Franska kommunistpartiet
| Franska kommunistpartiet Parti communiste français |
|
| Förkortning | PCF |
|---|---|
| Partiledare | Pierre Laurent (secrétaire national) |
| Grundat | 1920 |
| Huvudkontor | 2, Place du colonel Fabien 75019 Paris |
| Antal medlemmar | 134 000 |
| Politisk ideologi | eurokommunism |
| Europeiskt samarbetsorgan | Europeiska vänsterpartiet |
| Politisk grupp i Europaparlamentet | GUE/NGL |
| Färg(er) | röd och gul |
| Nationalförsamlingen | |
| Röstandel |
1,08 %
|
| Mandattilldelning |
7 av 577
|
| Senaten | |
| Röstandel |
0 %
|
| Mandattilldelning |
20 av 343
|
| Europaparlamentet | |
| Röstandel |
6,48 %
|
| Mandattilldelning |
5 av 72
|
| Regionala råd | |
| Röstandel |
0 %
|
| Mandattilldelning |
95 av 1 880
|
| Webbplats | |
| pcf.fr | |
Franska kommunistpartiet (franska: (le) Parti Communiste Français, PCF) är ett politiskt parti i Frankrike som förespråkar kommunism.
Även om väljarstödet har sjunkit sedan 1980 har PCF fortfarande ett stort medlemsantal, näst störst efter Folkrörelseunionen (UMP), och anmärkningsvärt inflytande i fransk politik: 186 mandat i regionala parlament och omkring 800 borgmästare. Det är ett av de mest inflytelserika partierna efter Socialistpartiet och UMP. PCF är fortfarande det största partiet i Frankrike som förespråkar kommunistiska idéer.
Partiet bildades 1920 och har deltagit i tre regeringar: i den provisoriska befrielseregeringen (1944–1947), i början av president François Mitterrands regering (1981–1984) och i vänsterministären ledd av premiärminister Lionel Jospin (1997–2002). Det var också det största franska partiet på vänstersidan i en rad nationella val från 1945 till 1970-talet, innan Socialistpartiet (PS) blev större på 1980-talet. PCF har sedan förlorat ytterligare väljare till Socialistpartiet.
Eftersom partiet suttit i ministären under François Mitterrands regering anser många i extremvänstern att det är ett socialdemokratiskt parti. Partiet stöder rörelser för alternativ globalisering även om det ibland också kritiserar dem, särskilt deras organisatoriska brister.
Efter ett dåligt resultat i 2007 års val uppfyllde partiet för första gången sedan 1962 inte minimiantalet på 20 deputerade för att själva kunna bilda en partigrupp i parlamentet. PCF allierade sig då med De gröna och andra parlamentsledamöter på vänstersidan för att bilda en grupp vänster om Socialistpartiet, kallad Demokratisk och Republikansk vänster.
PCF är medlem i Europeiska vänsterpartiet och dess europaparlamentariker är med i Gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster.
Källa[redigera]
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
