Karin Månsdotter

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För filmen med samma namn, se Karin Månsdotter (film).
Karin Månsdotter
Stenrelief i Åbo domkyrka, som eventuellt föreställer Karin Månsdotter.
Sveriges drottning
Regeringstid 4 juli–29 september 1568
87 dagar
Kröning 5 juli 1568
Företrädare Katarina Gustavsdotter
Efterträdare Katarina Jagellonica
Gemål Erik XIV
Barn Sigrid
Gustav
Henrik
Arnold
Far Måns
Mor Ingrid
Född 6 november 1550
Uppland
Död 13 september 1612
&&&&&&&&&&&&&061.&&&&&061 år och &&&&&&&&&&&&0312.&&&&&0312 dagar
Liuksiala kungsgård nära Tammerfors i Birkaland
Begravd Åbo domkyrka

Karin Månsdotter, kallade sig själv drottning Katarina[1], född 6 november 1550 i Uppland, död 13 september 1612Liuksiala kungsgård i Birkaland, var drottning av Sverige 1567–1568 och gift med kung Erik XIV.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Karin var dotter till Måns, som var landsknekt eller stockeknekt (fångknekt) från Uppland, och hans hustru Ingrid. Om fadern vet man inte så mycket, men det är klart att Karins mödernesläkt hörde hemma i Trögds härad i Uppland, där hennes tre morbröder var bönder. Hon uppträder på den historiska scenen för första gången i början av 1565 som kammarjungfru åt Elisabet Vasa vid hovet, och skötte därutöver Virginia Eriksdotter.

Femton år gammal blev Karin erkänd frilla åt Erik XIV. Liksom andra ogifta furstar vid den här tiden omgav han sig med ett harem av älskarinnor. Dessa brukade komma och gå, men med Karin var det annorlunda. Hon konkurrerade snabbt ut de andra frillorna, som försvann. Bevarade dokument från hovet visar att det inte dröjde länge förrän hon fick ta del av välståndet på kungens slott. Hon försågs efter önskemål med de bästa kläderna som gick att uppbåda, fick privata rum och lära sig vett och etikett. Snart försåg kungen också sin älskarinna med egna tjänare, precis som en drottning. Kärleksparets första barn Sigrid föddes 1566 och behandlades från första stund som en riktig prinsessa.

Den 4 juli 1568 gifte hon sig i tysthet med kungen och dagen efter kröntes hon till drottning av Sverige. Redan 13 juli 1567 hölls emellertid ett hemligt bröllop med ärkebiskopen som förrättare, godkänt av riksrådet, och Karin Månsdotter erhöll drottningsigill i slutet av december 1567. Giftermålet sågs inte med blida ögon av samtidens maktelit, eftersom det bröt mot seden med äktenskap mellan samhällsklasserna. Den ende andre svenske kung som gift sig med sin frilla var Karl Knutsson, som 100 år tidigare mot slutet av sitt liv äktade Kristina Abrahamsdotter för att legitimera sonen Karl.

Erik hade visserligen efter påtryckningar mot riksrådet fått godkännande att gifta sig med vem han ville, adlig eller icke-adlig. Likväl var giftermålet med en kvinna med Karins bakgrund en stor utmaning mot högadeln, vilket kom att bli en av flera orsaker till att hennes make fängslades och avsattes 1568–1569. När Erik XIV störtades från den svenska tronen hade Karin hunnit föda två barn, dottern Sigrid Eriksdotter Vasa och sonen Gustav Eriksson Vasa, som var den legitime tronarvingen.

En historiker som år 1871 såg hennes kvarlevor där, beskrev henne: ”Huvudet var lösbrutet, mera litet än stort, av vacker, regelbunden form, mera runt än långdraget ovalt. Kroppens längd syntes över medelmåttan, bröstet var väl välvt, höfterna breda, formerna för övrigt starkt byggda och fylliga.”

Hustrun och barnen följde den störtade kungen när han flyttades runt som fånge på olika slott, men 1573 skildes de åt på order av den nye kungen Johan III. De fyra kommande åren tillbringade Karin som fånge på Åbo slott. Fängelsevistelsen var mild, men 1575 gav kung Johan order om att sonen Gustav skulle skiljas från modern. Liksom sin företrädare Erik XIV såg Johan III fiender nästan överallt, och åtminstone på lite längre sikt kunde Karins Månsdotters son utgöra ett potentiellt hot mot honom och hans ställning, särskilt då Erik fortfarande hade många anhängare och Gustav dessutom hade legitima krav på den svenska tronen.

Efter Eriks död 1577 blev Karin och Sigrid fria. Av Johan III fick hon som förläning på livstid kungsgården Liuksiala med omgivningar, belägen i nuvarande Kangasala kommun, nära Tammerfors. Där levde hon ett tillbakadraget men välbärgat liv fram till sin död den 13 september 1612. Den avsatta drottningen tycks ha haft ett gott förhållande till bönderna i regionen. På 1590-talet utbröt klubbekriget i Finland, ett bondeuppror. Som brukligt var plundrade man de stora gårdarna som tillhörde överklassen, men Liuksiala lämnades i fred.

År 1582 blev Karin och dottern Sigrid inbjudna till Stockholm för att träffa kungen, drottningen Katarina Jagellonica, samt änkedrottning Katarina Stenbock. Där donerade kungen ännu mer mark till Karin och återlämnade ägodelar som en gång tillhört Erik. Detta var så vitt man vet den enda gång som Karin efter sin frigivning besökte det egentliga Sverige. Trots vädjanden fick dock inte Gustav återvända till Sverige, och Karin återsåg sonen först år 1596 och då i Reval (nuvarande Tallinn). Sigrid blev så småningom knuten till det kungliga hovet och gifte sig två gånger med högadliga män. Ett av Sigrids barn, Åke Tott, blev riksråd och en av Gustav II Adolfs främsta fältherrar.

Karin är, förutom Désirée Clary och drottning Silvia, den enda drottning Sverige haft som varken varit kunglig eller adlig. Mycket har genom åren skrivits om den smått osannolika kärlekshistorien mellan kung Erik och den föräldralösa bondflickan. Historien att kungen skulle upptäckt Karin när hon sålde nötter på torget i Stockholm saknas det belägg för. Däremot finns det en hel del som tyder på att Erik tidigt hade planer på att gifta sig med älskarinnan. Allt tyder på att kungen verkligen blev djupt förälskad i den 17 år yngre flickan, och hans närmaste medarbetare noterade att hon hade en lugnande inverkan över den tidvis sinnessjuke kungen.

Karin Månsdotter begravdes i Åbo domkyrka, och är den enda drottning som är begravd i Finland. Hon och hennes dotter, prinsessan Sigrid, är de enda kungliga personer som begravts i Finland. Prinsessan Sigrids barn med Henrik Klasson Tott är också begravda där.

Barn[redigera | redigera wikitext]

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Karin Månsdotter i litteraturen[redigera | redigera wikitext]

  • Ahlqvist, Alfred Gustaf (1874). Karin Månsdotter. En monografi. Stockholm: Central-Tryckeriets Förlag 
  • Angel, Gösta, Kupletter till Karin Månsdotter eller glädjekällan: Sorgespel i 2 akter med sång och balett, 1920.
  • Paul, Adolf, Karin Månsdotter, skådespel i 5 akter, 1899.
  • Strindberg, August: Erik XIV, teaterpjäs i fyra akter, 1899 (underlag till långfilmen Karin Månsdotter).
  • Waltari, Mika (1995). Karin Månsdotter: historisk roman. Stockholm: Wahlström & Widstrand. ISBN 91-46-16724-2  Originates titel: Kaarina Maununtytär. Första svenska upplaga: 1943.

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Arnell, Sture (1951). Karin Månsdotter: tolv kapitel om en drottning och hennes tid. Stockholm: Wahlström & Widstrand 
  • Persson, Åke (2010). ”Karin Månsdotter : knektdottern som gjorde tidernas klassresa”. Allt om historia (nr. 7): sid. s. 44-46. ISSN 1653-3224. 
  • Rundt, Olav (1998). Karin Månsdotter, fakta och myter (Genos 69:3). Helsingfors: Genealogiska samfundet i Finland. ISSN 0016-6898 
  • Sparre, Anna (1992). Karin Måns dåter. Stockholm: P.A. Norstedt & Söner. ISBN 91-1-921682-3 

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sture Arnell i Karin Månsdotter, Wahlström & Widstrand, Stockholm, 1951, pp. 84 & 92

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]