Tottenham Hotspur FC

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Tottenham Hotspur FC
Fotbollsklubb
England 011.jpg
White Hart Lane december 2005.
Grundinformation
Grundad 1882 (132 år sedan)
Fullständigt namn Tottenham Hotspur Football Club
Smeknamn Spurs, The Lilywhites
Serie Premier League
Ort Storbritannien London, England, Storbritannien
Hemmaarena White Hart Lane
Klubbfärg(er)          
Nyckelpersoner
Ägare England ENIC International Ltd
Ordförande England Daniel Levy
Tränare Argentina Mauricio Pochettino
Ass. tränare Spanien Jesús Pérez
Lagkapten Frankrike Younès Kaboul
Matchställ
Kit left arm tottenham1415h.png
Lagfärger
Kit body tottenham1415h.png
Lagfärger
Kit right arm tottenham1415h.png
Lagfärger
Kit shorts tottenham1415h.png
Lagfärger
Lagfärger
Hemmaställ
Kit left arm thin border on black.png
Lagfärger
Kit body tottenham1415a.png
Lagfärger
Kit right arm thin border on black.png
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Bortaställ
Meriter
Engelska ligamästare 2 (1950/51, 1960/61)
FA-cupen 8 (1901, 1921, 1961, 1962, 1967, 1981, 1982, 1991)
Engelska ligacupen 4 (1970/71, 1972/73, 1998/99, 2007/08)
Community Shield 7 (1920/21, 1951/52, 1961/62, 1962/63, 1967/68, 1981/82, 1991/92)
UEFA-cupen 2 (1971/72, 1983/84)
Cupvinnarcupen i fotboll 1 (1962/63)
Övrigt
Webbplats tottenhamhotspur.com
Soccerball current event.svg Tottenham Hotspur FC 2014/2015
Den gyllene tuppen på White Hart Lane.

Tottenham Hotspur FC (även kallad Tottenham och Spurs), är en professionell fotbollsklubb i Tottenham i norra London i England som spelar i Premier League.

Klubben var den första på 1900-talet att vinna "The Double", det vill säga att vinna den högsta serien i England och FA-cupen samma år, 1961. Tottenham var också den första klubben från Storbritannien som tog hem en stor europeisk cuptitel, Cupvinnarcupen 1963. 1972 vann Tottenham, som första engelska klubb, Uefacupen. 1983 blev Tottenham den första klubben i världen som introducerades på börsen.

Klubbens motto är Audere est Facere (Att våga är att göra). Klubbens emblem består av en tupp stående på en fotboll. Klubbens huvudrivaler är londonklubbarna Arsenal och Chelsea. Derbyt mot Arsenal är känt som "The North London Derby".

Historia[redigera | redigera wikitext]

Hotspur: 1882-1901[redigera | redigera wikitext]

Tottenham möter Sheffield United i FA-cupfinalen 1901.

Sensommaren 1882 bildas klubben under namnet Hotspur FC av några grabbar från The Hotspur Cricket Club. Medlemmarna kom från de lokala skolorna Tottenham Grammar och St John's Middle Class. Skolpojkarna brukade ha sina möten under en gaslykta på Park Lane i närheten av där White Hart Lane ligger idag. Namnet Hotspur härstammar från den engelske 1300-talskrigaren och Shakespearekaraktären Harry Hotspur vars rykte som orädd hjälte och hetsporre skulle symbolisera klubbens anda.

Den 30 september 1882 spelar laget sin första fotbollsmatch mot den lokala klubben Radicals. Matchen slutar med förlust, 0-2. 1884 ändras namnet till Tottenham Hotspur Football and Athletic Club för att inte blandas ihop med London Hotspur. Den första tävlingsmatchen spelas 1885 i London Association Cup där Tottenham besegrar St Albans med 5-2. Den 19 november 1887 möter Tottenham Royal Arsenal för första gången. Spurs leder med 2-1 när Arsenal lyckas övertala domaren att blåsa av matchen när 15 minuter återstår. Tottenham spelar till en början vid Tottenham Marshes, men flyttar 1888 till Northumberland Park och tar sedan över ett fält vid sidan av puben White Hart vid Tottenham High Road. Klubbens nya hemvist får namnet White Hart Lane.

Den 4 september 1899 spelas den första matchen på White Hart Lane. Motståndarna, Notts County, förlorar med 3-1 inför omkring 5000 åskådare. Notts County tar ledningen men efter halvtid tar Spurs över och David Copeland kvitterar. Copeland gör Tottenhams två andra mål och fullbordar ett Hat-trick. Tottenhams startuppställning mot Notts County: Clawley-Erentz, Tait, Jones, McNaught, Morris, Smith, Pratt, Copeland, Cameron, Kirwan. Innan jul 1895 blir klubben professionell. 1896 är man ett av lagen i Southern League. Tottenham spelade först i blåa tröjor. Sedan varierade klubbens färger från ljusblå tröjor till vita shorts till röda tröjor och blåa shorts till chokladbruna tröjor och guldaktiga shorts. 1899-1900 ändrades färgerna till dagens liljevita tröjor och marinblå shorts.

År 1900 vinner Tottenham Southern League. Året efter tar man hem segern i, numera klassiska, FA-Cupen; som första lag utanför den högsta divisionen. Finalen spelas den 20 april 1901 i London mot Sheffield United där åskådarskaran är sanslösa 114 815 personer. Matchen slutar 2-2 och det blir omspel den 27 april på Burnden Park i Bolton. Tottenham vinner med 3-1 inför "beskedliga" 20 740 pers.

Mot den högsta serien: 1901-1919[redigera | redigera wikitext]

Tottenhams publik uppträder oacceptabelt den följande säsongen och Southern League skickar en lista på krav för att klubben skulle ha potential att garantera säkerheten. 1908 tar sig Spurs till den andra divisionen. I första matchen vinner man mot Wolverhampton med 3-0. I den 6:e minuten gör John Woodward det första målet. Wolves fixar nästa mål, men det döms bort för offside. Men Woodward hittar målet igen; 3-0 är vackert när Tom Morris skjuter upp bollen i krysset från 30 meter. Tottenham vinner andra divisionen redan under sin första säsong och flyttas därmed upp till den högsta serien.

I division 1 går det sämre, och tiden fram till första världskrigets utbrott 1914 blir jobbig för klubben. Tottenham kämpar för att undvika nedflyttning. 1914/1915 ligger Spurs på sista plats.

Tragedi och rivalitet: 1915-1921[redigera | redigera wikitext]

När första världskriget rasar tar klubben paus och både spelare, klubbar och åskådare får nöja sig med spel i olika regionala ligor. Elva Tottenhamspelare dödas under militärtjänsten i kriget.

1919/1920 är det dags för riktig ligafotboll igen. Tottenham hade slutat på sista plats i första divisionen i den senare upplagan av serien innan kriget och åkt ur. Men eftersom den högsta serien skulle utökas från 20 till 22 lag hoppades, och trodde man, att klubben skulle få stanna kvar. Att Derby County (1:a i division 2) och Preston (2:a i division 2) skulle flyttas upp, så mycket var klart. Men ligans ordförande, John McKenna från Liverpool som var nära vän Arsenals ordförande, affärsmannen Sir Harry Norris, argumenterade för att de båda sist placerade lagen i första divisionen, Chelsea (19:e) och Tottenham (20:e), inte automatiskt skulle få stanna kvar. Efter viss diskussion kommer man överens om att Chelsea ska få stanna kvar och att en omröstning ska avgöra vilken klubb som ska ta hand om den sista lediga platsen: Tottenham (20:e i första divisionen), Wolverhampton Wanderers FC (4:a i andra divisionen), Arsenal (6:a i andra divisionen) eller betydligt lägre placerade trion Nottingham Forest-Birmingham City-Hull. Resten är historia. Harry Norris Arsenal får 18 röster, Tottenham 8. Hur detta går till är fortfarande ett mysterium. Samma dag dör även papegojan som Tottenham tagit med sig som maskot från en turné i Sydamerika 1909. Är detta också en slump? Rivaliteten föds.

Följande säsong, i andra divisionen, tar Tottenham revansch och vinner serien. 1920/1921 kommer man på en sjätteplats i högsta ligan och vinner FA-cupen för andra gången i historien. I finalen, som spelades på Stamford Bridge i London den 23 april 1921, slår Tottenham Wolverhampton med 1-0.

1920- och 1930-talet[redigera | redigera wikitext]

1921/1922 slutar Tottenham tvåa i högsta divisionen, efter Liverpool FC. Men sedan går det trögare för klubben och laget backar sakta och säkert i tabellen innan man återigen får ta steget ner till division 2 efter att ha slutat på en 21:a plats 1927/1928. Slutsegraren Everton åker dock på en rejäl smäll på Goodison Park när man tar emot Tottenham den 11 februari 1928. Spurs vinner, 5-2.

Det är inte lika lätt att ta sig upp denna gång efter nedflyttningen. Tottenham tillbringar fem säsonger i division 2 innan man lyckas gå upp igen. 1932/1933 vinner Spurs serien överlägset och sprutar in mål. George Hunt, Willie Evans och Taffy O' Callaghan är de stora målgörarna.

I comebacken 1933/1934 slutar Tottenham på en överraskande tredjeplats. Säsongens största bortaseger tar man den 6 januari 1934 mot Aston Villa, 5-1. Men redan 1935 åker klubben ur högsta serien. FA-cupen är inte heller någon framgångssaga åren 1935-1938 men tre kvartsfinaler blir det. I mars 1938 kom hela 75 038 personer och ser matchen mot Sunderland i FA-cupen. Matchen slutar 0-1.

Den 3 september 1939, när Neville Chamberlain förklarar krig mot Tyskland, ligger Spurs på sjunde plats i division 2.

Push-and-Run: 1939-1957[redigera | redigera wikitext]

Andra världskriget sätter stopp för fotbollen i England under några år. 1949 blir Arthurt Rowe manager i Tottenham. Han inför den legendariska taktiken push-and-run, ett spelsätt där spelaren ska passa bollen till medspelaren och springa genom motförsvaret för att få en tillbakapassning. 1949/1950 vinner man andra divisionen och som nykomlingar vinner Tottenham sin första ligatitel säsongen 1950/1951. Spurs är den första klubben i England att vinna ligan som nykomlingar. Stora stjärnor vid den här tiden är Alf Ramsey, Ronnie Burgess, Ted Ditchburn, Len Duquemin, Sonny Walters och Bill Nicholson. Publiken får se Spurs utklassa lag som Stoke City 6-1, Portsmouth FC 5-1, Newcastle United 7-0.

1951/1952 kommer man på andra plats, sedan går luften ur Tottenham på nytt. 1955 ersätts Arthur Rowe av Jimmy Andersson. 1957 parkerar Tottenham på en andra plats i tabellen. 1958 tar Bill Nicholson tog över. Nicholsons första match som manager för Tottenham, den 11 oktober 1958, börjar bra. Man vinner hemma på White Hart Lane mot Everton. Slutresultat: 10-4.

Glory Glory: 1958-1973[redigera | redigera wikitext]

Tottenham efter att ha slagit Atlético Madrid med 5-1 år 1963.

Bill Nicholson skulle, var det tänkt, bygga vidare på den andra och tredje plats som Andersson avslutat med. Nicholson gjorde det genom att parkera Tottenham på 18:e plats under sin första säsong som manager, men får ändå fortsatt förtroende. Efter det blickar Nicholson aldrig bakåt. En 3:e plats i ligan 1959/1960 följs 1961 upp med att man, som första klubb, vinner både ligan och FA-cupen samma år - "The Double". Klubbens 3:e seger i FA-cupen tar man mot Leicester City, 2-0.

Säsongen 1961/1962 kommer man på en fin 3:e plats och går till semifinal i Europacupen, förlust mot SL Benfica med sammanlagt 4-3. Laget vinner på nytt FA-cupen efter seger mot Burnley med 3-1. 1962/1963 vinner man som första klubb från Storbritannien en europeisk cuptitel genom att ta hem Cupvinnarcupen efter finalvinst mot Atletico Madrid, 5-1.

Sen går det trögare för klubben i ligan och man får rikta in sig på framgångar i cupspelet. Efter 1964 värvar Nicholson flera namn som Alan Gilzean, Mike England, Terry Venables, Joe Kinnear, Allan Mullery, Cyril Knowles. Dessutom värvas den unge målvakten Pat Jennings 1964.

1967 vinner Tottenham FA-cupen för femte gången efter finalvinst mot Chelsea med 2-1. Laget slutar trea i ligan. 1971 tar man hem Ligacupen för första gången då man besegrar Aston Villa med 2-0.

1972 vinner Tottenham, som första lag, den nystartade turneringen UEFA-cupen. I semin besegrar man AC Milan efter vinst hemma med 2-1 och 1-1 borta. Finalen är en ren engelsk affär då man möter Wolverhampton och vinner med 2-1 borta och 1-1 hemma.

1973 vinner man på nytt Ligacupen efter seger mot Norwich City i finalen med 1-0. 1974 tar man sig till Uefa-cupfinal igen men förlorar mot Feyenoord efter 2-2 hemma och 0-2 borta.

Hoddles magiska fötter: 1974-1984[redigera | redigera wikitext]

Fyra raka förluster i ligan gör att Nicholson får lämna Spurs under 1974/1975. Detta är en för evigt dyster dag i Tottenham historia. Terry Neil tog över men får lämna efter 2 säsonger och Keith Burkinshaw tar över. Burkinshaws första säsong 1976/1977 blir ingen succé. Spurs ramlar ur högsta divisionen, trots det får Burkinshaw fortsatt förtroende. Dessutom säljs stormålvakten Pat Jennings till ärkerivalen Arsenal efter att Spurs påstått att han är slut. Spurs behöver en nytändning och med en ung Glenn Hoddle som spelfördelare på mittfältet lyckas man ta sig tillbaka. Den 22 oktober 1977 vinner man en hemmamatch mot Bristol Rovers med 9-0.

1978, som nykomlingar, värvar man de nyblivna världsmästarna Ricardo Villa och Osvaldo Ardiles från Argentina. 1981 värvas den rutinerade målvakten Ray Clemence från Liverpool. Med måltjuven Steve Archibald och Garth Crooks på topp och duon Villa-Ardiles som stöd åt det spelfördelade geniet Glenn Hoddle vinner Tottenham FA-cupen 1981, efter två underhållande matcher på Wembley. Manchester City står för motståndet i den 100:e FA-cupfinalen i historien. I första matchen tar City ledningen genom Tommy Hutchinson i den 30:e minuten. Med endast nio minuter kvar av full tid ändrar samme Hutchinson riktning på Glenn Hoddles frispark och Citys målvakt John Corrigan är chanslös. Då hade Burkinshaw i ett tidigare skede bytt ut Ricardo Villa mot 20-årige Gary Brooke, som 1980 hade varit med att föra upp GAIS till Allsvenskan. Ricardo Villa finns med i laguppställningen i omspelsmatchen och blir matchhjälte. Villa ger Spurs ledningen efter åtta minuter men Steve McKenzie kvitterar för City. I den andra halvleken gör Kevin Reeves 2-1 till City. Sedan sätter Garth Crooks det viktiga 2-2-målet. Och i den 77:e minuten avgör Ricardo Villa matchen, 3-2, genom ett solomål med en dribblingsuppvisning.

1982 vinner man på nytt FA-cupen när man möter Queens Park Rangers. Den första matchen slutar 1-1 efter mål av Gelnn Hoddle. Det blir omspel för andra året i rad. Tottenham står som segrare i nästa match efter mål igen av Glenn Hoddle i den 10:e minuten. 1982 går man också till Ligacupfinal. Tottenham är bara två minuter från seger men Liverpool vänder och vinner. 1982 gick man också till semifinal i Cupvinnarcupen där FC Barcelona blir för svåra.

1984 vinner Tottenham UEFA-cupen för andra gången i historien. I tredje omgången slår man ut Bayern München. Förlust borta med 0-1 men en fin 2-0 seger hemma på White Hart Lane. I finalen möter man Anderlecht. Båda matcherna slutar 1-1 och avgörs på straffar. Tottenham vinner och stor hjälte blir reservmålvakten Tony Parks.

I oktober 1983 blir Tottenham den första fotbollsklubben i världen som börsnoteras.

Underhållning, målkungen Clive Allen och Gary Mabbutts knä: 1984-1987[redigera | redigera wikitext]

Glenn Hoddle under en match mot Ajax 1981.

I slutet av maj 1984 avgår Keith Burkinshaw med orden "There used to be a football club there". Han anser att Tottenham håller på att bli en klubb som tänker mer på pengar än fotboll. Ny manager blir Tottenhams assisterande tränare Peter Shreeves. Shreeves leder Tottenham till en fin tredjeplats i ligan och en kvartsfinal i UEFA-cupen. I maj 1985 inträffar katastrofen på Heysel Stadium i Belgien vilket leder till att alla engelska klubbar blir avstängda från Europacupspel i fem år, ett hårt slag för Tottenham.

1986 blir ett magert år för Tottenham med en tiondeplats i ligan och Shreeves får sparken efter säsongen.

David Pleat utses till ny manager. 1986/1987 blir en succésäsong och Tottenham bjuder på fantasifull och underhållande fotboll. Pleat, som var imponerad av Belgiens sätt att spela fotboll i VM 1986, inför en liknande modell i Tottenham med 4-5-1 där Glenn Hoddle och Chris Waddle är kreatörer på mittfältet och Clive Allen ensam forward. Under säsongen gör Clive Allen 33 ligamål och 16 mål i Ligacupen och FA-cupen, 49 mål totalt. En kall onsdag den 2 februari 1987 tar man emot West Ham. I den sjätte minuten gör Belgaren Nico Claesen 1-0. I den 71:a minuten pangar Glenn Hoddle in bollen i mål från 25 meter. Under de sista tio minuterna gör Clive Allen tre mål i denna klassiska match. Man slutar på tredje plats i ligan och går till FA-cupfinal mot Coventry City. Tottenham förlorar med 3-2 efter förlängning - ett självmål avgör matchen när bollen tar på Gary Mabbutts knä och går in i mål. Detta är Tottenhams första och hittills enda finalförlust i FA-cupen. Man går också till semifinal i Ligacupen där man förlorar mot ärkefienden Arsenal. Clive Allen utses till "player of the year" i ligan.

Skandal, konkurshot - och framgång: 1987-1992[redigera | redigera wikitext]

I oktober 1987 avgår David Pleat efter att en skandal i hans privatliv rullats upp i den engelska tabloidpressen. Det är kris i klubben. Terry Venables får uppdraget att ersätta David Pleat. Under hans första säsong slutar Tottenham på en 13:e plats. Inför säsongen 1988/89 värvar Tottenham spelare som Paul Gascoigne och Paul Stewart. Det resulterar i en 6:e plats och laget är på uppgång. 1989/1990 lyckas man, efter att ha värvat Gary Lineker, komma på en fin tredjeplats i tabellen.

Tottenham skapar fler rubriker vid denna tid. Klubben håller på att gå under ekonomiskt efter att ha investerat stora pengar i att renovera White Hart Lane under 1980-talet. Detta hindrar inte Spurs från att vinna FA-cupen 1991, vilket också innebär att det akuta konkurshotet kan avvärjas en tid. I semifinalen i FA-cupen slår man Arsenal med 3-1 i en minnesvärd match på Wembley. Gary Lineker gör två mål och Paul Gascoigne sätter en vacker frispark från 30 meter. Den 18 maj är det dags för FA-cupfinal mot Nottingham Forest. Finalen blev dramatisk och avgörs först efter förlängning. Paul Gascoigne råkar skada sig själv svårt tidigt i finalen efter att ha foulat Gary Charles. Nottingham tar ledningen efter en kvart genom Stuart Pearce, som överlistade Erik Thorstvedt i Spurs mål med en frispark. En kvart senare får Gary Lineker ett mål bortdömt för offside. Och strax före halvtid blir Lineker nerdragen av Nottinghams målvakt Mark Crossley. Lineker missar straffen och blir den andre finalspelaren i FA-cuphistorien som missar en straff. Tottenham kvitterar nio minuter in på andra halvleken genom Paul Stewart. Fyra minuter in i förlängningen avgörs matchen då Nottinghams back Des Walker, efter en hörna, nickar in bollen i eget mål. Året efter säljs Gascoigne till SS Lazio. Gary Lineker avslutar sin karriär i den japanska ligan.

Sommaren 1991 räddar Sir Alan Sugar Tottenham från konkurs. Sugar hade gjort sig rik på datorer i egna företaget Amstrad.

Osvaldo Ardiles Tottingham: 1992-1995[redigera | redigera wikitext]

I den första Premier League säsongen 1992/93 slutar Tottenham på 8:e plats. Tottenhams nyförvärv Teddy Sheringham vinner skytteligan på 22 mål (1 mål gjorde han för Nottingham Forest). Dessutom kom talangen Sol Campbell fram vid denna tid. Spurs leddes av Doug Livermore och Ray Clemence. Terry Venables fick sparken som klubbdirektör av ordföranden Alan Sugar efter tvivelaktiga ekonomiska affärer.

Sommaren 1993 blev den gamle Spursspelaren Osvaldo Ardiles ny manager från West Bromwich. Ardiles uttalade Tottenham som Tottingham. Ardiles gjorde inte samma succé som han gjorde som spelare. Som manager Säsongen 1993/1994 kommer Tottenham på en 15:e plats i ligan.

Efter USA-VM chockvärvar Tottenham tyske världsmästaren Jürgen Klinsmann och även rumänerna Gheorghe Popescu och Ilie Dumitrescu. Sheringham och Klinsmann bildar en giftig anfallsduo. Tottenham får en stark berömd femma: Klinsmann och Sheringham som forwards, Nick Barmby precis bakom, Darren Anderton till höger och Dumitrscu åt vänster. Spurs spelar en fin anfallsinriktad fotboll men blir hårt kritiserade för sin defensiv. Resultaten blir inte som man väntat sig och Spurs kämpar i botten av tabellen. Ardiles får sparken i oktober 1994. Gerry Francis, som hämtas från Queens Park Rangers FC, lyckas avstyra en degradering och för upp klubben till en fin 7:e plats istället. Klinsmann blomstrar (21 ligamål) och Sheringham och Spurs går till semifinal i FA-cupen, men förlorar mot slutsegrarna Everton med 4-1.

Efter säsongen säljs Nick Barmby till Middlesbrough FC, Popescu till FC Barcelona och lagets bäste målskytt Jürgen Klinsmann till Bayern München.

Frustration och desperation: 1995-1999[redigera | redigera wikitext]

1995/1996 slutar laget 8:a i tabellen. 1996/1997 slutar man på tionde plats. En frustrerad Teddy Sheringham säljs sommaren 1997 till Manchester United efter att tidigare kontraktsförhandlingar hade lagts ner. Les Ferdinand köps in från Newcastle United för att ersätta honom. Kommande säsong börjar dåligt och Gerry Francis sparkas i november 1997 då laget ligger näst sist och oro om nedflyttning börjar komma vid. Francis efterträdare blev den okände schweizaren Christian Gross som hämtades från Grasshoppers. Gross skulle utstå nio tuffa månader med Tottenham i nedflyttningszonen. Dessutom hade han ytterligare bekymmer, hans mest betrodda medhjälpare, den schweiziska fystränaren Fritz Schmid, som varit en integrerad del av Gross "utbildning i Grashoppers", nekades arbetstillstånd av den brittiska regeringen och därför kunde han inte ta upp denna roll i Tottenham. Trots detta var resultaten goda, även om det började trevande: en 2-0-vinst i Gross första match som ansvarig följdes snabbt upp med en 1-6-förlust i Gross första hemmamatch mot Chelsea vilket var Tottenhams största hemmaförlust på 61 år. Men trots detta sker en gradvis förbättring. I december lånar man gamle hjälten Jurgen Klinsmann från Sampdoria från Italien för att rädda kvar Spurs. Tottenham avslutar säsongen med att bara förlora en av säsongens nio sista matcher. All frustration går över när man i säsongens näst sista match vinner mot Wimbledon med 6-2 efter fyra mål från Klinsman. Men Gross hade gjort sig impopulär bland fansen efter bråk med Klinsmann och märkliga taktiska disponeringar av laget. Laget slutar på 14:e plats.

Gross, som trots att ha avslutat den senaste säsongen på ett imponerande sätt, blev avskedad efter bara tre matcher i följande säsong (två förluster) och valet som ersättare blir kontroversiellt. Jobbet tillfaller förre Arsenal-spelaren och managern George Graham. Graham inför en defensiv spelstil och laget spelade fler långbollar än förut. Anfallsspelet håller ingen jätteklass och trots att David Ginola glänser i flera matcher så slutar Tottenham bara på en mittenplacering. David Ginola, som spelade sitt livs fotboll under säsongen, fick priset årets spelare i Premier League 1998/1999. Han blev den förste Tottenham-spelaren att få priset sedan Pat Jennings 1976. Ligaspelet var ingen stor framgång men Tottenham kniper Ligacupen efter seger mot Leicester City med 1-0. Finalen såg först förlorad ut när Justin Edinburgh blir utvisad efter att ha reagerat på Robbie Savages tackling klappat till denne i ansiktet. Leicester verkade vara nöjda med att få spela förlängning men då slår Tottenham till i den 93:e minuten då dansken Allan Nielsen språngnickar in bollen i mål. Laget i finalen: Walker, Carr, Edinburgh, Freund, Vega, Campbell, Nielsen, Ginola (Sinton), Anderton, Iversen, Ferdinand.

Krossade drömmar: 1999-2004[redigera | redigera wikitext]

Säsongen 1999/2000 blir inte heller någon succé och laget slutar på 10:e plats. Dessutom åker laget åkte ur FA-cupen, Ligacupen, och UEFA-cupen inom en och samma månad. I februari 2001 tar bolaget ENIC, med Daniel Levy i spetsen, över som ny majoritetsägare i klubben. I april 2001 får Graham sparken och ersätts av gamle storspelaren Glenn Hoddle som då ligger på trettonde plats. Hoddles första match är semifinalen i FA-cupen mot värsta konkurrenten Arsenal FC, som slutade i förlust.

På sommaren 2001 hade mittbacken Sol Campbell tankar på att lämna Tottenham efter att hans kontrakt löpt ut vilket betydde att han var registrerad som Bosman. Men Tottenham kämpar för att hålla Campbell kvar; man erbjuder honom 100 000 pund i veckan i lön som skulle ha gjort honom till klubbens högst betalda spelare någonsin, men efter månader av förhandlingar och flera offentliga försäkringar om att han skulle stanna i Spurs, men Campbell ville spela i ett lag som vinner titlar och spelar i Champions League. Så kommer nyheten. Flera topp-europeiska klubbar jagade honom, men han valde Arsenal. Campbell hade tidigare sagt i en intervju med Spurs Monthly att han aldrig skulle spela för Arsenal. Sedan dess har han märkts som "Judas" av Spurs supportrar, som anklagade honom prioritera personlig vinning över klubbens lojalitet; Campbell har alltid sagt att han älskade Tottenham, och att hans beslut var helt professionell. Det faktum att han lämnade på en Bosman-övergång som fick ytterligare Tottenham fans att rasa.

2001/2002 är Hoddles första riktiga säsong som manager i Tottenham. Hoddle vände sig till mer erfarna spelare i form av Teddy Sheringham (comeback i Tottenham efter sejouren i Man Utd), Gus Poyet och Christian Ziege, och Spurs spelat hyfsat bra fotboll i de inledande månaderna av säsongen. När Tottenham tog emot Manchester United på hemmaplan lyckades man göra en sanslös bedrift. I första halvleken spelade man ut gästerna och ledde med 3-0, för att sedan bli lika utspelade i den andra och förlora med 5-3. Säsongen 2001-02 slutade med en nionde plats, och även en Ligacupfinal. Inför finalen var man favoriter, särskilt efter deras 5-1 seger mot Chelsea i semifinalen. Men det slutade med förlust mot Blackburn Rovers.

Klubben anade optimism inför kommande säsong och inledde med fin form, men sedan blev utvecklingen negativ och flera skador på spelare kom i hast. Under säsongen värvades tuffe irländaren Robbie Keane från Leeds. Hoddle får nu mycket kritik och sex matcher in på säsongen 2003/2004 får Hoddle sparken efter en urusel start. Nygamle David Pleat tar över som manager för resten av säsongen. Tottenham slutar på en 14:e plats i ligan.

Gudfadern: 2004-2007[redigera | redigera wikitext]

Mot slutet av 2003/2004 börjar bitarna falla på plats för Levys nya, än mer professionella och fokuserade Tottenham. Dansken Frank Arnesen installeras som ny sportchef och den före detta franske förbundskaptenen Jacques Santini blir ny coach. Som Santinis assistent utses holländaren Martin Jol. Några nyförvärv är Paul Robinson, Michael Carrick, Erik Edman och Jermain Defoe. I november 2004, efter bara 13 matcher, avgår plötsligt Santini. Martin Jol, som snart skulle få smeknamn som Tony Soprano och The Godfather, tar över och får snabbt fason på lagets spel. Tottenham slutar på en 9:e plats. Några höjdpunkter är en 5-2 seger hemma mot Everton och Erik Edmans drömmål mot Liverpool på Anfield. Strax efter ligaavslutningen lockas Sportchefen Frank Arnesen över till Chelsea under stort rabalder. Fransmannen Damien Comolli anställs som ny sportchef i Tottenham i september 2005.

Säsongen 2005/2006 kom att bli Tottenhams bästa på väldigt länge. Man värvar bland annat Jermaine Jenas, Young-Pyo Lee, Paul Stalteri. Men den mest omskrivna nyförvärvet är "Pitbullen" Edgar Davids.

Tottenham startar med en seger borta mot Portsmouth. Sedan skulle framgångarna fortsätta. Laget håller hela tiden till i toppen av tabellen. I hela sex månader ligger man på fjärde plats, en placering som ger kvalspel till Champions League. Båda derbyna mot Arsenal slutar 1-1. I den sista omgången den 7 maj ligger Tottenham fortfarande på en fjärdeplats och Arsenal femma. På natten, inför den sista omgången, insjuknar dock stora delar av laget i vinterkräksjuka (först trodde man att en buffé på hotellet laget bodde på inför matchen, The Mariott, var smittkällan. Men det visade sig senare var felaktigt). Utmattade förlorar Tottenham mot West Ham, 1-2. Samtidigt vinner Arsenal sin match mot Wigan och går förbi ärkerivalen och kniper fjärdeplatsen. Den 9 maj skriver Tottenham ett brev till FA och kräver omspel eftersom man tvingats spela med sjuka spelare. Men klubben får nobben.

Kommande säsong slutar man på en femteplats. Nyförvärvet Dimitar Berbatov blir bäste målskytt. Efter en dålig start på säsongen 2007-2008 avskedas Martin Jol. Ersättaren, Juande Ramos, värvas från Sevilla.

Trubbel och trofé 2007-[redigera | redigera wikitext]

Juande Ramos fick bätte fart på laget. Under andra halvan av säsongen kontrar Spurs med att vinna Ligacupen, efter finalseger mot Chelsea 2-1 i februari 2008. Men Ramos i sin tur får sparken i oktober 2008 efter att ha förlorat mot Udinese i UEFA-cupen och Spurs är till synes förankrade till botten av Premier League. 2008/09 var den värsta starterna på en säsong i klubbens historia.

Den 26 oktober bekräftade Portsmouths Manager Harry Redknapp själv på Midnight Goal Show på Setanta sports att han hade accepterat att bli ny tränare för Tottenham. Fotbollsdirektören Damien Comolli avskedades också, efter kritik mot försäljningarna av Dimitar Berbatov och Robbie Keane. Tottenham återvände nu till en "traditionell" setup med Redknapp som ansvarar för coaching och spelare. Under sina första två veckor som ansvarig tog Redknapp klubben upp över nedflyttningsstrecket genom att vinna tio av de tolv återstående matcherna med vinster mot Bolton, Liverpool, Manchester City och oavgjort mot North London-rivalerna Arsenal. Laget avslutar 2008/09 års säsong på åttonde plats. Det fanns dock en stor ljusglimt under 2008/09 och det var att Tottenham för andra året i rad nådde finalen i Ligacupen. Väl där så föll man dock mot Manchester United.

Under sommaren 2009 lockade manager Harry Redknapp ett antal spelare till klubben och säsongsstarten på 2009/10 inleddes på ett lika framgångsrikt sätt som den avslutades. Under de avslutande ligasäsongen vann Tottenham hemma mot ärkerivalerna Arsenal och Chelsea samt den viktiga bortamatchen mot Manchester City. Tottenham slutade på fjärdeplats i Premier League och fick därmed kvalplats till Champions League-slutspel. Något som klubben aldrig tidigare lyckats uppnå (klubben spelade dock senast i Europacupen 1962, en motsvarighet till dagens Champions League).

Under hösten 2010 vann Tottenham Champions League-kvalmatchdubbelmötet mot schweiziska Young Boys och lottades sedermera till Grupp A med Inter, Werder Bremen och Twente. Gruppen vanns och Tottenham lottades i åttondelsfinal mot AC Milan där Tottenham vann bortamatchen med 1-0 efter mål av Peter Crouch och sedan avancerade till kvartsfinal efter 0-0 hemma på White Hart Lane. Samtidigt i Premier League bröt Tottenham en svit på 17 år av bortamatcher utan vinst mot ärkerivalerna Arsenal när Spurs vann med 2-3 på Emirates Stadium 20 november. I Champions League åkte Tottenham ut mot Real Madrid efter 0-4 borta och 0-1 hemma.

Under säsongen 2011/2012 spelade Redknapps Tottenham attraktiv anfallsfotboll i kombination med en stark defensiv. Spurs låg länge på ligans tredjeplats och hotade fram till februari på allvar de båda Manchester-klubbarna Manchester United och Manchester City i jakten på Premier League-guldet. Men sedan Englands förbundskapten Fabio Capello avgått februari 2012 och engelsk fotbollsmedia inlett vilda spekulationer om att Redknapp var det givna förstavalet som Englands kommande förbundskapten inför sommarens EM2012 började Spurs matchform vika. Tottenham tappade de 10 poängs marginal de hade från sin tredjeplatsposition, och slutade till slut på en fjärdeplats. Ett resultat som alltid givit en automatisk Champions League-kvalplats. Dock inte detta unika ligaår då sjätteplacerade Chelsea vann hela Champions Legue-turneringen innevarande säsong och därmed tilldelades Tottenhams annars vikta plats i Europaturneringarnas finrum.

I juni fick manager Harry Redknapp kanske något överraskande beskedet om att hans tjänster inte längre ingick i Spurs framtidsplaner. Redknapp och klubben gick skilda vägar. Detta trots klubbens tre fina senaste år med två fjärdeplaceringar och en femteplacering i ligan som resultat. I juli annonserades det att portugisiska André Villas-Boas (senast manager för Chelsea FC) utsetts till ny "Head Coach". De första två större spelarköpen under André Villas-Boas ledning blev isländska mittfältaren Gylfi Sigurðsson som närmast kom från Swansea City och TSG 1899 Hoffenheim, samt belgiske landslagsmittbacken Jan Vertonghen (senast lagkapten i holländska AFC Ajax.

Spurs inleder år 2013 med att befinna sig på tredje plats i Premier League, bakom Manchester United och Manchester City. I januari 2013 kontrakterar Spurs den engelska vänsterbacken Ezekiel Fryers, 20 år, från belgiska klubben Standard Liège för ca £3m samt den kontraktsfria tyskengelska mittfältaren Lewis Holtby, 22 år, från tyska klubben Schalke 04 för endast en personlig kontrakteringsbonus om £500.000. Lewis Holtby har även erfarenhet från Tysklands U21-landslag där han även bär kaptensbindeln. Lewis Holtby ansluter till Tottenhams trupp efter vid årsskiftet 2012/2013.

Meriter[redigera | redigera wikitext]

Spelare[redigera | redigera wikitext]

Truppen 2014/15[redigera | redigera wikitext]

Senast uppdaterad: 9 september 2014[1]

Målvakter
Nummer Land Spelare Födelsedatum Födelseort Kom ifrån
1 Frankrike Hugo Lloris 26 december 1986 (27 år) Nice, Frankrike Frankrike Lyon
13 Nederländerna Michel Vorm 20 oktober 1983 (31 år) Nieuwegein, Nederländerna Wales Swansea City
24 USA Brad Friedel 18 maj 1971 (43 år) Lakewood, USA England Aston Villa

Försvarare
Nummer Land Spelare Födelsedatum Födelseort Kom ifrån
2 England Kyle Walker 28 maj 1990 (24 år) Sheffield, England England Sheffield United
3 England Danny Rose 2 juli 1990 (24 år) Doncaster, England England Leeds United
4 Frankrike Younès Kaboul Lagkapten 4 januari 1986 (28 år) Saint-Julien-en-Genevois, Frankrike England Portsmouth
5 Belgien Jan Vertonghen 24 april 1987 (27 år) Sint-Niklaas, Belgien Nederländerna Ajax
6 Rumänien Vlad Chiriches 14 november 1989 (25 år) Bacau, Rumänien Rumänien Steaua Bukarest
15 England Eric Dier 15 januari 1994 (20 år) Cheltenham, England Portugal Sporting
16 England Kyle Naughton 11 november 1988 (26 år) Sheffield, England England Sheffield United
21 Argentina Federico Fazio 17 mars 1987 (27 år) Buenos Aires, Argentina Spanien Sevilla
32 Kamerun Benoit Assou-Ekotto 24 mars 1984 (30 år) Arras, Frankrike Frankrike Lens
33 Wales Ben Davies 24 april 1993 (21 år) Neath, Wales Wales Swansea City

Mittfältare
Nummer Land Spelare Födelsedatum Födelseort Kom ifrån
7 England Aaron Lennon 16 april 1987 (27 år) Chapeltown, England England Leeds United
8 Brasilien Paulinho 25 juli 1988 (26 år) Sao Paulo, Brasilien Brasilien Corinthians
11 Argentina Érik Lamela 4 mars 1992 (22 år) Carapachay, Argentina Italien Roma
17 England Andros Townsend 16 juli 1991 (23 år) Walthamstown, England England Tottenham Hotspur
19 Belgien Moussa Dembélé 16 juli 1987 (27 år) Antwerpen, Belgien England Fulham
22 Belgien Nacer Chadli 2 augusti 1989 (25 år) Lüttich, Belgien Nederländerna Twente
23 Danmark Christian Eriksen 14 februari 1992 (22 år) Middelfart, Danmark Nederländerna Ajax
25 Frankrike Benjamin Stambouli 13 augusti 1990 (24 år) Marseille, Frankrike Frankrike Montpellier
29 Frankrike Étienne Capoue 11 juli 1988 (26 år) Niort, Frankrike Frankrike Toulouse
38 England Ryan Mason 13 juni 1991 (23 år) London, England England Tottenham Hotspur
42 Algeriet Nabil Bentaleb 24 november 1994 (20 år) Lille, Frankrike England Tottenham Hotspur

Anfallare
Nummer Land Spelare Födelsedatum Födelseort Kom ifrån
9 Spanien Roberto Soldado 27 maj 1985 (29 år) Valencia, Spanien Spanien Valencia
10 Togo Emmanuel Adebayor 26 februari 1984 (30 år) Lomé, Togo England Manchester City
18 England Harry Kane 28 juli 1993 (21 år) London, England England Tottenham Hotspur

Utlånade spelare 2014/15[redigera | redigera wikitext]

Nummer Land Spelare Födelsedatum Födelseort Utlånad till
14 Tyskland Lewis Holtby 18 september 1990 (24 år) Erkelenz, Tyskland Tyskland Hamburger SV
28 England Tom Carroll 28 maj 1992 (22 år) Watford, England Wales Swansea City
56 Skottland Jordan Archer 19 april 1993 (21 år) Walthamstow, England England Northampton Town

Kända Spurs-profiler[redigera | redigera wikitext]

Svenska spelare[redigera | redigera wikitext]

Tränare[redigera | redigera wikitext]

Kända supportrar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”First Team Profiles”. tottenhamhotspur.com (Tottenham Hotspur). http://www.tottenhamhotspur.com/first-team-profiles/. Läst 2 september 2013. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]