Staden blev en egen kommun enligt Förordning om kommunalstyrelse i stad (SFS 1862:14) den 1 januari 1863, då Sveriges kommunsystem infördes. 1935 inkorporerades Falköpings västra landskommun med Falköpings förstäders municipalsamhälle, och 1952 inkorporerades Friggeråkers landskommun. 1971 gick staden upp i den då nybildade Falköpings kommun.[1]
1 januari 2016 inrättades distriktetFalköping, med samma omfattning som Falköpings församling hade 1999/2000, och vari detta område ingår.
För registrerade fornfynd med mera så återfinns staden inom ett område definierat av sockenkod 1885[3] som motsvarar den omfattning staden hade kring 1950 med dess närmast omgivande socknar och omfattar då även Falköpings östra socken och Falköpings västra socken.
Stadsvapnet
Blasonering: I fält av silver tre röda torn med spetsig huv, bjälkvis ordnade.
Förebilden till vapnet är ett sigill från 1400-talet. Vapnet skapades av dåvarande Riksheraldikerämbetet och kunde fastställas av Kungl Maj:t år 1940. Det registrerades i PRV för den nya kommunen år 1978.
Geografi
Falköpings stad omfattade den 1 januari 1952 en areal av 30,17 km², varav 30,07 km² land.[4]
Tätorter i staden 1960
I Falköpings stad fanns tätortenFalköping, som hade 13 976 invånare den 1 november 1960. Tätortsgraden i staden var då 97,0 %.[5]
