Homosexualitet i Bibeln

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Denna artikel behandlar förekomsten av homosexualitet i Bibeln, inklusive sammanhang där samkönade sexuella handlingar mellan män nämns.

Konservativa riktningar inom judendom och kristendom som ogillar homosexualitet åberopar huvudsakligen fördömandet av homosexuell praktik i Tredje Mosebok och några ytterligare textställen. Dessa textställen bedöms olika: i romersk-katolska, ortodoxa och somliga protestantiska kyrkor anses fördömandet av homosexuella handlingar giltiga ännu i dag; i vissa moderata, liberala och progressiva kyrkor, exempelvis Metropolitan Community Church, United Church of Christ, inom Episkopalkyrkan i USA, inom Centraleuropas gammalkatolska kyrkor, inom Tysklands evangeliska kyrkas lutherska, reformerta och unierade landskyrkor, inom Evangelical Lutheran Church in America, inom Svenska kyrkan och inom Danska folkkyrkan, betraktas däremot texterna i historisk kontext och deras omedelbara aktualitet såsom instruktioner för dagens kristna avfärdas också delvis av teologiska överväganden.

Begrepp och tolkningar[redigera | redigera wikitext]

Texter som behandlar sexuellt umgänge mellan personer av samma kön förekommer i flera olika sammanhang i Bibeln. Dessa texter berör endast homosexuella handlingar och berör inte själva läggningen, d.v.s. att attraheras till personer av sitt eget kön.[1] Vidare finns det flera av olika tolkningar om vad Bibeln lär om homosexualitet.

Eftersom begreppet homosexuell började användes först på 1800-talet är det svårt att hävda det begreppet som korrekt översättning av vissa företeelser beskrivna i Nya testamentets texter. Konfrontationen mellan judisk-kristen etik och den hellenistiska världens i många avseenden annorlunda syn på sexuella handlingar blev mycket hård. Hos grekerna ansågs kärlek mellan män som något hedervärt och idealiserades. Den kristna etiken lyfte fram ideal som trohet inom äktenskapet och avhållsamhet.[2]

Bibeln som helhet[redigera | redigera wikitext]

Svenska Kyrkans utredning 1994 om Kyrkan och Homosexualiteten menar att bibeln har en klart negativbetoning gällande homosexuella handlingar. Men samtidigt ser vi två olika linjer om hur detta skall tolkas för kyrkan i dag.

Eskil Frank menar att det för visso är en negativ bild som bibelmaterialet som ger i frågan om homosexuella handlingar, men att det inte går att dra likhetstecken mellan Gamla Testamentets och kyrkans syn idag. Han argumenterar att den kristna människans frihet genom Kristus gör att alla slags bud och handlingar inte längre anses vara viktiga för den kristna etiken. Det som istället är viktigt är hjärtats inställning och därför kan man berättiga homosexuell kärlek .[3] Han menar således att det i frågan om bibelns bud skett en förskjutning från pliktetik till en sinnelagsetik.

I samma utredning argumenterar Bertil E. Gärtner för motsatsen. Han menar att Bibeln är klar i sitt budskap och detta budskap gäller även i dag. Detta bygger han bl.a. på: att det är en negativ bild som skildras av homosexualitet i Bibeln, att Bibeln är tydlig med att Gud i sin plan för skapelsen skapat sexualiteten till att brukas inom äktenskapet mellan man och kvinna samt att kyrkans tradition vittnar om denna tolkning.[4]

Gamla testamentet[redigera | redigera wikitext]

Skapelseberättelsen[redigera | redigera wikitext]

I Bibelns första kapitel står det att Gud skapade människan och gav dem budet att fortplanta och föröka sig:

Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem. Gud välsignade dem och sade till dem: ’Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden.’ [---] Mannen gav namn åt all boskap, alla himlens fåglar och alla vilda djur. Men han fann inte någon som kunde vara honom till hjälp. [...] Av revbenet som han hade tagit från mannen byggde Herren Gud en kvinna och förde fram henne till mannen. Då sade mannen: ’Den här gången är det ben av mina ben, kött av mitt kött. Kvinna skall hon heta, av man är hon tagen.’ Det är därför en man lämnar sin far och mor för att leva med sin hustru, och de blir ett.
— 1 Mos 1:27–28, 2:20–24

Denna text brukar kallas för Guds instiftande av äktenskapet. Det är tydligt att texten förutsätter en relation mellan en man och en kvinna. Dessa bibelord har ofta använts för att påvisa att ett äktenskap endast är för en man och en kvinna.

Sodomsberättelsen[redigera | redigera wikitext]

En omdiskuterad berättelse i Bibeln är den om Sodom och Gomorra (i Första Mosebokens 18:e och 19:e kapitel). Berättelsen, som bland annat skildrar hur männen i Sodom omringar Lots hus dit två änglar kommit och ropar: ”vi skall ligga med dem” och att de ska: ”hantera dig [Lot] värre än dem” eftersom han inte ville skicka ut männen (änglarna) har använts som ett bibliskt argument mot homosexualitet.

Tolkningar[redigera | redigera wikitext]

1917 års kyrkobibel hade formuleringen ”känna dem”, men Bibel 2000 har således preciserat innebörden genom att översätta med ”ligga med dem”. Det hebreiska verbet jada’ som förekommer här kan betyda både ’lära känna’ och ’ha samlag med’. Att det här rör sig om den senare betydelsen framgår av att Lot i stället erbjuder de hotfulla männen sina båda döttrar ”som ännu är orörda” (1 Mos. 19:8). Erbjudandet av döttrarna till de påträngande männen visar klart att det är fråga om ett sexuellt krav de ställt. Männen i Sodom ville alltså våldta Lots gäster.

Sodomsberättelsen betraktas som ett exempel på hur Gud straffar dem som bryter mot grundläggande etiska normer, i det här fallet en våldtäkt. Ramberättelsen speglar detta genom att allmänt konstatera att ”Människorna i Sodom var onda och syndade svårt mot Herren” (1 Mos. 13:13). Man kan även utläsa ur andra texter, där Sodom omnämns, att staden fick symbolisera en mängd avvikelser från den väg Gud utstakat. Man möter det i olika profettexter och i Jesu undervisning (Matt. 10:14–15).

Enligt en alternativ tolkning var folket i Sodom arga på Lot för att han släppt in okända innanför stadens portar (när småstäder ofta låg i krig med varandra är det ett riskabelt beteende), och att gruppvåldtäkt var bestraffning för att de tagit sig in olovligen. Den synd som Sodoms folk enligt den tolkningen gjorde sig skyldiga till var brott mot gästfriheten, som är viktig enligt judisk lag. Sodomiterna var inte judar, utan av kaananeisk härkomst (1 Mos. 10:19) och lydde därför inte under judisk lag.

Kommentarer om Sodoms och Gomorras synd i Bibeln[redigera | redigera wikitext]
  • ”Detta var din syster Sodoms synd: hon och hennes döttrar kunde leva storslaget, i överflöd och ostörd ro, men de hjälpte inte den som var svag och fattig. De blev övermodiga och bedrev vidrigheter i min åsyn. Som du har sett gjorde jag då slut på dem.” (Hes. 16:49–50)
  • ”Städerna Sodom och Gomorra dömde han till att läggas i aska för att visa de gudlösa vad som väntar dem.” (2 Pet. 2:6)
  • ”Tänk också på Sodom och Gomorra och deras grannstäder, som på samma sätt som änglarna bedrev otukt och onaturligt umgänge: de straffades med evig eld och är ett varnande exempel.” (Jud. 7)

Mose lag[redigera | redigera wikitext]

I Guds lag till Israel gavs följande förbud:

Du får inte ligga med en man som man ligger med en kvinna; det är något avskyvärt.
— 3 Mos. 18:22
Om en man ligger hos en annan man såsom man ligger hos en kvinna, så göra de båda en styggelse; de skola straffas med döden, blodskuld låder vid dem.
— 3 Mos. 20:13

För att ta udden av texten är det vanligt att man pekar ut lagar och förbud i Gamla testamentet som inte efterföljs: Det anses lika avskyvärt att ha sexuellt umgänge med en nära släkting, ligga med en kvinna som hade mens, äta en blodig köttbit eller utföra något arbete på försoningsdagen. Alla dessa överträdelser skall enligt lagen bestraffas med att den skyldige ”utrotas ur sitt folk” (3 Mos. 18:29). Den som begår det ännu svårare brottet att förbanna sina föräldrar, göra sig skyldig till otrohet, syssla med spådomar eller ha sexuellt umgänge med sin svärdotter eller svärmor skall enligt lagen straffas med döden (3 Mos. 20).

Det finns dock förklaringar till att vissa av dessa lagar/förbud inte tillämpas i den kristna kyrkan. I Nya testamentet upphävs nämligen vissa lagar, till exempel i berättelsen om Petrus syn med linneduken förklaras allt rent och därmed tas lagen om mens ur bruk (Apg. 10:11–16). När det gäller ”otukt” nämns det bland de få saker som inte accepteras bland de omvända hedningarna i Apostlagärningarna 15:29. Detta förbud förstärks även senare i Paulus brev. När det gäller dödandet så dödas aldrig någon av den kristna församlingen i Nya testamentet. Det finns heller inga uppmaningar till våld i någon mening.

Att man inte tillämpar dessa regler hindrar inte vissa att använda dem för att hävda att homosexualitet är förbjudet enligt bibeln, och att bibeln inte ska ifrågasättas.

David och Jonathan[redigera | redigera wikitext]

Ett bilbelord som väckt en kontrovers är när Kung David sörjer sin döde vän Jonathan och sjunger: ”Din kärlek var mig mera värd än kvinnors”(2 sam 1:26)

Kontroversen ligger i frågan om detta åsyftar en sexuells kärlek eller en djup vänskap. A.A Anderson kommenterar detta genom att erkänna att en möjlig tolkning av detta yttrande är att det handlar om en homosexuell relation. Han är dock tveksam till den tolkningen då detta är poesi och orden också kan ha innebörden: "Kvinnors kärlek" vilket skulle betyda en kvinnas kärlek till en man och/eller en moders kärlek till sitt barn. Vidare menar han att vi vid tolkandet av detta ställe bör ha i åtanke att i berättelserna om David så skildras han tydligt som heterosexuell samt att Gamla Testamentet som helhet och då särskilt 3 Mos 18:22; 20:13 motsäger en homosexuell tolkning.[5]

Nya testamentet[redigera | redigera wikitext]

I evangelierna talar Jesus strängt mot skilsmässa och girighet, men nämner aldrig samkönad kärlek. Paulus nämner dock sexuellt umgänge mellan personer av samma kön i sina brev; vid en handfull ställen nämns det i samband med exempel på synd: I Paulus första brev till korintierna nämns sexuella handlingar män emellan direkt:

Har ni glömt att ingen orättfärdig skall få ärva Guds rike? Låt inte bedra er. Inga otuktiga eller avgudadyrkare eller horkarlar eller män som ligger med andra män, inga som är tjuvaktiga eller själviska, inga drinkare, ovettiga och utsugare – ingen sådan får ärva Guds rike.
— 1 Kor. 6:9–10

Det som här kallas för ”män som ligger med andra män” menar vissa är fel översatt. De menar att man skulle göra grundtexten mer rättvis om detta översatts med ”män som ligger med pojkar”, och då utpeka pedofili och inte homosexualitet. Detta var vanligt hos både romare och greker som var Paulus huvudmålgrupp utöver de omvända judarna. I äldre översättningar (Gustav Vasas Bibel och Karl XII:s Bibel) används termen ”drängaskändare”, som kommer av tyskans Knabenschänder, som betyder ’pederast’.[6][7]

En annan bibelvers som brukar anföras i debatter om homosexuella handlingar är Romarbrevet 1:26–27 där olika ”förnedrande lidelser” nämns som ogudaktiga människor tidigare hade utövat:

Kvinnorna bytte ut det naturliga umgänget mot ett onaturligt, likaså övergav männen det naturliga umgänget med kvinnorna och upptändes av begär till varandra, så att män bedrev otukt med män. Därmed drog de själva på sig det rätta straffet för sin villfarelse.

Denna vers talar enligt vissa tolkningar om heterosexuella personer som började ägna sig åt homosexuella aktiviteter, eftersom det påpekas att de ”bytte ut” det naturliga umgänget mot ett onaturligt (att en heterosexuell person skulle ha sexuellt umgänge med en person av samma kön vore mot den personens natur). Man har haft den uppfattningen att det naturliga i detta sammanhang syftar på orden i Första Moseboken: ”Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de skall bli ett kött.” Andra menar att den typen av tolkningar är anakronistiska eftersom ordet homosexuella har helt andra konnotationer än vad antikens människor kände till. Vad som är det ”naturliga” har skiftat genom århundradena och begreppet homosexualitet dyker upp först på 1870-talet.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • En fråga om kärlek: homosexuella i kyrkan: en bok från samtalsgruppen Kyrkan och de homosexuella. Red.: Gert Nilsson. Stockholm: Verbum 1988. ISBN 91-526-1579-0
  • Homofile i kirken. En utredning fra Bispemøtets arbeidsgrupp om homofili. Oslo 1995.
  • Kyrkan och homosexualiteten: rapport från en arbetsgrupp. Uppsala: Svenska kyrkans centralstyrelse 1994.
  • Bibeln – Bibelkommissionens översättning (1999)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Homosexualität im Alten Testament, 18 maj 2011.
  1. ^ Svenska kyrkans Centralstyrelse, Uppsala 1994 Kyrkan och homosexualiteten. Sida 19. Stockholm: Svenska kyrkans Information
  2. ^ Matteusevangeliet 19 och 1 Korintierbrevet 7
  3. ^ Svenska Kyrkans Centralstyrelse, Uppsala 1994 Kyrkan och homosexualiteten. Sida. 22-23 Stockholm: Svenska Kyrkans information
  4. ^ Svenska Kyrkans Centralstyrelse, Uppsala 1994 Kyrkan och homosexualiteten. Sida. 21 Stockholm: Svenska Kyrkans information
  5. ^ Anderson A.A. World Bible commentary. 2 Samuel. Dallas: World books, publisher
  6. ^ ”DRÄNG”. Svenska Akademiens ordbok. Svenska Akademien. http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=1/55/65.html#DR%C3%84NGA-SK%C3%84NDARE. Läst 21 augusti 2011. 
  7. ^ Martin Luther (övers.) (1545). ”Epistel Sanct Paulus zu den Corinthern Capitel 6” (på tyska). lutherbibel.net – Die gantze Heilige Schrifft: Deudsch. http://enominepatris.com/biblia/biblia2/B046K006.htm. Läst 21 augusti 2011. ”Knabenschender”