Ilon Wikland

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ilon Wikland
Ilon Wikland 2.JPG
Ilon Wikland, 2007.
Födelsenamn Ilon Pääbo
Född 5 februari 1930 (84 år)
Tartu,  Estland
Verk Astrid Lindgren-böckerna
Priser Elsa Beskow-plaketten 1969
Expressens Heffaklump 1986
Illis Quorum 2002

Ilon Wikland, född Pääbo 5 februari 1930 i Tartu i Estland, är en svensk illustratör. Hennes föräldrar var civilingenjör Max Pääbo och konstnären Vida Juse. Hon kom till Sverige som flykting vid fjorton års ålder. Själv har hon fyra döttrar, och 10 barnbarn

Ilon Wikland är främst känd för sina illustrationer av Astrid Lindgrens och Edith Unnerstads böcker. Wikland är den illustratör som Astrid Lindgren arbetade allra mest med. Av Lindgrens böcker har hon illustrerat: Barnen i Bullerbyn, Barnen på Bråkmakargatan, Bröderna Lejonhjärta, Karlsson på taket, Madicken, Mio min Mio, Ronja Rövardotter, Saltkråkan, Skinn Skerping - Hemskast av alla spöken i Småland, Draken med de röda ögonen, Jag vill också ha ett syskon, Kajsa Kavat hjälper mormor och Nils Karlsson Pyssling flyttar in.[1] Hennes register är brett; hon har illustrerat såväl samlingar med söndagsskolesånger (Vi sätter oss i ringen) som Maj-Briht Bergström-Walans sexualupplysningsbok Sex: samlevnadskunskap för barn i förskolåldern.

Wikland tecknar ofta rundkindade och uppnästa barn, men är mycket noga med detaljer för att hitta det som fångar en figurs karaktär. De rufsiga Mattisrövarna i "Ronja Rövardotter" fann hon i kön på Systembolaget och Karlsson på taket i Hallarna i Paris. Ofta har hon också målat av sina egna döttrar och använt i sina böcker.

Wikland har skildrat sin barndom i den tillsammans med barnboksförfattarinnan Rose Lagercrantz utgivna boken Den långa, långa resan från 1995. I bilderböckerna om Sammeli har Wikland gjort både text och bild (Var är Sammeli, 1995, Sammeli, Epp och jag, 1997, och Sammeli, bada! 2001). Senare år har Wikland illustrerat Mark Levengoods böcker, "Sucka mitt hjärta men brist dock ej" 2006 samt "Hjärtat får inga rynkor" 2008.

2004 bestämde sig Ilon Wikland för att donera sina cirka 800 bokillustrationer i original till den estniska staten, och i ett gammalt vackert hus som ägs av länsmuseet skulle dessa ställas ut. Den första juli 2009 invigdes så museet Ilons sagoland, i staden Hapsal i Estland. Hapsal är den stad där Wikland tillbringade en stor del av sin barndom. På museet kan man bland annat se hennes illustrationer, se in i Karlssons rum och leka i verkstaden. Det finns också en stor scen, sagobrunn och en filmsal.

Wikland har även illustrerat skrovmålningarna på Tallinks fartyg M/S Victoria I samt barnens lekrum. Wikland var den som döpte båten 2004 och är dess gudmor.

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Ilon Wikland”. astridlindgren.se. http://www.astridlindgren.se/mer-fakta/illustratorer/ilon-wikland. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]