Azovska sjön

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Satellitfotografi över Azovska sjön.

Azovska sjön, även Azovska havet, (ryska: Azovskoe more) är ett bihav till Svarta havet öster om halvön Krim som har sitt namn efter staden Azov som ligger invid Taganrogviken i dess nordöstra hörn.

Sjön har en total yta på 37 605 km²; dess öar har en total yta på 108 km². Den hänger samman med Svarta havet genom sundet vid Kertj och betraktas ofta som en av dess vikar. Till skillnad från Svarta havet är dess vatten i allmänhet drickbart sötvatten, som historisk haft ett varierat marint djurliv med över 80 arter sötvattensfiskar och över 300 arter af ryggradslösa djur. Mångfalden och antalet har reduceras av överfiskeri och förorening..[1] Då den är en sötvattenssjö fryser den lätt och är vanligen isbelagd från december till mitten av april.

Djupet avtar hastigt mot kusterna och är ingenstans över 16 meter. Bottnen består mest av sand, lera och musselkalk. Bland de mera än 20 floder som mynnar i Azovska sjön kommer 90 % av flödet från Don och Kuban även två kanalar mynnar i sjön; Volga–Donkanalen (invigd 1952) och en förbindelse till Kaspiska havet gennom Kuma-Manychkanalen (invigd 1965). På sydöstra sidan märks Temrjukskij Zaliv (Temrjukbukten) och på den västra, det så kallade Gniloje more, "den ruttna sjön", som genom en lång, smal och sandig landtunga skiljes från den större sjön och har en helt annan karaktär. Den är endast ett moras med stillastående, saltaktigt och stinkande vatten, vars pestartade utdunstningar gör trakten i närheten nästan obeboelig.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Alien invaders in our seas Jessica Lindström Battle, WWF,Gland, Sveits, 02-14-2004. Vitja 7. august 2008]