Hornuggla

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Hornuggla
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Waldohreule in freier Wildbahn.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Ugglor
Strigiformes
Familj Äkta ugglor
Strigidae
Släkte Asio
Art Hornuggla
A. otus
Vetenskapligt namn
§ Asio otus
Auktor Linné, 1758
Utbredning
Ungefärligt häckningsområde för hornuggla tillsammans med häckningsområdet för etiopisk hornuggla (A. abyssinicus) som tdigare ofta behandlades som underart till hornuggla.
Ungefärligt häckningsområde för hornuggla tillsammans med häckningsområdet för etiopisk hornuggla (A. abyssinicus) som tdigare ofta behandlades som underart till hornuggla.
Synonymer
Strix otus Linné, 1758
Hitta fler artiklar om fåglar med

Hornuggla (Asio otus) är en fågel tillhörande familjen äkta ugglor. Den häckar i Europa, Asien och Nordamerika. Till största delen är den flyttfågel.

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Hornugglan är en medelstor uggla som mäter 31-37 cm, har ett vingspann på 86-98 cm och väger ca 280 gram. Den har långa örontofsar som kan resas och riktas uppåt. Honorna är större än hanen och har mörkare fjäderdräkt. Hornugglans brunaktiga fjädrar är vertikalt streckade. Fågeln är spräcklig och vattrad i svartbrunt, rostgult och vitt på ovansidan. Bröst och buk är rostgula och vita med svartbruna längsfläckar. Tarsen och tårna är helt fjäderklädda. På den sittande fågeln når vingen nedanför stjärten. Den andra handpennan är inskuren i det yttre fanet, den första i det inre. Ett kännetecken är också dess orangefärgade lysande iris.

Hornugglan är svårsedd dagtid då den kamouflerar sig genom att sitta på en trädgren tätt intill stammen. Den drar då ihop fjäderdräkten och kroppen vilket ger den ett mycket smalt och avlångt utseende. Under flyttningen kan den vara lättare att observera då den sträcker över land och nära kusten.

Utbredning och taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Hornuggla påträffas över stora delar av Palearktis, i norra Afrika, Europa och i norra Asien å långt österut som till Kina och Japan, samt i söder till nordvästra Indien. Den förekommer även över stora delar av Nordamerika så långt söderut som norra Mexico. De populationer som häckar i nordligare regioner är flyttfåglar eller uppträder nomadiskt under dåliga sorkår. De sydligare populationerna är stannfåglar.

Hornugglan delas in i fyra underarter[2]

  • Asio otus tuftsi - förekommer från västra Kanada till nordvästra Baja, i södra Texas och norra Mexico.
  • Asio otus wilsonianus - förekommer från södra centrala, och sydöstra Kanada till södra centrala USA
  • Asio otus otus - förekommer i Europa, Asien och Nordafrika
  • Asio otus canariensis - endemisk för Kanarieöarna

Tidigare behandlades etiopisk hornuggla (A. abyssinicus) med sina två underarter abyssinicus och graueri som underarter till hornuggla.[3]

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Hornugglan är ganska vanlig i södra och mellersta Sverige, upp till ungefär 61° nordlig bredd. Större delen av den svenska stammen flyttar söderut på hösten men några övervintrar i södra Sverige, främst i Skåne.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Handpennor från Hornuggla.
Spybollar från hornuggla.

Denna uggla undviker starkt ljus och tillbringar ofta dagen sovande i träd, som exempelvis tall. I skymningen flyger den ut för att söka efter föda, som framför allt består av mindre däggdjur som sork men även insekter.

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Häckningssäsongen infaller i Europa vanligtvis mellan februari till juli och i Nordamerika från mars till maj. Den placerar sitt rede i övergivna bon efter andra fåglar, exempelvis av kråkfåglar eller hökar och allra oftast i barrträd. Den lägger i snitt 3-5 ägg som ruvas av honan i 25-30 dagar.[3] Ungarna tas om hand av båda föräldrarna.[3]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ BirdLife International 2009 Asio otus. Från: IUCN 2010. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2010.4. <www.iucnredlist.org>. Läst 21 November 2010.
  2. ^ ITIS Standard Report Page: Asio otus
  3. ^ [a b c] Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]