Angela Merkel
| Angela Merkel | |
 |
|
|
|
|
| Innehar ämbetet | |
| Tillträdde ämbetet 22 november 2005 |
|
| President | Horst Köhler (2005-2010) Christian Wulff (2010-2012) Joachim Gauck (2012- ) |
|---|---|
| Ställföreträdare | Franz Müntefering (2005-2007) Frank-Walter Steinmeier (2007-2009) Guido Westerwelle (2009-2011) Philipp Rösler (2011- ) |
| Företrädare | Gerhard Schröder (SPD) |
|
Förbundspartiordförande för Kristdemokratiska unionen (CDU)
|
|
| Innehar ämbetet | |
| Tillträdde ämbetet 10 april 2000 |
|
| Ställföreträdare | Volker Bouffier |
| Företrädare | Wolfgang Schäuble |
|
|
|
| Född | 17 juli 1954 Hamburg, Västtyskland |
| Födelsenamn | Angela Dorothea Kasner |
| Politiskt parti | CDU (sedan 1990) Demokratischer Aufbruch (1989–1990) |
| Make | Ulrich Merkel (gifta 1977–1982) Joachim Sauer (gifta sedan 1998) |
| Alma mater | Leipzigs universitet |
| Yrke | Fysikalisk kemist, politiker |
| Ministär | Merkel I, II |
| Namnteckning |  |
Dr. Angela Dorothea Merkel [ˈaŋɡela doʁoˈtʰeːa ˈmɛɐ̯kl̩], född Angela Dorothea Kasner 17 juli 1954 i Hamburg, är Tysklands förbundskansler (tyska: Bundeskanzlerin) sedan 22 november 2005, och partiordförande för partiet Kristdemokratiska unionen (CDU) sedan 2000.
Sedan 1990 har Angela Merkel som direktvald ledamot av Tysklands förbundsdag representerat valkretsen Stralsund-Nordvorpommern-Rügen i Landkreis Vorpommern-Rügen, med 49,3 % av valkretsens röster i förbundsdagsvalet 2009. Merkel var mellan 1991 och 1994 federal minister för kvinno- och ungdomsfrågor i Helmut Kohls regering och 1994 till 1998 miljö- och kärnkraftssäkerhetsminister. 1998 till 2000 var hon partisekreterare för CDU.
Angela Merkel är Förbundsrepubliken Tysklands åttonde förbundskansler sedan andra världskriget, den första politikern uppväxt i Östtyskland som innehaft ämbetet, och den första kvinnan på kanslerposten. Hon har tidigare verkat som forskare i kvantkemi och har en doktorsexamen (Dr. rer. nat.) i ämnet.
Innehåll |
Biografi [redigera]
Uppväxt och utbildning [redigera]
Angela Merkel föddes i Hamburg i dåvarande Västtyskland i en prästfamilj. Hon kom med sin familj som barn till staden Templin i dåvarande Östtyskland, där hon växte upp. Hon studerade senare fysik vid Leipzigs universitet och doktorerade i kvantkemi 1986 vid den östtyska vetenskapsakademins Centrum för fysikalisk kemi i Adlershof i Östberlin.
Politisk karriär 1989-1998 [redigera]
År 1989 engagerade hon sig i den oppositionella partibildningen Demokratischer Aufbruch, som 1990 gick samman med östtyska CDU. Merkel hade uppdraget som taleskvinna för den sista östtyska regeringen, vilken dominerades av CDU och leddes av Lothar de Maizière.
Vid Tysklands återförening 1990 blev Merkel ledamot av Förbundsdagen, vilket hon varit alltsedan dess. Från 1991 till 1994 var hon minister för kvinno- och ungdomsfrågor och från 1994 till 1998 miljöminister i Helmut Kohls regering.
Partiordförande [redigera]
Merkel är sedan april 2000 partiordförande för CDU. Under sina första år som partiordförande fick hon ofta stå tillbaka för andra politiker. I förbundsdagsdebatterna mot förbundskansler Gerhard Schröder fick Merkel till en början inte företräda sitt parti, då hon inte var gruppledare i förbundsdagen. Merkel blev heller inte CDU:s och CSU:s kandidat till posten som förbundskansler inför förbundsdagsvalet 2002; detta förtroende fick i stället CSU:s ledare Edmund Stoiber. Under mandatperioden 2002–2005 stärkte Merkel dock sin ställning i partiet betydligt och var i stort sett oomstridd som kanslerskandidat inför det tidigarelagda förbundsdagsvalet 2005. CDU/CSU eftersträvade en borgerlig majoritetsregering tillsammans med liberala FDP, och opinionsmätningarna tydde länge på en stor seger för denna konstellation. Valresultatet blev dock annorlunda: CDU/CSU gick tillbaka jämfört med valet 2002 och varken de borgerliga eller den dittillsvarande röd-gröna regeringen fick majoritet i Förbundsdagen.
Förbundskansler 2005- [redigera]
Första mandatperioden 2005-2009 [redigera]
Då sonderingarna med Tysklands gröna parti om en koalitionsregering under Merkels ledning tycktes utsiktslösa, och socialdemokratiska SPD inte heller kunde locka över FDP till sin sida, började CDU-CSU och SPD att förhandla om en ”stor koalition”. Sedan SPD tvingats ge upp kravet på att Gerhard Schröder skulle leda denna koalition, enades man om en lösning där Merkel skulle bli förbundskansler.
Den 22 november 2005 valdes Merkel av förbundsdagen till Tysklands förbundskansler (se Förbundsdagsvalet 2005). Hon är den första kvinnan på posten, och dessutom den första förbundskanslern i det enade Tyskland som har varit medborgare i Östtyskland.
Andra mandatperioden 2009-2013 [redigera]
Efter valet till Förbundsdagen den 27 september 2009 sprack regeringskoalitionen mellan CDU/CSU och SPD, varvid koalitionspartnern SPD ersattes med det liberala partiet FDP.[1] I den nya regeringen blev Merkel förbundskansler med Guido Westerwelle (FDP) som vicekansler.
Merkels andra mandatperiod kom att från 2010 till stor del upptas av den så kallade Eurokrisen, där Tyskland intog en ledande roll i förhandlingarna kring räddningspaket för att avhjälpa skuldkrisen i flera europeiska länder, huvudsakligen Grekland. Samtidigt var den tyska konjunkturen stark och den tyska arbetslösheten gick under hösten 2010 under 3 miljoner arbetslösa.
I mars 2011 beslutade regeringen att värnplikten i Tyskland skulle avskaffas och helt ersättas av en yrkesarmé. Försvarsminister Karl-Theodor zu Guttenberg, som stod bakom regeringens förslag, tvingades till följd av en plagiatsskandal under våren 2011 kring sin doktorsavhandling avgå, trots att Merkel till en början uttryckt starkt förtroende för honom som minister och uttryckt att hon "inte anställt Guttenberg som forskare", vilket kritiserades från universitetskretsar som ett försök att bagatellisera akademisk ohederlighet.[2]
Efter kärnkraftshaveriet i Fukushima i mars 2011 beslutade Merkels regering i juni att påskynda avvecklingen av den tyska kärnkraften med 2022 som slutdatum. Bara ett halvår tidigare, i oktober 2010, hade man förlängt driftstillstånden för flera kärnkraftverk med åtta till fjorton år. Beslutet kritiserades framförallt internt från konservativa kretsar och kärnkraftsförespråkare inom CDU och FDP.
I maj 2012 tvingade Merkel oväntat miljöminister Norbert Röttgen att avgå efter valförlusten som kandidat till ministerpresidentposten i Nordrhein-Westfalen mot Hannelore Kraft (SPD).
Utmärkelser i urval [redigera]
- Leo-Baeck-priset 2007
- World Statesman Award 2007
- Karlspriset 2008
- Bundesverdienstkreuz, storkorset, 2008
- Eric-M.-Warburg-priset 2009
- Tyska mediepriset 2009
- Leo-Baeck-medaljen 2010
- Berlins judiska museums pris för förståelse och tolerans 2011
- Presidentens frihetsmedalj, USA, 2011
Angela Merkel har som regeringschef i Europas största ekonomi utsetts av tidskriften Forbes till etta på listan över världens 100 mäktigaste kvinnor 2006, 2007, 2008, 2009[3] och 2011.
Hedersdoktor [redigera]
Angela Merkel är hedersdoktor vid Jerusalems hebreiska universitet, Leipzigs universitet, Tekniska universitetet i Wrocław, Polen, New Yorker New School, Berns universitet i Schweiz, Ruses universitet i Bulgarien, Babeș-Bolyai-universitetet i Cluj, Rumänien, Ewha-universitetet i Seoul och Tel Avivs universitet.
Referenser [redigera]
- ^ Per Eurenius (28 oktober 2009). ”Merkel på plats för ytterligare fyra år”. Sveriges Radio. http://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?artikel=3198623. Läst 9 november 2009.
- ^ Frankfurter Rundschau: Plagiatsaffäre: Alle wundern sich über Merkel, 28 februari 2011
- ^ Forbes: The 100 Most Powerful Women.
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Angela Merkel
Externa länkar [redigera]
- Wikimedia Commons har media som rör Angela Merkel.
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
