HBTQ-rörelsen
HBTQ-rörelsen eller HBT-rörelsen (tidigare homorörelsen[1] eller gayrörelsen[2]) samlar personer inom HBTQ-spektrumet – främst homosexuella, bisexuella och transpersoner (HBT) – och värnar om deras rättigheter, jämlikhet och intressen. Rörelsen utgörs av personer och organisationer som verkar för den här gruppen människor.
Historik
Rörelsen har sitt äldsta ursprung i 1920-talets Berlin.[3] Den fanns tidigt även i USA:s storstäder San Francisco, New York och Chicago, där postarbetaren Henry Gerber (som på plats lärt känna den spirande HBT-aktivismen i Tyskland åren runt 1920) skapade diskussion om homosexuellas rättigheter. Han bildade 1924 Society for Human Rights, men organisationen stoppades året efter och alla Gerbergs papper förstördes. Resultatet av detta blev såväl rättsliga som ekonomiska för honom.[4]
Därefter skedde HBT-aktivismen i USA dolt. 1952 började den nya homoföreningen The Mattachine Society publicera One – den första viktigare tidningen riktad mot homosexuella i USA.[4]
Även i Europa upplevde HBT-rörelsen en tillbakagång orsakad av det hårdnande samhällsklimatet. 1934 skedde massarresteringar i Sovjetunionen, följt av långa fängelsestraff. Den nya regimen i Tyskland kriminaliserade året därpå homosexuella fantasier, och från 1937 var homosexuella koncentrationslägerfångar tvungna att bära den rosa triangeln (▼).[3]
Under 1940-talet började dock tidens lagar och attityder lättas upp, och 1944 avkriminaliserades honomosexualitet i Sverige. 1948 grundades i Danmark "Forbundet af 1948" – Nordens första förening för homosexuella – som två år senare fick en svensk lokalavdelning, den senare självständiga RFSL.[3]
Den moderna HBT-rörelsens vagga brukar anses vara det så kallade Stonewallupproret i Greenwich Village New York, den 28 juni 1969.[3] Stonewall är även startpunkten för den utomparlamentariska delen av HBT-rörelsen som kan benämnas HBT-aktivism.[5] Viktigaste samlingspunkten för HBT-rörelsen är de pridefestivaler, en kombination av fest och politisk manifestation som firas västvärlden över samt även på en del andra håll till minne av Stonewall.
Aktivister och företrädare
Bland de många personer som sysslat med HBT-aktivism på högre politisk nivå kan nämnas Harvey Milk (1930-1978, USA) och Tiina Rosenberg (Sverige).
I Sverige är RFSL den viktigaste organisationen inom rörelsen, och det viktigaste evenemanget är Stockholm Pride. Andra organisationer är SFQ (Sveriges förenade hbtq- studenter) och RFSU (Riksförbundet för sexuell upplysning] med flera.
HBT-rörelsen finns dels inom den organiserade politiken,[6] dels utomparlamentariskt. En del politiska grupper försöker medvetet påverka exempelvis politiska beslut för att förbättra synen på HBT-personer och deras rättigheter. Vissa aktivistgrupper uttrycker sig via olika konstformer, exempelvis fotografen Elisabeth Ohlson Wallin,[7] medan andra tar till olagliga handlingar för att nå fram med sitt budskap.
Se även
Källhänvisningar
- ^ "Hur den svenska homorörelsen växte fram".[död länk] Rfsl.se, 2000-07-22. Läst 9 januari 2015.
- ^ "Gayrörelsen i Holland". UR.se. Läst 9 januari 2015.
- ^ [a b c d] "Hbt-historia". Arkiverad 4 juni 2008 hämtat från the Wayback Machine. Rfsl.se. Läst 9 januari 2015.
- ^ [a b] "Henry Gerber". Pbs.org. Läst 9 januari 2015. (engelska)
- ^ Sandström, E & Fielder, C. (2009) Vi är misfits! - queerfeministisk aktivism och anarkistiska visioner.Normal förlag ISBN 9789186347017
- ^ Byström, Max/Nyman, Emelie (2014-07-27): "MP får högst poäng i hbtq-frågor". Svd.se. Läst 9 januari 2015.
- ^ "HBT-kupp i Skara domkyrka". Svt.se. Läst 9 januari 2015.
| ||||||||||||||||||||||||||||||||
