez 37 (4) Spanien
Albert Ferrer i Llopis 36 Spanien
Francisco José Carrasco Hidalgo 35 (5) Spanien
José Manuel Reina Páez 31 Spanien
Jordi Alba 24 (5) Spanien
Ramon Maria Calderé i Rey 18 (7) Spanien
Luis Javier García Sanz 18 (4) Spanien
Albert Luque i Martos 18 (2) Spanien
Thiago Motta 18 (1) Italien
Carles Rexach i Cerdà 15 (2) Spanien
Víctor Valdés i Arribas 12 Spanien
Johan Jordi Cruijff 9 (1) Holland
Jonathan dos Santos Ramírez 8 Mexiko
Gerard López Segú 6 (2) Spanien
Cristóbal Parralo Aguilera 6 Spanien
Javier Moreno Varela 5 (1) Spanien
Iván de la Peña López 5 Spanien
Albert Celades i López 4 Spanien
Gabriel Garcia de la Torre 3 Spanien
Francisco Joaquín Pérez Rufete 3 Spanien
Luis Milla Aspas 3 Spanien
Sergio García de la Fuente 2 Spanien
Fernando Navarro Corbacho 2 Spanien
Bojan Krkić i Pérez 1 Spanien
Gai Yigaal Assulin 1 Israel
Haruna Babangida 1 Nigeria

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

Världsmästare[redigera | redigera wikitext]

Romário, Rivaldo, Valdés, Puyol, Piqué, Xavi, Iniesta, Busquets, Pedro och Villa vann VM då de tillhörde FC Barcelona.

Europamästare[redigera | redigera wikitext]

Pereda, Fusté Olivella, Puyol, Xavi, Iniesta, Fábregas, Valdés, Piqué, Busquets, Alba och Pedro vann EM då de tillhörde FC Barcelona.

Övriga sporter[redigera | redigera wikitext]

Palau Blaugrana - FC Barcelonas inomhusarena
Inomhusarenan Palau Blaugrana, där klubbens basketsektion spelar sina hemmamatcher – här en Euroliga-match mot Lottomatica Roma, februari 2008.

FC Barcelona startades ursprungligen som en renodlad fotbollsklubb, emellertid var dock intresset för andra sporter stort redan från början. Samma år som klubben bildades skapades friidrottssektionen och 1904 bildades på initiativ av medlemmar i FC Barcelona Spaniens nationella friidrottsförbund. 1915 blev friidrott den andra officiella sportsektionen inom klubben.

Friidrottssektionen kom att följas av ett flertal olika sportsektioner, 1923 landhockey, 1924 grekisk-romersk brottning, 1925 cykling, 1926 tennis och basket, 1940 handboll, 1941 baseboll, 1942 rullskridskohockey och simning, 1952 rullskridskokonståkning, 1957 gymnastik, 1961 judo, 1970 volleyboll samt 1972 futsal, ishockey och konståkning. Många av sportsektionerna tillkom långt innan dessa blev officiella, exempelvis bildades klubbens första handbollslag 1932.

FC Barcelonas handbollslag presenteras i Palau Blaugrana, inför en Europamatch 2008.

Några av klubbens sportsektioner har nått stora framgångar både nationellt och internationellt, främst märks hanbollssektionen som inte bara är Spaniens men även Europas mest framgångsrika handbollsförening. Även klubbens basketsektion hör till landets mest framgångsrika och har även vunnit internationella titlar, bland annat Euroleague. FC Barcelona basket blev år 2006 det andra europeiska basketlaget någonsin att vinna över ett NBA lag när man besegrade Philadelphia 76ers med 104-99[24].

Sektioner[redigera | redigera wikitext]

Professionella lag[redigera | redigera wikitext]

Amatörlag[redigera | redigera wikitext]

Associerade lag[redigera | redigera wikitext]

lag under A-laget i respektive sport[redigera | redigera wikitext]
  • Basket (5 lag): Júnior, Cadet A i B, Infantil A i B.
  • Handboll (5 lag): Sènior B, Juvenil A, Cadet A i B, Infantil.
  • Rullskridskohockey (4 lag): Sènior B, Júnior, Juvenil, Infantil.
  • Futsal (5 lag): Sènior B, Juvenil, Cadet, Infantil, Aleví.
  • Friidrott (12 lag): Infantil, Cadet, Juvenil, Junior, Promesa i Sènior masculí. Infantil, Cadet, Juvenil, Junior, Promesa i Sènior femení
  • Rugby (9 lag): Sènior A, Sènior B, Juvenil, Cadet, Infantil, Aleví, Benjamí, Prebenjamí, Babies.
  • Volleyboll (5 lag): Sènior, Júnior, Juvenil, Cadet i Infantil.
  • Landhockey (7 lag): Sènior, Primera Barceloní Stick, Primera, Juvenil i Cadet masculí. Sènior i Juvenil femení.
  • Ishockey (5 lag): Sènior, Sub-18, Sub-13, Sub-11, Sub-9.
  • Konståkning (18 lag): Debutant (Masculí i Femení); Joves Talents (Masculí i Femení); Promeses Femení; Mínima (Masculí i Femení);Infantil (Masculí i Femení), Novice Femení; Júnior 3a (Masculí i Femení); Júnior 2a (Masculí i Femení); Júnior 1a (Masculí i Femení). Ballet: Elit, i Jeune espoir
  • Damvolleyboll (2 lag): Sènior, Juvenil.

Tidigare, numera nerlagda sportsektioner[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ 1899 El primer escut. FC Barcelona, historik. Läst 2013-02-24
  2. ^ Idrottare som medverkat vid Olympiska sommarspelenNoia 64 mimetypes pdf.png PDF
  3. ^ [a b c] The Crest. Läst 2012-02-24
  4. ^ 45 years of "More than a Club". FC Barcelona. Läst 2013-02-24.
  5. ^ http://msn.foxsports.com/foxsoccer/championsleague/story/ucl-final-barcelona-history-johan-cruyff-rinus-michels-dutch-oranje-052511
  6. ^ "Rijkaard until 30th June; Guardiola to take over"
  7. ^ Alves: "Vengo al mejor club" El País, 2 juli 2008. Läst 23 januari 2009. (spanska)
  8. ^ ”Barcelona 2 - 0 Manchester United”. ESPN.com. http://soccernet.espn.go.com/report?id=266961&cc=5739. Läst 9 augusti 2009. 
  9. ^ [1].
  10. ^ Zlatan Ibrahimovic signs five year contract.
  11. ^ "La nova samarreta del FC Barcelona combina una estètica vistosa i clàssica". Fcbarcelona.cat, 2014-05-21. Läst 13 september 2014. (katalanska)
  12. ^ Rodríguez, Nerea (2014-05-21): "La nova samarreta del Barça portarà per primer cop la senyera al davant". Elsingular.cat. Läst 13 september 2014. (katalanska)
  13. ^ "FC Barcelona 14-15 (2014-15) Home, Away and Third Kits". Footyheadlines, 2013-11. Läst 13 september 2014. (engelska)
  14. ^ "El Barça es tornarà a posar la samarreta de la senyera davant l'Athletic". Esport3.cat, 2014-09-09. Läst 13 september 2014. (katalanska)
  15. ^ ”Survey: Barcelona is most popular club; England dethrone Spain”. earthtimes.org. http://www.earthtimes.org/articles/show/255305,survey-barcelona-is-most-popular-club-england-dethrone-spain.html. Läst 9 augusti 2009. 
  16. ^ ”Barcelona 2-1 Estudiantes: Messi Leads Blaugrana Into The History Books With Extra-Time Goal”. Goal.com. http://www.goal.com/en/news/1776/club-world-cup/2009/12/19/1697512/barcelona-2-1-estudiantes-messi-heads-blaugrana-into-the-history-. Läst 26 april 2010. 
  17. ^ http://seattletimes.nwsource.com/html/othersports/2017046685_digs19.html?prmid=head_main
  18. ^ http://en.wikipedia.org/wiki/AC_Milan#cite_note-honours-5
  19. ^ http://www.deloitte.com/view/en_GB/uk/industries/sportsbusinessgroup/sports/football/deloitte-football-money-league-2011/4e967ed0dc7bd210VgnVCM3000001c56f00aRCRD.htm
  20. ^ http://www.deloitte.com/view/en_GB/uk/industries/sportsbusinessgroup/sports/football/deloitte-football-money-league-2011/c774a9e481a7d210VgnVCM1000001a56f00aRCRD.htm
  21. ^ http://www.deloitte.com/view/en_GB/uk/industries/sportsbusinessgroup/sports/football/deloitte-football-money-league-2011/5b80592254e35310VgnVCM2000001b56f00aRCRD.htm
  22. ^ http://arxiu.fcbarcelona.cat/web/english/noticies/club/temporada10-11/06/08/n110608117926.html
  23. ^ ”Barcelona are braced for a stiff penalty”. Telegraph.co.uk. http://www.telegraph.co.uk/sport/football/international/3038589/Barcelona-are-braced-for-a-stiff-penalty.html. Läst 20 maj 2009. 
  24. ^ Nyhetsartiken publicerad 5 oktober 2006 på webbplatsen euroleague.net

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]