Manchester United FC

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Manchester United FC
Fotbollsklubb
Old Trafford inside 20060726 1.jpg
Klubbens hemmaarena Old Trafford 2006.
Grundinformation
Grundad 1878 (136 år sedan)
Fullständigt namn Manchester United Football Club
Tidigare namn Newton Heath LYR FC (1878-1892)
Newton Heath FC (1892-1902)
Smeknamn "The Red Devils"
Serie Premier League
Ort Storbritannien Manchester, England, Storbritannien
Hemmaarena Old Trafford
Klubbfärg(er)               
Nyckelpersoner
Ägare USA familjen Glazer
Ordförande USA Joel och Avram Glazer
VD England Ed Woodward
Tränare Nederländerna Louis van Gaal
Ass. tränare Wales Ryan Giggs
Lagkapten Vakant
Ass. lagkapten Vakant
Matchställ
Lagfärger
Kit body manutdh1314.png
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Kit socks manutdh1314.png
Lagfärger
Hemmaställ
Kit left arm manutda2013.png
Lagfärger
Kit body manutda2013.png
Lagfärger
Kit right arm manutda2013.png
Lagfärger
Lagfärger
Kit socks manutda2013.png
Lagfärger
Bortaställ
Meriter
Engelska ligamästare 20 (1908, 1911, 1952, 1956, 1957, 1965, 1967, 1993, 1994, 1996, 1997, 1999, 2000, 2001, 2003, 2007, 2008, 2009, 2011, 2013)
FA-cupmästare 11 (1909, 1948, 1963, 1977, 1983, 1985, 1990, 1994, 1996, 1999, 2004)
Engelska ligacupmästare 4 (1992, 2006, 2009, 2010)
Community Shield-mästare 20 (1908, 1911, 1952, 1956, 1957, 1965, 1967, 1977, 1983, 1990, 1993, 1994, 1996, 1997, 2003, 2007, 2008, 2010, 2011, 2013)
Cupvinnarcupmästare 1 (1991)
Champions League-mästare 3 (1968, 1999, 2008)
Super Cup-mästare 1 (1991)
Interkontinentalcupmästare 1 (1999)
Klubblagsvärldsmästare 1 (2008)
Övrigt
Webbplats ManUtd.com

Manchester United Football Club är en fotbollsklubb från Stretford[1], i Greater Manchester i England som spelar i Premier League. Klubben grundades 1878 under namnet Newton Heath LYR Football Club, men bytte år 1902 namn till Manchester United och har spelat på Old Trafford sedan 1910. I flygolyckan i München år 1958 dog åtta spelare i klubben. År 1968 var klubben med Matt Busby som tränare, den första engelska klubb att vinna Europacupen. Klubbens mest framgångsrike tränare, Sir Alex Ferguson vann totalt 38 titlar med klubben efter att han tog över som tränare i november 1986. Tränaren David Moyes (tidigare tränare för Everton FC) tog över rollen som tränare efter att personligen blivit utvald av Sir Alex Ferguson.[2][3] (Den 22 april 2014 sparkades dock Moyes till följd av klubbens överlägset lägsta placering i ligans historia säsongen 2013/14 och Ryan Giggs, som nyligen lagt av, tog istället över tränarrollen tillfälligt. Forne holländske landslagstränaren Louis van Gaal tog över som manager under sommaren 2014.

Klubben är Englands mest framgångsrika, de har blivit engelska mästare 20 gånger och har vunnit Europacupen/UEFA Champions League tre gånger: 1968, 1999 samt 2008.

Manchester United är även världens mest supporterstödda klubb, och även till supportrar sett den mest världstäckande klubben.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Tidiga åren (1878–1945)[redigera | redigera wikitext]

En tabell som visar Manchester United FC:s placeringar i ligan sedan första deltagandet 1892-93 som Newton Heath, fram till säsongen 2007-08.

Klubben bildades 1878 under namnet Newton Heath Lancashire and Yorkshire Railway FC av järnvägsarbetare som arbetade vid Lancashire and Yorkshire Railway (LYR) vid Newton Heath.[4] Klubben spelade flera matcher mot andra järnvägsbolag som även de hade fotbollslag, den 20 november 1880 spelade klubben sin första registrerade match, lagets matchkläder var järnvägsbolagets färger – grönt och guld – matchen slutade i förlust för klubben med 6–0 mot Bolton Wanderers reservlag.[5] År 1888 var klubben en av de grundande medlemmarna i The Combination, en regional fotbollsliga. Säsongen efter lades dock ligan ner och Newton Heath gick istället med i nygrundade Football Alliance, vilken var igång tre säsonger innan ligan gick ihop med Football League. Detta resulterade i att Newton Heath säsongen 1892/1893 spelade i högstadivisionen, klubben hade även då blivit oberoende av järnvägsbolaget och valde att ändra sitt namn till endast Newton Heath FC.[4] Efter två säsonger i högstaligan degraderades klubben till andraligan.[4]

I januari 1902 hade klubben skulder på £2 670 och var på väg mot konkurs. [6] Dåvarande lagkaptenen Harry Stafford hittade då fyra lokala affärsmän, däribland John Henry Davies (som blev ordförande), som var villiga att investera £500 i utbyte mot ett direkt intresse av att driva klubben[7], senare bytte även männen namn på klubben och den 24 april 1902 föddes officiellt Manchester United.[8][nb 1] Med klubbens tränare Ernest Mangnall, som tog över som tränare år 1903, slutade laget på en andraplats i andra divisionen år 1906 och säkrade en uppflyttning till högsta divisionen, vilken klubben vann år 1908 – klubbens första ligatitel. Säsongen efter började med ännu en titel då klubben vann Charity Shield i början av säsongen, detta första gången som Charity Shield spelades[9] och slutade med klubbens första FA Cup-titel. År 1910 flyttade Manchester United från sin hemmaplan, Bank Street till dagens hemmaplan, Old Trafford. Manchester United vann sin andra ligatitel 1911, men i slutet av efterföljande säsong lämnade tränaren Mangnall klubben för att istället ta över Manchester City som tränare. [10]

År 1922, tre år efter att fotbollen återupptagits efter första världskriget, degraderades klubben till andra divisionen, i vilken klubben spelade fram tills återkomsten upp i högstaligan år 1925. Klubben degraderades återigen 1931 och var en så kallad jojo-klubb, år 1934 slutade klubben på lägsta ligaplacering någonsin, då på en tjugonde plats i andra divisionen. Efter att klubbens främste donator, John Henry Davies, avlidit i oktober 1927 försämrades klubbens ekonomi i sådan utsträckning att Manchester United troligen skulle ha gått i konkurs om det inte vore för James W. Gibson som i december 1931 investerade £2 000 och tog över klubben.[11] Under säsongen 1938/39, den sista säsongen som fotboll spelades innan andra världskriget bröt ut, slutade klubben på en 14:e plats i den första divisionen.[11]

Katastrofen i München 1958[redigera | redigera wikitext]

Manchester Uniteds, numera, legendariska tränare Matt Busby var aktiv med att bygga upp ett storlag av unga spelare. De kallades för "Busby Babes" och snittåldern var på 24 år. Efter en Europacupmatch mot Röda Stjärnan i Belgrad den 6 februari 1958, mellanlandade Manchester United på Münchens flygplats. När planet återigen skulle lyfta sladdade det av startbanan och tog eld. Sju Manchester United-spelare, åtta journalister och flera klubbrepresentanter dog i haveriet. Unga stjärnskottet Duncan Edwards avled senare på sjukhus. Tränaren Matt Busby skadades svårt men överlevde likaså storspelaren Sir Bobby Charlton. Tio år senare skulle de bägge vara med då United vann Europacupen. Charlton fick även höja Julies-Rimet-pokalen på Wembley då England blev världsmästare 1966.

1960-talets storhetsperiod[redigera | redigera wikitext]

Efter att ha byggt ett av de mest topptippade lagen engelsk fotboll skådat, behövde Matt Busby i början på 1960-talet börja om från början. Flygolyckan hade tagit ifrån honom några av sin tids bästa fotbollsspelare, men direkt efter att han själv hade återhämtat sig från sina skador började Busby bygga ett nytt lag som skulle vara världsdominanta.

Stommen i det nya laget byggdes runt spelare som överlevt flygolyckan, bland andra Bill Foulkes och Bobby Charlton. Även spelare som Denis Law från Torino köptes. De första åren ar av mindre framgång, men säsongen 1962/63 tog sig laget hela vägen till Wembley och slog Leicester med 3–1 i finalen. Säsongen därpå hade truppen byggts vidare och vann FA-cupen, och samtidigt slogs om ligatiteln. Det slutade med en andraplats, fyra poäng bakom segrande Liverpool. En annan milstolpe i det nya lagbygget var förvärvet av George Best.

Sex år efter att laget som skulle ta över Europa slogs i bitar vann Manchester United ligan, och nådde semifinal i både Europacupen och FA-cupen. Denis Law utsågs till årets spelare i Europa.

Säsongen 1966/67 vann klubben ligan igen, efter att säsongen innan ha slutat fyra. Detta gjorde att laget garanterades en plats i europaspelet nästa säsong. Denna gång kunde inget stoppa Busbys lag från att gå hela vägen; MU slog Benfica i finalen med 4–1, efter att matcher slutat 1–1 efter 90 minuter. I förlängningen kunde George Best, Brian Kidd och Bobby Charlton göra var sitt mål och därmed tog klubben sin första europacuptitel någonsin, bara tio år efter Münchenkraschen. Kort efter detta blev Matt Busby adlad.

Trots en elfteplats i ligan och ingen titel säsongen efter segern i Europacupen kunde fansen se tillbaka på 1960-talet med ett leende.[12]

1970- och 1980-talet[redigera | redigera wikitext]

Med Europaframgångarna bakom sig började klubben nu jobba för att fylla vakuumet efter Sir Matt Busby. Busby hade givit klubben stora framgångar, men hade nu pensionerat sig och lämnat ett svårt uppdrag för styrelsen. Genom att lyfta upp en av Busbys hjälptränare, och även före detta United-spelare Wilf McGuinness, hittades en snabb första lösning. Åldrande spelare och allt mindre kontroll över laget gjorde att McGuinness hade Matt Busby hängandes över axeln. Han satte spelare som Denis Law och Shay Brennan på transferlistan, vilket skapade oro i styrelsen. Samtidigt brottades en annan av lagets stora stjärnor, George Best, med stora problem vid sidan av planen vilket inte hjälpte den redan ansträngda situationen.

Annandag jul 1970 sades McGuinness upp från tränarjobbet med omedelbar verkan och Matt Busby fick komma tillbaka från sin pension tillfälligt medan man letade efter en ny tränare. I juni 1971 tillsatte styrelsen Frank O’Farrell som tränare, men 0–5 mot Crystal Palace en bit in på säsongen blev droppen och Frank fick sparken den 16 december 1972.

O’Farrells tid som tränare var visserligen kort, men han lämnade ett litet avtryck i och med rekordvärvningen av Martin Buchan för £125 000. Den förre Aberdeen-kaptenen skulle bli en nyckelspelare för O’Farrells efterträdare, Tommy Docherty, som tillsattes julen 1972.

Dochertys första utmaning var att hålla kvar laget i högstadivisionen samtidigt som han skulle genomföra en generationsväxling från 1960-talshjältarna. Sir Bobby Charlton hade meddelat att han skulle dra sig tillbaka efter säsongen 1972/73, och George Best fortsatte med sina problem vid sidan av planen. Han släppte till slut den avdankade Denis Law gratis, vilket han skulle få ångra; Law gick till lokalkonkurrenten Manchester City, och i april 1974 gjorde han ett mål i matchen som definitivt skickade United ner i andradivisionen. United kom dock snabbt tillbaka och vann andradivisionen säsongen 1974/75, och lagets anfallare Stuart "Pancho" Pearson vann skytteligan med 17 mål.

United lyckades sedermera ta sig till två raka FA-cupfinaler, förlorade mot Southampton 1976 men lyckades sedan slå Liverpool med 2–1 ett år senare. Segern förstörde Liverpools chans att bli det första engelska laget att vinna en trippel; Europacupen, ligan och FA-cupen samma säsong. Drygt 20 år senare skulle United istället bli det första engelska laget att lyckas med detta. Lyckan varade dock inte längre för Docherty, efter att han blivit påkommen med att ha klubbens sjukgymnasts fru som älskarinna.

Efter Docherty kom före detta QPR-managern Dave Sexton in på Uniteds bänk. De första två säsongerna kom laget på en tiondeplats i ligan, men lyckades ta laget till en FA-cupfinal 1979 – som förlorades mot Arsenal med 3–2, efter att Arsenals Alan Sunderland gjort det avgörande målet precis i slutet av matchen.[13]

1980 slutade United till slut två poäng bakom Liverpool i titelracet, efter en säsong med en misslyckad inledning men laget spelade upp sig ju längre säsongen gick. Året efter avslutade United på åttonde plats – en placering som styrelsen inte tolererade, och den 30 april 1981 blev Sexton sparkad efter fyra år som tränare.

Sextons ersättare, Ron Atkinson, handplockade Mick Brown som assisterande och Eric Harrison som ungdomstränare. Atkinson hade slagit brittiskt transferrekord när han köpte in Bryan Robson från West Bromwich Albion för £1 500 000, och runt £500 000 för Remi Moses, även han från West Bromwich. 1982, 83 och 84 slutade United ofta trea eller fyra i ligan, men var aldrig särskilt nära att rå på segraren Liverpool.

Uniteds chans på troféer var istället i de inhemska cuperna. 1983 hade klubben tagit sig till final i både ligacupen och FA-cupen. I ligacupen fick blev det förlust mot Liverpool med 2–1 efter att Liverpool avgjort i förlängning, men istället vanns FA-cupfinalen mot uppstickaren Brighton and Hove Albion över två matcher.

Även 1985 vann United FA-cupen, finalvinst mot Everton med 1-0 då Whiteside gjorde matchens enda mål. Detta var Atkinsons andra FA-cuptitel på tre år, men 18 månader senare fick han sparken eftersom han misslyckats med att knuffa Liverpool av den engelska fotbollstronen. Inte ens när han startade säsongen 1985/86 med tio raka segrar lyckades hans trupp ta hem ligatiteln.[14]

Sir Alex Ferguson-eran (1986-2013)[redigera | redigera wikitext]

I november 1986 lyckades man till slut anställa en vinnande manager. Alex Ferguson kom senast från Aberdeen, där han vunnit allt som gick att vinna i skotsk fotboll, plus att han även lett sitt lag till seger över Real Madrid i Cupvinnarcupen.

Ferguson visade sig ha talang för tränaryrket, men han behövde tid för att bygga laget. Klubben visade tålamod när man bara slutade på elfte plats efter både första och andra säsongen. Efter att ha värvat ett par nya spelare visade det sig att tålamodet snart betala sig.

Säsongen vändningen kom, 1992-93[redigera | redigera wikitext]

Säsongen 1991-92 hade Manchester United inte vunnit ligan på 25 år. Laget var stor favorit att vinna efter att ha varit i ledningen under större delen av säsongen men laget började svikta inför de avslutande matcherna. Med enbart tre omgångar kvar gick Leeds United för första gången upp i ledningen efter att Manchester United förlorat hemma mot Nottingham Forest samtidigt som Leeds vann sin match. Men laget hade fortfarande saken i egna händer då de hade en match mindre spelad, en hängmatch borta mot redan nedflyttningsklara West Ham[15]. Men West Ham vann matchen med 1-0, och när Manchester United i omgången därefter även förlorade borta mot Liverpool samtidigt som Leeds United vann sin match blev Leeds klara mästare och Manchester United-fansen grät. Att förra storlaget Liverpool FC "tappat stinget" gav ingen tröst. Säsongen därefter - 1992-93 - inleddes klubbens hittills största och längsta glansperiod. För första gången på ett över ett kvarts sekel var Manchester United åter ligamästare i England. Sedan dess har bara fyra andra lag (Blackburn, Arsenal, Chelsea och Manchester City) lyckats vinna ligan enstaka år. United har sedan 1992/93 vunnit engelska ligan 11 gånger av 17 möjliga, vunnit Champions League 2 gånger - och inte minst passerat Liverpool i den engelska maratontabellen.

Dominans i Premier League[redigera | redigera wikitext]

Den tidigare managern Sir Alex Ferguson har haft enorma framgångar under de 21 år som Premier League har existerat.

Efter en lång svacka under 1970 och 80-talet blev Manchester United i början av 1990-talet åter en kraft att räkna med i engelsk fotboll. Hösten 1986 blev Alex Ferguson (numera sir Alex Ferguson) manager/tränare och förblev tränare i hela 27 år, fram till våren 2013. Skotten förvandlade laget till att bli en segermaskin. 1991 vann man Cupvinnarcupen men mycket mer skulle komma. 1993 blev Manchester för första gången sedan 1967 engelska mästare. 1994 försvarade man titeln. Man vann även ligan 1996 och 1997. 1994 och 1996 vann man dubbeln, det vill säga både ligan och FA-cupen. Lagets stora stjärna var den kontroversiella fransmannen Eric Cantona.

1999 kom den största triumfen då man vann "trippeln" (UEFA Champions League, Premier League och FA-cupen). Manchester United vände sensationellt Champions League-finalen genom två mål på övertid mot Bayern München. Matchhjältar blev Ole Gunnar Solskjaer och Teddy Sheringham. Norrmannen Solskjaer, även kallad "supersub", har haft stora framgångar i sin fotbollskarriär med Manchester United FC. I laget spelade klubbens framgångsrika "75:or" som kommit upp från klubbens ungdomsled, såsom Gary Neville, Nicky Butt och David Beckham. Andra stora profiler i laget var den irländske mittfältaren Roy Keane och den walesiske vänsteryttern Ryan Giggs samt den danske stjärnmålvakten Peter Schmeichel.

Malcolm Glazer tar över[redigera | redigera wikitext]

2003 började Malcolm Glazer köpa aktier i Manchester United och 2005 stod det klart att Glazer med familj tagit över hela kontrollen av den anrika fotbollsklubben. Manchester United-fansen blev mycket upprörda och demonstrerade mot övertagandet. Som en opponering mot Malcolm Glazers maktövertagande av klubben, skapade en skara fans en ny fan-klubb, FC United of Manchester.

När Glazer köpte klubben fick han ta ett lån på fem miljarder kronor av de åtta miljarderna han betalade.[16] För att han ska ha råd att betala tillbaka pengarna höjdes biljettpriserna med 12% till årets säsong.

2007–2013[redigera | redigera wikitext]

Inför säsongen 2007/2008 var Chelsea favoriter till ligasegern hos de flesta experterna[vilka?] med Manchester United och Arsenal FC som främsta utmanare. Under säsongen kom klubben dock att vinna både ligan och Champions League. Ligatiteln var klubbens 17:e totalt och den 10:e sedan 1993. Klubbens tredje seger i Champions League säkrades via straffsparksläggning mot Chelsea.

Säsongen 2008/2009 vann laget återigen Premier League och gick även detta år vidare till finalen i UEFA Champions League, men denna gång blev det förlust – 0–2 mot spanska FC Barcelona. 2009/2010 lyckades Manchester bara vinna Carling Cup – Premier League-titeln försvann till Chelsea och i Champions League åkte man ut i kvartsfinalen mot tyska Bayern München. Säsongen efter, 2010/2011, blev däremot en bra säsong: Manchester United tog hem Premier League och gick förbi Liverpool i antal ligatitlar – 19 totalt, flest i den engelska fotbollshistorien. United lyckades även ta sig till sin tredje Champions League-final på fyra år, och ställdes likt senast mot Barcelona. Även denna gång lyckades spanjorerna vinna, slutresultat skrevs till 3–1 där Uniteds mål gjordes av Wayne Rooney.

Säsongen 2011/2012 blev inte lika framgångsrik. I ligan blev man besegrade av den lokala konkurrenten Manchester City, som hamnade på samma poäng, men hade bättre målskillnad. Inte heller i Champions League lyckades man nå några framgångar. Laget slutade på tredje plats i gruppen och åkte ur redan innan slutspelet. Istället fick man spela Europa League där Athletic Bilbao blev för svåra i åttondelsfinalen.

Revanchen väntade dock inte på sig. Säsongen efter säkrade man ligatiteln med fyra omgångar kvar. Det var totalt den 20 ligatiteln, och den 13 Premier League-titeln under Sir Alex Ferguson. I Champions League vann man komfortabelt gruppen, men lottades mot Real Madrid i åttondelsfinalen och åkte ur turneringen. Sir Alex Ferguson fick november 2012 en staty rest efter sig utanför Old Trafford.[17]

Säsongen 2013–2014[redigera | redigera wikitext]

David Moyes efterträdde Sir Alex inför denna säsong. United misslyckades med allt under transferfönstret och på transferfönstrets sista dag köptes Marouane Fellaini från Everton för £27.5m. Fellaini hade en utköpsklausul på £25m under transferfönstrets tidigare skede. David Moyes första tävlingsmatch var FA Community Shield finalen mot Wigan, som Manchester United vann med 2-0 efter två mål av Robin van Persie. Resten av säsongen är något alla United fans vill glömma. Moyes testade olika laguppställningar under varje match utan några större framgångar. När fyra matcher av årets Premier League fick David Moyes sparken. Ryan Giggs blev tillfällig manager säsongen ut. Manchester United slutade som 7:a, deras sämsta placering sedan Premier League startade.

Säsongen 2014–2015[redigera | redigera wikitext]

Inför säsongen 2014-2015 köptes två nya spelare, Ander Herrera från Athletic Bilbao och Luke Shaw från Southampton. Louis van Gaal utnämndes till ny manager.

Ekonomi och supporterstöd[redigera | redigera wikitext]

Manchester United Football Club hör, förutom de sportsliga framgångarna, till superklubbarna såväl ekonomiskt och vad gäller supporterstöd. Klubben har sedan mitten av 1990-talet hört till världens allra rikaste, både vad gäller omsättning och marknadsvärde. Många år omsatte man mest pengar av alla klubbar men har sedan säsongen 2004/2005 tappat toppositionen till de spanska giganterna Real Madrid och FC Barcelona. Marknadsanalytiker anser emellertid att klubben är värd ännu mer än Real Madrid och Barcelona och senaste säsongen steg omsättningen mer än Real Madrids. Enligt de senaste undersökningarna ska United vara världens rikaste[18] och populäraste klubb.[19]

Manchester Uniteds ekonomiska styrka avspeglar sig tydligt i klubbens aktiviteter på transfermarknaden. I början av februari 2011 hade fyra av de tio dyraste köpen någonsin i Premier League haft Manchester United som köpare:[20]

Klubben brukar utnämna sig själva till världens populäraste klubb. Mer oberoende undersökningar ger mer svävande svar, framförallt för att det går att mäta populariteten på flera olika sätt (flest medlemmar i klubben, högst publiksnitt, flest supporterklubbar etcetera). Det råder dock ingen tvekan om att klubben hör till världens allra populäraste med stora supporterskaror inte bara i England, utan i hela världen, möjligen med undantag av Syd- och Mellanamerika. Man jobbar emellertid hårt på att öka klubbens popularitet i även den delen av världen och man har sedan 2000 noterat en uppgång i supporterstödet även i Latinamerika.

Vad gäller publiktillströmning har man sedan lång tid tillbaka det högsta publiksnittet bland klubbarna i Premier League. De senaste åren har det legat på ungefär 76 000 vilket innebär att hemmaarenan Old Trafford är fullbesatt praktiskt taget varje match. Old Traffords publikkapacitet har via utbyggnader ökat med över 30 000 sedan mitten av 1990-talet

Med alla framgångar senaste 15-årsperioden tyder allt på att klubben kommer att tillhöra "supermakterna" inom klubbfotbollen under överskådlig framtid. Vissa har påpekat att klubben har stora skulder eftersom nuvarande ägaren Malcolm Glazer finansierade köpet med stora lån.[21][22]

Tröjleverantörer genom tiderna[redigera | redigera wikitext]

Namn Företagets ursprung Startade Gick/Går ut Värde
Umbro England - 1975 -
Admiral England 1975 1980 -
Adidas Tyskland 1980 1992 -
Umbro England 1992 2002 -
Nike USA 2002 2015 £302,9m
Adidas Tyskland 2015 2025 £750m

Sponsorer[redigera | redigera wikitext]

Tröjsponsorer genom tiderna[redigera | redigera wikitext]

Wayne Rooney och Anderson i AIG-prydda Man Utd-tröjor.
Namn Företagets ursprung Bransch Startade Gick/Går ut Värde
Sharp Japan Elektronik 1982 1999 -
Vodafone England Mobiltelefoni 2000
2004
2004
2005
£30m
£9m
AIG USA Försäkringar 2005 2010 £56,5m
Aon USA Försäkringar 2010 2014 £80m
Chevrolet USA Bilindustri 2014 2021 $80m/år[23]

Övriga sponsorer[redigera | redigera wikitext]

Namn Företagets ursprung Bransch Startade Gick/Går ut Värde
Aigo Kina Elektronik 2009 2014 -
Bwin[24] Gibraltar Vadslagning 2012 - -
Chevrolet[25] USA Bilar 2012 2017 -
DHL Tyskland Logistik 2011 2015 £40m
Epson Japan Kontorsmaterial 2010 - -
Hublot Schweiz Klockor 2008 2011 £12m
Kansai Paint[26] Japan Målarfärg 2013 2016 -
Singha Thailand Öl 2010 2016[27] -
Turkish Airlines Turkiet Flygbolag 2010 - -
Thomas Cook England Resebolag 2010 - -
Kumho Tires Sydkorea Däck 2007 2011 -
Smirnoff Ryssland Dryck 2008 - £10m
Castillero del Diablo Chile Vin 2010 - -
Viagogo England Biljetter 2006 - -

Tabellplaceringar[redigera | redigera wikitext]

Premier League-placeringar genom tiderna[28]
Plats 92/93 93/94 94/95 95/96 96/97 97/98 98/99 99/00 00/01 01/02 02/03 03/04 04/05 05/06 06/07 07/08 08/09 09/10 10/11 11/12 12/13 13/14
1 Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg
2 Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg
3 Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg
4
5
6
7

Locator Dot.svg

8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20

Spelare[redigera | redigera wikitext]

Truppen 2014/2015[redigera | redigera wikitext]

Korrekt per den 24 juli 2014[29]
Nr. Namn Födelseår Kom till klubben Kom från Moderklubb Nationalitet Position
Målvakter
1 David de Gea 1990 2011 Atlético Madrid Atlético Madrid Spanien Målvakt
13 Anders Lindegaard 1984 2010 Aalesund Odense Danmark Målvakt
40 Ben Amos 1990 X Egen produkt Manchester United England Målvakt
50 Sam Johnstone 1993 X Egen produkt Manchester United England Målvakt
Försvarare
2 Rafael 1990 2008 Fluminense Fluminense Brasilien Högerback
4 Phil Jones 1992 2011 Blackburn Blackburn England Mittback
6 Jonny Evans 1988 X Egen produkt Manchester United Nordirland Mittback
12 Chris Smalling 1989 2010 Fulham Walderslade England Mittback
28 Luke Shaw 1995 2014 Southampton FC Southampton FC England Vänsterback
30 Guillermo Varela 1993 2013 Penarol Penarol Uruguay Högerback
38 Michael Keane 1993 X Egen produkt Manchester United England Mittback
41 Reece James 1993 2012 Preston Preston England Vänsterback / Central mittfältare
Mittfältare
8 Juan Mata 1988 2014 Chelsea FC Real Oviedo Spanien Offensiv mittfältare
16 Michael Carrick 1981 2006 Tottenham Wallsend Boys Club England Central mittfältare
17 Nani 1986 2007 Sporting Lissabon Real Massama Portugal Yttermittfältare
18 Ashley Young 1985 2011 Aston Villa Watford England Yttermittfältare
21 Ander Herrera 1989 2014 Athletic Bilbao Real Zaragoza Spanien Central mittfältare
23 Tom Cleverley 1989 2000 Bradford Bradford England Central mittfältare
24 Darren Fletcher 1984 X Egen produkt Manchester United Skottland Central mittfältare
25 Antonio Valencia 1985 2009 Wigan Caribe Junior Ecuador Högermittfältare / back
26 Shinji Kagawa 1989 2012 Borussia Dortmund Marino FC Japan Offensiv mittfältare
29 Wilfried Zaha 1992 2013 Crystal Palace Crystal Palace England Yttermittfältare
31 Marouane Fellaini 1987 2013 Everton Anderlecht Belgien Central mittfältare
32 Nick Powell 1994 2012 Crewe Crewe England Offensiv mittfältare
34 Tom Lawrence 1994 X Egen produkt Manchester United England Offensiv mittfältare
35 Jesse Lingard 1992 X Egen produkt Manchester United England Offensiv mittfältare
44 Adnan Januzaj 1995 2011 Anderlecht FC Bryssel Belgien Offensiv mittfältare
Anfallare
10 Wayne Rooney 1985 2004 Everton Everton England Anfallare / Off. Mittfältare
14 Javier Hernández 1988 2010 Guadalajara Guadalajara Mexiko Anfallare
19 Danny Welbeck 1990 X Egen produkt Manchester United England Anfallare / Yttermittfältare
20 Robin van Persie 1983 2012 Arsenal Excelsior Nederländerna Anfallare
47 James Wilson 1995 X Egen produkt Manchester United England Anfallare
48 Will Keane 1993 X Egen produkt Manchester United England Anfallare
? Ángelo Henríquez 1994 2012 Universidad de Chile Universidad de Chile Chile Anfallare

Utlånade spelare[redigera | redigera wikitext]

Nr Land Pos Namn


Reservlaget/akademin[redigera | redigera wikitext]

För Manchester United FC:s reserv- och akademilag, se Manchester United FC:s reserv- och akademilag.

Berömda spelare[redigera | redigera wikitext]

Ledarstrukturen[redigera | redigera wikitext]

Manchester United Limited
Manchester United Football Club
Tränarstab för A-laget
Medicinsk personal
  • Klubbläkare: Dr. Steve McNally[45]
  • Assisterande klubbläkare: Dr. Tony Gill
  • Chefsfysiolog: Neil Hough

Tränarhistoria[redigera | redigera wikitext]

Datum[46] Namn Noteringar
1878–1892 Okänd
1892–1900 England A. H. Albut
1900–1903 England James West
1903–1912 England Ernest Mangnall
1912–1914 England John Bentley
1914–1922 England Jack Robson
1922–1926 Skottland John Chapman Första tränaren från utanför England
1926–1927 England Lal Hilditch
1927–1931 England Herbert Bamlett
1931–1932 England Walter Crickmer
1932–1937 Skottland Scott Duncan
1937–1945 England Walter Crickmer
1945–1969 Skottland Matt Busby
1969–1970 England Wilf McGuinness
1970–1971 Skottland Matt Busby
1971–1972 Irland Frank O'Farrell Första tränaren från utanför Storbritannien
1972–1977 Skottland Tommy Docherty
1977–1981 England Dave Sexton
1981–1986 England Ron Atkinson
1986–2013 Skottland Alex Ferguson Både flest vunna titlar och som suttit längst som tränare i Manchester Uniteds historia
2013–2014 Skottland David Moyes

Se även[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sources are divided on the exact date of the meeting and subsequent name change. Whilst official club sources claim that it occurred on 26 April, the meeting was reported by the Manchester Evening Chronicle in its 25 April edition, suggesting it was indeed on 24 April.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Town of Stretford, Greater Manchester”. http://wwp.greenwichmeantime.com/time-zone/europe/uk/england/county/greater-manchester/stretford/. Läst 2 september 2012. 
  2. ^ Stewart, Rob (1 October 2009). ”Sir Alex Ferguson successful because he was given time, says Steve Bruce”. The Daily Telegraph (London: Telegraph Media Group). http://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/manchester-united/6250406/Sir-Alex-Ferguson-successful-because-he-was-given-time-says-Steve-Bruce.html. Läst 11 maj 2011. 
  3. ^ Northcroft, Jonathan (5 November 2006). ”20 glorious years, 20 key decisions”. The Sunday Times (London: Times Newspapers). http://www.timesonline.co.uk/tol/sport/football/article625585.ece. Läst 24 juni 2010. 
  4. ^ [a b c] Barnes et al. (2001), sid. 8.
  5. ^ James (2008), sid. 66.
  6. ^ Tyrrell & Meek (1996), p. 99.
  7. ^ Barnes et al. (2001), p. 9.
  8. ^ James (2008), p. 92.
  9. ^ Barnes et al. (2001), p. 118.
  10. ^ Barnes et al. (2001), p. 11.
  11. ^ [a b] Barnes et al. (2001), p. 12.
  12. ^ ”History by Decade - 1960-1969” (på engelska). ManUtd.com. Manchester United. http://www.manutd.com/en/Club/History-By-Decade/1960-1969.aspx?. Läst 20 februari 2013. 
  13. ^ ”History by Decade - 1970-1979” (på engelska). ManUtd.com. Manchester United. http://www.manutd.com/en/Club/History-By-Decade/1970-1979.aspx. Läst 14 maj 2013. 
  14. ^ ”History by Decade - 1980-1989” (på engelska). ManUtd.com. Manchester United. http://www.manutd.com/en/Club/History-By-Decade/1980-1989.aspx. Läst 14 maj 2013. 
  15. ^ ”The Website of Dreams 1991/92”. [www.stretfordend.co.uk]. http://www.stretfordend.co.uk/seasons/season1992.html. Läst 23 september 2010. 
  16. ^ Gibson, Owen (21 januari 2010). ”Glazer family loans saddle Manchester United with debt of £716m” (på engelska). The Guardian. http://www.guardian.co.uk/football/2010/jan/21/manchester-united-glazers-debt. Läst 21 februari 2013. 
  17. ^ Karlsson, Kristopher (23 november 2012). ”Stora hyllningar när Sir Alex staty visades”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/internationell/england/article15826852.ab. 
  18. ^ ”United toppar Forbes lista - UnitedSverige.se”. unitedsverige.se. http://unitedsverige.se/united-toppar-forbes-lista/. Läst 1 juni 2012. 
  19. ^ ”United har 659 miljoner fans - UnitedSverige.se”. unitedsverige.se. http://unitedsverige.se/united-har-659-miljoner-fans/. Läst 1 juni 2012. 
  20. ^ Saunders, Steven (1 september 2011). ”Sergio Aguero and the top 10 most expensive transfers by Premier League clubs ever” (på Engelska). goal.com. http://www.goal.com/en-gb/news/2896/premier-league/2011/09/01/2641750/sergio-aguero-and-the-top-10-most-expensive-transfers-by-premier-. 
  21. ^ ”Manchester United are paying the price for the Glazer takeover”. telegraph.co.uk. http://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/manchester-united/10629327/Manchester-United-are-paying-the-price-for-the-Glazer-takeover.html. Läst 10 mars 2014. 
  22. ^ ”Manchester United fans have cause for concern but should not panic”. theguardian.com. http://www.theguardian.com/football/2012/jul/04/manchester-united-fans-concern. Läst 10 mars 2014. 
  23. ^ Edgecliffe-Johnson, Andrew (4 augusti 2012). ”GM in record Man Utd sponsorship deal”. Financial Times Ltd. http://www.ft.com/cms/s/0/776d0ba2-ddb6-11e1-aa7b-00144feab49a.html#axzz2LtL8egpy. Läst 25 februari 2013. 
  24. ^ ”Manchester United in sponsorship deal with Bwin”. BBC.co.uk. 16 augusti 2012. http://www.bbc.co.uk/news/business-19284809. Läst 6 februari 2013. 
  25. ^ ”Chevrolet blir ny sponsor - UnitedSverige.se”. unitedsverige.se. http://unitedsverige.se/chevrolet-blir-ny-sponsor/. Läst 1 juni 2012. 
  26. ^ ”Manchester United announce Kansai deal”. ManUtd.com. 18 januari 2013. http://www.manutd.com/en/News-And-Features/Club-News/2013/Jan/manchester-united-announces-new-partnership-with-kansai-paint-of-japan.aspx. Läst 25 januari 2013. 
  27. ^ ”Sigha extends Manchester United sponsorship”. ManUtd.com. 29 januari 2013. http://www.manutd.com/en/News-And-Features/Club-News/2013/Jan/singha-extends-sponsorship-with-manchester-united.aspx. Läst 1 februari 2013. 
  28. ^ ”Club Index”. PremierLeague.com. http://www.premierleague.com/en-gb/clubs/index.htmll. 
  29. ^ ”First Team”. ManUtd.com (Manchester United). http://www.manutd.com/en/Players-And-Staff/First-Team.aspx. Läst 1 september 2012. 
  30. ^ Red Football Shareholder Limited: Group of companies' accounts made up to 30/06/09. Downloaded from Companies House UK
  31. ^ Gardner, Neil (8 oktober 2009). ”Martin Edwards voices concerns over Manchester United's future”. Times Online. London: Times Newspapers. http://www.timesonline.co.uk/tol/sport/football/premier_league/manchester_united/article6866287.ece. Läst 29 april 2011. 
  32. ^ [a b c] ”Reds appoint new director”. ManUtd.com (Manchester United). 21 februari 2007. http://www.manutd.com/en/News-And-Features/Club-News/2007/Feb/Reds-appoint-new-director.aspx. Läst 29 april 2011. 
  33. ^ Chapelar, James (31 mars 2008). ”Architect of Glazer takeover joins Manchester United board”. Crain's Manchester Business. http://www.crainsmanchesterbusiness.co.uk/apps/pbcs.dll/article?AID=/20080331/FREE/814919313/-1/toc/-/-/architect-of-glazer-takeover-joins-manchester-united-board. Läst 29 april 2011. 
  34. ^ ”Manchester United set to announce massive profit”. The Times. London. 7 januari 2008. http://www.timesonline.co.uk/tol/sport/football/premier_league/manchester_united/article3145923.ece. Läst 29 april 2011. 
  35. ^ ”Who are the directors of Manchester United”. ManUtd.com (Manchester United). http://www.manutd.com/en/Club/FAQs/Club-Ownership/Question-2.aspx. Läst 29 april 2011. 
  36. ^ ”Reds' new Club Secretary”. ManUtd.com (Manchester United). 20 december 2009. http://www.manutd.com/en/News-And-Features/Club-News/2009/Dec/Reds-new-Club-Secretary.aspx. Läst 29 april 2011. 
  37. ^ Collins, Patrick (3 oktober 2009). ”PATRICK COLLINS: How long before the Newcastle clowns get their own show on YouTube”. Daily Mail. London. http://www.dailymail.co.uk/sport/football/article-1217972/PATRICK-COLLINS-How-long-Newcastle-clowns-YouTube.html. Läst 29 april 2011. 
  38. ^ ”Manchester United appoint Bryan Robson as global ambassador”. The Times. London. 20 mars 2008. http://www.timesonline.co.uk/tol/sport/football/premier_league/article3589934.ece. Läst 29 april 2011. 
  39. ^ [a b] ”Coaching Staff: Richard Hawkins”. ManUtd.com (Manchester United). http://www.manutd.com/en/Players-And-Staff/Coaching-Staff/Richard-Hawkins.aspx. Läst 29 april 2011. 
  40. ^ ”Coaching Staff: Mike Clegg”. ManUtd.com (Manchester United). http://www.manutd.com/en/Players-And-Staff/Coaching-Staff/Mike-Clegg.aspx. Läst 29 april 2011. 
  41. ^ Bartram, Steve (16 december 2010). ”Res: United 5 N'wcstle 1”. ManUtd.com (Manchester United). sid. 3. http://www.manutd.com/en/Players-And-Staff/Reserves/Reserves-News/2010/Dec/Reserves-United-v-Newcastle.aspx?pageNo=3. Läst 29 april 2011. 
  42. ^ ”Interview: Jim Lawlor”. ManUtd.com (Manchester United). http://www.manutd.com/en/News-And-Features/Features/2007/Jan/Interview-Jim-Lawlor.aspx. Läst 29 april 2011. 
  43. ^ ”Papers: Reds in for keeper”. ManUtd.com (Manchester United). http://www.manutd.com/en/News-And-Features/What-The-Papers-Say/2008/Mar/Papers-Reds-in-for-keeper.aspx. Läst 29 april 2011. 
  44. ^ ”Coaching Staff – Brian McClair”. ManUtd.com (Manchester United). http://www.manutd.com/en/Players-And-Staff/Coaching-Staff/Brian-McClair.aspx. Läst 29 april 2011. 
  45. ^ ”Reds appoint new club doctor”. ManUtd.com (Manchester United). 4 juli 2006. http://www.manutd.com/en/News-And-Features/Football-News/2006/Jul/Reds-appoint-new-club-doctor.aspx. Läst 29 april 2011. 
  46. ^ Barnes et al. (2001), pp. 54–57.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]