Iran-e Nou
| Nya Iran حزب ایران نو Hezb-e Irān-e Nou | |
| Land |  Kejsardömet Iran |
|---|---|
| Partiledare | Abdolhosein Teymurtash |
| Grundat | juli 1927 |
| Grundare | Abdolhosein Teymurtash, Morteza Yazdanpanah, Farajollah Bahrami |
| Upplöst | 1928 |
| Huvudkontor | Teheran |
| Politisk ideologi | Konstitutionalism Progressivism Nationalism Rojalism Sekularism Antiklerikalism Auktoritarianism |
| Politisk position | höger |
| Iran politik Politiska partier Val | |
Iran-e-Nou (persiska: ایران نو "Nya Iran") var ett kortlivat auktoritärt och socialt progressivt nationalistparti i Iran som grundades 1927 av landets hovminister, officeren Abdolhosein Teymurtash, under Reza Pahlavis styre.
Historia[redigera | redigera wikitext]
Iran-e Nou grundades i juli 1927 av en grupp iranska moderna reformister kring hovministern Abdolhossein Teymourtash i ett försök att införa enpartistat i Iran.[1] Bland grundarna fanns generalen Morteza Yazdanpanah, justitieministern Ali Akbar Davar och ämbetsmannen Farajollah Bahrami. Davar skulle grunda Irans moderna rättsväsende och Bahrami var Reza Pahlavis privata sekreterare.
Iran-e Nou inlemmade de flesta befintliga partierna i sin organisation och lyckades mobilisera ett starkt stöd för Reza Pahlavis reformpolitik. Men det plågades av inre konflikter eftersom medlemmarna i praktiken hade olika politiska prioriteringar. Shahen själv fann partiet otympligt för att genomdriva samhällsförändring och lät 1928 upplösa dess organisation. Iran-e Nou ersattes av dess utlöpare Framstegspartiet (Hezb-e Taraqqi).[2]
Ideologi[redigera | redigera wikitext]
Partiet hade mottot: "Lojalitet till shahen och hängivenhet till framsteg".[3] Partiet förespråkade nationalism, sekularism och antiklerikalism. Antiklerikalismen kom till uttryck i ocensurerad kritik av islam och i att muslimska präster, mullor, var förbjudna att bli medlemmar i partiet.[4]
Partiets nationalistiska och rojalistiska inriktning framgår av partiprogrammets ordalydelse:[4]
| ” | Irans självständighet under Pahlavis fana; Irans framsteg genom Reza Shahs strävan för modernitet och civilisation; motstånd mot utländskt inflytande; kritik av alla reaktionära och subversiva idéer. | „ |
| – Iran-e Nou | ||
Partiprogrammets formulering "motstånd mot utländskt inflytande och kritik av alla reaktionära och subversiva idéer" syftade på det Brittiska imperiets och Sovjetunionens inblandning i Irans politik. 1927 förbjöds alla socialistiska och kommunistiska grupperingar i landet.
Iran-e Nou förespråkade rojalism och auktoritarianism inom ramen för landets konstitution. Brittiska diplomaterfann partiet hotfullt och karaktäriserade det som "fascistiskt".[5]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ Wilber (1975). Riza Shah Pahlavi: The Resurrection and Reconstruction of Iran. New York. sid. 122
- ^ Abrahamian, Ervand (1982). Iran Between Two Revolutions. Princeton: Princeton University Press. sid. 138
- ^ Razi, G. Hossein (1970). ”Genesis of Party in Iran: A Case Study of the Interaction between the Political System and Political Parties”. Iranian Studies 3 (2): sid. 69.
- ^ [a b] Ansari, Ali M. (2003). Modern Iran Since 1921: The Pahlavis and After. London: Longman. sid. 45
- ^ Zia-Ebrahimi, Reza (2016). The Emergence of Iranian Nationalism: Race and the Politics of Dislocation. New York: Columbia University Press
