Homosexuell propaganda

Homosexuell propaganda (propaganda för homosexualitet, HBTQ-propaganda, gay-propaganda) är ett samlingsbegrepp i en homofobisk diskurs för att beskriva verksamheter, information och opinionsbildning som syftar till att skapa ett samhälle där människor har lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck.

HBT-rörelsen och organisationer för mänskliga rättigheter använder inte begreppet, utan argumenterar för att ”den verksamhet som syftar till att sprida information för att övervinna den negativa attityden mot företrädare för HBT-personer” inte är propaganda, och att uttrycket bottnar i homofobiska och populistiska argument.

Användning av begreppet

Frasen används av motståndare till HBTQ-personers rättigheter, alltid i syfte att framställa HBTQ-rörelsen i negativ dager.

I samhällen där HBTQ-personers frihet begränsas används begreppet för att försvåra en diskussion om mänskliga rättigheter. Ibland kombinerat med lagar för att förbjuda information om HBTQ-personer, homo- och bisexualitet, transpersoners könsidentitet och könsuttryck, hbtq-personers livsvillkor och hbtq-organisationer och stödverksamhet.

Ryssland har uppmärksammats för sitt förbud mot "propaganda för icke traditionella sexuella relationer". Förbudet diskuterades mycket i media i samband med Olympiska vinterspelen 2014, i Sotji i Ryssland. Bland annat genomförde den svenska höjdhopperskan Emma Green en protest, då hon deltog med regnbågsfärgat nagellack.

I västeuropa är begreppet kontroversiellt och används bara av högerextrema organisationer och konservativa religiösa samfund.

Exempel i Sverige

Den högerextrema organisationen Nordiska Motståndsrörelsen använder frekvent begreppet.

Kristna värdepartiet vill stoppa alla statliga medel som går till det de kallar "homopropaganda".

Lagstiftning

2016 var "homosexuell propaganda" förbjudet i 17 länder: Algeriet, Egypten, Libyen, Marocko, Nigeria, Somalia, Tunisien, Irak, Iran, Jordanien, Kuwait, Libanon, Qatar, Saudiarabien, Syrien, Ryssland, Litauen.

Österrike

Sexuell aktivitet mellan samtyckande vuxna avkriminaliserades i Österrike 1971. I samband med upphävandet av förbudet infördes dock fyra nya paragrafer som rör homosexualitet, bland annat den om förbud mot HBT-organisationer, som till slut upphävdes 1997.

USA

I åtta delstater är det olagligt att sprida information om homosexualitet: Alabama, Arizona, Louisiana, Mississippi, Oklahoma, South Carolina, Texas och Utah. Lagarna förbjuder lektioner som talar till stöd för homosexualitet. I Arizona är det förbjudet att berätta för elever om homosexualitet som ett "positivt alternativ" och det anses vara olämpligt att lära ut "säkra metoder för homosexuellt sex."

I sexualundervisningen i Alabama och Texas menas att "homosexualitet inte är en livsstil som är godtagbar för allmänheten." Lärare i dessa stater är skyldiga att undervisa om att "homosexuella handlingar är brottsliga," trots att kriminalisering av homosexuella relationer sedan 2003 strider mot grundlagen.

1978 utarbetade Kaliforniens dåvarande senator John Briggs ett förslag till en lag, som förbjöd homosexuella att undervisa i offentliga skolor i Kalifornien. Förslaget blev känt som "The Briggs initiative". Det mötte stort motstånd från bland andra den öppet homosexuelle politikern Harvey Milk, och röstades ned med stor majoritet. I en intervju påstod Briggs att förslaget inte var riktat mot homosexuella utan endast skulle ses som politik.

Ryssland

11 juni 2013 antog ryska Duman en lag som förbjuder "propaganda för icke traditionella sexuella relationer" bland minderåriga. Den antagna lagen ändrar den Federala lagen om skydd av barn från information som är skadlig för deras hälsa och utveckling. I Sverige har den blivit känd som "den ryska antihomolagen".

FN:s ståndpunkt

Kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter gjorde ett fördömande uttalande i mitten av augusti 2013, som antogs i Ryssland och Moldavien, och är under behandling i det ukrainska parlamentet. Rådgivare för FN:s högkommissarie för de mänskliga rättigheterna Claude Cahn sade:

"De restriktioner som införts i vissa delar av Östra Europa är till sin natur diskriminerande, både i avsikt och handling. De lägger begränsningar på rättigheter som yttrandefrihet, föreningsfrihet och fredliga sammankomster samt på arbetet för mänskliga rättigheter".

Kritik

I västvärlden finns idag ingen allmän sympati för begreppet.

Debattörer som kritiserar begreppet hittas i alla delar av samhället, men framför allt bland organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter, och HBTQ-rörelsen.