Gunnel Vallquist

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Gunnel Vallquist
Född 19 juni 1918 (96 år)
Stockholm,  Sverige
Yrke Författare
Kritiker
Nationalitet  Sverige
Språk Svenska
Verksam 1956-

Gunnel Vallquist, född 19 juni 1918 i Stockholm, är en svensk författarinna, översättare och kritiker. Hon är ledamot av Svenska Akademien sedan 1982. Hon tilldelades professors namn 1981.

Som katolik har Vallquist framför allt skrivit essäer i religiösa ämnen. Som hennes magnum opus brukar räknas den svenska översättningen av Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt, utgiven 1965–1982.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Vallquist föddes 1918 i Stockholm som dotter till överstelöjtnanten Gunnar Vallquist och översättaren Lily Vallquist, född Söderberg. Efter studier i romanska språk, litteraturhistoria och nordiska språk vid Uppsala universitet, blev hon fil. mag. 1946. Hon är ogift.

Efter studierna flyttade hon till Frankrike och kom där i kontakt med den svenske författaren Sven Stolpe. Vallquist hade vid det laget konverterat till katolicismen, och sedan åren som student börjat skriva för katolska tidskrifter. Från Frankrike fortsatte hon sitt arbete som kulturskribent och essäist vid bland annat BLM, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet från 1952. Hennes magnum opus, översättningen av Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt, påbörjade hon år 1950. Som kulturskribent kom Vallquist att introducera en del fransk litteratur till Sverige.

Under ett par år på 1950-talet var Vallquist dessutom bosatt i Rom. Hon påbörjade där en biografi över Giorgio La Pira, en florentinsk förgrundsgestalt under den katolska efterkrigstiden.

Vallquists första bok, Något att leva för (1956), var en essäsamling. Även hennes övriga utgivna böcker har bestått av sakprosa, men med tiden med tilltagande skönlitterära stråk. I sin Dagbok från Rom (fyra band, 1964–1966) rapporterade hon från Andra Vatikankonciliet, katolska kyrkans omvälvande kyrkomöte. Centrala kyrkopolitiska och aktuella teologiska spörsmål har varit återkommande ämnen för Vallquists författarskap.

Vallquist invaldes i Svenska Akademien 1 april 1982 och tog sitt inträde 20 december samma år. Hon efterträdde författaren Anders Österling på stol nummer 13.

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Något att leva för (Bonnier, 1956)
  • Giorgio La Pira: borgmästare och profet (1957)
  • Ett bländande mörker (Bonnier, 1958)
  • Till dess dagen gryr: anteckningar 1950–1958 (Bonnier, 1959)
  • Vägar till Gud (Bonnier, 1960)
  • Den oförstådda kärleken (Bonnier, 1961)
  • Helgonens svar (Bonnier, 1963)
  • Dagbok från Rom (Bonnier, 1964–1966; fyra delar)
  • Kyrkor i uppbrott (Verbum, 1968)
  • Följeslagare: essayer (Bonnier, 1975)
  • Morgon och afton (Proprius, 1976)
  • Sökare och siare: essayer (Bonnier, 1982)
  • Anders Österling: inträdestal i Svenska akademien (Norstedt, 1982)
  • Steg på vägen (Bonnier, 1983)
  • Helena Nyblom (Norstedt, 1987)
  • Katolska läroår: Uppsala-Paris-Rom (Bonnier, 1995)
  • Vad väntar vi egentligen på?: texter om kristen enhet 1968–2002 (Cordia, 2002)
  • Texter i urval (Cordia, 2008)
  • Herre, låt mig få brinna (Silentium, 2009)
Översättningar (urval)

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Anders Österling
Svenska Akademien,
Stol nr 13

1982–
Efterträdare:
Innehar fortfarande posten