Henri Barbusse

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Henri Barbusse

Henri Barbusse född 17 maj 1873 i Asnières, död 30 augusti1935 i Moskva, var en fransk författare och journalist.

Barbusse debuterade med en diktsamling Pleureuses 1895. 1903 utkom hans första roman Les supplicants. Bland övriga tidiga verk kan nämnas L'enfer (1908) och Nous autres (1914). Barbusse var en av den franska vänsterns nyckelpersoner under första världskriget och åren efter. Trots att han var pacifist deltog han som frivillig i första världskriget. Frivillig var han därför att han hade frisedel på grund av hälsan och slapp göra värnplikten. Krigets grymhet skildrar han i Le Feu (1916; Elden) som han fick Goncourtpriset för 1916. Boken gjorde stor succé i hemlandet. Senare kom även romanen Paroles d'un combattant (1920) och Les Judas de Jésus (1926).

Han var hängiven kommunist och 1919 började han ge ut tidskriften Clarté, även boken med samma namn (1919; Klarhet) och dessa låg grunden till den internationella organisationen, clarté som han grundade. Han blev medlem av kommunistpartiet 1923 och besökte Sovjetunionen flera gånger. Övriga publikationer som kan nämnas är Russie (1930; Ryssland) och Staline (1935; Stalin) där han i båda verken försvarar den sovjetiska kommunismen.

Verk av honom brändes under bokbålen runt om i Nazityskland 1933.

Bibliografi (utgivet på svenska)[redigera | redigera wikitext]

(Översatta av Hugo Hultenberg, utgivna av Norstedt)

  • Elden: en halvtropps dagbok (Le feu) (1917)
  • Vi människor (Nous autres) (1919)
  • Klarhet (Clarté) (1920)

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]