Hjälmaren

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Hjälmaren
Lägeskarta
Karta över Hjälmaren
Läge Västmanland, Södermanland och Närke
Yta 483 km²
Längd 58 km
Bredd 18 km
Höjd 22 m ö.h.
Medeldjup 6,2 m
Maxdjup 20 m
Volym 3 km³, 3 000 miljoner m³
Flöden
Tillflöden Svartån
Kvismare kanal
Utflöden Eskilstunaån
59°15′N 15°45′Ö / 59.250°N 15.750°Ö / 59.250; 15.750Koordinater: 59°15′N 15°45′Ö / 59.250°N 15.750°Ö / 59.250; 15.750

Hjälmaren är Sveriges till ytan fjärde största sjö, 484 km². Den är belägen i Svealand och delas mellan landskapen Västmanland, Södermanland och Närke. De tre landskapen gränsar till varandra på Tjugholmen, strax öster om Vinön.

Allmänt[redigera | redigera wikitext]

Hjälmaren är en grund, näringsrik slättsjö. Största djup är 22 meter, och medeldjupet är 6,1 meter. Sjön avvattnas genom Eskilstunaån till Mälaren. Genom Hjälmare kanal finns båtförbindelse med Mälaren. Den största ön i Hjälmaren är Vinön. De största tillflödena är Svartån och Kvismare kanal, båda från väster. Den största orten kring sjön är Örebro i väster. Till skillnad mot de tre största sjöarna i Sverige är inte Hjälmaren statligt vatten utan kommunalt vatten.

1880-talet sänktes Hjälmaren genom en sjösänkning med 1,9 m, och 190 km² land torrlades. Mycket av denna yta hade dock varit våtmark och inte räknats som en del av Hjälmarens vattenyta.

Enligt vattendomen från 1988 är sjön reglerad till 21,62-22,10 m ö.h. [1] Jordabalken (SFS1970:994) anger sjöns höjd till 2,77 meter över södra slusströskeln vid Notholmen.

Namnet[redigera | redigera wikitext]

Namnet Hjälmaren är avlett av ett fornsvenskt *iælmber, vilket på isländska motsvaras av jalmr, som betyder "buller", "stoj", och på norrländsk dialekt av jalm, som betyder "skrik", "olåt". Namnet är likbetydande med till exempel sjönamnen Bjälmen, Galmaren. Det betyder alltså "den vinande sjön", "stormsjön". År 1175 nämns ialmans (genitiv), 1502 Jælmaren.[2]

Grundläggande data om Hjälmaren
Avrinningsområdet för Hjälmaren (inkl. sjön) 4 045 km²
Hjälmarens areal 480 km²
Hjälmarens volym 3 km³
Medeldjup 6,2 m
Hjälmarens största djup 20 m
Medelvattenstånd(1) 21,84 m
Högsta uppmätta vattenstånd (1922−2000) ¹ 22,48 m
Lägsta uppmätta vattenstånd (1922−2000) ¹ 21,15 m
Dämningsgräns(1) 22,10 m
Sänkningsgräns(1) 21,62 m
Medelvattenföring i Eskilstunaån 24 m³/s

¹ Nivåer i höjdsystemet RH 1900. Källa: Bergström et al., 2006

Djurliv[redigera | redigera wikitext]

I Hjälmarens västra del finns ett naturreservat där bl.a. ett flertal ödlor och groddjur återfinns. Tidvis finns även större bestånd av fåglar i våtmarkerna i och kring naturreservatet. Hjälmaren bjuder även på kräftor och fiskar såsom abborre, gös och gädda. Den hotade fiskarten asp finns i sjön.

Områden[redigera | redigera wikitext]

Vy över Hemfjärden från Örebro

Hjälmaren är uppdelad i 5 områden:

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.smhi.se/sgn0102/n0205/artikelserier/v200111_18.pdf
  2. ^ Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok I. Lund 1957, s. 426

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Alm, Gunnar (1917). Undersökningar rörande Hjälmarens naturförhållanden och fiske. Meddelanden från Kungl. Lantbruksstyrelsen, 99-0850521-1 ; 204Undersökningar rörande Sveriges fiskerier, fiskar och fiskevatten ; 2. Stockholm: Lantbruksstyrelsen. Libris 2200087 
  • Degerman, Erik; Ekman Tomas (2004). De stora blå-: Vänern-Vättern-Mälaren-Hjälmaren. Örebro: Gullers. Libris 9697509. ISBN 91-88238-43-1 (inb.) 
  • Skoghäll Lars, red (1999). Från bergslag och bondebygd: årsbok för Örebro läns hembygdsförbund och Stiftelsen Örebro läns museum. Årg. 50(1999), [Hjälmaren]. Örebro: Örebro läns museum. Libris 3682553. ISBN (inb.) 
  • Hjälmaren - ett program kring en sjö i förändring: endagskonferens på Örebro universitet den 16 november 2000. Örebro: Örebro universitet. 200?. Libris 10189243 
  • Håkanson, Lars, 1943-. - Hjälmaren : en naturgeografisk beskrivning = Lake Hjälmaren : a physical geographical description / Lars Håkansson. - 1978
  • Karlsson, Helena; Winnfors Erik, Lahall Jan-Peter (2005). Boken om Hjälmaren. Örebro: Ohlson & Winnfors. Libris 10006888. ISBN 91-974453-7-1 (inb.) 
  • Lennqvist, Jörgen (2007). Våtmarkshistoria: Hjälmarens och Kvismarens stränder under 1800- och 1900-talen. Örebro studies in history, 1650-2418 ; 7. Örebro: Universitetsbiblioteket. Libris 10462380. ISBN 978-91-7668-533-4 
  • Claesson Eivind, red (1997). Mälaren och Hjälmaren - en ingång till Sverige: kultur och natur vid två mellansvenska sjöar. Stockholm: Naturhistoriska riksmuseet. Libris 7758750. ISBN 91-86510-42-8 
  • Nilsson, Sture (1989). Sällsamheter kring Hjälmaren. Stockholm: Rabén & Sjögren. Libris 7236412. ISBN 91-29-59234-8 (inb.) 
  • Sverige. Klimat- och sårbarhetsutredningen (2006). Översvämningshot: risker och åtgärder för Mälaren, Hjälmaren och Vänern : delbetänkande. Statens offentliga utredningar, 0375-250X ; 2006:94. Stockholm: Fritze. Libris 10256032. ISBN 978-91-38-22646-9 
  • Utredning rörande ny vattenväg mellan Mälaren och Hjälmaren. Meddelanden från Kungl. Kanalkommissionen, 99-2637399-2 ; 3. Stockholm. 1921. Libris 1487770 
  • Waldén, Bertil (1940). Hjälmaren och Hjälmarbäckenet: en topografisk-historisk orientering. Örebro: Littorin Rydén. Libris 2148032