Förbundsdagsvalet i Tyskland 2009

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Tyska förbundsdagsvalet 2009
Tyskland
2005 ←
27 september 2009 (2009-09-27)
→ 2013

Förbundsdagens 598 platser (plus 24 överhängsmandat)
  Första parti Andra parti Tredje parti
  Angela Merkel (2008) (cropped).jpg Frank-Walter Steinmeier 2007-10-11.jpg Westerwelle Bundesparteitag.jpg
Ledare Angela Merkel Frank-Walter Steinmeier Guido Westerwelle
Parti CDU/CSU SPD FDP
Föregående val 226 mandat 222 mandat 61 mandat
Mandat före 222 221 61
Erhållna mandat 239 146 93
Mandatförändring 13 76 32
Röster 14 655 004 9 988 843 6 313 023
Andel 33,8 % 23,0 % 14,6 %
Väljarströmmar 1,4 11,2 4,8

  Fjärde parti Femte parti
  Gregor Gysi.jpg Renate Künast 20090915-DSCF1946.jpg Juergen Trittin 20090925-DSCF3370.jpg
Ledare Gregor Gysi Renate Künast och Jürgen Trittin
Parti Linke Grüne
Föregående val 54 mandat 51 mandat
Mandat före 53 51
Erhållna mandat 76 68
Mandatförändring 22 17
Röster 5 153 884 4 641 197
Andel 11,9 % 10,7 %
Väljarströmmar 3,2 2,6

Bundestag Wahlkreise 2009 Erststimmenmehrheit.svg

Vinnare per valkrets

– CDU – CSU – SPD – Vänstern – Gröna


Förbundskansler före valet

Angela Merkel
CDU/CSU

Omvald förbundskansler

Angela Merkel
CDU/CSU

Förbundsdagsvalet 2009 var ett val som ägde rum den 27 september 2009 för att välja ledamöter till Förbundsdagen, Tysklands federala parlament.[1] Preliminära valresultat visade att Kristdemokratiska unionen (CDU), dess bayerska systerparti, Kristlig-sociala unionen (CSU) och Fria demokratiska partiet (FDP) vunnit valet, och de tre partierna tillkännagav sin avsikt att bilda en ny mitten-höger-regering med Angela Merkel som förbundskansler. Deras huvudmotståndare, Frank-Walter Steinmeiers socialdemokratiska parti (SPD), erkände sig besegrat.[2] Kristdemokraterna hade tidigare regerat i koalition med FDP i de flesta av Konrad Adenauers och Ludwig Erhards regeringar 1949–1966 och Helmut Kohls regering 1982–1998.

Valkampanjen[redigera | redigera wikitext]

Alltsedan 2005 års val hade kansler Angela Merkel (CDU) regerat i en stor koalition med SPD. Dock var det hennes uttalade mål att vinna ett flertal för CDU/CSU och FDP (CDU/CSU:s traditionella koalitionspartner) 2009.

Utrikesministern och vicekanslern Frank-Walter Steinmeier (SPD) utsågs formellt till sitt partis kanslerkandidat på en partikongress den 18 oktober 2008.[3] Han siktade på att bilda en regering där SPD skulle vara det starkaste partiet, men som även uteslöt Vänstern.

Valrörelsen ansågs vara särdeles tråkig,[4] vilket kan tyda på avsaknad av karisma hos CDU:s och SPD:s partiledare.[5] Något annat som pekats ut som orsak till den stillsamma valrörelsen var att såväl CDU som SPD försvarade sin stora koalition, emedan det var möjligt att de skulle behöva fortsätta samarbeta i den stora koalition under fredliga former.[6] Merkel var nöjd med den nedtonade kampanjstilen, vilken av många ansågs gynna hennes parti på grund av hennes höga opinionssiffror.[7]

En av valkampanjens lättsammare tilldragelser var när CDU-kandidaten Vera Lengsfeld publicerade en valaffisch som framställde henne och Merkel på ett sätt som framhävde deras dekolletage. På affischen stod det ”Vi har mer att erbjuda” (tyska: ”Wir haben mehr zu bieten”).[8]

Det federala valet var det sista och viktigaste valet i vad som kallats ett Superwahljahr (supervalår) i Tyskland. Förutom förbundsdagsvalet var också valet till Europaparlamentet den 7 juni, sju lokala val samma dag, fem delstatsval och ytterligare ett lokalval i augusti och september och valet av förbundspresident av Förbundsförsamlingen den 23 maj.

Opinionsundersökningar[redigera | redigera wikitext]

Institut Datum CDU/CSU SPD GRÜNE FDP DIE LINKE Övriga
Forsa[9] 2009-09-25 33 % 25 % 10 % 14 % 12 % 6 %
INFO GmbH[10] 2009-09-23 34 % 27 % 10 % 12 % 12 % 5 %
Forsa[9] 2009-09-23 35 % 26 % 11 % 13 % 10 % 5 %
Allensbach[9] 2009-09-22 35 % 24 % 11 % 13,5 % 11,5 % 5 %
Forschungsgruppe Wahlen[9] 2009-09-18 36 % 25 % 10 % 13 % 11 % 5 %
GMS[9] 2009-09-18 36 % 25 % 11 % 13 % 11 % 4 %
Infratest dimap[9] 2009-09-17 35 % 26 % 10 % 14 % 11 % 4 %
Forsa[9] 2009-09-16 37 % 24 % 11 % 12 % 10 % 6 %
Forsa[9] 2009-09-11 36 % 23 % 11 % 14 % 11 % 5 %
Infratest dimap[9] 2009-09-10 35 % 23 % 12 % 14 % 12 % 4 %
Allensbach[11] 2009-09-09 35 % 22,5 % 13 % 13 % 11,5 % 5 %
Forschungsgruppe Wahlen[9] 2009-09-04 37 % 23 % 11 % 15 % 10 % 4 %
Emnid[9] 2009-09-03 34 % 26 % 11 % 14 % 11 % 4 %
INFO GmbH[10] 2009-09-02 35 % 23 % 12 % 14 % 11 % 4 %
Allensbach[9] 2009-09-01 35,5 % 23 % 13,5 % 14 % 9,5 % 4,5 %
GMS[9] 2009-08-24 37 % 23 % 13 % 13 % 9 % 5 %

Utfall[redigera | redigera wikitext]

Partirösternas fördelning – andel av samtliga avlagda röster
Förändringar i partiröstfördelningen jämfört med föregående val
Mandatens fördelning

Kristdemokratiska unionen (CDU), Bayerns kristlig-sociala union (CSU) och Fria demokratiska partiet (FDP) kunde bilda en mitten-höger-regering med CDU:s Angela Merkel kvar på kanslerposten och FDP-ledaren, Guido Westerwelle, som ny utrikesminister och vicekansler.[12]

CDU/CSU erhöll en något mindre andel av rösterna jämfört med föregående val, och bayerska CSU fick sitt sämsta valresultat på årtionden.[13] På det hela taget var CDU/CSU:s andel av rösterna det lägsta på 60 år.[14] Deras koalitionspartner par préference, det liberala FDP, ökade däremot nästan med fem procentenheter till 14,6 procent av rösterna, det bästa resultatet i partiets historia. Valets stora förlorare var SPD som fick sitt sämsta resultat någonsin i ett federalt val, ynka 23 procent av de sammanlagda partirösterna, och hade det största procentbortfall som något parti haft i Tysklands förbundsdagsval på 60 år. De båda övriga förbundsdagspartierna, Vänstern och de Gröna, ökade markant och fick de högsta röstandelarna i partiernas respektive historier. För första gången vann Vänstern valkretsmandat utanför partiets traditionella fäste i östra Berlin. Som ett resultat av SPD:s förluster och FDP:s ökning, fick alliansen mellan CDU/CSU och FDP absolut majoritet av mandaten, vilket säkerställde att Angela Merkel kunde fortsätta som förbundskansler.

Ifall CDU/CSU och FDP hade misslyckats att vinna flertalet av platserna, hade möjliga alternativa koalitioner inbegripit en fortsättning på den stora koalitionen mellan CDU/CSU och SPD. En ”trafikljuskoalition” (SPD–FDP–Gröna) hade FDP-ledaren Guido Westerwelle uttryckligen uteslutit.[15]

Slutgiltigt samlat resultat[redigera | redigera wikitext]

Valdeltagande
Personröstmajoritet i valkretsarna
Personröstmajoritet i valkretsarna och de direktvalda kandidaternas försprång
Största partiets partiröstmajoritet och partiröstandel valkretsvis
Partiröster Direktmandat1 Mandat
per
delstatslista
Mandat
sammanlagt
Parti Röster Andel (%) Sammanlagt varav
överhängs-
mandat
[16]
CDU 11.828.277 27,3 173 21 21 194
SPD 9.990.488 23,0 64 - 82 146
FDP 6.316.080 14,6 - - 93 93
DIE LINKE 5.155.933 11,9 16 - 60 76
GRÜNE 4.643.272 10,7 1 - 67 68
CSU 2.830.238 6,5 45 3 - 45
PIRATEN 847.870 2,0
NPD 635.525 1,5
Tierschutzpartei 230.872 0,5
REP 193.396 0,4
ödp 132.249 0,3
Familie 120.718 0,3
RRP 100.605 0,2
RENTNER 56.399 0,1
BP 48.311 0,1
DVU 45.752 0,1
PBC 40.370 < 0,1
BüSo 38.706 < 0,1
DIE VIOLETTEN 31.957 < 0,1
MLPD 29.261 < 0,1
Volksabstimmung 23.015 < 0,1
FWD 11.243 < 0,1
CM 6.826 < 0,1
ZENTRUM 6.087 < 0,1
PSG 2.957 < 0,1
ADM 2.889 < 0,1
DKP 1.894 < 0,1
Röstberättigade 62.168.489 100,0
Antal röstande 44.005.575 70,78
  varav giltiga röster 43.371.190 98,56
Mandat tillhopa 299 24 323 622
Källa: Bundeswahlleiter (federal valmyndighet)[17][18]

1 Uppnådda direktmandat. Enligt det sammanställda officiella slutresultatet var 24 av dem överhängsmandat[16] (samtliga för CDU/CSU), vilka fördelar sig på delstaterna enligt följande:

  • 1 i Schleswig-Holstein (CDU)
  • 1 i Thüringen (CDU)
  • 1 i Saarland (CDU)
  • 2 i Mecklenburg-Vorpommern (CDU)
  • 2 i Rheinland-Pfalz (CDU)
  • 4 i Sachsen (CDU)
  • 10 i Baden-Württemberg (CDU)
  • 3 i Bayern (CSU)


Resultat delstatsvis[redigera | redigera wikitext]

Delstat CDU/CSU
(%)
SPD
(%)
FDP
(%)
Vänstern
(%)
Gröna
(%)
övriga
(%)
Flag of Baden-Württemberg.svg Baden-Württemberg 34,5 19,3 18,8 7,2 13,9 6,3
Flag of Bavaria (lozengy).svg Bayern 42,6 16,8 14,7 6,5 10,8 8,6
Flag of Berlin.svg Berlin 22,8 20,2 11,5 20,2 17,4 7,9
Flag of Brandenburg.svg Brandenburg 23,6 25,1 9,3 28,5 6,1 7,4
Flag of Bremen.svg Bremen 23.9 30.3 10.6 14.2 15.4 5.6
Flag of Hamburg.svg Hamburg 27,9 27,4 13,2 11,2 15,6 4,7
Flag of Hesse.svg Hessen 32,2 25,6 16,6 8,5 12,0 5,1
Flag of Mecklenburg-Western Pomerania.svg Mecklenburg-Vorpommern 33,2 16,6 9,8 29,0 5,5 5,9
Flag of Lower Saxony.svg Niedersachsen 33,2 29,3 13,3 8,6 10,7 4,9
Flag of North Rhine-Westphalia (state).svg Nordrhein-Westfalen 33,1 28,5 14,9 8,4 10,1 5,0
Flag of Rhineland-Palatinate.svg Rheinland-Pfalz 35,0 23,8 16,6 9,4 9,7 5,5
Flag of Saarland.svg Saarland 30,7 24,7 11,9 21,2 6,8 4,7
Flag of Saxony (state).svg Sachsen 35,6 14,6 13,3 24,5 6,7 5,3
Flag of Saxony-Anhalt (state).svg Sachsen-Anhalt 30,1 16,9 10,3 32,4 5,1 5,2
Flag of Schleswig-Holstein.svg Schleswig-Holstein 32,2 26,8 16,3 7,9 12,7 4,1
Flag of Thuringia (state).svg Thüringen 31,2 17,6 9,8 28,8 6,0 6,6

Källa: Bundeswahlleiter[19]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, German federal election, 2009
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Bundestagswahl 2009
  1. ^ Der Wahltermin für die Bundestagswahl 2009”. Der Bundeswahlleiter. http://www.bundeswahlleiter.de/de/bundestagswahlen/BTW_BUND_09. Läst 5 januari 2009. 
  2. ^ Published: 5:42PM BST 27 Sep 2009. ”Merkel's rival concedes defeat in German election”. Telegraph. http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/europe/germany/6237210/Merkels-rival-concedes-defeat-in-German-election.html. Läst 28 september 2009. 
  3. ^ Frank-Walter Steinmeier zum SPD-Kanzlerkandidaten gewählt”. Sozialdemokratische Partei Deutschlands. 2008-10-18. http://www.spd.de/menu/1759371. 
  4. ^ ”Apathy in Germany: Record Low Voter Turnout Expected in National Election”. Der Spiegel. 25 September 2009. http://www.spiegel.de/international/germany/0,1518,651614,00.html. Läst 27 september 2009. 
  5. ^ 'Merkel factor' could decide German vote”. BBC News. 17 September 2009. http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/8256413.stm. Läst 27 september 2009. 
  6. ^ ”The left in the German elections”. Socialist Worker Online. 25 September 2009. http://socialistworker.org/2009/09/25/left-german-elections. Läst 27 september 2009. 
  7. ^ ”German election a yawner for voters”. Los Angeles Times. 27 september 2009. http://www.latimes.com/news/nationworld/world/la-fg-germany-election27-2009sep27,0,6021371.story?track=rss. Läst 27 september 2009. 
  8. ^ ”German Politician Uses Merkel's Cleavage to Woo Voters”. 11 August 2009. http://www.spiegel.de/international/germany/0,1518,641787,00.html. Läst 28 september 2009. 
  9. ^ Allensbach-Umfrage: Vorsprung für Schwarz-Gelb schrumpft. FAZ.NET, 9. September 2009
  10. ^ ”Merkel’s FDP Coalition Partner Approves Four-Year Policy Plan”. http://www.bloomberg.com/apps/news?pid=20601087&sid=acOIBUgWZgQ4. 
  11. ^ ”Boost for the FDP: The German Election's Biggest Winner”. Der Spiegel Online. 28 September 2009. http://www.spiegel.de/international/germany/0,1518,651688,00.html. Läst 28 september 2009. 
  12. ^ The Economist, 28 September 2009
  13. ^ Spiegel Interview With FDP Leader Westerwelle, 18 August 2009
  14. ^ [a b] Jan Lewenhagen (2009-09-24). ”Minoritet kan bli majoritet”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/varlden/minoritet-kan-bli-majoritet-1.960466. Läst 2009-10-30. 
  15. ^ Endgültiges amtliches Ergebnis der Bundestagswahl 2009 – Übersicht beim [undeswahlleiter
  16. ^ Pressemitteilung zum endgültigen amtlichen Ergebnis der Bundestagswahl 2009 – Prozentuale Übersicht beim Bundeswahlleiter
  17. ^ Vorläufiges Ergebnis der Bundestagswahl 2009 in den Ländern

Se även[redigera | redigera wikitext]