Georges Bernanos

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Georges Bernanos född 20 februari 1888 i Paris, död 5 juli 1948 i Neuilly-sur-Seine, var en fransk författare. Han avlade juridisk examen och arbetade som försäkringsinspektör. Han är som författare mest känd för sina "prästromaner" - d.v.s. romaner om präster - som ofta formas till kritik av den halvljumma, kompromissande religiositeten. Själv var han katolik, mystiker och djupt religiös.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Han debuterade 1926 med romanen Under djävulens färla, översatt till svenska 1928, där han skildrar kampen mellan människan och djävulen, och fick med denna en omedelbar, stor framgång som författare. Sedan försörjde han sig genom sitt författande. Ekonomiska svårigheter tvingade honom dock att flytta till Mallorca med sin stora familj.

Därpå följde Prästmans dagbok (1936), som också filmades och gavs ut i svensk översättning 1947. År 1937 kom den korta Nouvelle histoire de Mouchette, utgiven på svenska 1948, som är helt fri från teologiska resonemang men genomsyrad av en stark medkänsla med den mänskliga misären.

Bernanos var monarkist och motståndare till såväl demokrati som diktatur, och han engagerade sig tidigt politiskt på högerkanten. Redan 1938 försökte han väcka det franska medvetandet om vad som hände i Spanien med den starkt Franco-fientliga skriften Les grands cimetières sous la lune och framträdde under andra världskriget som en av det fria Frankrikes främsta propagandister.

Samtidigt fullbordade han den roman, som han själv satte högst, Herr Ouine, som inte kom ut i en fullständig upplaga förrän 1955. Den framställer den andliga dödens kyla och tomhet.

Han deltog i första världskriget som kavallerist. Han blev sårad och dekorerad. Han vistades i Sydamerika under andra världskriget. Efter hans död hade också hans drama Dialogues des Carmélites (1948) stor internationell framgång.

Bibliografi (utgivet på svenska)[redigera | redigera wikitext]

  • Under djävulens färla (översättning Axel Claëson, Bonnier, 1928) (Sous le soleil de Satan 1926)
  • Prästmans dagbok (översättning Sven Stolpe, Norlin, 1947) (Journal d'un curé de campagne 1935)
  • Den våldtagna (översättning Gunnel Vallquist, Norlin, 1948). Historien om Mouchette (nyöversättning Karin Bong, Tiden, 1958) (Nouvelle histoire de Mouchette 1937)
  • Herr Ouine (översättning John Karlzén, Bonnier, 1951) (Monsieur Ouine 1943)
  • Karmeliterna: ett revolutionsdrama (översättning: Birgitta och Nils-Olof Franzén, radioversion: Bertil Malmberg, 1951) (Les Dialogues des Carmélites 1949)
  • Den onda drömmen (översättning Ebba Hellbom, Natur och kultur, 1953) (Un mauvais rêve 1951)
  • "Friheten - behövs den?" (Ur La liberte pour quoi faire? 1953) (översättning Carin Ljung). I tidskriften Amalgam, nr 2 (1985), s. 7-29

Källor[redigera | redigera wikitext]

Bra Böckers lexikon, 1973

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Sven Stolpe (1963): Tre franska författare, Stockholm: Prisma.