Chelsea FC
| Chelsea FC | |||||
| Fotbollsklubb | |||||
Klubbens hemmaarena Stamford Bridge 2008.
|
|||||
| Grundinformation | |||||
|---|---|---|---|---|---|
| Grundad | 10 mars 1905 (108 år sedan) | ||||
| Fullständigt namn | Chelsea Football Club | ||||
| Smeknamn | "The Blues", "The Pensioners"[1], "The Boys in Blue" | ||||
| Serie | Premier League | ||||
| Ort |  London, England, Storbritannien |
||||
| Hemmaarena | Stamford Bridge | ||||
| Nyckelpersoner | |||||
| Ägare |  Roman Abramovitj |
||||
| Ordförande |  Bruce Buck |
||||
| VD |  Ron Gourlay |
||||
| Sportchef |  Michael Emenalo |
||||
| Tränare |  Rafael Benitez |
||||
| Ass. tränare |  Boudewijn Zenden |
||||
| Lagkapten | John Terry |
||||
| Ass. lagkapten | Frank Lampard |
||||
| Matchställ | |||||
|
|||||
| Meriter | |||||
| Engelska ligamästare | 4 (1955, 2005, 2006, 2010) | ||||
| FA-cupen | 7 (1970, 1997, 2000, 2007, 2009, 2010, 2012) | ||||
| Engelska ligacupen | 4 (1965, 1998, 2005, 2007) | ||||
| Community Shield | 4 (1955, 2000, 2005, 2009) | ||||
| Cupvinnarcupen | 2 (1971, 1998) | ||||
| UEFA Champions League | 1 (2012) | ||||
| UEFA Europa League | 1 (2013) | ||||
| Övrigt | |||||
| Webbplats | chelseafc.com | ||||
Chelsea FC är en fotbollsklubb från sydvästra London i England i Storbritannien som för närvarande är regerande Europamästare. Klubben bildades den 10 mars 1905 och spelar sina hemmamatcher på Stamford Bridge. Klubben ägs av den ryske oljemiljardären Roman Abramovitj, som köpte klubben 2003. Efter detta har Chelsea nått stora framgångar, inte bara i England utan även i Europa; klubben vann sin första Champions League-titel mot Bayern München på Allianz Arena efter ett dramatiskt straffavgörande, där Didier Drogba avgjorde med den sista straffsparken i hans sista match för Chelsea FC.
Chelsea har de senaste åren tampats med Liverpool, Manchester United och Arsenal om herraväldet i den engelska toppfotbollen, de så kallade "The Big Four". Chelsea har blivit engelska mästare fyra gånger, senast säsongen 2009/2010.
Innehåll |
Historia [redigera]
Starten [redigera]
Chelsea Football Club har en lite udda start som idrottsförening. Klubben bildades i början av året 1905, därför det fanns en arena att spela på men inget lag. Det var den då kände byggmagnaten Gus Mears som tillsammans med sin bror J.T. hade köpt Stamford Bridge Athletic Ground och en närliggande marknadsplats som grund för den fotbollsstadion Mears drömde om att bygga. Samtidigt erbjöd Great Western Railway sig att köpa marken för att bygga en godshanteringsplats bland annat för kol.
Gus Mears övervägde erbjudandet, men inom ett par dagar hade han kontaktat en känd arkitekt av fotbollsarenor och han planerade istället att bygga sin egen fotbollsstadion. Arenan erbjöds till den etablerade klubben Fulham FC i närheten (Stamford Bridge ligger tekniskt sett inom Fulhams stadsdelsområde, just på gränsen till Chelsea). Men Fulham tyckte kostnaden, 1 500 pund om året, var på tok för hög och tackade nej.
Gus Mears vän F.W. Parker (en välkänd finansiär) föreslog då Mears att de skulle starta sin egen klubb med målsättningen att bli en av de främsta i landet. Detta gjorde de på en pub och man diskuterade en hel del olika namn, bland andra Stamford Bridge och Kensington. Det blev dock Chelsea efter grannstadsdelen. Under straffpunkten placerades 2006 askan efter Peter Osgood, en av Chelseas mest framstående spelare.
Division två [redigera]
De ansökte till The Southern League och efter protester från Fulham FC och Tottenham (en av anledningarna till den kända rivaliteten mellan klubbarna) avslogs deras begäran. Man bearbetade då de andra klubbarna i ligan under april och maj samt skrev kontrakt med olika spelare. Med detta i bakfickan gick det till ligans årsmöte och lade fram sin ansökan igen. Med spelarna, den nya arenan och efter ett mycket övertygande tal av F W Parker blev Chelsea invalda i ligans division två.
Efter två år i tvåan blev Chelsea FC uppflyttade, men laget åkte jojo mellan divisionerna trots ett flertal för sin tid mycket framgångsrika och kända spelare. Chelsea har alltid varit duktiga att producera framgångsrika spelare som nått internationella framgångar (men mindre duktiga på att behålla dem). De nådde en enda cupfinal, 1915 då de förlorade till Sheffield United med 3-0. Finalen var känd som Khaki-finalen på grund av det pågående kriget.
50-talets glansdagar [redigera]
Vid ett tillfälle var alla Chelseas forwards (fem stycken på den tiden) landslagsspelare. Men laget var trots det minst sagt ojämna i sina framträdande och varvade bra med betydligt mindre bra insatser.
Så höll det på fram tills år 1955, då Chelsea under ledning av den legendariske tränaren Ted Drake vann ligan. Det innebar således en plats i den första upplagan av Europacupen. Chelsea stoppades dock från deltagande av det engelska fotbollsförbundet, FA, som inte ville att engelska lag skulle spela i de europeiska cuperna.
Det nesliga förbudet till trots, ligasegern gjorde att man kunde locka till sig talangfulla spelare och Chelsea var en av de första klubbarna i England och världen som etablerade en särskild ungdomssektion med lag och professionell träning. Dock så skulle det dröja hela 50 år tills det att Chelsea skulle vinna den engelska högstadivisionen igen.
Efter en ny sejour i Engelska division två kom de upp igen 1963 och under resten av sextiotalet var Chelsea stadigt med bland de främsta lagen i ligan utan att kunna vinna den igen. (plac 5-3-5-9-6-5-3-6-7). De vann dock Ligacupen 1965 och gick långt i FA-cupen både det året och året efteråt under managern Tommy Docherty.
Dominans [redigera]
I slutet av 1960-talet och början av 1970-talet var Chelsea tillsammans med Leeds United FC det lag som dominerade engelsk fotboll och de vann FA-cupen 1970 och året därpå Cupvinnarcupen. Framträdande spelare var under denna tid Peter Osgood, John Hollins, Peter Bonetti, Ron Harris och Alan Hudson. Chelsea spelade under den här epoken en mycket attraktiv fotboll och klubben blev synonym med den växande musik- och modescenen runt King's Road. En stor ombyggnad av Stamford Bridge startades som skulle ge plats för 60 000 åskådare. Endast en gigantisk läktare, The East Stand, blev färdigställd och stora skulder gjorde att projektet övergavs.
Hårda tider [redigera]
1980-talet var ett katastrofårtionde med stora ekonomiska problem där Chelsea ett tag var mycket nära att åka ned i division tre. Stamford Bridge såldes och Chelsea hade planer på att flytta och dela hemmaarena med grannklubbarna Fulham och Queens Park Rangers. Publiken svek, några matcher lockade bara 6 000 åskådare. Botten nåddes säsongen 1982/1983 då laget slutade på artonde plats med ett publiksnitt på endast 12 642. Managern John Neil lyckades med nöd och näppe rädda kvar laget i tvåan och han rekryterade också ett antal mycket talangfulla spelare (ex. Pat Nevin, David Speedie, Kerry Dixon) som hjälpte till att föra laget tillbaka till eliten. Tyvärr stannade inte spelarna länge nog i klubben för att den skulle kunna ta det där sista steget upp.
I början på 1980-talet köpte den dynamiske Ken Bates klubben och började ett segdraget arbete med att åter få Stamford Bridge i Chelseas ägo. 1994 startade en totalrenovering av arenan som stod klar 2001.
Kaos och framgång [redigera]
1993 kom spelande managern Glenn Hoddle till klubben efter att ha uträttat stordåd med Swansea City AFC. Namnet Hoddle lockade storspelare till klubben och nu lades grunden till de framgångar dagens Chelsea har. Efter ha att strulat med det erbjudna kontraktet och sedan brutit det för att bli engelsk förbundskapten försvann Hoddle. Efterträdaren blev Ruud Gullit, som värvades som spelare av den avgående tränaren. Men 1998 hade Gullit alltför länge skjutit på att acceptera det kontrakt ledningen erbjudit honom, ett kontrakt som hade gjort honom till engelsk fotbolls kanske bäst betalde manager. Han hade också gjort sig impopulär bland spelarna med sin något nonchalanta stil. Plötsligt fick han därför sparken trots framgångar i det lagbygge som ännu inte kulminerat. Chelsea hade dock blivit känt som en främlingslegion på grund av det stora antalet utländska spelare. Gianluca Vialli, en annan gammal spelare, tog över och hade inom fyra månader vunnit Ligacupen, Cupvinnarcupen och Europeiska supercupen.
Hösten 2000 ersattes Vialli efter en konflikt med ägaren Bates av sin landsman, italienaren Claudio Ranieri. Ranieri lyckades leda Chelsea till en FA-cupfinal 2002, och året efter till en fjärdeplats i Premier League. Det hårt ekonomiskt ansatta Chelsea säkrade därmed en plats till den kommande säsongens Champions League-kval. Efter säsongen deklarerade den av fansen älskade klubbikonen, italienaren Gianfranco Zola, att han lämnar Chelsea.
Ny storhetstid [redigera]
I juli 2003 rapporterade media att i Chelsea hade tagits över av den ryska oljemiljardären Roman Abramovitj och klubben tagits bort från börsen och avregisterats som aktiebolag. Abramovitjs investeringar gjorde det möjligt för Chelsea att plötsligt kunna värva spelare som Claude Makelélé, Hernan Crespo, Joe Cole och Juan Sebastian Véron. Det nya lagbygget klarade att spela ihop sig tämligen snabbt och säsongen blev en av Chelseas bästa på mycket länge - en andraplats i Premier League och en semifinalplats i Champions League. De goda resultaten till trots, efter säsongen annonserades det att Claudio Ranieri fått sparken.
I juni 2004 anställdes portugisen José Mourinho som ny manager. Mourinho lyckades genast vinna två titlar, först Ligacupen 2005 och sedan Premier League, och försvarade därefter ligatiteln ett år senare. Anledningen till att Chelsea helt plötsligt gick upp och blev en av Europas bästa klubbar var en kombination av Abramovitj miljarder kronor till spelarköp och Mourinhos förmåga att få dessa stjärnspelare att spela som ett sammansvetsat lag som taktiskt underordnade sig strikta roller och gav avkall på sin individualism. Miljardrullningen och det ibland defensivt, stereotypa spelet, gav klubben ett väldigt dåligt rykte utanför de egna fansen.
Chelsea har alltid fått finna sig i att stå i skuggan av de mer välmeriterade klubbarna från norra London; Arsenal FC och Tottenham Hotspur FC. De senaste säsongerna har Chelsea tagit ett stort kliv framåt och betraktas nu som en av de dominerande klubbarna i Europa. Säsongerna 2003/04, 2004/05 respektive 2006/07 nådde laget semifinal i UEFA Champions League. Framför allt gick Chelsea in för att vinna just Champions League 2007, men förlorade mot ärkerivalen Liverpool FC i semin efter två jämna kamper. Chelsea vann med 1:0 hemma på Stamford Bridge, men föll borta på Anfield med 1:0 (sammanlagt 1:1), efter en mållös förlängning förlorade Chelsea till slut med 4:1 i straffläggningen.
Abramovitj fokus på denna europeiska, heliga graal och det täta spelprogrammet beskylls av vissa fans och spelare för att ha bidragit till oro internt i laget och skador på en mängd nyckelspelare vilket i sin tur kostade klubben Premiership. Men Chelsea vann senare FA-Cup finalen som spelades på nyinvigda Wembley (London) där Didier Drogba avgjorde med enda målet i den 116:e förlängningsminuten.
Inför 2007/2008 var Chelsea första-seedat i Champions League, och laget räknas till de 7 populäraste lagen i Världen (i samma kategori ingår Real Madrid, Barcelona, Man Utd, Juventus, Milan och Liverpool).[källa behövs] Chelsea bedöms ha ungefär 6-7 miljoner fans i England,[källa behövs] och goodwill-satsningar och framträdande spelare med afrikansk härkomst (Drogba och Essien) har spridit varumärket till Afrika. Efter PR-turneringar i Kina har man också byggt upp en supporter-bas bland betting-intresserade asiater.
Den 12 augusti 2007 vann Chelsea liga premiären mot Birmingham. Vinsten innebar att man nu hade spelat 64 hemmamatcher i rad utan förlust. Chelsea hade slagit Liverpools smått otroliga rekord med 63 hemmamatcher i ligan utan förlust.
Den 20 september 2007 lämnade Mourinho Chelsea efter ett gräl med Chelseas ägare Roman Abramovitj efter Chelseas 1-1 match mot Rosenborg.[källa behövs] Kort därefter ersattes han av Avram Grant, tidigare förbundskapten för Israels landslag.
Avram Grant lyckades göra det Mourinho aldrig hade lyckats med i Chelsea, att föra de till Champions League-final mot Manchester United. Matchen slutade 1-1 efter full tid och gick vidare till straffar som Chelsea förlorade efter att Nicolas Anelka missat sin straff. Dock var det John Terry som blev mest besviken efter sin straffmiss som kunde ha givit guldet till London.
Några dagar efter finalförlusten avskedades Avram Grant och ersattes med Portugals förbundskapten Luiz Felipe Scolari.
Scolari fick dock inte sitta kvar så länge som tränare. Den 9 februari 2009 avskedades han med omedelbar verkan på grund av de dåliga resultaten. Näste tränare blev holländaren och Rysslands förbundskapten Guus Hiddink. Denne fick ett kontrakt fram tills säsongens slut. Guus Hiddink lyckades få Chelsea att fungera som ett spelande lag och lyckades även nå upp till semifinal i Champions League efter att ha blivit utslagna av FC Barcelona. Dock lyckades Chelsea vinna FA-Cupen mot Everton innan Hiddink slutade som tränare.
Till säsongen 09/10 hämtades Carlo Ancelotti efter att ha fått sparken av Milan. Ancelotti inledde starkt och ledde Chelsea till sex raka segrar. Chelsea fortsatte ånga på i ligan fram tills december då formen vände och man tappade förstaplatsen till United. Chelsea blev tidigt utslagna av FC Internazionale Milano med gamla Chelsea-tränaren José Mourinho redan efter åttondelsfinalerna. Under de senare våren hittade Chelsea tillbaks till sitt gamla spel och lyckades knipa ligatiteln med en poängs marginal från United. Chelsea hade då slagit Premier Leagues tidigare rekord på 97 gjorda mål i ligan av United. Chelsea hamnade på 103 mål. 8 av dessa mål kom i den match där de vann Premier League. Dessutom lyckades Chelsea vinna alla 6 mötena mot United, Liverpool och Arsenal. Chelsea vann även dubbeln, dvs FA-Cupen. Vinst mot Portsmouth efter mål av Didier Drogba på frispark. Under januari månad 2011 tvekade Abramovitj att investera pengar på Chelsea, men i övergångsfönstret sista dag köpte dom både Fernando Torres och David Luiz för ca 70 miljoner pund. Båda har även 5,5 års kontrakt med Chelsea. Torres övergång blev inte bara Chelseas dyraste genom tiderna utan även den dyraste där en engelsk klubb var inblandad.[2]. 2010/2011 åkte Chelsea ut Champions League redan i kvartsfinal efter förlust mot United med 1-3 (0-1, 1-2). Man förlorade även titeln till rivalen Manchester United. Efter att laget inte lyckats vinna några titlar säsongen 2010/2011 så sparkades tränaren Carlo Ancelotti. Den 22 juni 2011 blev André Villas-Boas ny tränare i Chelsea. André Villas-Boas hade tidigare lett FC Porto till UEFA Europa League seger och seger i portugisiska ligan. Andre Villas-Boas blev sparkad en dag efter att Chelsea föll mot WBA den 3 mars 2012. Efter André Villas-Boas tog f.d Chelsea spelaren Roberto Di Matteo över som tränare. Di Matteo lyckades i emellertid bra under Champions League spelet, I Champions League slog man ut den mest svårtänkbara motståndaren, Barcelona i semifinalen, en repris från 2009 semifinalerna. Chelsea slog ut Barcelona med sammanlagt 3-2 och man gick vidare till finalen efter fyra år. Trots detta sparkades Di Matteo efter förluster i både ligan och CL kvalet. Nuvarande tränare för Chelsea är Rafael Benitez vilket inte är populärt hos de flesta Chelseafans då Benitez uttalat sig negativt om Chelsea när han var tränare för Liverpool.
De har också vunnit FA Cupen efter att ha besegrat Liverpool med 2-1. Deras fjärde titel på sex år.
Den 19 maj 2012 blev Chelsea för första gången någonsin Champions League-mästare efter straffdramatik mot Bayern München. Finalen spelades även på Bayern Münchens hemmastadion Allianz Arena. Didier Drogba blev stor hjälte genom att, i sin sista match för klubben, först kvittera och sedan sätta den avgörande straffen.
Den 15 maj 2013 blev Chelsea historiska när de besegrade Benfica i Europa League finalen med 2-1 och därmed är ett av fyra att vinna både Champions League titeln samt Europa League. Chelsea blir också det första laget att ha både Champions League samt Europa League pokalen samtidigt.
Träningsanläggningen [redigera]
The Cobham Training Centre är klubbens tränings anläggning ligger i Cobham,Surrey.Chelsea börja träna här då de behövde en toppmodern anläggning den byggdes 2005.För att kunna konkurrera med andra topp klubbarna som investerad i detta.
Spelare [redigera]
Spelartrupp [redigera]
|
|
Utlånade spelare [redigera]
|
|
Årets spelare [redigera]
|
|
|
Tidigare spelare [redigera]
Referenser [redigera]
Källor [redigera]
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
Noter [redigera]
- ^ [1]
- ^ ”Torres makes record move from Liverpool to Chelsea”. bbc.co.uk. http://news.bbc.co.uk/sport2/hi/football/teams/c/chelsea/9380389.stm. Läst 3 februari 2011.
Externa länkar [redigera]
- Wikimedia Commons har media som rör Chelsea FC.
- Chelsea FC
|
|||||
