Guineabukten

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Karta över Guineabukten som visar den linje av öar som utgör Kamerunlinjen av vulkaner.

Guineabukten är den del av Atlanten som bildar en stor buktAfrikas västkust, mellan Elfenbenskusten och Gabon.

Beninbukten och Bonnybukten (som tidigare kallades Biafrabukten) utgör delar av Guineabukten.

Namn[redigera | redigera wikitext]

Namnets ursprung förknippas ofta med Guinea. Bovill (1995) gör en mer grundlig beskrivning, hur namnet Guinea i sin tur härför från namnet "Ghana":[1]

Geografi[redigera | redigera wikitext]

International Hydrographic Organization definierar sydvästra delen av Guineabukten som "En linje som går sydösterut från Cape Palmas i Liberia till Cape Lopez (0°38′S 8°42′Ö / 0.633°S 8.700°Ö / -0.633; 8.700)".[2]

Öar[redigera | redigera wikitext]

Annobón[redigera | redigera wikitext]

Annobón, även kallad Pagalu eller Pigalu, är en ö som tillhör Ekvatorialguinea.

Bioko[redigera | redigera wikitext]

Bioko är en ö utanför Afrikas västkust i Guineabukten, och tillhör Ekvatorialguinea.

Corisco[redigera | redigera wikitext]

Corisco är en ö som tillhör Ekvatorialguinea.

Elobeyöarna[redigera | redigera wikitext]

Elobey Grande och Elobey Chico är två småöar som tillhör.

São Tomé och Príncipe[redigera | redigera wikitext]

São Tomé och Príncipe, officiellt "Demokratiska republiken São Tomé och Príncipe", är en portugisisktalande östat i Guineabukten, som blev självständig från Portugal 1975 och ligger utanför västra Ekvatorialafrikas kust och består av två öar, São Tomé och Príncipe. De är belägna cirka 140 kilometer (87 engelska mil) bort och cirka 250 och 225 kilometer (155 och 140 engelska mil) från Gabons nordvästkust. Båda öarna tillhör en utslocknad vulkanisk bergskedja. São Tomé, södra ön, är belägen strax norr om Ekvatorn.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 29 juli 2011.

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://journal.oraltradition.org/files/articles/12ii/2_Hale.pdf
  2. ^ ”Limits of Oceans and Seas, 3rd edition”. International Hydrographic Organization. 1953. http://www.iho-ohi.net/iho_pubs/standard/S-23/S23_1953.pdf. Läst 7 februari 2010.