Frankfurtskolan

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Frankfurtskolan: Max Horkheimer längst fram till vänster på bild, till höger står Theodor Adorno. I bakgrunden till höger står Jürgen Habermas. Bild från Heidelberg år 1965

Frankfurtskolan växte fram vid Institutet för socialforskning i Frankfurt 1923. Institutet bedrev samhällsvetenskaplig forskning med betoning på socialvetenskap. Den ekonomiska grunden kom från en stor donation av Felix Weil, son till en tysk-judisk finansman. Samtliga medlemmar av Frankfurtskolans "förstageneration" var radikala intellektuella av judiskt ursprung.

Den kritiska teori som omhuldades av Frankfurtskolan tar sin utgångspunkt i den unge Karl Marx tänkande och dess hegelianska rötter, bland annat såsom dessa tolkats av Georg Lukács. Det är dock inte den leninism/marxism som utarbetades i Sovjetunionen, utan en uppgörelse med det borgerliga förnuftet (se bourgeoisie). Samtidigt strävade Frankfurtskolan efter att förena marxistisk analys med Sigmund Freuds psykoanalytiska teori. De hade ett tvärvetenskapligt perspektiv och förenade sitt teoretiska synsätt med empirisk socialvetenskaplig forskning. Populärkulturen eller kulturindustrin blev också en del av den tidiga Frankfurtskolans analyser, där Horkheimer och Theodor Adorno hade en kritisk hållning. De menade att denna industri hade en passiviserande inverkan.

Ledande och kända företrädare för skolan var Max Horkheimer, Theodor Adorno, Herbert Marcuse och Walter Benjamin. Den uppmärksammade psykologen Erich Fromm var en period knuten till gruppen. Efter att nazistregimen kommit till makten i Tyskland 1933 stängdes institutet i Frankfurt och medlemmarna av Frankfurtskolan gick i exil. Många medlemmar blev då verksamma i USA. 1949 öppnades åter institutet i Frankfurt och gruppens medlemmar kunde återvända.

Hela 1950-talet var en produktiv period för Frankfurtskolan, och de producerade exempelvis en inflytelserik studie om "den auktoritära karaktären". Det var också under detta decennium som Frankfurtskolans "andrageneration" skolades in i teoribildningen. Andragenerationens mest inflytelserike forskare är Jürgen Habermas. Sedan dess har ytterligare en generation tillkommit, där främst forskarna Ulrich Beck och Claus Offe kan nämnas. Frankfurtskolans kritiska teori har blivit en inflytelserik – om än kontroversiell – teori i den akademiska samhällsvetenskapliga diskussionen. Flera av skolans företrädare, i synnerhet Herbert Marcuse, fick stor betydelse för 1960-talets nya vänster.

1:a, 2:a och 3:e generationen[redigera | redigera wikitext]

1:a generationen[redigera | redigera wikitext]

2:a generationen[redigera | redigera wikitext]

Till andra generationer räknas de som studerat under Adorno

3:e generationen[redigera | redigera wikitext]

Till tredje generationen räknas de som studerat under Habermas och Wellmer

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]