Angela Merkel

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Angela Merkel


Innehar ämbetet
Tillträdde ämbetet 
22 november 2005
President Horst Köhler
Christian Wulff
Joachim Gauck
Ställföreträdare Franz Müntefering
Frank-Walter Steinmeier
Guido Westerwelle
Philipp Rösler
Företrädare Gerhard Schröder (SPD)

Innehar ämbetet
Tillträdde ämbetet 
10 april 2000
Ställföreträdare Volker Bouffier
Företrädare Wolfgang Schäuble

Född Angela Dorothea Kasner
17 juli 1954 (60 år)
Hamburg, Västtyskland
Politiskt parti CDU (sedan 1990)
Demokratischer Aufbruch (1989–1990)
Make Ulrich Merkel (gifta 1977–1982)
Joachim Sauer (gifta sedan 1998)
Alma mater Leipzigs universitet
Yrke Fysikalisk kemist, politiker
Ministär Merkel I, II, III
Namnteckning Angela Merkels namnteckning

Angela Dorothea Merkel /ˈaŋɡela doʁoˈtʰeːa ˈmɛɐ̯kl̩/, född Kasner 17 juli 1954 i Hamburg, är en tysk politiker och kemist som är Tysklands förbundskansler (tyska: Bundeskanzlerin) sedan 22 november 2005, och partiordförande för partiet Kristdemokratiska unionen (CDU) sedan 2000.

Sedan 1990 har Merkel varit direktvald ledamot av Tysklands förbundsdag. Merkel var mellan 1991 och 1994 federal minister för kvinno- och ungdomsfrågor i Helmut Kohls regering och 1994 till 1998 miljö- och kärnkraftssäkerhetsminister. 1998 till 2000 var hon partisekreterare för CDU.

Merkel är Förbundsrepubliken Tysklands åttonde förbundskansler sedan andra världskriget, den första politikern uppväxt i Östtyskland som innehaft ämbetet, och den första kvinnan på kanslerposten. Hon har tidigare verkat som forskare i kvantkemi och har en doktorsexamen (Dr. rer. nat.) i ämnet.

Angela Merkel har beskrivits som Europeiska unionens egentliga ledare,[1] och är för närvarande rankad som världens näst mäktigaste person av tidningen Forbes; således är hon den mäktigaste kvinnan i modern tid.[2][3]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Uppväxt och utbildning[redigera | redigera wikitext]

Angela Merkel föddes i Hamburg i dåvarande Västtyskland i en prästfamilj. Hon kom med sin familj som barn till staden Templin i dåvarande Östtyskland, där hon växte upp. Hon studerade senare fysik vid Leipzigs universitet och doktorerade i kvantkemi 1986 vid den östtyska vetenskapsakademins Centrum för fysikalisk kemi i Adlershof i Östberlin.

Politisk karriär 1989–1998[redigera | redigera wikitext]

År 1989 engagerade hon sig i den oppositionella partibildningen Demokratischer Aufbruch, som 1990 gick samman med östtyska CDU. Merkel hade uppdraget som taleskvinna för den sista östtyska regeringen, vilken dominerades av CDU och leddes av Lothar de Maizière.

Vid Tysklands återförening 1990 blev Merkel ledamot av Förbundsdagen, vilket hon varit alltsedan dess. Hon har som direktvald ledamot av Tysklands förbundsdag för CDU representerat valkretsen Stralsund-Nordvorpommern-Rügen i Landkreis Vorpommern-Rügen, med 49,3 procent av valkretsens röster i förbundsdagsvalet 2009. Från 1991 till 1994 var hon minister för kvinno- och ungdomsfrågor och från 1994 till 1998 miljöminister i Helmut Kohls regering.

Partiordförande[redigera | redigera wikitext]

Merkel är sedan april 2000 partiordförande för CDU. Under sina första år som partiordförande fick hon ofta stå tillbaka för andra politiker. I förbundsdagsdebatterna mot förbundskansler Gerhard Schröder fick Merkel till en början inte företräda sitt parti, då hon inte var gruppledare i förbundsdagen. Merkel blev heller inte CDU:s och CSU:s kandidat till posten som förbundskansler inför förbundsdagsvalet 2002; detta förtroende fick i stället CSU:s ledare Edmund Stoiber. Under mandatperioden 2002–2005 stärkte Merkel dock sin ställning i partiet betydligt och var i stort sett oomstridd som kanslerskandidat inför det tidigarelagda förbundsdagsvalet 2005. CDU/CSU eftersträvade en borgerlig majoritetsregering tillsammans med liberala FDP, och opinionsmätningarna tydde länge på en stor seger för denna konstellation. Valresultatet blev dock annorlunda: CDU/CSU gick tillbaka jämfört med valet 2002 och varken de borgerliga eller den dittillsvarande röd-gröna regeringen fick majoritet i Förbundsdagen.

Förbundskansler 2005–[redigera | redigera wikitext]

Första mandatperioden 2005–2009[redigera | redigera wikitext]

Angela Merkel och George W. Bush, januari 2006.

Då sonderingarna med Tysklands gröna parti om en koalitionsregering under Merkels ledning tycktes utsiktslösa, och socialdemokratiska SPD inte heller kunde locka över FDP till sin sida, började CDU-CSU och SPD att förhandla om en ”stor koalition”. Sedan SPD tvingats ge upp kravet på att Gerhard Schröder skulle leda denna koalition, enades man om en lösning där Merkel skulle bli förbundskansler.

Den 22 november 2005 valdes Merkel av förbundsdagen till Tysklands förbundskansler. Hon är den första kvinnan på posten, och dessutom den första förbundskanslern i det enade Tyskland som har varit medborgare i Östtyskland.

År 2007 var hon Europeiska rådets ordförande samt ordförande för G8, som den andra kvinnan (efter Margaret Thatcher) på den positionen. Hon spelade en central roll i förhandlingarna om Lissabonfördraget och Berlinförklaringen. En av hennes prioriteringar har också varit att stärka de transatlantiska ekonomiska förbindelserna genom att underteckna avtalet som bildade det Transatlantiska Ekonomiska Rådet den 30 april 2007. Merkel ses som den avgörande figuren i hanteringen av finanskrisen och dess efterhängande påverkan på både europeisk och internationell nivå, och kallas för ”den som bestämmer”. Inrikespolitiskt var sjukvårdsreformer och problem rörande framtida energiförsörjning stora frågor under hennes första mandatperiod.

Andra mandatperioden 2009–2013[redigera | redigera wikitext]

Efter valet till Förbundsdagen den 27 september 2009 sprack regeringskoalitionen mellan CDU/CSU och SPD, varvid koalitionspartnern SPD ersattes med det liberala partiet FDP.[4] I den nya regeringen blev Merkel förbundskansler med Guido Westerwelle (FDP) som vicekansler. Westerwelle efterträddes i maj 2011 som FDP-partiledare och vicekansler av Philipp Rösler.

Merkels andra mandatperiod kom att från 2010 till stor del upptas av den så kallade Eurokrisen, där Tyskland intog en ledande roll i förhandlingarna kring räddningspaket för att avhjälpa skuldkrisen i flera europeiska länder, huvudsakligen Grekland. Samtidigt var den tyska konjunkturen stark och den tyska arbetslösheten gick under hösten 2010 under 3 miljoner arbetslösa.

I mars 2011 beslutade regeringen att värnplikten i Tyskland skulle avskaffas och helt ersättas av en yrkesarmé. Försvarsminister Karl-Theodor zu Guttenberg, som stod bakom regeringens förslag, tvingades till följd av en plagiatsskandal under våren 2011 kring sin doktorsavhandling avgå, trots att Merkel till en början uttryckt starkt förtroende för honom som minister och uttryckt att hon "inte anställt Guttenberg som forskare", vilket kritiserades från universitetskretsar som ett försök att bagatellisera akademisk ohederlighet.[5]

Efter kärnkraftshaveriet i Fukushima i mars 2011 beslutade Merkels regering i juni att påskynda avvecklingen av den tyska kärnkraften med 2022 som slutdatum. Bara ett halvår tidigare, i oktober 2010, hade man förlängt driftstillstånden för flera kärnkraftverk med åtta till fjorton år. Beslutet kritiserades framförallt internt från konservativa kretsar och kärnkraftsförespråkare inom CDU och FDP.

I maj 2012 tvingade Merkel oväntat miljöminister Norbert Röttgen att avgå efter valförlusten som kandidat till ministerpresidentposten i Nordrhein-Westfalen mot Hannelore Kraft (SPD).

Tredje mandatperioden 2013–[redigera | redigera wikitext]

Valvakan 22 september 2013.

Merkels koalitionsparter FDP tvingades efter valet 22 september 2013 lämna förbundsdagen medan de kristdemokratiska partierna CDU och CSU gick framåt till sammanlagt 41,5 procent i förbundsdagsvalet, och endast var enstaka mandat från egen majoritet.[6] Efter långa koalitionsförhandlingar stod efter SPD-medlemmarnas godkännande 14 december klart att Merkel kunde bilda en storkoalition mellan CDU/CSU och SPD och därmed sitta kvar som förbundskansler.

Utmärkelser i urval[redigera | redigera wikitext]

Angela Merkel har som regeringschef i Europas största ekonomi utsetts av tidskriften Forbes till etta på listan över världens 100 mäktigaste kvinnor åren 2006–2009 [7] och 2011–2013.

Hedersdoktor[redigera | redigera wikitext]

Angela Merkel är hedersdoktor vid Jerusalems hebreiska universitet, Leipzigs universitet, Tekniska universitetet i Wrocław, Polen, New Yorker New School, Berns universitet i Schweiz, Ruses universitet i Bulgarien, Babeș-Bolyai-universitetet i Cluj, Rumänien, Ewha-universitetet i Seoul och Tel Avivs universitet.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ What Personality Type is Angela Merkel?
  2. ^ Angela Merkel 'world's most powerful woman
  3. ^ Profile Angela Merkel
  4. ^ Per Eurenius (28 oktober 2009). ”Merkel på plats för ytterligare fyra år”. Sveriges Radio. http://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?artikel=3198623. Läst 9 november 2009. 
  5. ^ Frankfurter Rundschau: Plagiatsaffäre: Alle wundern sich über Merkel, 28 februari 2011
  6. ^ ”CDU/CSU mit Abstand größte Fraktion”. Tysklands förbundsdag. http://bundestag.de. Läst 23 september 2013. 
  7. ^ Forbes: The 100 Most Powerful Women.


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Angela Merkel

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]