Gertrude Stein

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Gertrude Stein
Gertrude Stein, fotograferad 1935 av Carl Van Vechten.
Gertrude Stein, fotograferad 1935 av Carl Van Vechten.
Född 3 februari 1874
Allegheny, Pennsylvania, USA
Död 27 juli 1946 (72 år)
Neuilly-sur-Seine, Frankrike
Yrke författare, poet
Nationalitet amerikan USA
Språk engelska, franska
Verksam 1909–1946
Litterära rörelser Modernismen
Partner Alice B. Toklas
Influenser Leo Stein, William James, Pablo Picasso, Alice B. Toklas
Influerade Ernest Hemingway, John Ashbery, William H. Gass, Giannina Braschi, Michael Palmer, Paul Bowles, Thornton Wilder, Richard Wright
Namnteckning
Gertrude Stein- Autograph.svg

Gertrude Stein, född 3 februari 1874 i Allegheny (från 1907 en del av Pittsburgh) i Pennsylvania i USA, död 27 juli 1946 i Neuilly-sur-Seine i Frankrike, var en amerikansk kulturpersonlighet, samlare av modernistisk konst samt en modernistisk och experimentell författare av både romaner, poesi och drama. Hennes författarskap avvek från 1800-talets narrativa, linjära och tidsmässiga konventioner inom litteraturen. 1903 flyttade Stein till Paris, där hennes hem under närmre fyrtio år skulle komma att bli den kända samlungspunkten varje lördagkväll för expatrierade amerikanska konstnärer och författare och andra framstående inom den avantgarde litteraturen och konsten. Att godkännas i Steins salong sågs som en eftersträvansvärd validering, vilket även visade Steins status som en talang värd att inkludera i en sällsynt grupp av talangfulla konstnärer. Hon blev både mentor, kritiker och guru till de som rörde sig kring henne. Stein, som såg sig själv som ett "geni", beskrevs som en imponerande person med ett ledarsätt vars överdrivna självförtroende avskräcka. Inom gruppen kallades hon "Le Stein" eller "närvaron".[1][2][3]

Gertrude Stein var en av Paris mest berömda personer i de konstnärliga salongerna, och hon umgicks i samma kretsar som bland andra Pablo Picasso, Henri Matisse, och Ernest Hemingway. Förmodligen var hon en av de första som var öppet lesbisk i modern tid; hennes livskamrat Alice B. Toklas var även ämnet för den enda bok som spreds utanför den egna kretsen. Hon myntade uttrycket den förlorade generationen. Hon är begravd på Père-Lachaise-kyrkogården i Paris. Alice B. Toklas, som överlevde sin livskamrat med över 20 år, finns i samma grav, men hennes ingravering finns på baksidan av gravstenen.

Hennes bästsäljande memoarer från 1933, Alice B. Toklas' självbiografi, fick henne att stiga från en relativt obskyr kultfigur till mainstreamlitteraturens centrum.[4] Mot slutet av sitt liv klargjorde Stein att "jag alltid ville bli historisk nästan från när jag var en bebis, det var så jag kände kring det hela...".[4]

Gertrude Stein hade ett fast handslag och ett rungande skratt som beskrivits som ”en biffstek”. Det hände inte sällan att denna resliga kvinna förväxlades med en biskop, eller en kardinal. Pimpinett var Gertrude Stein inte, även om hon bar sidenfodrade kjolar av tweed, med djupa fickor som hon lät sy upp hos den franske modeskaparen Pierre Balmain.
SR[5]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]


Postumt utgivet (samt urvalsvolymer)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ www.nybooks.com Kimmelman, Michael, “Missionaries,” The New York Review of Books , 26 april 2012
  2. ^ ”Obituary”, Variety: 54, 31 juli 1946 
  3. ^ www.poetryfoundation.com, Biography, "Gertrude Stein 1974-1946," hämtat 15 oktober 2012
  4. ^ [a b] www.nytimes.com, Books, Mellow, James R., "The Stein Salon Was the First Museum of Modern Art," 1 december 1968, hämtat 13 oktober 2012
  5. ^ Rosenberg, Tiina. Gertrude Stein - en trendsättande butchflata (5 april 2013). http://sverigesradio.se/P1/. Sveriges Radio. Lyssna på programmet URL hämtad 20 maj 2013. .

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]