Jean-Baptiste Jourdan

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Jourdan

Jean-Baptiste Jourdan, född 29 april 1762 i Limoges, död 23 november 1833 i Paris, fransk greve, militär; marskalk av Frankrike 1804. Han besegrade österrikarna i Slaget vid Fleurus (1794).

Jourdan deltog som menig soldat åren 1778-1783 i amerikanska frihetskriget och var vid franska revolutionens utbrott (1789) underofficer. 1791 fick han befäl öfver en bataljon frivilliga och utmärkte sig sedan så under Dumouriez i Nederländerna (1792), att han 1793 utnämndes till divisionsgeneral och efter general Houchards återkallande (september s.å.) till befälhavare för nordarmén. I spetsen för denna slog han österrikarna vid Wattignies (15 och 16 oktober), men måste nedlägga sitt befäl, då han inte ansåg sig kunna utföra ett vinterfälttåg. På våren 1794 fick han befälet över Sambre- och Meuse-armén, segrade vid Fleurus (26 juni), gick över Rhen (6 september), framträngde till Main och inneslöt Mainz, men måste till följd av Clerfaits framryckande dra sig tillbaka bakom Rhen. 1796 inneslöt han ånyo Mainz, men måste efter flera motgångar (vid Amberg 24 augusti, Würzburg 3 september, Lahnfloden i mitten av september) gå tillbaka bakom Rhen, varefter han nedlade sitt befäl. (I det 1819 utgivna arbetet Mémoires pour servir á l'histoire de la campagne de 1796 sökte han försvara sitt återtåg.)

1797 valdes han till medlem av Femhundrarådet, där han i synnerhet arbetade på den militära lagstiftningen. 1799 ställdes Jourdan i spetsen för den armé, som skulle operera vid Donau, men blev av ärkehertig Karl slagen vid Ostrach (21 mars) och vid Stockach (25 mars), varefter han nedlade befälet. Varm republikan, satte han sig emot statskuppen av 18 brumaire (1799), varigenom Napoleon I ryckte till sig makten, men mottog av denne sedermera bland andra utmärkelser grevevärdighet och marskalksstaven (1804). Napoleon, vilken betraktade honom som en härförare med otur, gav honom aldrig något självständigt befäl. 1808-1809 och 1812-1814 var Jourdan i Spanien kung Joseph Bonapartes generalstabschef.

Vid Napoleons fall (1814) slöt han sig till den nya franska regeringen, av vilken han 1819 mottog pärsvärdighet, men övergick 1830 lika raskt till julirevolutionen, skötte några dagar utrikesdepartementet och utnämndes 11 augusti s.å. till guvernör över Invalidhotellet. Hans Mémoires militaires utgavs 1899 av Grouchy.

Källor[redigera | redigera wikitext]