Isabellatörnskata
| Isabellatörnskata Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 Adult hane i vinterkvarter i Indien. | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Törnskator Laniidae |
| Släkte | Lanius |
| Art | Isabellatörnskata L. isabellinus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Lanius isabellinus | |
| Auktor | Hemprich & Ehrenberg, 1833 |
 | |
Isabellatörnskata (Lanius isabellinus) är en fågel i familjen törnskator (Laniidae).
Utbredning och systematik
Isabellatörnskatan har sitt häckningsområde från Sydöstra Altaj och södra Sibirien och österut genom norra Kina till nordöstra Mongoliet. Den är en flyttfågel som har sina vinterkvarter i ett område som sträcker sig från nordvästra Indien, Pakistan och västerut till östra och centrala Afrika.
Isabellatörnskatans systematik var länge outredd och har genom historien förändrats på flera olika sätt. Isabellatörnskatan är närbesläktad med brun törnskata, törnskata och turkestantörnskata och tillsammans bildar de en så kallad "superspecies" (artgrupp) och har historiskt även behandlats som samma art.[2] Ett större antal populationer, färgvarianter och hybridpopulationer av isabellatörnskatan har namngetts och övergivits medan andra taxa har genomgått namnbyten.[3] Artens taxonomi är fortfarande omdiskuterad. Senast 2013 beslöt Clements et al. att taxonet phoenicuroides skulle få artstatus och den bär idag namnet turkestantörnskata.[4]
Följande taxonomi följer Clements et al. 2013:[4]
- isabellinus-gruppen ("daurisk")
- Lanius isabellinus isabellinus - häckar i sydöstra Altaj, främst på högslätter i Mongoliet och i angränsade områden i södra Sibirien och norra centrala Kina. Övervintrar i Indien och i östra och centrala Afrika.
- arenarius/tsaidamensis-gruppen ("kinesisk")
- Lanius isabellinus arenarius - häckar i provinsen Xinjiang i nordvästra Kina. Övervintrar i Iran, Pakistan och nordvästra Indien.
- Lanius isabellinus tsaidamensis - häckar i provinsen Qinghai i norra centrala Kina. Övervintringsområdet är okänt.
Hybridisering
Det finns inga dokumenterade fall av hybridisering mellan arterna L. isabellinus och L. phoenicuroides. Det är inte ens säkert att deras båda häckningsområden möter varandra, och om så är fallet så antas detta ske i en smal zon söder om Altajbergen i området Dzungariet i nordvästra Kina.[3] Dock hybridiserar båda dessa arter med törnskata (Lanius collurio). Detta sker i Kazakstan och Iran för phoenicuroides del, och i ett begränsat område i Altaj och i nordvästra Mongoliet för isabellinus.[3] Enligt Lefranc & Worfolk (1997) förekommer det också ett sannolikt fall av hybridisering mellan isabellinus och nominatformen av brun törnskata (Lanius cristatus).[3]
Förekomst i Sverige och övriga Europa
Observationer av isabellatörnskatan i västra Europa är sällsynta och förekommer främst under hösten. Eftersom arten nyligen splittats upp i två arter är det idag i flera fall omöjligt att veta om dessa observationer rörde isabellatörnskata eller turkestantörnskata. Av Sveriges elva rapporterade isabelltörnskator som godkänts av Sveriges ornitologiska förenings raritetskommitté har man kunnat konstatera att två rör underarten isabellinus.[3]
Utseende
Isabellatörnskatan är lik törnskatan, speciellt i juvenil och första vinterdräkt. Den mäter 16,5-18 cm och har marginellt längre stjärt än törnskatan.[5] I alla dräkter skiljer den sig från törnskatan med sin roströda stjärtovansida. Ryggen är ljus i varmt sandfärgat grå och bröstet är ljust beigefärgat. Adult hane har mörk ansiktsmask, mättat beigefärgat bröst, mörka vingpennor och en liten ljus handbasfläck. Honan har samma dräkt men mindre distinkt, saknar handbasfläcken och har fin vattring på bröstet. I första vinterdräkt saknas den mörka ansiktsmasken, vingpennorna är ljusare och bröstet är vattrat. Isabellatörnskata är också lik turkestantörnskata och vissa adulta individer och många yngre kan vara mycket svåra att skilja åt.[5]
Ekologi
Den äter större insekter, småfåglar, sorkar och ödlor. Arten häckar i öppna biotoper, företrädesvis med inslag av törnbuskar.
Referenser
- Delar av artikeln är översatt från engelska wikipedias artikel Isabelline Shrike, läst 2007-12-09
Noter
- ^ BirdLife International 2016 Lanius isabellinus Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2017.
- ^ Markus Lagerqvist (2014) Snåriga törnskator, Roadrunner, issn:1402-2451, vol.22 nr.3 sid:38-44
- ^ [a b c d e] Magnus Hellström (2007) Isabellatörnskata: Raritetskommitténs genomgång av de svenska fynden., Vår fågelvärld, vol:66, nr:8, sid:30-34
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, B.L. Sullivan, C. L. Wood, & D. Roberson (2013) The Clements checklist of birds of the world: Version 6.8. (xls) Arkiverad 28 februari 2014 hämtat från the Wayback Machine., från: www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download/ , läst 2014-04-15
- ^ [a b] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 354-355. ISBN 978-91-7424-039-9
Källor
- Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör isabellatörnskata.
