Påskön

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 27°7′S 109°22′V / 27.117°S 109.367°V / -27.117; -109.367

Påskön (Rapa Nui)
Ö
Påsköns flagga
Påsköns flagga
Smeknamn: Te Pito O Te Henua (Ombligo del mundo)
Land  Chile
Huvudstad Hanga Roa
Area 163,6 km²
Folkmängd 5 035 (2011)
Befolkningstäthet 30,8 invånare/km²
Borgmästare Luz Zasso Paoa (DC) (2009–)
Postnummer 2770000
Riktnummer 32
Etnicitet Pascuense/Rapanui
Easter Island map-en.svg
Uppslagsordet "Rapa Nui" leder hit. För språket, se Rapa nui. För filmen, se Rapa Nui (film).

Påskön (spanska: Isla de Pascua, rapa nui: Rapa Nui)[1] är en ö i sydöstra Stilla havet väster om Sydamerika, i den chilenska regionen Valparaíso. Påskön har fått sitt namn av att Jakob Roggeveen och hans besättning firade påskdagen den 5 april 1722 utanför ön innan de klev i land. Ön är nästan triangulär till formen. Avståndet till närmaste bebodda ö är omkring 2 000 km. Antalet invånare är ungefär 5000 (2011), och de flesta av dem bor i staden Hanga Roa med cirka 3 304 invånare (2002). Ön är känd för sina drygt 1 000 stenstatyer, moai, av varierande storlek som bl.a. står utplacerade längs kusten vanligtvis en stenplattform (kallad áhu), helt eller delvis uthuggna ur vulkanen Rano Rarakus båda inre och yttre sluttningar, eller ligger övergivna på väg därifrån till sin slutdestination,

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Påskön är den röda pricken närmast Sydamerika.
Rano Kau, en krater på Påskön

Påskön är tämligen trekantig eftersom den bildats av tre underjordiska vulkaner som nått över havsytan. Den norra, Terevaka (507 m ö.h.) utgör merparten, medan Poike och Rano Kau utgör den östliga respektive sydliga delen.[2] Flera vulkaniska kratrar finns på ön,[3] och vissa är vattenfyllda. De senaste lavaströmmarna kan vara yngre än tvåtusen år gamla.[4] På senare tid har mycket få tecken av vulkanisk aktivitet observerats. Ön består av kala stenslätter och lite vegetation. Den är 163,6 km² stor och som längst 30 km lång. Utanför dess sydspets ligger en tre små öar vid namn Motu Nui, Motu Iti och Motu Kao Kao. Den högsta punkten på ön är Terevaka som når 507 meter över havet.

Påskön tillhör en undervattenbergskedja, Sala y Gómez Ridge, som reser sig mer än 2000 meter över havsbotten. Berggrunden består av hawaiit och järnrik basalt.[2]

Närmaste landområde är den lilla ön Sala y Gomez som ligger 400 kilometer österut, medan närmaste befolkade landområde är Pitcairnöarna 2075 kilometer västerut.

Klimat[redigera | redigera wikitext]

Klimatet på Påskön är subtropiskt, med en genomsnittstemperatur på omkring 22 grader. Ön har en årsnederbörd på 113 centimeter och det är varmast och fuktigast mellan december och februari. Kyligast är det mellan juni och augusti.

Demografi[redigera | redigera wikitext]

År 2002 bodde det 3 791 människor på ön, en ökning från 1 936 invånare år 1982. Den kraftiga befolkningsökningen beror främst på inflyttning av personer med europeisk härkomst från Chile. Ön har därmed mist mycket av sin polynesiska identitet. År 1982 bestod ungefär 70 % av befolkningen av rapa nui-folk (den lokala folkgruppen). År 2002 har andelen rapa nui-folk minskat till 60 %. Chilenarna med europeisk härkomst utgör 39 % av befolkningen. Den resterande procenten är infödda latinamerikaner från Chile. 3 304 av invånarna bor i staden Hanga Roa.

Många infödda har flyttat ifrån Påskön. År 2002 bodde 2 269 av dessa på Påskön, medan 2 378 bodde i Chile, ungefär hälften i Santiago. Befolkningstätheten på ön är 23 invånare per kvadratkilometer, mycket lägre än på 1700-talet då det beräknas ha bott mellan 8 000 - 10 000 människor på ön. 1877 var antalet drygt hundra efter bl. a. en evakuering till slavarbete i Peru. Återvändande från Mangareva och Tahiti höjde sedan antalet.

Religion[redigera | redigera wikitext]

Befolkningen är kristen och den katolska kyrkan är dominerande.

Det finns betydande rester av den förkristna folktron. Den katolska kyrkan på ön har tagit hänsyn till detta, och vid sidan om traditionella helgonbilder finns exempelvis också en traditionell fågelmanfigur, Tangata Manu.

Språk[redigera | redigera wikitext]

Officiellt språk är spanska, men de allra flesta rapa nui-invånare talar även rapa nui, vilket även finns med som ett ämne i skolundervisningen, t o m från förskoleklass. Språket är polynesiskt och likt det i övriga Polynesien. Under ett besök på ön 1774 hade den engelska upptäcktsresanden James Cook en tolk från Tahiti som kunde tala hjälpligt med invånarna. Man noterade 15 ord som liknade polynesiska. Allt annat var obegripligt. En spansk expedition hade tidigare (år 1770) noterat att räkneorden (1-10) var helt annorlunda vilket är anmärkningsvärt.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Tidpunkten för Påsköns första kolonisering är omtvistad och dateringar via C-14 ger motstridiga resultat. Därför finns ett flertal teorier. Enligt en rekonstruerad förteckning över dess kungar (eller rättare: uppgiften om 57 generationer[källa behövs]) befolkades ön 400 f.Kr medan kol-14 dateringar av träkol och tumlare som ätits av människor visar på att ön befolkades c:a 900 e.Kr.[5] Andra biologiska studier menar att de första invånarna kom under 1100-talet e.Kr. Den språkliga likheten i dag tyder på den senare tidpunkten för människors ankomst till ön och att många arbetare återvände från Tahiti och Mangareva med polynesiskan. Vilka de första invånarna (med det obegripliga språket) var, är inte utrett, liksom varifrån dessa kom. Märkliga unika inslag fanns på ön som INTE hittats på andra öar i Polynesien. De tre hustyper som fanns är unika. Odlandet av sötpotatis är märklig då denna kommer från Sydamerika och knappast kan föras dit över havet. Man hade inga grisar, hundar eller kokosnötter som överallt annars i Polynesien. Detta kan bero på att de första invånarna som kom hade mist båten med dessa djur och växter. Tatueringar, ofta på hela kroppen var vanligt på Påskön när de första européerna kom dit. Denna tradition är speciellt vanlig på Marquesasöarna, varifrån de flera teorier tror att de första inbyggarna kom. Inga genetiska spår andra än polynesiska har hittas i Påsköns nuvarande befolkning. En gång i tiden fanns här en relativt framstående och komplex civilisation, troligen med uppåt 10.000 invånare som försörjde sig på bananer, sockerrör, sötpotatis och hönsuppfödning. Ön har begränsade inhemska naturtillgångar och fisket var mycket litet. I början när palmer fanns, kunde man gå ut på havsfiske (nät hade man också), men när trämaterialet försvann återstod bara kustfiske efter skaldjur. En gång fanns palmskogar på ön, som man tror användes till båtar och byggnader, och för att resa stenstatyerna och transportera dem. Det finns lämningar som pekar på att skogens slut inträffade samtidigt som öns stora civilisation föll samman. När man inte hade trä att bygga båtar av kunde man inte längre fiska.[5] Det skall noteras att palmskogarna var slut redan då euopéerna först kom 1722 och de skogar som nämns då var säkert de inhemska lövträd som fanns kvar. Att palmerna försvann har nyligen (2010-talet) förklarats av att den inhemska palmen hade små nötter som de medhavda råttorna åt upp och därmed dog så småningom alla träd (se nedan). Noterbart är att besökare såg att folket försörjde sig bra på odlingar och inte var beroende av virke till byggnader. Kanoterna som fanns kvar var hoplappade av drivved och plankor som flutit iland.

Professor Hunt vid University of Hawaii hävdar att skogen försvann som ett resultat av att kolonisterna fört med sig råttor då de flyttade till Påskön. Råttorna saknade naturliga fiender på ön och åt upp palmernas nötter.[6]

I en engelsk dokumentär "Lost Gods of Easter Island" berättar naturforskaren Sir David Attenborough att skogarna på ön skövlades för att ge plats åt odlingsmark. Detta är dock obevisat och senare forskning (Lipo m.f.) har fått andra resultat med pollenanalys.

Européerna upptäckte Påskön på påskdagen 1722 genom holländaren Jakob Roggeveen. Då uppskattades 3000-4000 människor bo där. Befolkningsantalet fortsatte att sjunka raskt och 1875 bodde cirka 175 personer på Påskön.[7]

Befolkningsnedgången på 1800-talet antas bero på dels sjukdomar som européerna förde med sig, dels utvandring till sockerplantagerna på Tahiti, dels slavjägare från Peru som bortförde en stor del av befolkningen till guanogruvorna på den peruanska kusten, där endast ett fåtal överlevde och kunde återvända hem. Slavjakten hade sin topp 1862–1863. Avfolkningen följdes av kulturell nedgång. Den typiska polynesiska samhällsordningen försvann tillsammans med den gamla aristokratin, och i dag finns inte mycket av den traditionella kulturen kvar. Spanskan används allt mer som språk, och på alla områden gör europeisk påverkan sig gällande.[7] Ön annekterades av Chile år 1888 och den nuvarande ursprungsbefolkningen är av polynesisk härkomst. Till 1966 fick ursprungsbefolningen endast vistas i Hanga Roa, det som idag är det enda tätbebyggda området på ön. Utanför byn hade man på den tiden stora fårfarmer.

Stenstatyerna[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Moai
Moai utanför Hanga Roa. Ögonen är sentida replika, tillverkade av korall av den amerikanske arkeologen William Mullo

Det finns i dag (2014) ca 1 045 stenstatyer av olika storlek registrerade. Statyerna kallas moai och de flesta är huggna ur sten från Rano Raraku. Där finns halvfärdiga statyer kvar i klipporna, vilket tyder på att stenbrottet kan ha övergivits i en hast eller under en period då vissa klaner inte hade resurser att hugga statyer. Påsköns invånare började med detta för mer än 1000 år sedan. Varje stam (klan) högg sina egna statyer för att hedra en död hövding. Denne kunde sedan (via sin avbild) från sin plats hålla ett öga på byn som låg i anslutning till kultplatsen. statyerna hade individuella namn vilket de tidiga besökarna noterade. Med undantag av ett fåtal står de alla vända med ansiktena riktade in mot ön. Enligt myterna "vandrade statyerna till sina platser" med hjälp av en övernaturlig kraft, mana.

Rongo rongo[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Rongorongo
Rongorongoplatta

Träplattor med inskriptioner där tecknen kallas rongo rongo hittades för första gången under 1860-talet av Eugene Eyraud. Han sade sig ha sett flera hundra plattor med skriften, men fyra år senare påstod sig Tahitis biskop Monsignor Jaussen endast kunna återfinna fem stycken. Idag har man samlat ihop tjugoen plattor med totalt cirka 11 000 tecken. I varje hem fanns, enligt Eyraud, en tavla prydd av hieroglyfer, men ingen av öborna ville (eller kunde inte) berätta vad tecknen betydde. Tavlorna har aldrig kunnat tydas, trots många försök. På 1860-talet övergick man till det latinska alfabetet och kunskapen om rongo rongo-plattornas betydelse (om den då fanns kvar) försvann för evigt. Man har identifierat hundratjugo olika tecken, bland dem fiskar, fåglar, gudar, och diverse geometriska former. Enligt den muntliga traditionen kom skriftspråket till ön via dess första bosättare, vid namn Hotu Matua.

Växtlighet[redigera | redigera wikitext]

Påsköträdet är en trädart som tidigare fanns i skogarna på Påskön. Det föll offer för avskogningen och blev utrotat. Levande exemplar av trädet finns idag endast i Kew Gardens och Göteborgs botaniska trädgård. Trädet håller nu på att återinföras på Påskön, som en del i ett vetenskapligt projekt vilket dock hittills (2010) har misslyckats.

Världsarv[redigera | redigera wikitext]

1995 sattes Påskön upp på Unescos världsarvslista, bland annat därför att kulturen på ön var unik i det att den uppstått utan inflytande utifrån.

Moai på Påskön

Idrott[redigera | redigera wikitext]

Påskön kan bland annat ståta med ett provinslag i fotboll på amatörnivå, som 2009 hade äran att spela invigningsmatchen i Chiles motsvarighet till Svenska Cupen, Copa Chile. Där förlorade de mot proffslaget Colo Colo, (4-0), på hemmaplan i Hanga Roa.

Kommunikationer[redigera | redigera wikitext]

Det finns en flygplats på ön med en 3,3 km landningsbana, vilket medger stora långdistansflygplan. Flygplatsen öppnades 1967. Den förlängdes 1987 med pengar från USA för att rymdfärjan och flygplan behövde nödlandningsplatser med jämna avstånd. LAN Chile flyger dagligen från Santiago de Chile till Påskön. Det tar cirka 5 timmar eftersom avståndet är cirka 3700 km.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från norska (bokmål) Wikipedia
  1. ^ Portal Rapa Nui
  2. ^ [a b] Askheim, Svein (2011-07-01). ”Påskeøya – geologi og landformer”. Store norske leksikon, snl.no. CC-BY-SA. http://snl.no/P%C3%A5ske%C3%B8ya/geologi_og_landformer. 
  3. ^ http://www.volcano.si.edu/world/volcano.cfm?vnum=1506-011&volpage=synsub
  4. ^ http://www.volcano.si.edu/world/volcano.cfm?vnum=1506-011
  5. ^ [a b] Diamond J: "Undergång - Civilisationernas uppgång eller fall", Nordsteds 2005
  6. ^ http://www.anthropology.hawaii.edu/faculty/hunt/2007_JAS.pdf
  7. ^ [a b] ”Påskeøya – historikk”. Store norske leksikon, snl.no. CC-BY-SA. 2011-02-18. http://snl.no/P%C3%A5ske%C3%B8ya/historikk. 

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]