Ekvatorialguinea

Wikipedia

República de Guinea Ecuatorial
République de la Guinée Équatoriale

(Flagga)	(Statsvapen)
Nationellt valspråk: Unidad, Paz, Justicia (Spanska: Enhet, Fred, Rättvisa)
Nationalsång: 'Caminemos pisando la senda de nuestra inmensa felicidad'

Huvudstad	Malabo N 3°21'0" E 8°40'0"
Största stad	Malabo
Officiella språk	Spanska, franska
Statsskick President Premiärminister	Republik Theodoro Obiang Nguema Mbasogo Miguel Abia Biteo Borico
Självständighet • Deklarerad • Erkänd	Från Spanien 12 oktober 1968
Yta • Totalt • Vatten	28 051 km² (141:a) Försumbart
Folkmängd • Totalt • Befolkningstäthet	540 109 (161:a) 18,6 inv/km² (158:e)
BNP (PPP) • Totalt 2003 • Per capita	$2 894 milj (133:e)
Valuta	CFA-franc (`XAF`)
Tidszon	UTC+1
Topografi • Högsta punkt • Största sjö • Längsta flod	Pico Basile 3 008 m ö.h. km² km
Nationaldag	12 oktober
Landskod	GQ, GNQ
Landsnummer	`+240`

Ekvatorialguinea är en av de minsta staterna i Afrika. Landet ligger dels på fastlandet i Västafrika, dels på fem bebodda öar. Ekvatorialguinea gränsar till Kamerun och Gabon samt Biafrabukten i Atlanten.

[redigera] Historia

Ekvatorialguinea blev självständigt den 12 oktober 1968, efter 190 år som den spanska kolonin Spanska Guinea. Den nuvarande presidenten, Theodoro Obiang Nguema, har styrt landet sedan han tog makten genom en kupp 1979. Formellt är Ekvatorialguinea en demokrati sedan 1991, men i de val som hållits sedan dess anses det ha förekommit valfusk.Alternativa namn: Rio Muni, Spanska Guinea (1926-1968).

Befolkning: Totalt 400´ (1996), Bantu folk(Fang(65%), Bubi(12%), Kombe, Balengue, Bujeba, Fernandino(x´))

[redigera] Förhistoria (- 1778)

Ön Fernando Póo (Bioko) utforskas av portugisen Fernão do Póo på 1400t. Ön liksom fastlandet (Rio Muni) bebos av pygméfolk. Dessa trängs i Rio Muni delvis undan av det åkerbrukande bantufolket fang under 1700t. Kustlandet drabbas under lång tid av europeisk slavjakt och slavhandel.

[redigera] Spanskt och brittiskt (1778 - 1850t)

År 1778 övertar spanjorerna Fernando Póo och Rio Muni. På Fernando Póo trängs pygméerna undan av det inflyttande bubifolket under 1800t. Britterna övertar Fernando Póo 1827, och använder den som bas för att motarbeta slavhandeln i Beninbukten.

[redigera] Spanskt (1850t - 1920t)

I mitten av 1800t blir Fernando Póo dock åter spansk, med de får inte full kontroll över Rio Muni (Mbini) förrän i slutet av 1920t.

[redigera] Spansk koloni (1920t - 1968)

Fernando Póo och Rio Muni förenas till Spanska Guinea när de båda blivit spanska. Först när det spanska inbördeskriget tar slut 1939, integreras landet i den koloniala ekonomin, som producent av timmer och kakao. År 1959 blir kolonin en integrerad del av Spanien, men det får visst självstyre 1963.

[redigera] Nutid (1968 -)

Landet blir självständigt 1968, även om Spanien fortsätter dominera ekonomin. Politiskt skapas en mycket brutal diktatur, som isolerar landet, och en tredjedel av befolkningen flyr landet. Diktatorn Nguema avsätts och avrättas 1979, men diktaturen fortsätter. Flera kuppförsök görs i början av 1980t. Efter en folkomröstning 1982 antas en ny författning, med en övergång till civilt styre senast 1989. Så sent som 1990 har detta dock inte skett.

[redigera] Kultur

Under kolonialtiden växte en inhemsk spanskspråkig litteratur fram, som alltjämt återfinns i Ekvatorialguinea. (Se Spansk litteratur från Ekvatorialguinea.)

^{Detta korta avsnitt behöver utökas.}

[redigera] Geografi

Karta

[redigera] Naturtillgångar

timmer, små oexploaterade fyndigheter av guld, mangan, uran, titan, järnmalm och lite olja

[redigera] Klimat och miljö

Klimatet är tropiskt vilket innebär att det alltid är varmt och fuktigt. Svåra stormar och översvämningar förekommer.

Landets största miljöproblem är brist på dricksvatten och för stor avverkning av skog. Ungefär 90% av elektriciteten produceras av fossila bränslen, resten av vattenkraft.

[redigera] Administrativ indelning

Ekvatorialguinea är indelat i sju provinser (provincias): Annobon, Bioko Norte, Bioko Sur, Centro Sur, Kie-Ntem, Litoral och Wele-Nzas.

[redigera] Ekonomi

Upptäckten och utvinningen av landets stora oljefyndigheter har skapat en stor ekonomisk tillväxt. Andra viktiga näringsgrenar är skogsbruk, jordbruk och fiske. Sedan 1993 har Världsbanken och andra länder i stort sett avslutat sina hjälp-program i Ekvatorialguinea, på grund av korruption och vanstyre i landet. De flesta företagen ägs av regeringsmedlemmar och deras familjer.